Med en ryggsäck i Sydamerika

Det här med bollar

2016-06-23 18:44 Kommentera

Jag är ingen fotbollsälskare. Det kan lika gärna erkännas med en gång. Den korta tid jag spenderade på en fotbollsplan som ung involverade ett pinsamt trauma i form av en hård boll i magen. Min känsla eller medkänsla för ett gäng tillika bollfanatiska som teaterälskande män, har aldrig riktigt återhämtat sig... fram tills nu.

När jag först kom till Colombia var det världscup. Den där stora turnén som får miljoner att supa, bråka och flippa lite sådär oförståeligt. Och att bo i Colombia under fotbollstider är inte samma sak som att bo i Sverige under fotbollstider. Inte bara för att colombianerna råkar vara många fler, det hörs liksom mycket mer, utan också för att denna fotbollsyra är annorlunda. Djupare, Intensivare... nästan lite galnare. Alla barer fylls, kollektivtrafik färgas rödblågul och alla bär fotbollströjor minst en vecka innan. Det är en smitta som sprider sig snabbt och överallt. Vilket gör det så otroligt mycket roligare att heja på motståndarlaget (insert evil laughter here).

Igår var det så dags för Colombia att möta Chile. I brist på inte bara Sverige utan en faktiskt chans att vinna något, så får man tillgodose sina nationalbehov på annat sätt. Kombinera detta med mitt chilenska ursprung så var det givet att mina färger gick i blått, vitt och rött.

Det blev ironiskt nog en chilensk svenne i en irländsk pub med alldeles för många colombianer men jävlar vilken kväll det blev. Efter mindre än femton minuter stod det 2-0 till Chile och jag kan nog säga med en viss överdrift att jag aldrig varit så pepp i hela mitt liv. Aldrig har jag sett så mycket öl spillas, hört så många skrik eller skratt och i slutändan uppgivet klagande.

Men förlusten och den adrenalinstinna oron över att vara den enda chilenare på stället, till trots så finns det nog ingen plats som Latinamerika att verkligen avnjuta och uppleva fotboll på. Ta det från någon som mig. Så nästa gång du planerar en resa till Latinamerika försök pricka in ett fotbollsevent, inte så mycket för sporten i sig utan snarare känslan.

13528756_10153968751835910_481981078459849562_n.jpg

2016-06-23 18:44 Kommentera

En helgutflykt till Popayán

2016-06-06 21:20 Kommentera

Det blev en helgresa till Popayán. En sömnig småstad söder om Bogota som tycks ha minst en kyrka per gathörn. Pratar man med den vanlige colombianen så är det ingen nyhet att Colombia är ett religiöst land men även här anses just Popayán vara lite av ett religionsbälte i landet med en stark konservativism. Popayán är för många lite av en förbistation eller utresebas. Här kan du visserligen strosa runt i den gamla delen av staden, äta väldigt gott och vila ut men de flesta som passerar här har vägarna mot andra städer som Cali, siktet inställt på den närliggande vulkanen Puracé. Och visst omgärdas Popayán av en vacker rogivande natur men det räcker knappt längre än att underhålla en helgdag eller två.... tyvärr.

Men helt bitter ska man inte vara. Popayán är känd för sina kulinariska rikedomar och utsågs 2005 till kulinarisk stad av UNESCO. En utmärkelse som man sannerligen lever upp till men det gäller att hitta smakerna.

På Mora Castilla kan du hitta fantastisk colombiansk mat, typisk för Popayán. Restaurangen är mysigt inredd och hittas på Cra 8 # 17an 56. Otippat nog hittar du även Colombias (som jag hittills smakat) bästa pizza på det den skumma och oinspirerat döpta "Restaurante Pizza Italiano", Calle 4 No. 8 - 83.

Som jag nämnt så är det även naturen som ger Popayán en extra glans. Det är en bördighet som låter dig hitta mango, papaya och apelsiner ute i det vilda. Så att hyra en cykel för en dagsutflykt är något som rekommenderas men se tillatt göra din research. Just detta område har länge plågats av militära grupper, gerilla och paramilitärer, som du inte vill stöta på under en skogspromenad.

IMG_0794.JPG
Puente de Humilladero anses vara en av sevärdheterna i Popayán. Det är egentligen två broar, en stor och en liten, som vittnar om den blodiga historia som byggt upp staden.
IMG_0974.JPG
En kort promenad från staden hittar man idyllisk natur.
IMG_0600.JPG
En kyrka...
IMG_1002.JPG
En till kyrka
IMG_1008.JPG
Halleluja!
IMG_1011.JPG
Minipirogerna serveras med jordnötschili, konjakspetsat thé och frukt- och nötglass. Den sistnämnda var en klar smakvinnare.
IMG_1005.JPG
Detta blev sista kyrkan under mitt Popayán.

