Karins värld

Björnfaktorn

2014-09-20 15:55 3 kommentarer
Kategori: Friluftsliv, Nordamerika

Det är en enorm skillnad på hur man hanterar inslaget av björnar i Sverige och Kanada.
* När en björn visar sig i närheten av bebyggelse i Sverige: Stor uppståndelse! Vad ska hända härnäst? Man kan ju inte gå ut längre! Den måste skjutas!
* När en björn tar genvägen genom en trädgård i norra Vancouver: Jahaja. En björn. Ja, de var ju här först. De har också rätt att leva. Har den lullat vidare så jag kan gå ut nu?

Ungefär så upplever jag inställningen. Stämmer det?

Kayakbear_webb.jpg
Är det en svartråtta? Ett murmeldjur? En hoprullad pälskappa? Nej, det är en svartbjörn, och den var inte så liten som den ser ut i det här perspektivet. När vi paddlade i Johnstone Strait utanför Vancouver Island såg vi björn varje dag. De letade krabbor på stränderna och höjde knappt huvudena när vi kom flytande.
Väskhäng_webb.jpg
Campingplatser i Kanada brukar ha anordningar där man kan gömma eller hänga undan mat, tandkräm och annat som björnar kan tycka luktar gott. Ibland finns höga stolpar som är metallklädda nertill för att björnarna inte ska kunna klättra, och sedan en vajer spänd högt upp mellan stolparna. Sedan är det bara att hissa upp ryggsäckar och matpåsar med ett rep. På den här campingplatsen, vid sjön Garibaldi Lake i bergen utanför Squamish, fanns ett hus att stänga in käket i. Upphängningsanordningen är mest för att undvika att möss kommer åt allt smaskens.
coyotes.jpg
Inne i Vancouver rör sig även djur som tvättbjörnar, skunkar och – prärievargar. Den här skylten finns vid Olympic Village, längs södra stranden av False Creek.

2014-09-20 15:55 3 kommentarer
Kategori: Friluftsliv, Nordamerika

Bergsvandringar nära rivieran

2014-06-11 09:57 Kommentera
Kategori: Europa, Friluftsliv, Resa med hund

Det har varit mycket sydeuropeisk vandring för mig på sistone.
När jag lämnade rivieran för en vecka sedan tog jag en tur upp i bergen – bara drygt en timme bort från Nice, strax norr om Menton, nära italienska gränsen.
Installerade mig på mysiga Gite Roya Mercantour, i utkanten av byn Breil-Sur-Roya. http://gite-roya-mercantour.com/

Gjorde dagsturer i två dagar, både i bergen ovanför Breil-Sur-Roya, och ovanför nästa by, Saorge. Fina, soliga dagar. Men lite väl varmt för hunden. Fick stanna ofta i skuggan och så fort det fanns badmöjlighet fick hon hoppa i! Det är ju inte brist på lungkapacitet som gör att de flämtar, utan det faktum att de måste "svettas" med tungan. Men det gick fint i alla fall. Vatten och hopvikningsbar gummiskål hade vi också med.

Kan verkligen rekommendera det här stället, den här dalen. Häftiga aktiviteter som canyoning, mountainbike, klättring och forskajak finns också i omgivningarna.
Området där jag rörde mig gränsar till nationalparken Mercantour i väster och till Italien i öster.
Här är några bilder!

mercantour1.jpg
Bergen kring Breil-Sur-Roya.
Lovis_ginst.jpg
Ginsten blommar och Lovis travar.
Timjan.jpg
Skulle kunna plocka hela ryggan full med timjan... om jag inte hade så mycket annat i den. Doftar underbart att vandra här, som att trampa omkring i en burk Herbes de Provence...
Saorge.jpg
Söta stenbyn Saorge klättrar på sluttningarna.
Lovis_berg2_webb.jpg
Ovanför Saorge är utsikten vacker – mot snöklädda berg.
Saorge2.jpg
Gata i utkanten av Saorge. Möts av coola damer efter en dags vandring. Kommer gärna åter!

2014-06-11 09:57 Kommentera
Kategori: Europa, Friluftsliv, Resa med hund

Downhill i Chiang Mai

2014-04-10 03:56 Kommentera
Kategori: Asien, Friluftsliv

Vad gör man lämpligast efter en natts sömnlös färd från Sverige till Thailand? Jo, man kastar i sig en snabb frukost och kastar sig sedan vidare - ut i bergen kring Chiang Mai i norra Thailand.
"Lämpligast" eller inte, det är i alla fall vad jag och fotografen Johan Marklund gjorde häromdagen.

Kanske lika bra att vara lite avdomnad i skallen av sömnbrist och jetlag när man för första gången i sitt liv ska störta ner för branter på en mountainbike. Har ni läst min presentation av mig själv på den här bloggen så vet ni att jag "undviker" att cykla. Jag är helt enkelt en som hellre går. Eller springer, paddlar, simmar, kryper... Kanske för att jag en gång bröt käken när jag föll av en cykel.

Därför var det nog bra för mig att stegvis känna att de feta mountainbikedäcken faktiskt gör jobbet. De klarar rätt mycket, bara man litar på dem. Det går att forcera rötter, stenar, stockar och små (för mig väldigt små) stup. Självklart gjorde jag en klassisk framdäcksbroms-stopp-vurpa. Hör väl till, inbillar jag mig, att nån gång volta över styret i den här terrängen.

