Världen i en ryggsäck

Att bestiga ett berg

2016-03-14 06:10 Kommentera

.... med endast en flaska vatten på två personer, 1578 meter och 31 graders värme. Det var helvetet på jorden och på toppen höll jag på att glömma att njuta av utsikten.

Roys Peak i Wanaka ger den absolut bästa utsikten à la Sagan om Ringen style. Berget ligger ett par kilometer utanför staden. Vi liftade dit med en man som menade att han brukade klättra upp för berget tidiga morgnar för att hoppa ut från toppen för lite skärmflygning ner till dagens första kaffe. Om detta är sant eller inte, det vet jag inte. Allt jag kan säga är. Lita aldrig på kiwis när de säger hur länge en vandring eller klättring tar och hur tufft det kommer vara. Det tar alltid längre tid och det är alltid tuffare. Jag vet inte vad de äter till frukost, men det måste vara energirikt. (jag vägrar tro att jag på något sätt är svagare)

Roys Peak början.jpg
Början var bra. Vi trodde vi hade koll på läget!
Roys Peak gamla mannen.jpg
Den här äldre mannen följde oss hack i häl. Vi var tvungna att ta i för kung och fosterland den sista biten för att behålla hedern och inte bli omkörda. Vilket vi till slut blev på vägen ner... 100 meter från slutet när jag totalt däckat av vattenbrist. Han erbjöd mig vatten - jag var säkert likblek. Sån energi vill jag också ha när jag blir äldre - krutgubbe # 1
Roys Peak växter.jpg
På grund av bristen på vatten försökte vi svalka oss under minimala små träd som bara fanns de första kilometrarna. Sedan fanns bara gräs och en och annan intressant växt och den brännande solen som uppmätte 31 grader. Tur att jag inhandlat 50 i solfaktor.
Roys Peak nästan framme.jpg
Nästan framme. Jag kunde knappt tro mina ögon - det finns på riktigt, Middle-earth.
Roys Peak nästan framme 2.jpg
Roys Peak nästan framme 3.jpg
Sista biten och jag kröp bokstavligt talat på alla fyra och slet i grästuvorna för att komma upp.
Roys Peak uppe.jpg
Uppe! Helt slut, men glada.
Roys Peak uppe 4.jpg
Roys Peak uppe 2.jpg
Roys Peak Marijan fotar.jpg
Roys Peak Marijan går neråt.jpg
Det ironiska är att det var vägen ner som var värst. Mina tår mosades i skorna och all energi som lagt på att nå toppen var slut.
Wanaka träd.jpg
Ett dopp i iskalla Lake Wanaka var precis det våra arma fötter behövde.

2016-03-14 06:10 Kommentera

Förhistoriskt fjordlandskap

2016-03-09 04:12 Kommentera

Medan många åker till Milford Sound är det färre som väljer att besöka det lite dyrare och otillgängliga Doubtful Sound. De både fjordarna ligger i Fiordland National Park söder om Queenstown.

För att besöka Doubful Sound måste man boka en guidad tur. Man kan välja mellan olika företag och sorters resor såsom övernattningsresor eller kajakturer. Vi bokade en vanlig dagstur via Real Journeys som plockar upp folk i Queenstown, Te Anau och Manapouri. Vi bodde i Manapouri och promenerade till samlingsplatsen vid hamnen.

Först tog vi båten över Lake Manapouri. Kaptenen berättade om sjön och naturen runt omkring, körde nära bergssluttningarna och pekade ut intressanta naturfenomen och växter. Tyvärr var vädret typiskt för området. Här regnar det nämligen 2 av 3 dagar. När vi nådde andra sidan sjön väntade bussar på att ta oss vidare. Vägen är Nya Zeelands dyraste väg och byggdes för att förenkla resan över bergsmassivet till Doubtful Sound. Längst resan syns flertalet små vattenfall, Kea papegojor och den subtropiska skogen är djup och mörk. Molnen som kapat bergstopparna började dock försvinna och plötsligt öppnade sig himlen precis innan vi anlände till Doubtful Sounds. Vi kunde inte ha mer tur.