2016-06-06 21:20 Kommentera

Cykelutflykt

2016-05-09 23:33 Kommentera

Det går något av inflation på röda dagar här i Colombia. Det kanske inte är så underligt med tanke på hur religiöst landet är. Antingen är det Jesus, Maria eller något annat helgon som används som ursäkt för att införa ledighet. Missförstå mig rätt, jag klagar inte. Som ateist åker jag snarare snålskjuts på denna ledighets-bonanza och det har hänt att jag en eller annan gång gått in i en kyrka för att ta en titt på detta fascinerande spektakel.

Idag, måndag var en sådan dag. Det är dessa långhelger som gör Bogota till världens bästa stad. När större delen av bogotanerna åker ut på landet, hälsar på familj eller bara lämnar staden. Ett imponerande lugn lägrar sig. Gatorna är inte längre trafikstockade, masstressen som ibland tycks drabba människor i flock försvinner och du kan röra dig fritt.

Så vad gör man på en ledig dag? Vaknar tidigt och tränar så klart eller som min vän uttryckte det "Vi cyklar och upptäcker den vackra naturen". Ibland är jag lite slarvig när det gäller min research så det blev till att plåga mig upp kl 6:20 för att cykla 14 kilometer i uppförsbacke. Mina ben hatar mig och min röv har nog gått in i post traumatisk chock efter detta. Men visst var det värt det och här kommer mitt tips. Alla ni som vill se Bogota och dess omnejd, strunta i alla dessa turistinfekterade "sevärdheter" som Montserrat. Hyr en cykel för 30 spänn per dag, ta er ut och upptäck natur och stad. Bilderna säger liksom allt....

1.jpg
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg
6.jpg
7.jpg
8.jpg
9.jpg
10.jpg
11.jpg
FullSizeRender.jpg
Belöningen blev agua panela (sockerrörsthé) med typisk colombiansk lantost, nybakta almojabana som är en sorts sött bröd med ost.
IMG_1719.JPG
IMG_1712.JPG

2016-05-09 23:33 Kommentera

Det här med Visa...

2016-05-05 17:54 Kommentera

Är nog inte riktigt min grej. Den här tog mig tre dagar, jag ser som vanligt ut som en potentiell terrorist men jag är grymt nöjd.

Just den colombianska Visa-processen har rykte om sig att vara vidrig. Det främsta problemet är att det är svårt att få ett konkret besked. Ringer du en dag får du ett annat besked än det du kanske fick dagen innan om vilka dokument som ska med.

Mitt första tips är att skicka in papprena via webben på Migración Colombias webbsida redan innan och att du därefter beväpnar dig med en stor portion tålamod och artighet. Var trevlig, det tycktes i mitt fall ge ganska mycket.

Men just nu är jag glad, det blir helt enkelt ett år till i Colombia. Sorry Sverige!

IMG_1613.JPG

2016-05-05 17:54 Kommentera

Välkommen till mitt Latinamerika

2016-05-04 05:12 Kommentera

Jag kan knappt tro att det gått två år. Två år sedan jag tog steget som skulle förändra mitt liv för alltid. Det slår mig ibland sådär mitt i en vardag. När jag handlar, när jag äter, jobbar eller rent av sitter och skiter. Fan, jag är i Colombia. Jag sitter på toa i Colombia. Jag har rest tvärs över Atlanten för att sitta och skita i Colombia. Ja, nu ska inte det här handla om mitt skitande men ni förstår känslan av den insikten.

Jag är svensk men som många av er gissat så har jag ett lite mer icke-europeiskt ursprung. Mina föräldrar är från Chile. Visst, vi har lite arabiska rötter men det är för det mesta vatos locos all the way. Jag är född och uppvuxen i Sverige så insidan är lika full av sill och falukorv som vilken annan av er. Skämt åsido. Nu bor jag sedan två år tillbaka i Colombias huvudstad Bogota. Ett helt Sverige i stadsform med sina nästan nio miljoner invånare.

De första veckorna var något skrämmande. Jag hade hört allsköns skräckhistorier och var förberedd på att bli både rånad, misshandlad, kidnappad och mördad. Hittills har inget av det hänt. Och det trots att jag ibland har gett Papaya, ett ytterst colombiansk uttryck som handlar om att inte leta efter problem... men det är ett annat inlägg.

Idag är jag hemma. När jag reser är det inte Sverige jag saknar utan Bogota, min lägenhet i storstadsbulleret, gatornas kaos och myller, dofterna och stankerna, maten och råvarorna. Allt. Visst saknar jag även mitt Stockholm med min vackra familj, mina underbara vänner men det är inte samma sak längre. Det är ett Stockholm men inte mitt Stockholm. Nu är Bogota mitt. Min stad, i mitt land, i min kontinent Latinamerika.

Och visst är det en spännande tid att vara i Colombia. En där en potentiell fred tycks ha öppnat upp landet för sin omvärld och där positiva förändringar som att homosexuella par nu kan få gifta sig men där många hot fortfarande finns och växer. Det ska bli en ära att få upptäcka den tillsammans med er.

10333801_10152570513320910_3151466653717408131_o.jpg
Utsikten från Montserrat, ett av Bogotas mest kända landmärken och en turistmagnet.

2016-05-04 05:12 Kommentera

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842