Sydamerikabloggen

Vackrare verklighet?

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Jag minns när jag läste Per J Anderssons krönika För den som reser är världen vacker för ett tag sedan. Orden fastnade men jag kan inte riktigt hålla med. Jag skulle snarare vilja säga

att världen blir verkligare för den som reser.

Med den omvärld som vi lever mitt i får vi genom resande en större förståelse för en plats som vi besökt och sedan läser om i morgontidningen. Torkan i Kalifornien är förståelig för mig när jag själv sett gröna gräsmattor och torra kullar. Mycket blir vackrare men skillnaderna och många svenskars privilegierade lyxliv gör att det för mig skaver än mer att möta den fattigdom som finns på många håll. Som turist i ett fattigt land går det inte att komma undan de extrema ojämlikheter som existerar. Pojken utan armar och ben som låg på en refug i vältrafikerad väg i Rio de Janeiro gjorde inte Brasilien vackrare för mig, bara belyste den fattigdom som finns och visade mig en annan verklighet. Den svenska mannen som jag mötte en tidig morgon efter en nattbuss i Ecuador för lite mer än ett år sedan som sa att asiater är mer skärpta än sydamerikaner, vägrade lära sig spanska för att slippa prata med dem och sedan raggade på min colombianska vän gjorde inte resande i sig vackrare för mig. Han förstärkte bara mina idéer om att resandets innebörd är individuellt för var och en. Det kan öppna lika många dörrar som det kan stärka redan existerande fördomar om platser och människor med annat ursprung än det egna. För andra är resandet en flykt från en otrivsam verklighet där hemma, till sol och pool, eller en möjlighet att förverkliga sig själv, bete sig som en annan, göra saker som man aldrig skulle göra hemma, varelse det handlar om att köpa unga kvinnor för en natt eller prata med spännande främlingar som ger en nya insikter om livet.

För den som reser och ser världen som vackrare kan gälla för den som väljer att se det fina och blunda för en omgivande verklighet. Brasilien är mycket dansande, trummande och spännande människor men det är också fattigdom och benstumpar som inte kan gå själv och flyttas runt från refug till vägkant av jag vet inte vem. Världen kan vara hur vacker som helst och många gånger alldeles fantastisk men många platser som vi reser till har ofta en baksida som inte är lika skimrande av skönhet som jag tycker att Per J Andersson i sin krönika får det att låta som.

Genom att resa bli världen omkring oss verkligare, platser blir ansikten oavsett om det är från en pool-kant på ett All-inclusivehotell i Turkiet, till en frukost på ett snabbmatställe i Los Angeles med trötta servitriser eller kostymklädda män som får skorna putsade av ungdomar som borde sitta i skolbänken på Quitos gator, men om resande automatiskt minskar rasism är helt beroende på resenären själv och vad hen väljer att se eller inte se.

monoII pedras azuisjuliarj 065.jpg
Jesus hjälper inte alla i Rio de Janeiro

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Drömmar om Sverige

2014-06-22 19:48 Kommentera
Kategori: Argentina, Brasilien, Buenos Aires

Jag har precis haft två nära vänner här på besök från andra sidan Atlanten. Som korsar världshav för att komma till Sverige och göra det de tycker om mest. Den ena besökte Sweden Rock för att få se ett av sina favoritband, Emperor, spela i skandinavisk hemmiljö. Genomled svensk dräggfestival och chockades djupt av den svenska alkoholkulturens baksida. Men Emperor gjorde honom tårögd och han kan nu kryssa en 15 år gammal dröm från sin att göra innan han dör-listan. Hans hårdrocksvän skriver en bok om den svenska och norska metalmusiken och åkte ut till Vällingby och Hässelby utanför Stockholm för att fota ursprungsplatser för favoritbanden.

14 000 km har de rest från Buenos Aires till Stockholm för att andas den svenska sommarluften och lyssna på musik.

Min andra vän dansar Lindy-hop och besöker Herräng Dans Camp för tredje året i rad, där han tillsammans med 43 andra nationaliteter kommer dansa från morgon till kväll kommande 6 veckor. Flyr VM-kaos i Brasilien för dansfest på den svenska landsbygden.