Doubtful Sound är majestätiskt och orört. Kapten Cook anlände hit, men valde att fort lätta ankar och segla vidare när de attackerades av hungriga sandflugor. Sedan dess har fjordarna varit orörda och den förhistoriska omgivningen får en att tro att en dinosaurie när som helst kommer upptäckas. Dock såg vi de skygga delfinerna som lekte i vattnet. Vi såg även sälarna som har en koloni vid fjordens slut där havet tar vid och vindarna busar. Det var en ständig kamp med kameran och väl värt de där extra slantarna.

Manapouri.jpg
Lake Manapouri
Doubtful sounds.jpg
Subtropisk skog
Doubtful sounds växter.jpg
Ormbunkarna ger Nya Zeeland och Doubtful Sound ett förhistoriskt utseende
Doubtful sounds vy.jpg
Början av Doubtful Sound
Doubtful sound 1.jpg
Doubtful Sound bakåt.jpg
Doubtful Sound nära.jpg
Doubtful Sound berg 2.jpg
Doubtful Sound fören.jpg
Doubtful Sound båt och natur.jpg
Doubtful Sound båten.jpg
Doubtful Sound berg 3.jpg
Doubtful Sound berg.jpg
Doubtful Sound foto.jpg
Doubtful Sound sälar.jpg
Sälarna tar det lugnt
Doubtful Sound hav.jpg
Doubtful Sound vind.jpg
Busiga vindar
Doubtful Sound vy.jpg

2016-03-09 04:12 Kommentera

Att ha vänner ute i världen

2016-03-06 05:15 Kommentera

Det finns stunder då jag undrar - ska jag inte bara stänga ner Facebook?
Stressen, när kommentarsfälten ångar av dispyter och irritationsmomenten är för många, är överväldigande. Samtidigt är det otroligt att ha sina vänner så pass nära - rent digitalt. Särskilt när många lever på andra sidan jorden.

Och, när man bokar en sporadisk biljett till Nya Zealand från Melbourne och dagen innan kommer underfund med att det inte finns ett enda boende i Queenstown under 2000 kr per natt. Ja, då är det så himla poetiskt och vackert att en vän, som bor där för stunden, erbjuder oss en sovplats.

Jag träffade Kevin i Nya Zealand andra gången jag var i landet, det vill säga 2009. Han är amerikan och var, precis som jag, på genomresa i landet. Vi brukade sitta på torget i Christchurch och titta på street performance artister och skratta, tills den gången då Kevin blev indragen i leken. Då var det jag som skrattade åt honom. 7 år har gått och vi har inte setts sedan dess, men så nu har han jobbat i Queenstown två somrar i rad som forsränningsguide - och var om inte i NZ ska våra vägar åter mötas?

Det är bara så fint, liksom! Vi behövde hjälp på andra sidan jorden och så får man hjälp från en gammal räv som Kevin.

Att ha vänner ute i världen - vilken fröjd.

kevin.jpg
Återblick 2009 när Kevin deltog i street performance showen. Samma gamla hyggliga prick som förr.

Queenstown. Här har jag spärrat mitt VISA-kort och behövt skura toaletter på hostel tills mitt nya tog sig ända till NZ. Här har jag hoppat från broar ned mot forsande floder och djupa raviner med endast en lina runt fötterna.

Det är staden som går på anabola steroider och delar ut adrenalinkickar i form av extremsporter. Bungy, fallskärm, ravin gunga, forsränning och en massa annat väntar på att få dig att skrika och bli pank. Det är en stad som lever på turismen och många som jobbar är själva turister eller som Kevin, de jobbar där en säsong innan vintersäsongen drar igång. Då kommer nya, mer vintriga guider.

