Budapests dynamiska distrikt

Distrikt 7, Budapest. En ortodox judisk familjefar klädd i svart försöker knöka in en barnvagn genom en trång port. Jag strosar längs huvudstråket Kiraly utca, en trendig och lugn gata med många secondhandbutiker och gallerier. Ögat fastnar på en koshermataffär jämte en butik som säljer sexleksaker – ett tecken så gott som något att nya tider råder i distrikt 7, traditionellt sett hemmaplan för stans judiska befolkning.

Strax före andra världskriget bodde 200 000 judar i kvarteren. Många deporterades till Auschwitz och 1944 blev området ett getto. Den judiska befolkningen i distrikt 7 decimerades.
Idag kämpar en engagerad minoritet för att behålla områdets identitet. Här finns den nödvändiga infrastrukturen för praktiserande judar – rituella badhus, judiska restauranger, bagerier, skolor, daghem och Europas största synagoga.
Men numera delar de platsen med andra. På senare år har distrikt 7 blivit Pests hetaste nöjesdistrikt, dit såväl unga ungrare som turister går för att slå runt om kvällarna.
– Det har bara exploderat. För tio år sen kretsade nattlivet i Budapest kring ett fåtal stora technoklubbar som lockade 5 000 personer under helgerna. Under veckorna fanns ingenting. Nu finns ett enormt nattliv i distrikt 7, med hundratals barer att välja mellan, säger Abel Zsendovits som äger klubben Szimpla.
Kvällen har just startat och han står och småpratar med dj:n som spelar lågmäld elektronisk musik. Folk umgås uppsluppet i små sällskap kring runda bord, såväl engelska som ungerska kan skönjas mellan skratten.

Wifi är lika tillgängligt som kaffe och öl.

Den 2 000 kvadratmeter stora lokalen är fylld av udda inredningsdetaljer, en blå barncykel som hänger på väggen, secondhandfynd och växter som slingrar sig planlöst. Ogenomtänkt fast ändå genomtänkt. En sorts ruffig icke-estetik.
Målet i början var, enligt Abel, att skapa ett centrum för alternativ kultur i Budapest. Szimpla startade som en liten bar i en av de många rivningsfärdiga kåkarna i distrikt 7 men har nu blivit ett eget varumärke, med bland annat en filial i Berlin.
Fenomenet kallas ruinpubar i Budapest och pionjärer som Szimpla har fått en drös efterföljare, främst i distrikt 7, som alla försöker kopiera det vinnande konceptet med anarkistisk inredning, grönskande innergårdar, billig öl och bohemiskt klientel. Ruinpubarna har pumpat in nytt blod i de förfallna byggnaderna i distrikt 7 och bidragit till områdets nuvarande status som Budapests trendigaste område.
– När vi flyttade hit för tio år sedan var distrikt 7 fullt av övergivna 1800-talsbyggnader. Det var bara att flytta in. Nu har många sålts eller rivits och bytts ut mot nya, fulare hus, säger Abel och pekar ut mot gatan där ett välputsat modernt bostadshus står inklämt mellan två slitna jugendskönheter.
Många associerar Budapest med pampiga barockpalats och badhus där gubbar spelar schack i 38-gradigt vatten. Den sidan av Budapest finns också. De flesta turister tillbringar sin tid på andra sidan floden, bland kullarna och slotten i Buda. Men det är på Pestsidan som det verkliga livet levs, såväl dag som natt. Här har väldigt få råd att betala inträdet på de, med ungerska mått, hutlöst dyra badhusen.
När man vandrar runt bland de vackert patinerade husen, de ruffiga ruinbarerna och de mysiga butikerna i distrikt 7 känner man sig närmare, säg, Berlins alternativa stadsdelar, snarare än Prag – en annan centraleuropeisk kulturstad som Budapest ofta jämförs med.

Att slingra sig genom stan i en skramlande, trång spårvagn är den bästa sightseeingtur man kan tänka sig.