Båda drömmer om Sverige. Den ena är trött på Argentinas ständiga ekonomiska kris och den andra på Brasiliens ökande levnadskostnader. De vill ha lugn och ro, uppfostra barn i en svensk välfärd. Jag påminner om den långa, mörka och alldeles för iskalla vintern men de bara skakar på huvudet. Det finns ju värme inomhus. Vi somnar sällan hungriga och de allra flesta av oss lever loppan med den förhållandevis starka kronan när vi reser utomlands. Jag glömmer det allt för ofta när jag varit här ett tag. Det där med att uppskatta det lilla som är så självklart för oss.

Det norska bandet Emperor på Sweden Rock lockar långvägars.

Herräng Danse Camp bättre än fotbolls-VM i hemlandet.

2014-06-22 19:48 Kommentera
Kategori: Argentina, Brasilien, Buenos Aires

Brasilien!

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

Kanske ett land som just nu är hetare än någonsin på grund av stundande fotbolls-VM och kommande sommar-OS. Dessutom ett land som med åren har blivit allt säkrare, människor har fått det bättre (men fortfarande existerar enorma skillnader), och därmed har priserna höjts och det har blivit dyrare att turista. Kanske därför ännu en anledning att PASSA PÅ.
Som liten hade jag alltid en dröm om Brasilien, karnevalen, Rio de Janeiro, strandliv och Amazonas. 2009 kom jag tillslut dit och gjorde en 2 månaders lång resa som sträckte sig från Rio de Janeiro till Manaus i Amazonas mitt. Jag har tidigare skrivit en del inlägg som jag hänvisar till i inlägget.

Mina tips längs vägen:

Karneval i Rio de Janeiro

Kanske världens vackraste stad. Utsikten från Jesus-statyn är något unikt liksom att studera folket på de världskända stränderna Copacabana och Ipanema. Jag minns karnevalen som en snurrigt rus av färger, trummor, svett, caipirinha, öl och dansande kroppar. Läs mer om den upplevelsen här och en väns Rio-tips på ett maxat dygn här.

Salvador de Bahia

Jag flög sedan till Salvador de Bahia, ca 2 h, men det går också att åka buss (ca 30 h). Mötte upp några vänner som hade spenderat karnevalen där. Jag har hört att karnevalen i Salvador är roligare och (ännu) galnare och det skulle inte förvåna mig. Salvador kom att bli min favoritstad i Brasilien. Läs mer om den upplevelsen här.

Morro de São Paulo
Från Salvador tog vi ett gäng båtar till party/paradisön Morro de São Paulo. Vi skulle stannat någon dag som blev några dagar och tillslut en vecka. Läs mer om strandlivet och det badkarsljumma vattnet här.

Några timmar med båt från Morro ligger ett annat strandparadis, Itacaré, som Vagabond har skrivit om här.

Igrapiúna
På Morro fick vi en vän som bjöd med oss till sin hemby. Där skapades festerna på torget med musik från gigantiska högtalare i bakluckan på bilen, vi skymtade inte en enda turist, badade i vattenfall och fick en hel strand för oss själva. Det var den ultimata fördelen med att skaffa sig vänner från området som gav oss chansen att se en del av Brasilien som inte fanns med bland de naturliga turiststoppen och gav en möjligheten att se brasilianskt småstadsliv. Ta vara på den brasilianska gästvänligheten och låt dig bjudas med.

Maceió
Vi tog en 12-timmars nattbuss från Salvador de Bahia till Maceió. En klassisk kuststad och inte känd för något speciellt. Dock åker många dit för de närliggande stränderna som sägs vara bland de vackraste i Sydamerika. Vi besökte Praia do Gunga och Praia do Frances som båda var kritvita drömmar med ljummet vatten och vinglande palmer. I övrigt åt och drack vi mest i denna stad, långa middagar, söta efterrättet och sena dansnätter.

Recife

En bit längre norrut från Maceió, omkring 8 h med buss. En lite ruffigare stad och inte ett jättepopulärt stopp. Vi hittade väl egentligen inget särskilt men levde semesterliv, besökte museum och åt långa luncher och gick runt. Den äldsta stadsdelen är livlig utom söndagar då vi var där, men den är charmigt sliten men rätt osäker efter mörkrets inbrott. På Terça Negra (svart tisdag), varje tisdag, samlas band och dansare på Patio de São Pedro i Santo Antonio området och uppträder tillsammans. Det var en mäktig stämning bland unga och äldre som samlades och tog en svängom tillsammans till musiken. När det tog slut monterades scenen snabbt ned och torget kändes fort inte lika tryggt. Vi blev tipsade om och fortsatte festen ett gäng kvarter bort med reggaekonsert, gula plaststolar och öl blandat med olika former av okända droger som erbjöds från alla håll. Recife var häftigt. Ett annat Brasilien än Rio, en annan musikkultur och en annan stämning. Se till att vara där på en tisdag.