Queenstown är varken en vacker eller mysig stad. Här är det aktiviteterna som gäller eller besök i närliggande och otroligt vackra Paradise eller den lilla staden Arrowtown som överlevt guldrushens abrupta slut. En dagsutflykt upp till Gondolen är värt ett besök för att fånga den vackra utsikten över Queenstown. Härifrån ser man hela bergskedjan The Remarkables (som varit kuliss för Sagan om Ringen) och sjön Wakatipu.

Queenstown home.jpg
Akutboende med fantastiskt utsikt över bergen och Lake Wakatipu
Queenstown vy.jpg
Gondolen paraglide.jpg
Gondolen.jpg
paradise.jpg
En utflykt till Paradise är värt den 40 minuter långa bilfärden.

2016-03-06 05:15 Kommentera

Liftar mellan vita stränder och turkost vatten

2016-02-27 22:02 2 kommentarer

Det enda sätter att ta sig omkring i Tasmanien är med bil. Bussen går inte vissa dagar och mellan många platser finns det inte ens förbindelser. Men det går utmärkt att lifta.

Efter Hobart börjar vi resan norrut längst Tasmaniens östkust och efter en hemsk dag i den lilla orten Triabunna är vi uppe med tuppen för att åka vidare. Två schyssta israeliska killar, som bilar igenom Tasmanien och sjunger med i sångerna på den brusande radion, tar oss hela vägen till nästa destination: Coles Bay

Coles Bay är en liten ort som är utmärkt för den som vill besöka Wineglass Bay med turkost och glasklart vatten, kritvit strand och vacker natur.

Wineglass Bay ligger inbäddad på andra sidan kusten ett par kilometer från Coles Bay. Vi cyklar dit, tar oss upp till utsiktsplatsen (1 timmes promenad) och ser ut över Wineglass. Vilken fröjd för ögonen! De flesta vänder tillbaka efter att ha nått utsiktsplatsen, vilket gör att stranden inte är fullpackad av turister. Passar mig perfekt! 30 minuter senare står jag mitt i paradiset. Molnen som omgärdat bukten hade dragit vidare, solen skiner och det är vykortsvackert. På vägen hem möter vi en söt Wallaby som antagligen blivit matad av turister och nu inte är rädd för människor längre. (not. mata dem inte)

Wine glass.jpg
Wine glass 4.jpg
Wineglass Bay från utsiktsplatsen
Wine glass 5.jpg
Wine glass 9.jpg
Wine glass 6.jpg
Wine glass 8.jpg
En mycket glad liftare
Wine glass 3.jpg
Wine glass 12.jpg
Wine glass 11.jpg
Ja, jag vet att de är väldigt söta, men mata dem inte.

Efter två dagar i Coles Bay bär det iväg norrut och vi ställer oss vid vägen med tummen upp i luften. 2 liftar senare blir vi upplockade av en liten sportbil som hastigt svänger upp bredvid oss. Phil och Kelly tar oss längst de slingriga kustvägarna.

Vi körde förbi vårt B&B och fortsätter till Binalong Bay med ännu fler vita stränder och turkost vatten och kustremsan Bay of Fires. Här brukade Phil campa på somrarna längst de röda stränderna. Färgen på stenarna kommer från en speciell lav. På kvällarna kan det bokstavligen se ut som att stränderna brinner.

Efteråt skjutsar de oss till vårt B&B och vi vinkar hej då medan bilen rusar nedför backen. Nästa morgon återvänder vi till de brinnande stränderna och spenderar flera timmar på att utforska kusten.

liftar.jpg
Mot St Helens och Bay of Fires
philips bild.jpg
Phil och Kelly tog oss på en guidad tur och skjutsade oss hela vägen hem.
Binalong beach strand.jpg
Bay of Fires.
Binalong beach sten.jpg
Binalong Bay har vita stränder och ännu mer turkost vatten och ligger granne med Bay of Fires.
Binalong beach strand 2.jpg
Binalong beach båtar.jpg
Binalong beach.jpg
Binalong beach träd.jpg

2016-02-27 22:02 2 kommentarer

Konst i djävulens land

2016-02-21 10:04 Kommentera

djävul.jpg
Tasmanska djävulens land, såklart!

