Sydamerikabloggen

Det onaturligt hållbara

2015-09-27 17:53 4 kommentarer
Kategori: Burma, Ekoturism, Hållbar turism, Myanmar, Resa

Yin Myo Su är en imponerande kvinna. I fredags talade hon på Schyst resandes seminarium Turistboom - hot eller möjlighet om Burma och vilka risker och möjligheter som finns nu när landet börjar öppna upp mot omvärlden.

Denna superkvinna formades redan som liten till att bli ett profs inom turism och hållbar utveckling. Hennes pappa välkomnade turister till familjens hem, lät dem sova i huset, och lärde dem traditionell matlagning. Unga Yin Myo Su fascinerades av turisterna långt bortifrån, dansade för dem och skojade med dem.

Under förtryckarregimens våld tvingades hon ett tag leva utomlands och studera, medan pappan satt inspärrad för felaktiga politiska åsikter, innan hon sedan återvände hem med energin att bygga ett hotell för gästerna som besökte hennes by och projektet med Thahara började.

Det som vi pratar om idag av mat efter säsong, hållbar konstruktion med hänsyn till natur och miljö, bevarande av tradition och arkitektur, inkludering av lokalbefolkningen, matlagningskurser med lokala råvaror, empowerment av anställda, bevarandet av utrotningshotade djur och växter och så vidare var det mest självklara för henne. När turisterna kom och hyllade hennes koncept förstod hon att det fungerade. Med idéer från besökare utvecklades hotellet och hennes framgångssaga spreds.

Idag har Yin Myo Su vunnit flertalet priset för sin innovationskraft och starka ledarskap. Hon turnerar världen runt och berättar sin historia och det är omöjligt att inte fastna för hennes charm och talförhet. Det låter så lätt, så självklart och enkelt att skapa bra sammanhang för lokalbefolkning att inkluderas i turismens fördelar, och hon vill gärna att fler tar efter hennes koncept och bygger upp samma hållbara strukturer på flera platser i Burma.

För att Burma inte ska förvandlas till ett paradis för pedofiler, sexköpare, fullmånsfestande ungdomar, slavlöner och alkoholiserade beer girls likt Thailand och Kambodja.

Det som slog mig mest var hur det mest självklara för henne, namngavs av besökarna som hållbar, ekoturism och hur hon sedan har lärt sig att prata i dessa former för att anpassa sig till västvärldens koncept av denna särskilda delen av turismen. Hur det mest naturliga för henne, är ett så skilt koncept från den naturliga charter- och all inclusiveindustrin för västvärlden så att vi måste benämna det som ekoturism. Att back to nature och uppvisande av traditionell matlagning, säsongsanpassad mat och boenden likt lokalbefolkningens blir något exotiskt och spännande fast det i grund och botten ju är det mest självklara.

Konstigare borde ju egentligen vara det motsatta.

Men i och med att globaliseringen far fram och tränger sig in i minsta por av världen med multinationella märken och vita livsstilar blir kanske det som historiskt sett är naturligt inte längre en självklarhet. Det naturliga blir avvikande när det onaturliga är normen.

blog3-wide-w1000h400.jpg
Bild från www.thahara.com

2015-09-27 17:53 4 kommentarer
Kategori: Burma, Ekoturism, Hållbar turism, Myanmar, Resa

Bolivia!

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Bolivia är det land i Sydamerika där jag såg mest Coca Cola-reklam. Där jag blev mest magsjuk och där jag mest fascinerades av bergen och hörde historier om hur amerikanska fredskårer steriliserade indiankvinnor utan deras vetskap under 1960-talet. Det var ett häftigt land, fullt av skönhet men där gapet mellan bagpackers och lokalbefolkning kändes som störst. Här följer en lista på de ställen som jag besökte.

Mina stopp längs vägen

Villazon
Jag korsade Argentinas gräns i norr till Bolivia och var efter 26 h från Buenos Aires med direktbuss framme i Villazon. Som en helt annan värld. Från storstad på havsnivå till småstad i Anderna, ca 2000 m över havet. Jag minns att det var soligt och tunn luft. Ett första stopp på kommande 18 dagar i Bolivia. Jag stannade där en knappt dag och köpte ett par knallgula tygskor på en marknad och tvingades öva ordentligt på spanskan.

