Sydamerikabloggen

Uppehållstillstånd!

2015-06-04 13:32 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

Ett och ett halvt år senare är han här. I november 2013 träffades vi och sen gick det som det gick. Då vill man inte bo 1260 mil eller 20 flygtimmar ifrån varandra.

Buenos Aires är en fascinerande stad på många sätt men av diverse olika anledningar vill vi vara i Sverige. Inte sagt för all framtid med för tillfället.

Det här med gränser och att vem som helst inte hur och när som helst kan korsa de ibland osynliga, ibland murade gränserna gör att man som korrekt medborgare av samhällets institutioner söker uppehållstillstånd och snällt väntar på ett godkännande.

Migrationsverket är på grund av rådande världsordning extremt överbelastad och jag kan knappt tänka mig en jobbigare arbetsplats när överbelastningen gör att frånvaron av och väntan på beslut kan kosta andra människors liv, nära och långt borta.

Vi skickade in vår ansökan i mitten av september ifjol och för oss tog det totalt sju och en halv månad från att vi gjorde ansökan online tills jag fick ett kuvert hem på hallgolvet på Valborgsmässoafton. Några dagar senare köpte vi enkelbiljett Buenos Aires-Stockholm, för att ytterligare några veckor senare putsa lägenheten blankare än någonsin och förbereda för hans ankomst till Arlanda en tidig junimorgon.

På Migrationsverket sa de om och om igen att den totala väntetiden i genomsnitt var 14 månader, men vi hörde om både den ena och den andra som fick svar fortare än så, på olika håll, och för andra som det dröjde evigheter för, som blev runtslussade mellan olika handläggare och fick olika besked.

Hur processen ser ut står tydligt på deras hemsida, även om väntetiden kan skiljas åt mycket. Vi sökte hans uppehållstillstånd för samboskap och anknytningen till mig och fick inga tydliga svar förrän beslutet låg på hallgolvet. Migrationsverket vill varken säga bu eller bä, ge en hint eller en insyn i handläggningsprocessen och i vilket stadium den ligger. Hur vissa får svar efter en vecka och andra efter ett och ett halvt åt verkar inte gå att luska ut även om man kan spekulera kring anledningar. Alla ärenden är unika. Om det hjälpte att jag med jämna mellanrum kollade läget och försökte driva dem att hantera just vårt ärende, ledde till snabbare svar, kan jag inte veta, men jag vill gärna tro att allt mitt mejlande gjorde skillnad.

Inför hans intervju tog han med bilder på oss där vi smailar in i kameran och ser ut som ett par, vilket var uppskattat och som verkar vara något de efterfrågar i annat fall. I övrigt rekommenderar jag de som söker uppehållstillstånd att vara ute i god tid, mejla dem för minsta lilla oklarhet, var samarbetsvillig och visa emellanåt din angelägenhet i ärendet bara för att.

Om någon har någon annan typ av fråga gällande uppehållstillstånd för samboskap så kommentera gärna er fråga!

2015-06-04 13:32 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

Visum i Argentina

2015-01-23 17:58 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

Genom vårt svenska pass har vi ju lättare än typ alla i denna värld att utan visum kunna resa var och hur som helst. Det är ju en lyx få förunnat, men som ofta gör att svenskarna själva lätt glömmer bort att dubbelkolla hur det nu fungerar när man ska resa till ett annat land, om visum behövs eller inte, för att vi är så vana vid att det inte gör det.

Det enklaste vore ju om hela världssamfundet bara en dag valde att komma överens om att alla i hela världen får resa fritt över gränserna.

Men fram tills dess får vi svenskar 90 dagars turistvisum i Argentina stämplat i passet på flygplatsen vid landning OM man har en utresebiljett från landet inom 90 dagar. På svensk flygplats släpps du ändå inte förbi om du inte har en utresebiljett inom 90 dagar.

Väl på plats i Argentina kan Migrationsverket förlänga turistvisumet 1 gång (90 dagar till) om vettig anledning finns för att stanna i landet, men det bör alltså göras innan de 90 dagarna är slut, gärna i så god tid som möjligt. Om man ber om förlängning redan när visumet har gått ut har man 10 dagar på sig att lämna landet.

Förlängningen sker på Dirección Nacional de Migraciones ca. 10 minuters gångavstånd från Retiros tågstation. Ta med pass, passkopia och kopia på inresestämpeln i passet, förklara vid ingången vad du önskar göra, du får vänta i en kö där du sedan få en nummerlapp, för att sedan slussas vidare till nästa vänthall innan du får träffa en handläggare som hjälper dig vidare. För mig, som varken jobbar eller studerar på plats och endast är här för att jag vill, och därmed inte har någon direkt anledning, fick förklara min situation rätt övertygande för att kvinnan skulle acceptera min önskan om förlängning. Jag har dessutom ett gäng stämplar redan från diverse in och utresor det senaste året så hon granskade mig rätt kritiskt innan hon slutligen sade okej. Sedan tog hon passet ännu en gång och ännu en väntan på någon timme återstod innan jag fick passet, stämplat och klart, och lagligt kunde befinna mig i landet ytterligare 90 dagar.