Tasmanien. Bara några timmars färjeresa från Melbourne och ett absolut måste för den som aldrig satt sin fot på denna underbara ö.

Varför åka till Tassie? Tasmanska djävulen, Australiens bästa viner, vildmarken och en fantastisk östkust med världens kanske bästa stränder. Till och med bilprogrammet Top Gear har strött rosor över Tasmaniens kustvägar. Finns egentligen ingen orsak för att INTE åka hit!

Vi siktade in oss på östkusten och åkte direkt från hamnen och ångest-staden Devenport till delstatens huvudstad, Hobart. En vacker kuststad med hus spridda längst bergssidorna. Det fanns dock en sak som vi inte fick missa: MONA!

CS Philip utsikt.jpg
Utsikten från Mount Nelson där vi bodde hemma hos en familj via Couchsurfing.

Det briljanta och galna MONA

Mona är förkortning för Museum of Old and New Art. Ägaren David Walsh grundade museet 2011 efter att ha stängt sitt tidigare museum Moorilla Museum of Antiquities. Renoveringar för 75 miljoner dollar och voilá.. MONA.

Här finns 400 av David Walshs privata samling samt tillfälliga utställningar. Ja, han är snuskigt rik och har gjort sig en förmögenhet på att utveckla ett spelsystem för att satsa på hästar och annan sport. När han grundade MONA var tanken att all galen och annars illa omtyckt konst skulle få plats här vare sig publiken tyckte om det eller ej. När vi var där hade t.ex. Gilbert & George en utställning på MONA. Deras tryckta bilder föreställande avföring och kors blandat med vapen och brittiska kungahuset var både politisk, äcklig och intressant på ett underligt sätt. Men ja, som ett privatägt museum kan MONA innehålla en hel del konst som andra museum kanske skulle tacka nej till.

Vi tar museets militärmönstrade katamaran från hamnen. På däcket står får uppställa längst relingen som sittplatser, en vitmålad ko blickar ut över aktern medan folk sippar på bubbel och öl från baren. David Bowie nämns i informationsbladet på en rad ställen och man får redan en uppfattning om David Walsh inspiration och smak för konst.

Väl framme vid museet, som påminner om fängelseön Alcatraz, ringlar sig 99 trappsteg upp till ingången. Här börjar redan "the mind game". Varför 99 trappsteg? Jag kom att tänka på en viss Jay Z låt - 99 problems. Eller var 100 trappsteg förutsägbart och tråkigt? Why oh why?

Ett par spegeldörrar öppnar sig och mitt i huset finns spiraltrappan ner i valvet. Fasaden av bergväggar utan fönster är mystisk och lokalerna känns som en labyrint. 3 våningar av konst väntar på att utforskas. Vi får en Iphone med hörlurar - vår personliga audioguide med information och intervjuer med konstnärer. Det är en rätt bisarr upplevelse. Efter 2 timmar pratar jag för första gången med Marijan. Vad tyckte han? Hade han sett den där? Visst var det där äckligt eller coolt? Allt som man normalt pratar om direkt vid konstverket fick vänta tills efteråt.

Lite bubbel vid baren och upp till nästa våning. Här finns den artificiella magen som bearbetar riktig mat från kafét och restaurangen. De mest groteska lukterna utsöndras i processen och jag tar två snabba foton och springer vidare. Vad ville konstnären med detta? Påminna oss om vad vi äter? Få in maten i konstvärldens fina salonger? Jag scrollade i Iphone.en för svar på mina frågor.

Överallt finns fantastiska konstverk som äcklar, förundrar och fascinerar. När jag kommer upp är jag alldeles yr. Vi förlänger vår vistelse och bokar om båtturen hem för att hinna med ett besök på restaurangen där de serverar en fantastisk tapas med deras lokala vin som endast säljs i Hobart.

Så summan av kardemumman. MONA är ett museum man bara måste besöka. Det finns inget annat konstmuseum som kan mäta sig med MONA. Sorry, Moderna!