Tupiza
I Villazon träffade jag två australienskor och i Tupiza utökade vi vårt crew och bokade en 4 dagar- 3 nätterstripp, från Tupiza med mål Salar de Uyuni, saltöknen vid Uyuni och diverse färgglada sjöar, varma källor och häpnadsväckande natur på vägen. 3 mål mat om dagen som den medföljande kokerskan lagade, privatchaufför och nätter på hostel eller på bed and breakfasts. Allt för 1000 kr. Många åker kortare turer som utgår från Uyuni, men jag kan verkligen rekommendera denna tur då man får se enormt mycket längs vägen. Vi stannade i Tupiza bara en natt. Annars har jag hört att hästridning i omkringliggande berg är en hitt.

Salar de Uyuni
Något som man inte får missa om man vill besöka Bolivia. Något som inte finns någon annanstans. Något ojordiskt och övermäktigt. Läs mer om min resa från Tupiza-Uyuni här: Saltöknen i Bolivia.

Potosí
En av världens högst belägna städer, på 4090 m över havet. Staden är också känd för sin silvergruva och de spanska kolonisatörernas historiska närvaro syns bl.a. i arkitekturen. Gruvan är fortfarande aktiv och ett besök finns på många turisters bucket list. Det fanns ingenting i ett besök som lockade mig. Arbetsförhållandena är gräsliga för gruvarbetarna och dödsfall är vanligt. Jag och min vän hängde runt, besökte museum och gick på marknader och höll oss undan för regnet. "Vi där bortifrån" är en dokumentär som visar på vilka effekter turismen har på gruvan. Oerhört sevärd men hemsk. Ignoranta bagpackers kan vara bland det mest frustrerande jag. Dokumentären visar ett systemfel i turistindustrin när det är som värst.

Sucre
I Sucre var det soligt, lägre höjder och varmare luft. Vi satt på ett kyrktak och tittade ut över staden och gick till en Mirador, utkiksplats, och gjorde det samma. Fikade länge. Stannade ett dygn och åkte sedan en 12 timmars bussresa till La Paz.

La Paz
Bloggtips: Mitt La Paz, som drivs av en svensk kvinna på plats med man och barn, ger en bra inblick i det bolivianska storstadslivet i en av världens högst belägna städer.
Jag gjorde det jag mest gör i städer. Går runt, på gator, torg och marknader. Jag bodde på det bagpackersfestande hostelet Waderover och blev en kväll meddragen till en Kokainbar. En svart port, bara gringos släpptes in och något gram såldes för ca 100 kr. Jag satt och tittade på när mina bagpackerkollegor drog lina efter lina och det var det mest absurda krogbesöket jag någonsin varit med om. Fängelset, San Pedro, är också välkänt, och som ett eget samhälle i sig. Här kan man muta sig in genom vakterna och köpa billigt kokain. El Choco är en bok om Jonas Larsson eller Andersson beroende på Google-träff, en svensk man som under ca 3 år satt inne på fängelset pga. ett misslyckat kokainsmugglingsförsök. Otroligt läsvärd.

Vägsträckan La Paz-Coroico är känd som en av världens farligaste vägar, kallas "Dödens väg", och Vagabond har skrivit en rad artiklar om denna, Världens häftigaste cykelsträckor, 5 farligaste vägarna och De 7 farligaste turistjobben.

Coroico
Jag åkte minibuss. Hade ingen lust att cykla. Hörde fel på klockslagen och min väska åkte med en buss och jag med nästa. Men den väntade snällt på mig när jag kom fram. I mina öron hörde jag dos y media - halv 3, medan biljettförsäljaren sagt doce y media, halv 1. Sedan dess har jag alltid tredubbelkollat tiden när det handlat om dessa klockslag. Coroico var mystiskt, varmare och intressant. Läs mer om det besöket här: Efter dödens väg.

Copacabana
Tillbaka till La Paz och sedan direkt till Copacabana, precis vid Titicacasjön. Det var en vacker stad. Jag satt vid stranden och åt trucha, forell, precis som mina föräldrar hade gjort ca. 25 år tidigare. Tittade ut över den blåaste sjön jag någonsin sett, som i horisonten mötte en klarare himmel än så.