Det är därmed ingen självklarhet att man får en förlängning på visumet, även om det säkert är troligt, beroende på hur flängigt resandet till landet varit under de senaste åren.

Ett annat alternativ som majoriteten av alla turister som vill stanna i landet längre än 90 dagar gör är att åka en dagstur till Colonia i Uruguay, du får en stämpel ut ur landet, en in i Uruguay för att samma dag åka tillbaka och komma in i landet utomlands ifrån och därmed få 90 dagar till. Dock gäller samma visa där nu när myndigheterna är vana vid att turister löser visumproblem på detta sätt, så har gränskontrollanterna blivit strängare och ett evigt ut- och inresande över dagen, inte särskilt populärt.

Alltså. 90 dagar får du automatiskt, 180 rätt enkelt, men mer än så är absolut möjligt, men ingen självklarhet.

2015-01-23 17:58 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

"Det löser sig"

2013-11-19 15:35 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Quito, Visum

Min kompis katt ligger bredvid mig, spinner och vill leka. Jag är i Cumbayá, en lugn villaförort till Quito.

Igår korsade jag kontinenten igen, från Buenos Aires tillbaka till Quito. På fredag åker jag norrut till Colombia. Nu har jag några dagar med ompackning och tvätt.

Jag är dålig på att flyga. Köper alltid biljetter för snabbt och spontant innan jag egentligen hunnit bestämma mig för hur jag ska resa.

Flyget till Buenos Aires avgick från Guayaquil med mellanlandning i Quito, där fler passagerare klev på. Bingo tänkte jag, då kan jag på tillbakavägen gå av i Quito. Det är väl bara att säga till vid check-in. Och det gjorde jag igår, vilket följdes av en lång utläggning om omöjligheten att bara skicka mitt bagage till Quito. Hur krångligt systemet var och att kvinnan med den snörpta munnen kunde hjälpa mig, men det kostade 700 $, annars var jag tvungen att åka till Guayaquil för att få min väska.

700 $ för att låta mig gå av tidigare på en biljett jag redan köpt för att ändra mitt bagage till Quito. Jag vet inte hur reglerna ser ut men det kändes helt orimligt.

När vi landade i Quito bad jag flygvärdinnorna om hjälp. De bad sitt folk på marken om hjälp, de fick mitt väsknummer och så var allt löst. Ingen verkade tycka det var ett dugg jobbigt och ingen kunde andas ut, lugnare än jag, utan en dollar fattigare.

Jag vet att allting alltid löser sig. På ett eller annat sätt.

Trots inställda flyg, strejker, visumproblem och tunga väskor. Men denna stress och diskussion om 700 $ kändes för mig helt absurd. Nu vet jag visserligen att ett problem som detta kan uppstå. Likaså att otrevlig servicepersonal inte innehar den enda sanningen.

Och att det även denna gång löste sig.

2013-11-19 15:35 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Quito, Visum

Med all den tid vi väntar

2013-09-04 02:03 Kommentera
Kategori: Buss, Ecuador, Manta, Quito, Resa, Visum

Jag vet inte var jag hörde det, läste det eller vem som sade det. Att det i Indien är fint att låta någon vänta, man ger liksom personen tid för reflektion och eftertanke.

Oftast håller jag inte med. I ett stressat tillstånd med ett maxat schema känns det oftast som slöseri med tid att behöva vänta på en buss, i en kö, på en vän som är sen. Vad som helst. Det är liksom jobbigt och det kryper i mig och jag blir rastlös. Flipprar med telefonen och kollar klockan.

Men här. Här har jag inte lika bråttom som hemma. Och jag låter allting ta sin tid. Jag reflekterar. Studerar min omgivning. Kollar inte mobilen i ett eller tittar nervöst åt det hållet bussen borde komma ifrån. Som att den skulle komma snabbare om jag stirrar ditåt.

Jag har väntat på att återfå mitt pass i två veckor. Första gången jag var på immigrationskontoret för att bekräfta mitt visum, var jag där i nåt på 2 timmar, andra gången, för att hämta det, och det ännu inte var klart, kanske någon timme och idag ytterligare en timme. Om väntrum och blandningen av människor där som sitter nära varandra i lysrörsljuset. Alla i sina egna världar.

Och som i fredags kväll när jag väntade på nattbussen till Manta. Liksom där i ett väntrum i lysrörsljus och plaststolar. Med ljusgula väggar. Alla på väg mot en bekant eller främmande destination i Ecuador.

Om de indier som tycker att det är fint att låta någon vänta. De kanske i alla fall har lite rätt. Vid de tillfällen tiden för väntan faktiskt finns och då människorna runt omkring tillåter oss betrakta dem.

väntan.png
Tankar i ett väntrum och blickar pa ett gulligt barn

2013-09-04 02:03 Kommentera
Kategori: Buss, Ecuador, Manta, Quito, Resa, Visum

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206