(strikt förbud att fota konsten - men jag kan ändå visa lite från MONA)

Mona 2.jpg
Mona 1.jpg
Mona 4.jpg
MONA
Mona 5.jpg
Museets katamaran
MONA studsmatta.jpg
Mona 11.jpg
MONA ute.jpg
MONA väggar.jpg
Mona 6.jpg
Senaste modet gällande audioguide
Mona 9.jpg
Mona 8.jpg
Konsten i bubblorna.

2016-02-21 10:04 Kommentera

Ät och drick dig igenom Melbourne

2016-02-18 04:13 Kommentera

God morgon!

Först.. kaffe! Och vart om inte på 7 Seeds för den bästa bönan i stan. Lite utanför de mest centrala gatorna, men värt ett besök. Spana in deras egna kafferosteri mitt i kaféet. Prova en bakelse eller frukost, medan arbetsmyrorna från kontoren i området intar sin lunch.
106-114 Berkeley St

Andra bra kaféer finns det gott om. Två andra favoriter är:
- 1000 Pound Bend, 361 Little Lonsdale St
- Burnham Bakery and Piggery Café, 1 Sherbrooke Rd

Melbourne kaffe.jpg
Melbourne kaffe 2.jpg
Kaffet kommer med faktablad.
Melbourne kaffe rum.jpg
7 Seeds

Lunch! Om du är i krokarna kring norra stadsdelen Fitzroy är Brunswick Street en bra gata att utgå från. Det är Melbournes alternativa stadsdel och servar allt från asiatiskt, vegetariskt och hipster-burgare.

Tips!
Vegie bar - bara vegetariskt och veganskt, men även bra för gluten eller laktos intoleranta. Prova deras hamburgare eller kryddiga nudlar.

Bimbo Deluxe - goda och prisvärda pizzor, lite sliten lokal, men på kvällen kan man sitta på den coola takterassen och dricka öl.


vegie bar.jpg
vegie food.jpg

Befinner du dig däremot söderut är området South Yarra fullproppat av himmelsk mat. Många franska restauranger ligger längst hela Toorak Road, men en absolut favorit är misschu.
2/297 Exhibition St

misschu är en vietnamesisk plockmat restaurang. Lite som asiatisk tapas, men med helt unika smaker. Här kan man slå på stort eller litet, beroende på hur hungrig man är. Min underbara servitris pekade ut allt som var eller kunde göras till vegetariska rätter och höll ett öga på vilken sås jag fick för att se till att även den var veggo.

Chuchu 4.jpg
misschu
Chuchu 2.jpg
Spring rolls och underbar nudelsoppa.
Chuchu 3.jpg
"säg till om din sås inte är vegetarisk. Kocken har lite svårt att fatta att det innebär NOLL kött" ... bästa servitrisen!

Middag i Melbourne är lätt som en plätt. Precis som lunch finns flera bra ställen, men här kommer bara ett tips. Det är så bra!

Tipset!
Det kan vara svårt att hitta ett riktigt bra vin från Australien (Tasmanien är dock lättare). Det mesta är enormt dyrt att köpa på flaska och restauranger. Det finns även en hel del tråkig viner som florerar omkring, men på The Carlton Wine Room kan man både äta och dricka gott. De har enormt bra koll på vinmarknaden och serverar tillika god mat till drycken.
172 Faraday St

wineroom 2.jpg
wine room.jpg
Vinbar.jpg
Carlton Wine Room

Barer i Melbourne finns det också gott om. Här är mina tips på grymma eller roliga barer.

