I studentstaden La Laguna, 25 minuter bort med spårvagnen, finns de skojigaste klubbarna. Foto: Johan Marklund.
Festyra på turistfria Kanarieöarna
Trots att vi befinner oss på Teneriffa är turisterna få. Santa Cruz är svaret på frågan om det finns ett turistfritt Kanarieöarna.
Jag kommer till Santa Cruz på trettondagsafton. Staden kokar av liv. Trottoarerna är fulla av folk. Ljusgirlanger blinkar i träden. Jag rattar min hyrbil genom trängseln, som består av allt fler människor och allt färre bilar. Plötsligt upptäcker jag att jag kör genom en enda stor folkmassa som mjukt följsamt viker undan för att släppa fram mig.
Senare, när jag klivit ur bilen och parkerat den på en av de smala gatorna i gamla stan, förstår jag att jag i år blev det allra första ekipaget i julkarnevalen. Efter mig gled betydligt fantasifullare kreationer fram: rullande slott, berg och borgar med plastpalmer, tygstjärnor och de tre vise männen Kaspar, Melchior och Balthasar – på väg för att besöka Jesusbarnet i krubban och överlämna sina gåvor i form av guld, myrra och rökelse.
Julkarneval skrev jag. Ändå är det den 5 januari och Santa Cruz firar Los Reyes, som i Sverige kallas trettondagsafton och är en ointressant helgdag som ingen riktigt förstått vitsen med. Men det har man här. Det är ikväll de spanska barnen får sina julklappar, vilket är logiskt, eftersom det ju är först idag som de tre vise männen efter sin långa kamelritt genom öknen kommer fram till krubban med sina presenter.
Santa Cruz är bra på folkliga fester då invånarna klär ut sig och går man ur huse för att avfyra fyrverkerier, kasta konfetti, mingla och dansa under den stjärnprickiga mjuka sammetshimlen.
Men Los Reyes är bara förfesten. En månad senare – med start fyrtio dagar före påsk – är det dags för den riktiga karnevalen med stass, färger, rytmer och parader. Då festar en miljon människor två veckor i sträck, vilket gör Santa Cruz-karnevalen till världens näst största efter Rio de Janeiros.
I Santa Cruz regerar klassiskt spanskt livsnjuteri uppblandat med latinamerikanska rytmer. Inslaget av invandrade latinamerikaner – de spanska conquistadorernas barnbarnsbarn och deras barnbarn – är starkt med salsarytmer i musiken på stans många dansklubbar.
Men livet är inte bara fest.
Här finns också arkitektoniska mästerverk som konserthallen Audiotorio de Tenerife, som ser ut som två kobror som försiktigt kramar varandra och är ritad av Santiago Calatrava, mannen som också står bakom Turning Torso i Malmö.
Och här finns förstås skuggiga torg, nästan helt fria från utländska turister, där man i de sömniga siestatimmarna laddar upp inför nattens nöjen med en café cortado och en kupa fruktig spansk brandy.
Läs även: Nöjesguide till Santa Cruz.
Text: Per J Andersson • 2016-01-21
Restips • Spanien • Kanarieöarna • Reportage • Teneriffa