6 stränder i Turkiet

1. Bozcaada

Mysig öluffarkänsla

Du hittar inte Bozcaada på någon charterkarta. Knappt på någon karta överhuvudtaget. För ön i Egeiska havet är rund och försvinnande liten där den ligger intill den gigantiska grekiska övärlden. Lite av just öluffarkänsla finns också på Bozcaada som då trakten befolkades av greker kallades för Tenedos. Ovanför öns hamninlopp vakar en bysantinsk borg som kunde platsa i vilken riddarroman som helst.

Jasmindoftande kullerstensgränder löser upp öhuvud­stadens labyrint av täta hus och drar mot en kyrka med mörkt klocktorn. Flera av pensionaten serverar frukost under apelsinträd. Inåt land väntar olivträd och vinodlingar. Och tvärs över ön ligger den finfina sandstranden Ayazma med transparent vatten i rusiga blåtoner.

Missa inte: Middag i hamnen och den grillade bläckfisken på Boruzans taverna.
Missa gärna: Öns enda bankomat. För den missar dig såvida du inte har ett kreditkort utfärdat av någon turkisk bank. Anländ alltså med kontanter i packningen.

2. Çesme

Trött stad, pigga stränder

Çesmes vykortsmakare har svårt att skaka fram vettiga motiv. För trots internationell charter är stan småputtrigt ordinär. Här finns en färjehamn, en borg och affärsgatan Inkilap Caddesi där man på Rumeli Pastanesi kan köpa sylt på burk och hemmagjord glass. Alltså, attraktioner i ungefär samma kaliber som i ditt hemmakvarter. Bortsett från en viktig sak. Du badar långt bättre här. Till och med bättre än på de flesta andra platser i Turkiet.

Mjuka Altinkum, 20 minuters bussresa från Çesme, är i mitt tycke nationens skönaste sandstrand och Alasçati, någon mil längre österut, tillhör inte bara Turkiets stöddigaste vindsurfarstränder utan har också instruktörer för den som vill pröva brädsegling. Çesme passar alltså bra för alla som reser i sällskap av barn, badbyxor, vindsurfingbräda eller en stor trave böcker.

Missa inte: Närbelägna byn Alasçati med vita väderkvarnar och stämningsfulla men dyra gourmetrestauranger och boutiquehotell. Ta också bussen till mångmiljonstaden Izmir (2 timmar) för myllrande basar och lokala köttbullsvarianten Izmir köfte.
Missa gärna: Trafiken i Izmir. Çesme är fridfullt. Men i närbelägna Izmir är trafiken skoningslös och oberäknelig som ett popcornkok.

3. Kemer

Nygammalt resmål

Kemer framställs ibland som ett nytt resmål. Det är det inte. För drygt 2 000 år sedan tog sig Alexander den store till Kemers granne Phaselis och hälsades välkommen av lismande ortsbor med en kitschig guldkrona. Själv får du nöja dig med te och nötter från traktens mattförsäljare. Turism är inte bara viktigt för Kemer. Det är allt. Här finns vräkiga allt inklusive-hotell, Burger King och kompetent nattliv.

Traktens stränder är riktigt bra och bergen dramatiskt vackra. Men i stort känns det som om Kemer medvetet kokt ner sin turkiska identitet till ett minimum. Det är synd!

Missa inte: Sandstranden vid Phaselis och vackra klapperstensstranden Olympos-Cirali där man förutom att bada även kan kolla in Chimaeras brinnande berg och bo i Kadirs trähuskojor.
Missa gärna: Kemers pepparsteksmenyer. Ta istället bussen till Antalya och ät något riktigt gott.

4. Antalya

Rivierans höjdpunkt

Höghusbetongen som slår lovar runt Antalyas ytterområden kan få en att tro att Sagan om Ringens onda trollkarl Saruman finns i närheten. Men låt dig inte luras. För så fort det grå ytterskalet forcerats, finner man den turkiska rivierans höjdpunkt. Störst, bäst, vackrast. Eller mer konkret. Snudd på miljonen invånare i en för den turkiska charterkusten befriande livfull och mångfacetterad stad.

Antalyas nattliv och restaurangutbud klår det mesta i nationen; på klubbarna Allys och Arma dansas det i ljummen medelhavsbris, på Çiçek Pasaji kvider ottomanska stråkar till raki och rostade solrosfrön och på Konyaaltis Gaziantep restaurang, dukas kvällarna till ettrigt kryddade mezes och träkolsgrillad kebab.

Helst bör du färdas hit i sällskap av två resväskor. För strax utanför Antalya börjar den vackra vandringsleden Lykiska leden och inåt land väntar skidbacken Saklikent med säsong från november–maj. Och skulle du mot förmodan tröttna på Antalya finns en busstation, otogar, med frikostiga förbindelser till resten av Turkiet.

Missa inte: Antalyas arkeologiska museum och Termessos gåtfulla ruiner högt uppe bland vilda berg.
Missa gärna: Kreml var inte särskilt kul under Brezjnevs tid, och blir inte särskilt roligare i turkisk hotelltappning. Hoppa alltså över skrytbygget Kremlin Palace.

5. Belek

Golfreservat utan charm

Golfspelare gillar Belek. Jag gör det inte. Visst, trakten frestar med tiotalet golfbanor och sommarsaftigt gräs då Europa är en enda stor, brunslaskig isskorpa. Läget vid sidan om den stora kustvägen är också skönt, tills man inser att Belek även valt att distansera sig från snudd på hela omvärlden. Kustens vräkiga allt inklusive-hotell är stora som små kungadömen och bevakade som sådana. Perfekt för den som vill resa till Turkiet och låtsas vara någon annanstans.

Missa inte: Den antika teatern vid Aspendos.
Missa gärna: Belek.

6. Alanya

Växer så det knakar

Vad växer snabbare än bambu? Rätt svar: Alanya. Under de senaste 25 åren har stans invånarantal fyrdubblats. Att folk dras hit förvånar knappast. Sandstränderna är gyllene, nattlivet sprakar av sommarlätt bomull och billig alkohol och klimatet är så milt att julafton inte bara bjuder på dopp
i grytan utan också i Medelhavet.

Det första turisthotellet som öppnade 1958 har idag fått sällskap av så mycket hotellbäddar att dagens Alanya för natten fixar att härbärgera vilken svensk stad som helst förutom Stockholm, Göteborg, Malmö eller Uppsala. Ibland känns det också som om så är fallet. Skandinaver gillar trakten och återvänder hit år efter år; en del för att köpa in sig i semesterkomplexen och vinterlägenheterna som tillsammans med nya hotell breder ut sig som en vit smet längs kusten.

Alanya står alltså för massturism. Gillar du sådan, gillar du stan. En stad som faktiskt har en riktigt fin sevärdhet: borgen och framför muren, som knixar sig ner mellan citrus och kaktus mot havet.

Missa inte: Middag på sköna Ottoman House (Damlatas Caddesi 31) eller Mahperi i hamnen som serverat traktens mat sedan 1947.
Missa gärna: Bargatans fylleslag och följen med noll respekt för den lokala kulturen.

---

Text: Mikael Persson • 2010-06-02
Restips • Turkiet • Sol och bad