Olinda

Olinda ligger någon timme från Recife, mindre och mer hanterlig storlek. Deras karneval är också mycket populär. Lugnt och vackert att promenera i alla gånger värt ett besök.

Praia da Pipa
Kanske 8 timmar vidare norrut så kom vi till Praia da Pipa. En liten by dit västerländska turister chartras och bartenders kunde tacka och hälsa på svenska, vilket dittills i Brasilien inte hade hänt. Vi levde strandliv, åt och dansade barfota i sanden igen, badade med delfiner och gick långa strandpromenader. Levde ett mycket behagligt turistliv. Praia do Amor, kärlekens strand och Praia do Golfinos, delfinernas strand, finns på gångavstånd vilket väl egentligen säger tillräckligt?

Natal/Praia do Ponta Negra

Jag och mina vänner skildes åt. De fortsatte med flyg till Colombia och jag åkte vidare norrut. Utanför Natal ligger Ponta Negra där jag spederade några dagar med en äldre brasiliansk kvinna som adopterade mig som sitt barnbarn. Vi åkte till Pirangi och såg det största och äldsta Cashewnötsträdet, hängde på stranden och åkte på Buggy-tour, med Jeepar runt i omgivande sanddynor. Något som egentligen påverkade miljön negativt och ingenting jag skulle rekommendera idag. En kväll satt jag och tittade på forródansande par på ett torg i timmar, en musikgenre som blev vanligare ju längre norrut jag kom.

Buss
Sedan följde 2,5 dagar på ett antal bussar. Först nattbuss från Natal till Fortaleza, på 9 h, sedan många långa timmar på Fortalezas fuktiga busstation i grå betong, följt av ca 30 h till med slutstation Belém. Om den enormt jobbiga och långa bussresan samt andra bussresor kan ni läsa om här.

Från Fortaleza är det annars många som åker vidare till Jericoacoara som Vagabond har skrivit om här och här. Tyvärr hann jag inte dit.

Belém
Mitt första intryck av Belém var inte lyckligt men förbyttes snabbt när jag fångades av stadens fuktiga charm. Läs mer om det här.

Båt längs Amazonas. Belém-Santarém/Alter do Chão-Manaus

Något alldeles unikt och liksom karnevalen en barndomsdröm som blev sann. En annorlunda resa som du kan läsa mer om här.

Jag avslutade sedan min första Sydamerika-tripp i Manaus och flög tillbaka till Sverige därifrån. I Manaus var jag sjuk, yr och illamående, besökte sjukhus, oroade föräldrarna och svimmade på toaletten så mycket andra minnen än från hostelsängen har jag tyvärr inte därifrån.

Två saker till...
- Taxi i storstäderna var alltid ett virrvarr då chaufförerna ofta inte visste vägen själva. Kolla kanske upp större trafikleder i närhete innan för att hjälpa dem på traven.
- En del pratar engelska, andra inte, vanligt inom turistbranchen men ojämnt bland allmänheten. Från min spanska adderade jag portugisiska ord jag lärde mig längs vägen och började tillslut prata någon slags porteñol (blandning mellan spanska och portugisiska) och lyckades göra mig förstådd.

Ett urval av bilder. Se fler i hänvisade inlägg.

monoII pedras azuisjuliarj 064.jpg
Världens vackraste utsiktsplats? Från Jesus-statyn i Rio de Janeiro
Imagemjulia 217.jpg
Praia do Frances utanför Maceió
Brentjuliabr 019.jpg
Recife
Nya kameranamazonas 003.jpg
Utsikt över Recife från Olinda
Brentjuliabr 029.jpg
Guldfiskar till salu i Recife
Brentjuliabr 067.jpg
Praia do Golfinhos bredvid Praia da Pipa
Brentjuliabr 147.jpg
Sanddynor utanför Natal

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

En liten del av Brasilien

2014-01-22 18:20 Kommentera
Kategori: Brasilien

Om du känner för att grotta ned dig i fotokonst så rekommenderar jag denna sida, fullproppad med brasilianska skönheter.