1. Black Pearl. Baren på gatunivå är enormt bra och mysig, MEN gå upp för trapporna till The Attic för den bästa lokalen på populära Brunswick Street i Fitzroy. Här serveras fantastiska drinkar som görs av noggranna bartenders. Lite hungrig? Missa inte deras ostbricka som är en av de bästa jag någonsin ätit.
304 Brunswick S

2. Naked in the Sky ligger på samma gata och är en grym takbar med en fantastisk utsikt över Melbourne. Satsa på öl här, för även om drinkarna är goda är de väldigt små, dyra och inte bättre än på The Attic eller någon annanstans för den delen.
285 Brunswick St

3. Jungle Boy är en hemlig bar som ligger undangömd i en till synes tråkig snabbmats kiosk som serverar smörgåsar. Finns det en massa som köar är det för att komma in genom bardörren inne i kiosken. Väl inne servars du tropiska drinkar väl värda ett besök.
96 Chapel St

fl1.jpg
Cocktail på The Attic

2016-02-18 04:13 Kommentera

Bio, flyghundar och Melbournes stränder

2016-01-29 06:34 Kommentera

Det är otrolig vackert i Melbourne. Här finns staden, den pulserande ådran som jag älskar och inte kan leva utan, stränderna - både de dåliga och de bra och de grönskande parkerna som inte bara bjuder på palmer och ankdammer utan även bio.

Välkommen till Royal Botanic Gardens. Här finns palmparker, ankdammer, kaktusodlingar och svenska lindar. Det är en enorm park som tar 1-2 timmar att gå igenom i lagom takt (längre om man vill äta på kaféet eller se och läsa om varenda planta).

Botanic garden 4.jpg
Botanic garden 5.jpg
Botanic garden 1.jpg
Botanic garden 8.jpg
Botanic garden 6.jpg
Botanic garden 3.jpg

Under sommarmånaderna visar Moonlight Cinema filmer i parken. Vi hade turen att se den nya Bond-filmen "Spectre" och o'boy var det häftigt. Just som filmen skulle börja flaxade hundratals flyghundar in till parken och det var svårt att veta vad man skulle koncentrera sig på - flyghundarna eller bioduken. Jag trodde länge att det var fladdermöss men till min stora förvåning fick jag reda på att det var flyghundar som är en underart till fladdermöss.

Förr bodde de omkring Botanic Gardens men kolonin flyttades till floden Yarra för att de skadade parken för mycket, men de flaxar ändå in hit under skymningen - och det var verkligen häftigt.

Mononlight cinema.jpg
Mononlight cinema duk.jpg

Stränderna i Melbourne är kanske inte lika härliga som i Sydney, men de är verkligen fina och väl värda ett eller flera besök.

St Kilda är stranden som lockar backpackers och en yngre skara som gillar att ta upp hela gräsplätten medan de spelar fotboll eller kastar frisbee. Precis bredvid stranden ligger nöjesfältet Lunar Park och en konserthall som gör att det riktigt kryllar av festsugna människor i trakterna.

Jag vill rekommendera Brighton Beach, med de fina små färglada strandhusen, svarta svanarna och där många provar på kitesurfing eller draksurfning som det även kallas på svenska. Det är lite längre bort men med tunnelbanan tar det 30 minuter.

Andra stränder att kolla in är:
Elwood
Williamstown
Altona
mfl.

Brighton beach 3.jpg
Brighton beach 5.jpg
Brighton beach 8.jpg
Kräfta i stjärntecken och hjärtat.
Brighton beach 9.jpg
Regnbågen!
Brighton beach 10.jpg

2016-01-29 06:34 Kommentera

Australian Open - en amatörs iakttagelser

2016-01-21 08:43 Kommentera

Jag brukar aldrig se på tennis, men plötsligt är det precis vad jag gör. Och det är väl så förhållanden fungerar - den enas intresse blir den andras chans att upptäcka någonting nytt (på gott och ont).

Vi tog natt-tåget ner från Sydney till Melbourne. Det blev en sömnlös tågresa med min knarriga sovstol och någons illaluktande sockor. Dags för tennis och Australian Open. Denna, i mina ögon, elitsport tillägnad sponsorer och miljonärer och där kvinnliga spelare fortfarande förväntas ha kjol på sig. Men så fick jag en knäpp på näsan - det var faktiskt riktigt kul.

