Drömresa i Darwins fotspår på Galápagos

Fregattfåglarna följer båten som stora, svarta skuggor intill masten. I fören står kaptenen och spanar efter delfiner, och längst bak, på den lilla plattformen utanför köket, har ett stort sjölejon lagt sig tillrätta. Det är en vanlig dag i Galápagos övärld. En värld där parningsdansande blåfotade sulor och solande leguaner inte verkar bry sig nämnvärt om att ännu en gapande turistgrupp sätter sina fötter på deras revir.
Det är länge sedan de behövde uppfatta den mänskliga närvaron som ett direkt hot. Visst har delar Galápagos djurliv genom åren påverkats – till och med så gott som utrotats på grund av mänsklig påverkan – men det är länge sedan djur utsattes för regelrätt jakt, och på senare år har man gjort vad man kan för att återställa det som förstörts.
Det som gör de här öarna speciella är inte deras biologiska mångfald (det finns betydligt fler arter av både djur och växter på fastlandet), men tack vare sitt isolerade läge har det visat sig vara en guldgruva för forskning på unika, endemiska arter.
Charles Darwin slogs med häpnad när han anlände 1835, med hms Beagle. Här fanns djurarter som med möda tagit sig till den vulkaniska skärgården i Stilla havet, hundra mil väster om Ecuador, och anpassat sig till rådande förhållanden för att överleva. Galápagosbesöket kom att påverka honom djupt, och de fynd han gjorde skulle bli viktiga när han några år senare presenterade sin evolutionsteori.
I övrigt var han inte särskilt hänförd.
“Inget kunde vara mer ogästvänligt”, skrev han i sina anteckningar, och liknade det karga landskapet vid en kultiverad del av helvetet.
Kanske syftade han på de stelnade lavafÙ?lten i Sullivan Bay på Isla Santiago eller de grå träden som spretar med nakna grenar mot himlen i den dallrande hettan på Santa Cruz. Kolsvarta stenblock och knallröda krabbor försvinner och kommer fram i frustande vågor. Vit korallstrand, turkost hav och rosa flamingor. Störtdykande pelikaner.
Om Darwin hade rätt om hur helvetet ser ut skulle jag gärna dra dit emellanåt. Här bryter den kalla Humboldtströmmen in i jordklotets tropiska mittfält, och pingviner och pälssälar kan existera intill hammarhajar och rockor.

En Galápagosresa ligger högt på mÙ�nga resenärers önskelista.

Längst upp i norr ligger Pinta, som blivit en symbol både för hur ömtåliga ekosystem kan förstöras av mänsklig påverkan, och för hur man med ökande kunskap faktiskt kan reparera dem. Fram till mitten av 1800-talet svämmade ön över av tusentals jättesköldpaddor. Men när valjägarna kom på att sköldpaddor var perfekta att ta med som levande proviant på långseglatser, gick utplåningen snabbt.
Sedan tidigt 1900-tal har den endemiska Pintasköldpaddan varit utdöd, sånär som på en enda individ: Lonesome George. 1972 fångades han in och sattes under bevakning på Darwin Research Station på Santa Cruz, där olika närbesläktade sköldpaddor presenterats för honom i hopp om att det skulle kunna leda till avkommor.
Han har varit föga intresserad, och får därför finna sig i att vara och förbli den sista av sin sort. Med den aktningsvärda åldern av cirka hundra år kan han fortfarande ha ett halvsekel kvar att leva. Men en dramatisk händelse 1994 höll på att innebära slutet även för Lonesome George.
Bakgrunden var att sjögurkor, som fanns i miljontals på Galápagos havsbotten, plötsligt hade blivit hårdvaluta. Re­stauranger i Singapore och Taiwan suktade efter den eftertraktade delikatessen, och de lokala fiskarna såg sin chans att tjäna en rejäl hacka. Av oro för överfiske beslutade nationalparken att den tillåtna fiskekvoten skulle begränsas ytterligare.
Upproret lät inte vänta på sig. 72 sköldpaddor slaktades i protest. De halshöggs och hängdes upp i träden. Året därpå intog femtio machetebeväpnade män Darwin Research
Station. De körde ut forskarna och tog Lonesome George som gisslan. Statsmän från Ecuador flög in för att förhandla med fiskarna, som i slutänden inte fick ut någonting av sin desperata protest.

Ensamma härskare. Ögruppen är ett av få ställen på jorden där djuren tillåts regera ostört.

Även om George inte kommer att få några avkommor som kan föra hans gener vidare finns numera hopp om att sköldpaddor än en gång ska bli ett naturligt inslag på Pinta. 1959, när hans släktingar i stort sett var utrotade, introducerades getter till ön, som en ny typ av proviant för långseglande fiskare. Antalet getter eskalerade raketartat till cirka 40 000, och orsakade svåra skador på vegetationen.
I flera år har man nu jobbat med att få ett slut på den förvildade getstammen, och i maj 2010 släpptes istället 39 hybridsköldpaddor ut på ön. De ska nu varsamt beta vegetationen och på naturlig väg sprida frön, så som de gjorde innan människan började blanda sig i naturens gång. Någon långsiktig ny population kommer de inte att kunna skapa, eftersom de är steriliserade. Däremot Ù�r förhoppningen att man ska kunna ta in fertila individer från ön Espanola, vars sköldpaddor är mest närbesläktade med den utdöda kusinen från Pinta.