Det är i alla fall sådant som jag gör denna svettiga dag i Buenos Aires när jag egentligen borde göra annat.

Har ni fler tips?

1.jpg
Foto: Recardo Teles
51.jpg
Foto: José Bassit

2014-01-22 18:20 Kommentera
Kategori: Brasilien

Buss vs. flyg vs. mañana mañana

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Ater i Quito efter tre veckor i Colombia. De senaste dagarna har jag atit fruktsallader fran himmelriket, godare an nagonsin, skumpad runt pa en moppesadel langs Bucaramangas gator och cyklat upp for ett helvetesberg for att sedan bada i ett vattenfall. Januari skulle kunna ha borjat samre.

Men till det har med transportmedel i denna kontinent.

Buss: Det ar ju alla ganger det allra enklaste, billigaste och det gar att ta sig precis overallt. Om an ocksa inte helt sakert. Jag har hort historier om bussar som kapats och har sjalv hamnat pa suspekta villovagar. Likasa ar olyckor vanligt, chaufforer som somnar framfor ratten efter ett langt korpass och i for hog fart. Ibland ber jag till overmakter nar jag tittar ut over en svindlande bergskant. Men 9,9 av 10 ganger gar det helt smartfritt och utsikten ar rent av ett noje. Och som jag har akt buss runt overallt! Och orakneliga ganger har musiken och de valdsamma filmerna som visats varit det allra jobbigaste under resan.

Argentina ar ett gigantiskt land, bussresorna langa men standarden helt okej, ju mer du vill betala, ju skonare stolssate. I Brasilien likasa, och som i alla lander ar det viktigt att halla uppsikt pa omgivningen. Manga varningar har foljt mig men i och med att det ar mycket personer som ror sig pa busstationerna, ar de aven valbevakade av vakter. I Bolivia ar kvaliten pa bussarna samre, vagarna ocksa, en del blir overbokade sa kom i tid om du vill ha en plats. I Colombia ar kvaliteten pa vagarna ojamn minst sagt. En del riktigt bra, andra rent forfarliga. Och bussresorna dar efter, priserna andras beroende pa och ar dyrare vid hogtider. Men det gar att ta sig med buss langa strackor utan problem. Ha pass redo da kontroller sker emellanat. Jamfor olika bussbolag, ibland ar priset forhandlingsbart. I Ecuador ar vagarna bra, biljetterna billiga och avstanden saklart mycket kortare an i ovriga. I Peru skiljer sig vagarna och bussarna at liksom i Colombia, dock snappet battre. Bra langdistansbussar finns.

Buss ar det enklaste sattet att ta sig fram, om an inte alltid det bekvamaste. Och det ar inte farligt, kanske snappet farligare an Sverige. Men med tanke pa hur manga bussar som dagligen korsar berg, stader, byar, floder, skogar, falt, granser och lander och hur liten promille det ar av alla dessa dar en olycka faktiskt sker, sa maste jag anda pasta att det ar forhallandevis sakert. Om inte, sa anda for att det ar ett riktigt satt att resa pa.

Flyg: For jag har svart att tycka att kortdistansflyg ar berattigat. Innan jul akte jag buss i nat pa 24 timmar fran Quito till La Plata i Colombia. Det tar pa kroppen och sinnet, men distansen marks och resan kanns pa riktigt. Imorse flog jag fran Bucaramanga till Bogota, och fran Bogotá till Quito med en total flygtid pa knappt tva timmar. Och det kanns helt absurt, kastas upp i luften och ned pa marken nat pa 100 mil darifran. Men den bussresan hade varit for oandlig.

I Sydamerika finns ingen motsvarighet till Ryanair och andra lagprisbolag, vilket kanske egentligen ar bra. Varje flygbiljett kanns i planboken. Det ar mycket battre att boka langt i forvag an att vanta till sista minuten da priserna hojs narmare avgangsdatum. Pa Despegar jamfors samtliga flygbolag. Argentinska Aerolineas ar billigt, men dyrare for turister. Brasilianska TAM ar bra, liksom Avianca och inrikesflyg med Viva Colombia som flyger till de storsta staderna. Fran Chile flyger LAN och fran Ecuador flyger TAME, aven det sistnamnda dyrare for turister.