Isla del Sol
På Isla del Sol, några timmar med båt ut i sjön, föddes Inkagudarna. Jag minns att jag gick från norra sidan ön till den södra med en dansk man som hade upptäckt Asien och Afrika och nu prickade av listan med sevärdheter på den Sydamerikanska kontinenten. Jag satt på kvällen i timmar och tittade ut över solens gång över sjön. Åt nudlar med Diego som var från något av grannländerna, minns inte vilket, och berättade om jordens undergång 2012 (det här var 2009), då Mayakalendern skulle ta slut och hans förberedelser inför detta.

Följande dag åkte jag tillbaka till Copacabana för att sedan ta en nattbuss till Cusco, på 13 h. Läs mer om min Peru-rutt här.

Tips
- Höjdsjuka. Jag tipsade två svenska vänner om Saltöknen i Uyuni och det kom att bli deras värsta upplevelse pga. höjdsjuka, illamående och huvudvärk. Jag själv har aldrig påverkats rejält av höjder. Se till att stegvis under några dagar avancera uppåt och stressa inte från 0-4000 m på en dag. Tugga kokablad är vanligt bland lokalbefolkningen men ingenting jag fick att fungera, men kokate drack jag en del, mest för att det var gott och inte för att jag kände någon märkvärdig skillnad.
- Bussar. Vägnätet var då, 2009, inte särskilt bekvämt, rätt skumpigt och skakigt, men helt okej. Det var en buss vi åkte på som blev överbokad och människor fick sitta i gångarna. Var ute i god tid med påstigning för att knipa åt dig en sittplats.
- Mat. Jag blev magsjuk och jag har hört att det är rätt vanligt. Var beredd på det. Var försiktig. Använd handsprit.
- Dricks. Dricksa guider. Många lever av turismen och ska försörja många på låga löner.
- Knark. Något så självklart att ta avstånd ifrån, men inte för andra som stödjer en smutsig bransch som dödar många. Läs Vagabonds: Så knarkar vi utomlands och mitt inlägg: Om knark.

Imagenjulia 060.jpg
Tivoli på besök i Villazon
Imagenjulia 075.jpg
Berg på vägen Tupiza-Salar de Uyuni
Imagenjulia 079.jpg
Sovplats mellan Tupiza-Uyuni
P1050765.JPG
Gruppbild, Salar de Uyuni
Imagenjulia3 004.jpg
Potosí
Imagenjulia3 010.jpg
Vi fick skjuts av ett argentinskt par som åkte Sydamerika runt på motorcykel, från hostelet till busstationen i Potosí
Imagenjulia3 033.jpg
La Paz
Imagenjulia3 030.jpg
La Paz
Imagenjulia3 044.jpg
Dagstur bland gröna berg och kokafält, Coroico
Imagenjulia3 057.jpg
La Basílica de la Virgen de la Candelaria, Copacabana
Imagenjulia3 061.jpg
Utsikt över Titicacasjön, Copacabana
Imagenjulia3 073.jpg
Isla del Sol i Titicacasjön

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Den bästa mellanlandningen

2014-02-05 11:37 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito, Resa

Ju fler mellanlandningar, ju billigare biljetter, stämmer i princip alltid. Jag har sedan länge tröttnat på att flyga och inte minst att mellanlanda, endast pga. den bortskämda anledningen att jag tycker att det är så otroligt långtråkigt. Notera att jag alltid flyger själv. Ändå så köper jag alltid de biljetterna med flest mellanlandningar (läs de billigaste).

Hur som. Min resa till Stockholm från Quito hade tre mellanlandningar; Miami, Boston och London = 36 h. Dagen innan hade jag dessutom flugit 6 h från Buenos Aires och jag var trött redan innan resan började.

I Miami hade jag 10 timmar. På den flygplatsen har jag varit tidigare men aldrig haft möjlighet att lämna den, men det gjorde jag nu. Jag tog tåg och lokalbuss och hamnade på Miami Beach klockan nio på morgonen. Och det var lagom folktomt för att våga bada i underkläder sedan halvsov jag på stranden i den varma sanden med dator och pass som huvudkudde och jag har aldrig någonsin känt mig så nöjd för att jag pallade lämna flygplatsen (kanske för att jag inte fick wifi att fungera).

