704323.jpg
Bland Barcas barrios
Barcelonas sevärdheter till trots – bäst av allt är att bara vandra omkring och ta in stadsdelarnas unika personlighet. Genom Ravals gränder, via Eixamples avenyer till Gracias lugna torg.
FRÅN ATT HA VARIT EN SLITEN, sluten industristad har Barcelona sedan general Francos död mycket framgångsrikt “re-brandat” sig som Iberiska halvöns främsta design- och kulturmetropol. Turismen är idag den i särklass viktigaste inkomstkällan. Vissa menar att man i sin iver att locka besÙ?kare går för långt. Att man utrotat en del av Barcelonas unika anarkistiska ådra och vill förvandla staden till ett museum för vackra byggnader. Att man satsar mer på nya högprofilerade arkitekturprojekt än att ge stadens invånare tak över huvudet.
Men även om det sägs att det blivit svårare för ställen att spela musik efter en viss tid, och att öppettider och liknande har blivit mer reglerade – så finns det fortfarande gott om klubbar där man kan dansa långt in på morgonkvisten, om man skulle känna för det. Så helt eu-anpassat har Barcelona inte hunnit bli.
Dessutom så motsägs Barcelonas rykte som partystad av det faktum att invånarna i Katalonien-regionen, som Barcelona tillhör, av övriga spanjorer anses som ordningsamma, stela och snåla. En bra bit från mañana-attityden som blivit sterotypen för spanjoren. Men så är de ju inte spanjorer heller, utan katalaner. En väsentlig skillnad, om du frågar dem själva.
Min kompis Joan, själv katalan och född utanför Barcelona, bjuder gärna på att andra ser honom som lite trist.
– Jag blir tokig ibland när jag jobbar med folk från till exempel Madrid. De är så oorganiserade! skrattar han.
SOM BARCELONABESÖKARE ska man absolut se sevärdheterna, som Gaudís Sagrada Familia – ohotad i titeln som världens mest utflippade katedral. Men turistens verkliga belöning finns i de olika stadsdelarna – alla med sin unika personlighet. Gränderna i de gotiska kvarteren är verkligen pittoreska, men det är också värt att utvidga utforskningsområdet till barrios där det också existerar en vardag.
Till exempel till galna Raval, Barcelonas mest multikulturella kvarter strax intill turiststråket La Rambla. Här ligger halalslakterier sida vid sida med lyxiga designhotell och ruffiga bakgator. Till polerade Eixample, med sina pampiga husfasader, delikatessaffärer och rätlinjiga avenyer. Till glassiga Born, ett stenkast från havet, som när jag besökte området för tio år sedan mest bestod av tomma gränder. Idag är det ett av stadens hetaste bar- och shoppingdistrikt. Och definitivt till avslappnade Gracia för småstadskänslan och de vackra torgen som ligger gömda här och var i den låga bebyggelsen.
DET ÄR TILL GRACIA VI GÅR när Joan ska visa mig “sitt Barcelona”. Han har nyligen flyttat in i området och tar en paus i lägenhetsrenoveringen för ett glas vermouth med oliv och sodavatten på eftermiddagen.
På kvällen besöker vi en liten bodega med elaka lysrör och tunga dimmor av tobaksrök. Tv-apparater i bägge hörnen visar dagens fotbollsmatch och kyparen, en tjock man med mustasch, stort guldkors runt halsen och ett förkläde som ser ut som det inte tvättats sedan sextiotalet hejar bryskt.
– Två öl?, sÙ?ger han med bullrande röst, mer som en uppmaning än en fråga, och tillägger med en nonchalant viftning:
– Menyerna ligger där borta.
Joan hämtar menyerna och skrattar.
– Det är såna små detaljer som gör detta ställe unikt! Om Barcelona ibland känns för turistigt så är det skönt att det fortfarande finns kvar ställen som detta.
Inom kort lastas patatas bravas, anjovis, serranoskinka, och callos (komage) upp på bordet, samtidigt som FC Barcelona laddar för ett anfall på tv:n.
Joan växlar mellan engelska med mig, katalanska med sina vänner och spanska med sin flickvän, som är från Rioja. Som katalan väljer han helst att tala sitt under lång tid bannlysta modersmål, men han är snabb att byta.
Numera är inte motsättningarna mellan Katalonien och den spanska centralmakten lika tuffa, även om det fortfarande finns många som förespråkar separatism. Joan är inte så noga, förutom vad gäller just språket.
– Det är en del av vår historia och när jag umgås med vänner och familj så känns det helt naturligt att prata katalanska.
Vi fortsätter ett kvarter bort till Raïm, en stimmig bodega som gjorts om till en kubansk klubb. Joan bjuder mig på “Barcelonas bästa mojitos”.
– Vi kallar den för “smooth criminal”, säger han och efter en klunk förstår jag precis vad han menar.
Trots att den rådande finanskrisen har drabbat Barcelona hårt så har barägarna ännu inte börjat dra in på den ökända alkoholhalten i drinkarna. Vissa saker förblir konstanta.
Text: Fredrik Brändström • 2010-05-31
Restips • Spanien • Barcelona