MEN det jag har markt efter allt dessa sokande efter billigare flybiljetter ar att sidor som typ Seat24, Expedia och Travellink, visar samma pris som lokala sidor och flygbolag har. Kanske inte helt forvanande, for vissa, men for mig mycket enklare (och sakrare) att betala med mitt svenska kort via internetbank an att krangla med ibland jobbiga hemsidor, dar kortet inte accepteras.

Sa det har med buss vs. flyg sa rekommenderar jag buss for den som vill resa, vill passera samhallen och smaprata med bussgrannen, stanna pa intressanta restauranger med traditionell mat mitt ute i ingenstans, fa en hog dos av lokal musik eller fascineras av hisnande utsikter. TIPS: Ha oronproppar (om du trottnat pa lokal musik) och alla vardesaker nara, nagot varmt da luftkonditioneringen ibland ar val generos och snacks och vatten (om du trottnat pa lokal mat, eller ar vegetarian). Flyg ar saklart manga ganger snabbare, om an varre for miljon, sa ar det en overvagning upp till var och en. De allra kortaste resorna kanske kan undvikas? Boka langt i forvag om du redan har en resplan.

Och angaende mañana mañana sa antar jag att tre veckor med min vans colombianska slakt sa har jag ocksa kommit in i nagot slags mañana mañana-lunk. I Bogotá rann tiden ivag med Pad Thai och Wifi och skitsnack och jag tankte att det var helt lugnt att byta terminal, passera passkontroll och kanske till och med vaxla pengar, pa en halvtimme. Det var det inte och jag var en halvtimme sen och i passkontrollen skakade han pa huvudet. Lat mig passera med ett ironiskt lycka till och sen sprang jag som jag inte sprungit pa lange till last calls to Quito i hogtalarna. Men jag hann med andan i halsen och nu sitter jag i ett regnigt Quito dit vintern och regnperioden tillslut kommit. Mañana mañana stammer inte alltid.

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Världens otrevligaste städer

2013-09-19 19:27 Kommentera
Kategori: Brasilien, Resa

Tidningen Condé Nast Traveler har tagit fram en himla rolig lista. Världens 20 trevligaste- och otrevligaste städer.

På plats 1, trevligaste staden: Florianópolis, Brasilien.

Jag har länge drömt om att åka dit. Hört att det ska vara fantastiskt.

Och vem blev förvånad över att en Sydamerikansk stad vann?

Bland de otrevligaste städerna finns bara en från denna kontinent. Caracas på plats 20.

I övrigt ett gäng Amerikanska städer såklart på båda listorna.

Läs hela listan här.

2013-09-19 19:27 Kommentera
Kategori: Brasilien, Resa

Visum, gränser och möjligheten att resa

2013-08-24 01:26 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

För att komma in i Ecuador och alla andra länder i Sydamerika behöver du som svensk medborgare ett giltigt pass. Du får automatiskt stanna 90 dagar i landet på turistvisum. Kanske på pappret behöver en utresebiljett men när du korsar gränserna med buss är det inte så noga. Du fyller i ett formulär. Nej du smugglar inte konstiga grödor som kan sprida främmande bakterier i en ny flora/knark/värdefulla diamanter för försäljning etc. Det går ganska snabbt att fylla i. Ibland är det kö och du får vänta lite i gryningen, hettan eller kvällskylan. Ibland regnar det till och med. Ibland är det flera kilometer mellan ett lands gräns, till nästa landsgräns. Emellan ett ingenmansland. Där har jag sett kvinnor bärandes på barn, lamadjur. Cyklar och mopeder och diverse ting tillsalu. Hela grejen med ingenmansland är fascinerande och vad som pågår där och vem det tillhör i denna värld av nationer och klassificeringar kring äganderätt och tillhörighet. På något sätt känns ingenmansland som något helt främmande även fast det borde vara det mest naturliga som finns. Liksom allemansrätten. Nåja.

