Dahab på ett andetag

NEDRÄKNINGEN HAR STARTAT. Det börjar på tre minuter. Jag ligger på ytan och andas i snorkeln. Långa lugna andetag som ska syresätta blodet. Vattnet Ù�r turkost och sikten god. Långt där nere ser jag koraller och sportdykare. En och trettio kvar. Jag försöker koncentrera mig på andningen. Utandningen ska vara dubbelt så lång som inandningen för att säkerställa att koldioxidnivån hålls så låg som möjligt. Vid tio sekunder börjar instruktören räkna varje sekund. Jag gör en sista utandning innan jag fyller lungorna och gör mitt livs första fridykningsförsök.

Dahab ligger på Sinaihalvöns östkust och har länge varit ett vattenhål för backpackers som vill koppla av vid havet eller aktivera sig i någon av alla äventyrssporter som finns här. Själv har jag valt att fokusera mig på fridykning och att få uppleva livet under ytan, på ett andetag.
Efter inkvartering på hotellet tar jag mig ner till stranden. Hela strandpromenaden är fylld av restauranger med låga klassiska arabiska sittkuddar. Den söta doften från vatten-pipor möter mig tillsammans med ljudet av nätta vågor som slår in från Röda havet. En shishkebab avslutar den första kvällen innan själva fridykandet ska börja.
Den mest fascinerande upptäckten gör jag redan första dagen. Jag får lära mig att det framför allt handlar om att det är en mental reflex som gör att vi vill andas. Kroppen klarar sig mycket längre än vad vi tror. Inser man bara det så tar det inte lång tid förrän man klarar av att hålla andan i två till tre minuter. För om man inte tror att man kan hålla andan i två minuter så kan man inte heller göra det.
DEN FÖRSTA DAGEN PÅ kursen är fokuserad på andnings-övningar och säkerhet. Fridykningen har ju ett något skamfilat rykte. När jag beger mig ner till Dahab är både mor och vänner oroliga för att jag ska drunkna. Lotta Ericsson, som driver ett fridykningscenter i Dahab, har inte så mycket till övers till människor som förkastar fridykning som en livsfarlig sport dÙ?r folk dör.
– Jag brukar jämföra det med accepterade sporter som störtlopp till exempel. Om jag inte kan åka skidor så kommer jag köra ihjäl mig i sådana backar. Det är samma sak inom fridykning. Men fridykning handlar om självkontroll och har man koll på sina egna gränser så är det inte farligt. De flesta dödsolyckor folk hör om är snorklare som inte vet vad de sysslar med.

Efter övningar uppe på torra land får vi äntligen bege oss ut i vattnet. Instruktörerna Wendy och Dean tar med sig flytkuddar som man fäster linor i. Det är dessa linor man simmar längs under själva fridykningen. Vi spenderar ett par timmar i vattnet med att lära oss att kontrollera våra impulser. Att vara lugn i panikkänslan av att vilja andas.

Utvecklingskurvan är brant och alla kurs-deltagare är nere och dyker på tolv meters djup.
Även om fridykningen är stor i Dahab så är det inte allt. Här finns mycket att välja mellan för den som gillar att aktivera sig. Bergsklättring, kitesurfing, fyrhjulingar, ökenvandring, ridning och vindsurfing är bara några av de tidsfördriv man kan ägna sig åt. Och då har vi inte ens nämnt dykning med tuber. Längs vattnet ligger dykklubbarna vägg i vägg med både bra och billig dykning.

NÄSTA DAG ÅKER VI ut i en båt tillsammans till revet Gabr el-Bint som ligger 25 kilometer söder om Dahab. I båten sitter allt från optimistiska nybörjare till delar av världs-eliten som har vilodag. Många av dem bor i Dahab eller spenderar mycket tid här.
Vi kommer fram till revet och börjar klä på oss våra speciella dykardräkter. För när man väl är inne i fridykningsbubblan är det en väsentlig skillnad mellan fridykare och dykare med tuber. Dräkterna är smidigare, helt utan dragkedjor och knäppt i skrevet så att de ger en liten retrokänsla. Lite som James Bond i Åskbollen. Masken är minimal i volym för att kunna tryckutjämnas med så lite luft som möjligt och snorkeln håller man i handen. Men det mest utmärkande är nacktyngden. En vikt på några kilo som används för att ha rätt tyngdpunkt när man är på väg neråt.

I båten bredvid sitter ett gäng tyskar och kränger på sig sin tunga dykutrustning och väl i vattnet är skillnaden mellan oss om möjligt ännu större. Medan sportdykarna sakta sjunker neråt likt klumpiga astronauter så påminner fridykarna mest om delfiner. Smidiga, snabba och fantastiskt vackra.
KÄNSLAN UNDER VATTNET är fenomenal. Ovan ytan hörs diskussioner, fåglar, vågor och vind. Men efter att ha spottat i masken beger jag mig ner i stillheten. Den stora utmaningen är att lyckas hålla andan trots alla upptäckter. Spralligheten tar överhand och jag måste upp till ytan för att hämta luft på tok för ofta. Fiskstim simmar nyfiket förbi, sjöväxter svajar i takt med vågorna i världen ovanför och livet känns alldeles turkost.

De tre fridykningsdagarna går snabbt och plötsligt är det tid för certifikatutdelning. Och även om jag inte är den delfin som jag hoppats på så kan jag i alla fall skilja på en snorklare och en fridykare. Och det är ju ett första steg i rätt riktning.

Läs också

Guide

Allt du behöver veta om fridykning i Dahab.

---

Text: Emil Sergel • 2010-11-03
Egypten • Restips