En massa tennisälskare studsar likt tennisbollar när favoritspelaren kommer in på planen. Barn och vuxna i extas fotas med Ninja Turtles figurer, köper pommes och springer från den ena matchen till den andra i det enorma området som inhyser arenorna under Australian Open. Och till min överraskning fick jag veta att kvinnor och män tjänar lika mycket - det är en av de få sporter som gjort framsteg på den fronten. YÄY - pluspoäng!

Tennis 7.jpg
Tennis 2.jpg
Marija Sharapova vann första matchen för dagen.
Tennis 1.jpg
Trots en dålig start på dagen rent vädermässigt kom solen ändå fram till slut och taket åkte av.

Men det var ändå lite lustigt att sitta i den knäpptysta arenan och titta på tennisspelare som vore de djur på Zoo. Folk springer för att se Federer värma upp på uppvärmningsbanan, sponsorer snubblar över varandra i en frenetisk kamp för att kränga allt från vin till jättelika tennisbollar, domaren ber publiken vara tyst och publikvärdarna släpper endast in folk mellan set och game för att inte störa spelarnas koncentration.

Väldigt olikt den handbollsvärld som jag själv växt upp och fostrats i, men det var verkligen en fantastisk upplevelse, och jag skulle göra om det - bara för att se Serena Williams eller Novak Djokovic i final. Tennisens kungligheter.

Tennis 3.jpg
Serena Williams är den enda tennisspelaren, förutom Djokovic, som jag faktiskt följt en del.
Tennis 5.jpg
Lite bubbel hör väl till?
Tennis 8.jpg
Så kommer dagens hjälte och publiken blev vild. Novak Djokovic!
Tennis 9.jpg

Så lite fakta för den som vill se tennis:

- Det finns inte ett överflöd av biljetter, utan boka direkt på hemsidan.
- Gå på matcher hela dagen, eller dela upp det i dag- och kvällspass (att rekommendera för att orka)
- Man får ta med egen mat (det var en dyr upptäckt när vi väl var på plats).
- Glöm inte följande: regnjacka, keps, solkräm, lättare klädsel som linne/shorts, kamera, vatten och snacks.
- Hur du som inte gillar tennis överlever: skumpa!
- Att undvika: solen, toabesök direkt efter att en match (trippel-lång kö) och pizza med mycket ost (då får du stå i den trippel-långa kön ofta).
- Förbjudet: att prata under matchen eller fota med blixt - då blir det ramaskri!

2016-01-21 08:43 Kommentera

Sydneys bästa shopping i Newtown

2016-01-16 10:40 Kommentera

När det regnar i Sydney, då regnar det i flera dagar. Himlen öppnar sig och låter vattnet störta ner mot asfalten medan vindarna piskar. Mitt solbrända ansikte gör ont - huden flagnar och dryper av regnvatten. Jag bär med mig solkrämen i väskan i hopp om bättre tider.

Vädret i Sydney är inte alltid glatt, speciellt inte nu. På nyheterna pratar de om stormar och flera tusentals som varit utan el under lång tid. Träd rycks upp med rötterna och floderna växer sig större.

Bondi beach är inget att rekommendera i dessa väder. Nej, jag skulle bege mig till Newtown. Förr en nedgången stadsdel som ingen brydde sig om att ta hand om eller besöka - idag är det ett nav för hispters och shopping, särskilt secondhand och vintage. 60-tals klänningar finns överallt och roliga-men-helt-onödiga-saker-butiker tar 50 dollar för en plastekorre som lyser i mörkret. Bara måste ha!

Mat och dryck finns i överflöd för att hålla shoppingglöden brinnande, mer tips längre ner...

Newtown hus.jpg
King Street
Newtown husfasad.jpg
Newtown bil.jpg
Newtown art.jpg
Newtown klänning.jpg
Newtown second hand.jpg

King Street är huvudgatan där allt kan hittas, men några bra tips på barer och restauranger är:

Mary's på 6 Mary Street har ingen skylt, men är inte väldigt svår att hitta. En kort sväng ner på en sidogata från King Street. Mörkt, bra cocktails och burgare som folk köar timmar för på kvällarna (så kom i tid).