För en sydamerikan att entra Europa och resten av västvärlden är det inte lika enkelt. Du måste liksom känna någon på plats som bjuder in dig. Med en fast adress. Du måste ha pengar och uppge jobb och hela ditt livs utbildning. Civilstånd och familjeangelägenheter typ. Har du haft drogproblem eller ett kriminellt förflutet. Sedan kanske. En komplicerad process för att komplicera det hela ännu mer för människor som på individnivå drabbas av diplomatiska (icke)överenskommelser. Om visum och om gränser i en "globaliserad" värld och om möjligheterna och ickemöjligheterna att resa. Om mig och min kollega som tänker och tycker egentligen lika i mycket. Vi är nästan lika gamla. Samma tro eller icketro på existerande religioner. Samma förvirring inför framtiden. Samma önskan om barn men tvekan inför giftermålets betydelse (ickebetydelse). Vi tycker om samma musik och är lika självständiga. Tycker om att organisera arbetet och festa. Typ som vilka vänner som helst. Jag har ett svenskt pass och aldrig på riktigt reflekterat över svårigheten för mig att besöka ett land. Långa komplicerade dyra visumansökningsprocesser. Han har ett ecuadorianskt pass och även om han har en svensk farmor så hjälper det inte så mycket. Hans blå pass gör saker väldigt mycket mer komplicerade för honom att resa bara sådär. Sedan skrattar han ett bittert skratt om hur ett pass kan bidra till sådan skillnad mellan människor och människor som egentligen är så himla lika.

2013-08-24 01:26 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Sydamerikanskt kaffe

2013-08-21 03:28 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Kaffe, Peru

Visst låter det gott. Färskrostade mörka kaffebönor. Väldoftande ångor som en dimma över kontinenten, tränger in i de mörkaste hörnen. En perfekt café con leche i vartenda gathörn som du kan längta efter långa arbetstimmar senare. Men den där perfekta styrkan smaken doften.

I wish.

Verkligheten en annan. I kaffets kontinent finns ingen kaffekultur. Förutom i exporteringens marknadskraft och multiföretag som Nestlés intressen. I Fairtrades kriterier och i mitt favoritkaffe. Som finns där hemma med ursprung från Nicaragua och Peru. Men den lyser med sin frånvaro här närmast sitt ursprung.

Jag kan inte vänja mig. Håller fortfarande hoppet uppe om en perfekt kopp kaffe. Som när jag alla gånger svarar kaffe på frågan om kaffe eller te till maten. Och så kommer en kopp in. Det smakar som vatten med utspätt kaffe. Så häller mina kollegor 5 matskedar socker i och det skär i mig för jag blir ledsen över vad de går miste om. De skulle bara veta hur kaffe kan smaka. Och som när en annan kollega och jag ska gå och köpa kaffe på hörnet. Han säger att vaniljkaffet es muy rico och en ny gnista hopp tänds i mig. Vi kommer in i kiosken på hörnet. Och vad möts jag av om inte en Nestlé-kaffemaskin med pulvermjölk och sötat fejkkaffe.

Jag blir så ledsen att det blev så fel. Likadant med kakaon. Där Nestlé och Lindt med kollegor äger hela butikshyllor som doftar barnarbete.

Pacari är den enda lilla tappra djäveln i havet av multiföretag som på något så när har ett namn som även ecuadorianerna uppskattar. Pacari-chokladen har prisats med guld världen över för sin rika smak. Kakaon är organiskt odlad i små samhällen i Amazonas och transporteras sedan världen över. Läs mer om dem här; http://www.pacarichocolate.com/

Mina kära lokala vänner älskar sin lokalodlade potatis. Riset till varje måltid. Quinoan. Fisken från floderna och havet. Majsen. Frukterna. You name it. Men det där med kaffet och det där med chokladen det är fortfarande för mig en gåta. Och Nestlé skriker med sin närvaro.

kaffe1.jpg
När det finns så mycket bönor. Hur kan kaffet bli så blaskigt? Foto: Fairtrade Sverige
kakao1.jpg
Och när kakaofrukten är så vacker. Hur kommer det sig att den är så svår att hitta i lokal chokladform? Foto: Fairtrade Sverige

2013-08-21 03:28 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Kaffe, Peru

Om att resa själv

2013-07-26 11:00 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Men du är ändå aldrig ensam. Att jag har rest iväg själv alla gånger jag spenderat halvår i Sydamerika har egentligen inte varit ett aktivt val. Det har bara blivit så. I brist på att ingen annan liksom haft råd och möjlighet just då. Första gången pga. en inställd Indien-resa. Det blir så ibland. Och jag minns när jag precis kommit fram, hur jag låg och stirrade på takfläkten som surrade. Inte riktigt visste någonting. Vad jag skulle göra av mig själv. På kvällen stod jag på en kvarterskrog med nån öl i handen och skrattade tillsammans med andra spanskastudenter i samma studentkorridor som jag bodde i.