Och under tiden nynnade jag Will Smiths "Welcome to Miami" som jag kan tänka mig är ungefär som verkligheten. Eller? Sol, bad, fest.

Några timmar senare lämnade jag värmen och flyget styrde norrut mot vinter, minusgrader och 50 nyanser av grått.

Welcome to Stockholm.

IMG_3288.jpg
Welcome to Miami

2014-02-05 11:37 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito, Resa

Buss vs. flyg vs. mañana mañana

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Ater i Quito efter tre veckor i Colombia. De senaste dagarna har jag atit fruktsallader fran himmelriket, godare an nagonsin, skumpad runt pa en moppesadel langs Bucaramangas gator och cyklat upp for ett helvetesberg for att sedan bada i ett vattenfall. Januari skulle kunna ha borjat samre.

Men till det har med transportmedel i denna kontinent.

Buss: Det ar ju alla ganger det allra enklaste, billigaste och det gar att ta sig precis overallt. Om an ocksa inte helt sakert. Jag har hort historier om bussar som kapats och har sjalv hamnat pa suspekta villovagar. Likasa ar olyckor vanligt, chaufforer som somnar framfor ratten efter ett langt korpass och i for hog fart. Ibland ber jag till overmakter nar jag tittar ut over en svindlande bergskant. Men 9,9 av 10 ganger gar det helt smartfritt och utsikten ar rent av ett noje. Och som jag har akt buss runt overallt! Och orakneliga ganger har musiken och de valdsamma filmerna som visats varit det allra jobbigaste under resan.

Argentina ar ett gigantiskt land, bussresorna langa men standarden helt okej, ju mer du vill betala, ju skonare stolssate. I Brasilien likasa, och som i alla lander ar det viktigt att halla uppsikt pa omgivningen. Manga varningar har foljt mig men i och med att det ar mycket personer som ror sig pa busstationerna, ar de aven valbevakade av vakter. I Bolivia ar kvaliten pa bussarna samre, vagarna ocksa, en del blir overbokade sa kom i tid om du vill ha en plats. I Colombia ar kvaliteten pa vagarna ojamn minst sagt. En del riktigt bra, andra rent forfarliga. Och bussresorna dar efter, priserna andras beroende pa och ar dyrare vid hogtider. Men det gar att ta sig med buss langa strackor utan problem. Ha pass redo da kontroller sker emellanat. Jamfor olika bussbolag, ibland ar priset forhandlingsbart. I Ecuador ar vagarna bra, biljetterna billiga och avstanden saklart mycket kortare an i ovriga. I Peru skiljer sig vagarna och bussarna at liksom i Colombia, dock snappet battre. Bra langdistansbussar finns.

Buss ar det enklaste sattet att ta sig fram, om an inte alltid det bekvamaste. Och det ar inte farligt, kanske snappet farligare an Sverige. Men med tanke pa hur manga bussar som dagligen korsar berg, stader, byar, floder, skogar, falt, granser och lander och hur liten promille det ar av alla dessa dar en olycka faktiskt sker, sa maste jag anda pasta att det ar forhallandevis sakert. Om inte, sa anda for att det ar ett riktigt satt att resa pa.

Flyg: For jag har svart att tycka att kortdistansflyg ar berattigat. Innan jul akte jag buss i nat pa 24 timmar fran Quito till La Plata i Colombia. Det tar pa kroppen och sinnet, men distansen marks och resan kanns pa riktigt. Imorse flog jag fran Bucaramanga till Bogota, och fran Bogotá till Quito med en total flygtid pa knappt tva timmar. Och det kanns helt absurt, kastas upp i luften och ned pa marken nat pa 100 mil darifran. Men den bussresan hade varit for oandlig.

I Sydamerika finns ingen motsvarighet till Ryanair och andra lagprisbolag, vilket kanske egentligen ar bra. Varje flygbiljett kanns i planboken. Det ar mycket battre att boka langt i forvag an att vanta till sista minuten da priserna hojs narmare avgangsdatum. Pa Despegar jamfors samtliga flygbolag. Argentinska Aerolineas ar billigt, men dyrare for turister. Brasilianska TAM ar bra, liksom Avianca och inrikesflyg med Viva Colombia som flyger till de storsta staderna. Fran Chile flyger LAN och fran Ecuador flyger TAME, aven det sistnamnda dyrare for turister.