Brewtown Newtown6-8 O'Connell Street är en kaffehimmel i ett land som många gånger serverar pulverkaffe eller smaklöst svagt kaffe som inte kickar igång en morgontrött person som mig själv. Kaffe som konst! Här serveras även underbar frukost och lunch.

Little momo på 398-402 King Street har tibetanska momo's och helt underbara lotus chips. Ett bra stopp för den som vill ha någonting enkelt, litet och gott.

Lotus chips.jpg
Lotus chips
Newtown.jpg

2016-01-16 10:40 Kommentera

Tredje gången gillt

2016-01-11 10:54 Kommentera

Välkommen till mitt enkla 65 liters hem. Jag bär med mig det världen över och därav namnet "Världen i en ryggsäck". Jag är väl en backpacker skulle man kunna säga (om man intresserar för etiketter) och reser både långväga och kring hemtrakterna i Europa. Och ja, det finns många åsikter och tankar om backpacking. Lite som bilden här nedan.

Jag gillar bara känslan att slänga väskan över axeln och resa långsamt, men billigt med tåg, buss, båt och ibland flyg, lifta och träffa andra resenärer och lokalbor. Vara borta under långa perioder och komma tillbaka till Sverige med nya intryck, idéer och drömmar.

backpacking.jpg
Det finns olika syn på vad backpacking är och vad en backpacker gör.

Denna gång reser jag inte ensam utan med min kära Marijan som ni kanska känner igen från min tidigare Berlin-blogg. Vi börjar i Australien och det, mina vänner är på tiden. Efter två resor till Nya Zeeland har jag hoppat över detta land för många gånger och när vi nu planerade en resa till NZ - ja då var det dags för Australien!

Vi landade dagen innan nyår och spenderade nyårsnatten på stranden och såg på fyrverkerierna från Sydney Harbour Bridge, sedan gick vi hem och somnade - jetlagen och solbränna vann över oss. Nyår - årets hetsigaste och mest hypade dag.

Nyår Sydney.jpg
Hoppas 2016 började lika spektakulärt för dig!
opera house.JPG

I julklapp fick jag två biljetter till Puccini's La Bohème på Sydney Opera House. Vilken grej! Jag jobbar nämligen på Kungliga Operan i Stockholm (som barnansvarig för de barn/ungdomar som medverkar på scen som kör eller statister - och ja, bästa jobbet i världen om du undrar) och jag var väldigt nyfiken på uppsättningen.

Kort recension: Fantastisk sång och musik, intressant dekor - sämre regi med den allt för återkommande kvinnobilden för en del statister, dvs naken glädjeflicka (ja, jag börjar tröttna på regissörer och konstnärer som ursäktar sig med att det är konst, det har en mening - när man 2016 borde tänka lite mer på hur ofta kvinnors kroppar är konst - min personliga syn på saken). Lite arbetsskada här! Vissa har musarm, andra har kvinnobilden.

Men så tog applåderna slut och vi åkte hem till lägenheten vi hyr i underbara Paddington via airbnb. Det är ett området som många missar om man inte bor här, men gillar man pittoreska bostadsområden och lite flotta affärer är Five Ways ett mysigt litet område. Här finns ett litet fik, några restauranger, ett par affärer och gångavstånd till Oxford street.

bondi beach.JPG
Bondi beach

Opera huset i all ära, Sydney Harbour Bridge och Surry Hills...men det som gör Sydney till en speciell stad är Bondi beach och kusten runtomkring (min favoritstrand är Tamarama, mitt mellan Bondi och Bronte beach). Även om surfer-dudes inte faller en i smaken så gör stränderna det.

Glöm bara inte solkrämen!

Så, officiellt är bloggen igång och världen väntar på att upptäckas a la backpacker-style!

2016-01-11 10:54 Kommentera

kikerpuu

Jag reser alltid med ryggsäck. Det ger utrymme för flexibilitet och snabba ryck. Här skriver jag om backpacking världen över. Om människor jag möter och platser jag besöker.

Blogroll

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842