Andra gången åkte jag tillbaka till Buenos Aires. Tillbaka till vänner och en stad jag redan kände.

Tredje gången blir om 10 dagar då jag ännu en gång korsar Atlanten. Och spenderar timmar och nätter på flygplatser för att mer än ett dygn senare landa i Quito. I en stad jag aldrig varit i och där jag inte känner någon. Men jag börjar veta nu lite vad som möter mig. Kanske en takfläkt som surrar monotont. Första veckan kommer att kännas som en evighet med miljoner nya intryck. Jag kommer att sova som en stock. Bli trött på mig själv för att jag inte övat spanska mer. Gå runt i mina kvarter och säkert le för att det är så fint och känna mig nöjd att jag ska spendera 6 månader i 20 grader. Sakna vänner och familj och leta nya vänner. Och förhoppningsvis känna glädje över att jag ännu en gång tog steget ut i ovissheten och tackade ja till praktikplatsen och bokade en flygbiljett och tänkte att 5 augusti blir nog bra.

Jag hoppas det och jag tror det. Men ändå här och nu i den vackra svenska högsommarhettan så vill jag att tiden ska vara där men ändå inte. Rädd om jag missat något viktigt att ordna även fast jag typ har koll. Pirrig och nyfiken på vad som väntar. Men peppad på nya äventyr.

ecuador.jpg
Hur skulle jag inte kunna älska det? Bild från www.albatros-travel.se

2013-07-26 11:00 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Candomblé i Salvador do Bahia

2013-07-20 12:06 Kommentera
Kategori: Brasilien

Min puls går märkbart upp när jag tänker på Pelourinho, den äldsta stadsdelen i Salvador do Bahia. Kärnan av den afrobrasilianska kulturen. Med allt du föreställer dig att den innehåller. Centrerat kring ett torg. Kvinnor i bedövande vackra klänningar. Spontana Capoeira-danser lite här och var. Tavlor med färger från världens hela färgpalett. Grupper som bara sådär spontant spelar lite trummor. Dansar lite. Barn som sjunger och spelar. Andra som tigger och påminner dig om en annan sida bakom Brasiliens växande medelklass. Öl. Plaststolar. Matstånd. Sjalar och instrument. Här skulle jag kunnat fastna mycket längre. Hela nätter med dans på torget. Hela långsamma dagar av hetta och juicedrickande.
Vi gjorde egentligen ingenting där. Vi åt skrattade sov dansade pratade med folk hängde runt.

Och för att få en visuell upplevelse rekommenderar jag denna som utspelar sig just på detta torg där allt händer.

Förutom dansandet i ren Michael Jackson-anda besökte vi även en Candomblé-ceremoni, en brasiliansk-afrikansk religion och en mix av Yoruba, Fon och Bantu med ursprung från olika delar i Afrika samt med brasilianska, lokala katolska inslag. Candomblé växte fram under slavhandeln, då många slavar fraktades från Afrikas västkust till bl.a. Salvador do Bahia.

För turister och nyfikna finns guidade turer då du får följa med på en ceremoni. Exotifiering kanske men vi utomstående var utan tvekan minoritet och försvann nästan i folkmassan av lokala följare.
Det var hett. Syrefattigt. Monotont dansande och sjungande till trummor timme efter timme. Och en efter en, barn, vuxna, äldre, inkludera vår guide, hamnade i trans, vilket är en del av ceremonin för att på så vis komma i närmare kontakt med Gudarna, Orixás. Det var en helt unik upplevelse. Som något ojordiskt och jag fick en än mer komplex inställning till vårt mänskliga, i denna teknikromantiserande tid full av upphöjning av vetenskap och forskning som den fulländade sanningen om oss själva och det vi ser. Det här var något helt annat. Miljontals mil från mobiltelefoner och Coca Cola och kärnvapen. Det var förbjudet att fota. Och bör upplevas. Och Salvador är något alldeles extra och något helt annat, mycket mer fascinerande än Rios stränder.

Imagemclare 061.jpg
Där allt händer
Imagemjulia 186.jpg
Imagemjulia 190.jpg
Imagemroeleke 032.jpg
Där alla män dansar Capoeira
PictureJuliabr 004.jpg
PictureJuliabr 014.jpg

2013-07-20 12:06 Kommentera
Kategori: Brasilien

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206