MEN det jag har markt efter allt dessa sokande efter billigare flybiljetter ar att sidor som typ Seat24, Expedia och Travellink, visar samma pris som lokala sidor och flygbolag har. Kanske inte helt forvanande, for vissa, men for mig mycket enklare (och sakrare) att betala med mitt svenska kort via internetbank an att krangla med ibland jobbiga hemsidor, dar kortet inte accepteras.

Sa det har med buss vs. flyg sa rekommenderar jag buss for den som vill resa, vill passera samhallen och smaprata med bussgrannen, stanna pa intressanta restauranger med traditionell mat mitt ute i ingenstans, fa en hog dos av lokal musik eller fascineras av hisnande utsikter. TIPS: Ha oronproppar (om du trottnat pa lokal musik) och alla vardesaker nara, nagot varmt da luftkonditioneringen ibland ar val generos och snacks och vatten (om du trottnat pa lokal mat, eller ar vegetarian). Flyg ar saklart manga ganger snabbare, om an varre for miljon, sa ar det en overvagning upp till var och en. De allra kortaste resorna kanske kan undvikas? Boka langt i forvag om du redan har en resplan.

Och angaende mañana mañana sa antar jag att tre veckor med min vans colombianska slakt sa har jag ocksa kommit in i nagot slags mañana mañana-lunk. I Bogotá rann tiden ivag med Pad Thai och Wifi och skitsnack och jag tankte att det var helt lugnt att byta terminal, passera passkontroll och kanske till och med vaxla pengar, pa en halvtimme. Det var det inte och jag var en halvtimme sen och i passkontrollen skakade han pa huvudet. Lat mig passera med ett ironiskt lycka till och sen sprang jag som jag inte sprungit pa lange till last calls to Quito i hogtalarna. Men jag hann med andan i halsen och nu sitter jag i ett regnigt Quito dit vintern och regnperioden tillslut kommit. Mañana mañana stammer inte alltid.

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Kontraster

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

For tva veckor sedan stod jag pa en trottoar i Medellín och drack ol med nagon italienare, nagon argentinare och ett gang colombianer. Vi hade en natt dar innan vi 20 busstimmar senare nadde den ecuadorianska gransen.

For nastan en vecka sedan firade jag en vans examen med finvin i Canoas morka natt och somnade till ljudet av vagorna som slog upp over Stilla Havsstranden.

I tisdags var jag pa en cermoni har i Quito for att fira den sista fullmanen for aret.

Nu, alldeles nyss, kom jag tillbaka fran Pinsaquí, strax utanfor Otavalo, och en liten by dar majoriteten pratar quechua och jobbar med artesanías. Under veckan vaver de, stickar och syr for att sedan salja det pa den kanda lordagsmarknaden i Otavalo dit turister vallfardar for att hitta de mest prisvarda Alpacatrojorna att varma sig i.

Igar gick vi runt i byn och var buenos días, buenas tardes och buenas noches med varenda en. Pa kvallen akte vi till Ibarra dar presidenten talade och prisade sitt folk och sitt land. Idag handlade jag sadana sandaler som jag hela mitt liv har letat efter, i Otavalo. Vi akte till sjon Yahuarcocha och at fisk vid strandkanten och sedan akte vi till vattenfallet Peguche. Och hela tiden berattar de historierna, legenderna och myterna fran omradet, om vaxternas, vattenfallets, regnets och solens krafter. Om hur agg och ramsor kan bota smarta och om hur vaxter kan uppfylla mina onskningar.

Och dessa kontraster mellan dessa resor de senaste veckorna gor mig snurrig och det kanns som en evighet eller mer an sa, sedan jag slumrade halvdaligt pa bussen fran den colombianska gransen och in i Quitos kalla natt.

Pa sondag bar det av igen over gransen och jag fick precis hora att jag ska fira jul i en colombinask djungel. Det ar nog det enda som saknas for att denna resa pa alla mojliga satt ska bli fullandad for denna gang.