Chiang Mai är känt för en rad aktiviteter, inte minst vandring. Men MTB-folket har bra förutsättningar för att trivas här. Vår tur, av medelsvår grad i nationalparken Doi Suthep, var... hur ska jag uttrycka mig här... DET JOBBIGASTE JAG NÅNSIN GJORT! Så kändes det där och då i alla fall.
Uphill ingick också, om man säger så, och låren blev rejält sura.
Men sen var det de där stunderna när man börjar känna att - jag behärskar det här. Det funkar att släppa på farten utför smala, branta, guppiga stigar. Det går att parera och forcera hindren. Då kom det där leendet. Med lite hjälp av adrenalinet. Så jäkla kul, att jag inte skulle tveka att göra det igen.

Mtbtyskar.jpg
Tyskarna Sabrina och Sung pustar i hettan (april är den varmaste månaden i Chiang Mai). Det är såna här bilder jag knäppte av med mobilen. Såna där man pustar ut en stund. När det gick brant utför, när små tjut av skräck och glädje hördes eka mellan bergen och när de överjävliga uppförsbackarna besegrades under svett och svordomar tog jag inga bilder. Just saying.
Mtbfika.jpg
Cykelhandskar av. Litet kaffestopp i nationalparken där kaffebönorna växer så det knakar intill mountainbikestigarna.
Mtbpunka.jpg
Punka. Sånt händer.
Mtbmittben.jpg
Några timmar senare. Sliten, mör, skitig och nöjd. Next stopp thaimassage, med öm rumpa.

2014-04-10 03:56 Kommentera
Kategori: Asien, Friluftsliv

Ensamma i regnskogen

2013-11-10 14:09 Kommentera
Kategori: Friluftsliv, Västindien

El Yunque, regnskogen. Där har vi varit och vandrat, halkat, klättrat, krupit, vadat. För vill man slippa botanisk-trädgård-känslan i norra delen av nationalparken (där det går asfalterade gångvägar genom skogen) – så åker man till den sydliga, i närheten av samhället Naguabo.

Där finns inga prydliga leder. Där finns Matthews egenhändigt uppsatta snitslar i skogen, och två svenskar på resereportageuppdrag som hamnar lite snett, blir stuckna av djungelgetingar, river sig på taggbuskar och krälar under fallna träd.

Men som trots allt kommer hem relativt intakta och vilar en stund i rummet med den bästa utsikten.
Inte en annan människa i sikte. Bara vi och den kliande naturen.

ElYunque_river.jpg
Första vattenfallet. Så långt inga olyckor. Vattnet är så gudomligt fräscht att det går att dricka, sägs det. Vi badade vi.
ElYunque_fot.jpg
Jättestora blad i djungeln. Och på vägen.
ElYunque_utsikt.jpg
A room with a view. Att ha den här utsikten från sängen alltså...
ElYunque_frukost.jpg
...och den här frukosten. På Casa Cubuy.

2013-11-10 14:09 Kommentera
Kategori: Friluftsliv, Västindien

Jag är tillbaka!

2013-08-08 18:07 Kommentera
Kategori: Friluftsliv, Skandinavien, Skärgård

Inte för att jag varit långt borta, egentligen. Sommaren i Sverige har varit bättre än jag vågat hoppas på, så jag kan inte klaga över rutten Tjust skärgård-Jämtland-Dalarna-Stockholms skärgård.

Nu regnar det ute (kors i taket) och tankarna på hösten börjar vandra iväg till Berlin, Grövelsjön och KARIBIEN. Ja, det blev stora bokstäver där på slutet, ni förstår säkert varför. November och Karibien ihop kan lätt få en att ta till såna grepp.

Men redan nästa helg bär det av till New York, New York. Can't wait.
Ska hänga med tatuerade män, smaka hipsteröl och ställa frågor på dalmål till en finansman.

Hunden har inte klagat på sommaren heller. Som ni ser. Jag väntar med selfies till New York. Tills vidare får ni titta på skönheten Lovis, som bevis för hur sommaren sett ut.

Lovis_fjäll_Saras.jpg
Lovis i Oviksfjällen, Jämtland. Här gick hon under pseudonymen Johnny Plupp (för att fotografen Sara tyckte att hennes etnohalsband förde tankarna till senare års Johnny Depp, och Plupp efter... ja, Plupp, fjällämmeln, så klart). Foto: Sara Arnald.
Lovis_StKalholmen.jpg
Även den livligaste av skärgårdsluffare måste till slut ta igen sig i skuggan av vandrarhemmet. På Stora Kalholmen.

2013-08-08 18:07 Kommentera
Kategori: Friluftsliv, Skandinavien, Skärgård

Anonym 1432375747

Jobbar som frilansjournalist och är krönikör i Vagabond. Gillar att gå, undviker att cykla, älskar att paddla. Kramar djur, tjuvlyssnar på folk, äter allt utom ostkaka.
Har en dragning till arktiska områden, men hamnar ändå ofta i solen. Följ mig på instagram: @karintravels - eller om du hellre följer min resande hund: @lovistravels
Bloggar också på resmedhund.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842