“Inget kunde vara mer ogästvänligt”, sade Darwin om Galápagos. Ändå så köar turisterna för att komma hit.

På Santa Fe blir kaktusarna fem meter höga. De står som tagna ur kulissen på en västernfilm och vrider sina armar i rät vinkel mot skyn. På stranden ligger vuxna sjölejon och jäser i grupp, medan ungarna leker i vattnet. En av dem får tag i en havsleguan och drar den retfullt i svansen innan den släpper taget, bara för att en sekund senare fånga den igen.
Lekstugan är full av liv, och som vanligt verkar ingen ta någon särskild notis om turisterna som för en stund parkerat sig på handdukar i sanden. En tung albatross har lyckats springstarta sig upp på bärande vindar och i vattnet syns den spetsiga fenan av en Galápagoshaj.
Den finns bara här, förstås.

Guide Galápagos

Resa dit

Första etappen går med flyg till Quito eller Guayaquil i Ecuador. Från Ecuador flyger Aero­lineas Galapagos/Aerogal (aerogal.com.ec), TAME (tame.com.ec) och LAN (lan.com) till Isla Baltra Airport, som har transportförbindelser med huvudön Santa Cruz. Det går även att flyg till ön San Cristobal. 

Flera researrangörer har Galápagoskryssningar i sina program, ibland i kombination med andra resmål i Ecuador och övriga Sydamerika. Kolla till exempel Äventyrsresor (aventyrsresor.se), Ansgar (ansgar.se), Kon-Tiki (kon-tikiresor.se) eller Temaresor (temaresor.se). Svenska färd­ledare brukar följa med.
Dessutom finns en mängd operatörer från andra länder som går att boka på nätet, och där inga andra resmål än Galápagos ingår. Exempelvis finns Adventure Life (adventurelife.com) som bokar in sig på båtar i olika storlekar, och Galápagos­specialiserade CNH Tours (cnhtours.com). Det går även att boka kryssningspaket från någon resebyrå på fastlandet.

Resa runt

Det vanligaste och smidigaste sättet är att förboka en kryssning, gärna i god tid eftersom det kan bli fullt.
Ordnade båtturer inkluderar mat och boende på båten. De flesta tar mellan fyra och elva dagar.
Det finns båtar i alla stor­lekar, som tar grupper om åtta och upp till hundra personer – och om båten är i den större storleksklassen bildar man mindre grupper vid landstigning och guidning. Själva kryssningarna varierar i pris från drygt 1 000 kr/dag, till exklusiva alternativ som går på nära 5 000 kr/dygn. Räkna med att en femdagars­kryssning på en båt som tar 20 passagerare kan kosta ungefär 12 000 kr. Priserna varierar beroende på komfort och kvalitet, antal passagerare och resans längd.
Nationalparksavgiften på 100 dollar (50 dollar för barn under 12 år) är obligatorisk.
Generellt finns inga krav på passagerarnas fysik, men man ska vara beredd på att landstigningen sker med små gummibåtar. Stigarna kan vara steniga, men oftast kräver inte promenaderna någon större fysisk ansträngning.

På egen hand

Det går att åka på egen hand ut till någon av flygplatserna och därifrån ta sig till Galápagos största stad, Puerto Ayora på Santa Cruz, för att leta efter båtar som har lediga platser. Detta är bara ett alternativ om du har tid på dig – för det är inte säkert att du får napp på en gång, och under högsäsong kan det vara fullt på båtarna.
För den som vill göra dagsturer förekommer båttrafik mellan städerna på öarna Santa Cruz, San Cristobal och Isabela. Det går även att chartra båtar från Santa Cruz till Floreana.

Aktiviteter

Med på båten finns engelskspråkiga guider, som berättar om flora och fauna, och ska se till att turisterna håller sig till de stigar som finns, och inte stör djurlivet. De flesta öarna är inte tillåtna att besöka utan guide.
En typisk kryssning i Galápagos erbjuder boende och mat på båten, snorklingsutrustning och tillfälle att dyka om man ber om det i förväg. En del operatörer erbjuder även kajakturer, och ytterligare andra till och med mountainbiketurer eller ridning på vissa öar.
Varje dag görs normalt två landstigningar, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Man får gå på speciella stigar, och brukar få gott om tid att fotografera och titta på djuren, utöver den tid själva guidningen tar. Det finns även operatörer som erbjuder ett par nätters tältning på någon av öarna i sitt program.

Missa inte!

Att ta med sjösjuke­piller. Självklart kan det bli sjögång, aptiten svika och magen protestera. Att tänka på är också att större fartyg gungar mindre när det blåser
än små.

Missa gärna!

Att direkt välja det absolut billigaste alternativet. Jämför vad som ingår i paketen, vilka öar du får besöka, hur många passagerare som ska samsas ihop, vad båtarna tycks vara i för skick och vilka omdömen de fått i olika nätforum.

Om du ser en fem meter hög kaktus så behöver du inte ha drabbats av delirium. Jättekaktusar växer och frodas här.

---

Text: Karin Wallén • 2013-02-14
Ecuador • Restips