IMG_2538.jpg
Fran julbelysning i Medellín
IMG_2544.jpg
Till en strand i Canoa
IMG_2657.jpg
Min van Marujita
IMG_2680.jpg
Och hennes familj vi sjon Yahuarcocha

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

Myggor/lantliv/Sverigebild

2013-10-28 02:09 Kommentera
Kategori: Bananer, Ecuador, Machala, Resa

Efter ännu en helg på landet med Monica och hennes banan- och kakao-odling. Och jag räknade mina myggbett, ungefär 20 på varje fot, 5 på varje vad, 5 på varje skinka och så fortsätter det uppåt till det sista bakom örat. Känns fräsch att stå och klia sig på röven på busshållplatsen.

Men fy satan vad det kliar.

Och myggjävlarna syns knappt, hörs knappt, pyttesmå med attans så effektiva och myggmedlet hjälpte mig inte för 5 öre.

Men annars var det fint. Jag sög på kakaobönor tills jag fick ont i magen och fick en papaya i present och smakade på alla de andra bären och frukterna som jag såklart glömt namnet på. Monica plockade från något träd där, smaka på det här, någon buske där och på marken här, de här kan man också äta. Hon hade en ny hund som jag tyckte var gullig, hennes son och jag dansade till hela Ecuadors favoritlåt och jag somnade under myggnätet till ljudet av syrsorna.

Vi pratade mycket. Monica berättade om allt hon har lärt sig från sitt besök Sverige, för lite mer än ett år sedan. På sitt kylskåp har hon en magnet med en älg på. Hon tyckte att Sverige (Göteborg-Borås-Sävsjö-Stockholm) var rent och välordnat, inget skräp i dikena, vi åt mycket sallader och hade bara svarta kläder på oss. Hon var där i oktober och jag var ett praktexempel på det sistnämnda. När hon såg en dagisgrupp gå över gatan i ett led med reflexvästar på blev hon fascinerad och förklarade att ecuadorianska ungar aldrig skulle kunna gå på led så. Det fanns inga tjocka människor, men alla var långa och när hon pratade på scen så lyssnade folk. Folk tog hand om sina husdjur. Generellt rätt vänliga. Jag förklarade dock att det faktiskt finns folk som äter onyttigt, som slänger skräp på gatan och har röda jackor på hösten. Monica såg skeptisk ut.

Sedan kramades vi hejdå och jag åkte tillbaka till Machala och solen gick ned, röd och stor, över semanes-träden (vad de heter på svenska vet jag ej) sedan blev det mörkt på en kvart. Och det var så bedövande vackert att jag glömde bort myggbetten för en stund.

IMG_1823.jpg
Älgen fick följa med på resan Stockholm, Sverige - Puerto Inca, Ecuador
IMG_1837.jpg
Glada barn grillar marsvin till middag
IMG_1841.jpg
Kusin Beatrice och Monica
IMG_1842.jpg
Kakaobönor på tork
IMG_1854.jpg
Semanesträd och solnedgång genom en smutsig bussruta

2013-10-28 02:09 Kommentera
Kategori: Bananer, Ecuador, Machala, Resa

Så nära men ändå så långt borta

2013-10-20 22:07 Kommentera
Kategori: Bananer, Berg, Buss, Ecuador, Fairtrade, Kaffe, Resa, Vulkan

Ännu en helg på en buss. Fredag eftermiddag blev kväll och jag och en bananodlare åkte upp längs bergen norrut till Riobamba. Ljumma vindar och klibbig panna byttes mot frisk, kylig och tunn bergsluft på 2800 meters höjd.

Lördagen spenderades med föreläsning på föreläsning av Ecuadors koordinator för Fairtrade-certifierade småproducenter, tillsammans med banan- kakao- kaffe- och quinoaodlare från hela landet. Det var intensivt och svettigt. Delvis heta diskussioner om svårigheter och utmaningar gentemot jättarna som äger plantager på 100 hektar.

Efter middagen smuttade jag på den hembrända sockerrörsspriten. Ekologisk såklart. Min kollega (en kopia av Homer i Simpsons) och resten av producenterna fortsatte i hotell-lobbyn. Jag bäddade in mig i min ylletröja under tre filtar och läste.

Och klockan 6 imorse skumpade vi ner längs bergen igen och det karga landskapet byttes mot de oändliga vägarna kantade av bananpalmer.