Men där Berlin är sönderälskat och upptäckt flera gånger om så känns vissa delar av Budapest mer outforskade. Staden är dessutom fortfarande ett riktigt fynd för den budgetmedvetna turisten. På senare år har utbudet av såväl re­stauranger som hotell och nöjesliv både växt och förfinats. Budapest har kommit ikapp tiden, en stad i ett land som fått finna sig i att simma i det moderna Europas bakvatten.
Tankekopplingen till den tyska huvudstaden bekräftas av Balazs Horvath, en av ägarna till relativt nyöppnade ruinbaren Fogashaz, som ligger på en sidogata till shoppingstråket Kiraly utca.
– Berlin, definitivt. Det är där vi har hämtat inspirationen.
Baren ligger på en innergård i ett förfallet hus, med genomskinligt tak där ljuset sipprar in. Cyklar och flaskor med blommor hänger i taket. På övervåningarna ligger ateljéer som konstnärer, formgivare och andra kreatörer får hyra billigt.
Liksom på Szimpla så ger allt i lokalen intryck av att vara halvfärdigt, lite ockuperat hus-känsla, men ändå mysigt. Men Balazs vill inte sälla sig till den rådande ruinbarstrenden utan ser hellre lokalen som ett kulturcentrum.
– Det var en dröm att bygga något kulturellt, att attrahera kreativa människor som inte hade någonstans att
ta vägen.
Balazs säger sig älska Budapest och vill bo kvar här, men för många andra unga så är valet inte lika lätt.
– De flesta av mina vänner funderar på att flytta härifrån, säger Elizabeth Katalin Grabon, en 27-årig aktivist. Hon håller på att förbereda en protestaktion mot regeringen vid den stökiga genomfartsleden Rakoczi. Trafiken rusar förbi, rostiga trådbussar och gnisslande gula spårvagnar.
Det senaste året har protesterna mot premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz avlöst varandra på gatorna i Pest. Framför allt är det hennes egen generation, de som är födda på åttiotalet och senare och som aldrig har upplevt kommunisteran, som ser krasst på framtiden i Ungern. Brain drain är ett faktum som innebär att de som har möjlighet flyr landet eftersom även högutbildade tvingas ta två, ibland tre jobb men ändå har svårt att få råd att köpa en lägenhet eller skaffa familj.
Det konservativa Fideszpartiet vann en jordskredsseger i det senaste valet men har tappat stöd efter en rad kontroversiella utspel.
– De har inte lyckats förbättra landets ekonomi utan har istället bidragit till att folk har fått försämrade livsvillkor och begränsad yttrandefrihet. Det finns ingen säkerhet längre, säger Elizabeth som även jobbar som journalist på en tyskspråkig dagstidning i Budapest.
Hon kommer från norra Tyskland men är halvungrare på moderns sida. Hon flyttade till Budapest för att hon var “trött på tyskar”, som hon uppfattade som kalla och distanserade. Väl i Budapest kände hon att hon kommit hem.
– Jag älskar Budapest. Alla vackra byggnader, barer och teatrar. Folk är mer utåtriktade här, ler mot en när man går längs gatan. Men mina ungerska vänner kan inte förstå att jag valde att flytta hit frivilligt, säger hon och skrattar.

Stilla flyter Donau.

En barrunda i distrikt 7 spiller gärna över in i granndistriktet, nummer 8. Ett område som är annorlunda än det förra, mer renodlat arbetarklass, även om de skarpa konstrasterna finns också här, med flådiga aristokratpalats å ena sidan och ren och skär misär på andra håll.
Distriktet räknas som Budapests fattigaste och den omvandling som pågår i distrikt 7 har inte nått lika långt i 8:an. På senare år har dock många stora hotelletableringar skett här och fler turister börjar upptäcka området, som länge kämpat med sitt dåliga rykte.
Jag vandrar förbi förfallna hus där armeringsjärn sticker ut bakom betongen under balkongerna. Det ser livsfarligt ut men rätt som det är kliver en man ut på en av dem, lutar sig mot räcket och tänder lugnt en cigarett, utan att balkongen rasar samman.
Distrikt 8 lockar många unga eftersom priserna är låga, såväl på bostäder som på allt annat. En klippning som nere på stan skulle kosta motsvarande drygt 90 kronor, kostar här bara 45 kronor. Samma bakelse som här kostar 5 kronor går lös på drygt 20 kronor i stadens centrala delar.
Jag går in på en lugn bakgård där väggarna är fullkomligt perforerade av kulhål. Precis här låg fronten under belägringen av Budapest vintern 1944.
Här rullade de sovjetiska stridsvagnarna fram. Nazisterna hade sitt högkvarter någon kilometer bort, i det klassiska hotellet Astoria. Striderna krävde tiotusentals människors liv.
Men kulhålen kan lika gärna vara från revolten 1956, då folket reste sig mot kommunistregimen. För en stund får väggarna liv på den lugna, grönskande bakgården och inbillade scener från det förflutna spelas upp i min fantasi.

Lugnet före stormen. Tidig kväll på klubben Fogashaz.

Jag slår mig ner för en kaffe på Lumen, ett minimalt kafé med vitmålade väggar som även anordnar fotoutställningar. Kvarteren kring lugna torget Miszath Kalman är populära bland unga med konstnärsambitioner. I lokalen bredvid låg tidigare den legendariska undergroundklubben Tilos Az Á som blev en knutpunkt för konstnärer och musiker i Budapest åren efter kommunismens fall.
I skarven mellan sjunde och åttonde distriktet lyser orange gatlyktor upp en tom gata. En tant rastar hunden i skymningen, annars är det kusligt tomt och dimmigt. Jag gläntar på dörren till baren Hintalo och möts av funkig sjuttiotalsjazz. Det är som om att kliva in i ett vardagsrum eller en utflippad studentlya. Ett pyttelitet ställe med ett fåtal bord. Broderade dukar och kitschiga tapeter. Några unga tjejer sitter i ett hörn och dricker billig öl, röker och sippar snaps på fruktkonjak.
– Det bästa med distrikt 8, förutom att det är billigt, är att det finns så många möjligheter. Det är inte lika exploaterat som andra delar av staden, säger ägaren Birgitta Baruna som står i baren. Hon säger att hon startade krogen för att det inte fanns några bra ställen att gå till i området. I lokalen låg tidigare en klassisk sylta där alkisar hängde. Inte sällan var det bråk utanför.
– Tidigare drog man sig för att gå ensam på den här gatan om kvällarna, nu har det förändrats. Man behöver inte oroa sig längre. Området har blivit intressant och fler ställen har dykt upp längre ner på gatan. Folk kommer hit från andra delar av staden, för vår skull!

Att shoppa är ett prisvärt nöje. Ungern utsågs nyligen till Europas billigaste land.