Om fascinationen av hur dessa producenter göder oss med det som vi dagligen konsumerar där hemma utan mer eller mindre tanke på hur de når butiken och vilket arbete, vilka möten och beslut som ligger bakom.

IMG_1768.jpg
Riobamba och vulkanen Chimborazo i bakgrunden
IMG_1776.jpg
Och ett möte så viktigt
IMG_1777.jpg
I en omgivning så vacker
IMG_1785.jpg
Och längs vägen hem ännu en olycka
IMG_1788.jpg

2013-10-20 22:07 Kommentera
Kategori: Bananer, Berg, Buss, Ecuador, Fairtrade, Kaffe, Resa, Vulkan

Fattigmans-Galapagagos

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

För den som inte har råd att lyxkryssa runt mellan Galapagos öar finns det ett alternativ. Isla de la Plata utanför Puerto Lopez längre söderut i Ecuador. Visserligen inte en vulkanö, men med delvis liknande flora och fauna som på Galapagos.

Det var en långhelg och jag började i fredags morse med ännu ett svettigt byte i Guayaquil tillsammans med alla andra som också ville till kusten. Och ännu en svettig bussresa och tillslut, många timmar senare än mina vänner så var jag i Puerto Lopez. De hade hunnit med en strand innan och simmat för långt ut och nästan fallit offer för starka strömmar men med oväntade krafter orkat ta sig tillbaka till stranden. Det tackar jag Gudarna för.

Fredag eftermiddag och Ecuador slog Uruguay och kom en bit närmare fotbolls-VM.
Vi firade med att dansa på stranden med barfotafötter i sanden. Öl, drinkar, salsa och färgglada lyktor.

Lördag och vi åkte båt en timme rakt ut i det inte alls så Stilla Havet. Jag satt längst fram och det var som en berg- och dalbana utan slut. Jag har aldrig känt mig så liten bland så stora vågor. När vi närmade oss stranden omringade sköldpaddorna oss. De var någon meter långa. Och jag trodde jag hade svårt att fascineras av djur generellt men OJ så söta de var. Vi fortsatte med en promenad över ön, tillsammans med fåglarna och den vilda naturen. Något alldeles särskilt med en obebodd ö så långt från land och den vilda vindbitna naturen. Sedan åt vi lunch på båten. Sedan fick vi snorkla. Bland färgglada fiskar och stora korallrev. Det är också något särskilt med det. Att plötsligt möta denna undervattensvärld. Och på vägen tillbaka stannade vi för att beskåda två hoppande knölvalar. Det är i slutet på valperioden då de norrut ifrån kommer nedåt för att para sig i varmare vatten så vi hade en väldans massa tur. Det var alldeles fantastiskt och de slutade aldrig. Om och om igen kastade de sig upp ur vattnet. Jag har aldrig varit med om något liknande. På kvällen efter ännu mer dans barfota i sanden tog jag en nap i en solstol till ljudet av vågorna och jag drömde om hoppande valar innan jag vaknade igen och doppade fötterna i de svarta vågorna.

Söndag och ännu en tidig morgon efter alldeles för lite sömn åkte vi till Los Frailes som sägs vara Ecuadors vackraste stränder. Trots solens frånvaro bakom molnen var sanden varm. Och dopp i vågorna var det som behövdes för att vakna till och känna att helgen var fulländad och så mycket som det går känna sig förberedd på för många busstimmar tillbaka till måndag morgon.

Det var en fin helg med vänner, så mycket skratt och ny fascination för dessa uråldriga djur jag aldrig tidigare sett.

Och min kamera är på reparation så jag har bara dessa hastigt tagna telefonfoton.

IMG_1644.jpg
Människor i bussväntan i Guayaquil
IMG_1645.jpg
Puerto Lopez
IMG_1684.jpg
Isla de la Plata. Bilder på sköldpaddor och valar kommer
IMG_1686.jpg
Och jag tröttnar aldrig på en oändlig horisont
IMG_1702.jpg
Och vi begravde oss i sanden på en av stränderna i Los Frailes

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

Tillbaka till kärleken

2013-10-09 03:28 1 kommentar
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Resa, Tid

Om 27 dagar, kl 06.30 den 4 november, lämnar jag Ecuador för Buenos Aires i åtminstone 2 veckor.

Jag är pirrig och tänker på det varje dag. Räknar ner även om jag tycker om den tropiska doften här och inte vill lämna än.

Rödvinet fyller mina tankar, ljumma kvällar med ett glas i handen på någon uteservering. Promenaderna längs avenyerna, de lila träden som blommar i november när våren är som vackrast. Var annars kan november förknippas med lycka? Och det finns en Bikramyoga-studio i Buenos Aires som jag längtar intensivt efter.

Jag ler vid bara tanken.

Följ min vän på Instagram ni som har. Hon uppdaterar ständigt med vackra bilder från allas vår älsklingsstad #buenosairesteamo

ny.jpg

2013-10-09 03:28 1 kommentar
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Resa, Tid

Förgiftade

2013-10-07 23:55 2 kommentarer
Kategori: Bananer, Buss, Ecuador, Fairtrade, Machala, Manta, Resa, Sjuk, Strand

Efter denna superlånga helg med besök på Fairtrade-certifierad banan- och kakaoodling och födelsedagsfirande med sandstrand och sol så är det 4 saker jag främst kommer att minnas.

Det första är när Monica, odlaren, gång på gång undrar hur konventionella bananodlare har mage att bespruta sina odlingar på det sätt de gör, när de vet att 3-åringar sedan stoppar i sig de förgiftade bananerna. De skulle själva aldrig ge bananerna till sina barn, säger de. Men de måste överleva och försörja sina familjer. Därför säljer de förgiftade bananer som skickas genom Panama-kanalen vidare till Europa.

Och det är mer jobb med en ekologisk odling.

Det andra starka minnet är när jag med egna ögon ser och hör flygplanen flyga nära våra huvuden över plantagerna för att bespruta dem. Allt dör. Inga maskar i jorden, inget liv mellan palmerna. Barnen och hundarna ropas in för att inte andas in kemikalierna som sprids i luften.

Det tredje är hur jag välkomnas med applåder av 250 personer som samlats för ett möte en kväll. Någon hade skvallrat att det var en svenska på besök. Livet på den ecuadorianska landsbygden var fint. Mer nyfikna blickar som jag aldrig vänjer mig vid.

Och det fjärde är egentligen allt det andra. Monicas gård. Hur vi gick ut och skördade papaya, bananer, kakao, kaffe, ananas, mango och massa mer som jag inte alls minns namnet på. Och jag åt frukter i mängder. Den tropiska värmen och de smärtsamma samtalen om baksidan av livet på landet och Ecuadors utmaningar i det machosamhälle som råder bakom stängda dörrar. Bakom vänliga leenden och kindpussar.

Fredagen blev eftermiddag och jag lämnade Puerto Inca bakom mig, mot Guayaquil på en svettig buss och 4,5 år senare var jag på samma bussterminal som 2009. I samma hektiska virrvarr. Ytterligare 3,5 timmar senare återigen i Manta. Med Stilla Havets oändliga kust. Klockan blev midnatt och fredag blev lördag och jag blev 25 år och firades med rödvin och choklad. Morgonpromenad längs stranden. Ceviche och film och ett illamående på kvällen som fick mig att stanna i sängen och titta på fläkten i taket och koncentrera mig på att inte få upp all den ceviche som blandats kokosvatten, frukter och frappe under dagen. Söndag och sedan ännu 7 timmar på två olika bussar tillbaka till Machala.

Och dessa bussar börjar jag tröttna på. Ecuador som ju på kartan ser ut som ett pytteland känns ibland så oändligt.

Måndag och ytterligare en förmiddag med en bok om UROCAL och Ecuadors arbete med Fairtrade. Och nyss en 2 timmar lång promenad genom denna stad i 30 grader och het eftermiddagssol.

1.jpg
Banan- och kakaoodlingen närmaste granne
IMG_5497.jpg
Kakao
IMG_5509.jpg
Bananer
IMG_5519.jpg
Min idol, Monica Bueno

2013-10-07 23:55 2 kommentarer
Kategori: Bananer, Buss, Ecuador, Fairtrade, Machala, Manta, Resa, Sjuk, Strand

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206