Sydamerikabloggen

Lågsäsong på stranden

2016-01-25 19:54 1 kommentar
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Kaffe, Nederländerna, Strand, Zandvoort

Efter Haarlem som jag skrivit om HÄR åkte vi tåget ytterligare en kvart västerut och gick av tåget i Zandvoort aan Zee.

Zandvoort är Amsterdam-bornas playa där badsugna stadsbor fyller solstolarna sommartid. Vintertid bor här runt 17 000 personer, men just 1a januari samlas ännu några tusentals för det traditionsenliga doppet. 1a januari 2016 samlades badsugna vid stranden för 56e året i rad och på given signal, strax efter klockan 14.00, sprang samtliga rakt ut i de iskalla vågorna för att fira in det nya året. Än fler höll sig på strandkanten och applåderade i takt till musiken som pumpades ur högtalarna. 1a januari-badet är en klassiker och filmteamen stod på rad och intervjuade nybadade i alla åldrar.

IMG_1189.JPG
Badsugen?

Nyårshelgen fyllde staden med folk som liksom vi promenerade längs stranden, påbyltade men inte iskalla, vinden bet ännu inte, men kaffet på strandcaféerna värmde gott. Det åskblåfärgade havet, den gråa himlen och den ljusa sanden gav ett annat ljus med en annan charm än sommarsolens stekande hetta. På kvällen samlades släkten runt den lilla skridskobanan och åt pommes frites med majonäs medan ungarna slirade runt på banan till discoljus och musik.

IMG_1216.JPG
Skridskodiscosugen?
IMG_1219.JPG

Vi bodde på Aquarius Pension en bit upp i byn, där blommiga tapeter, varma täcken och pampiga villor omgav oss. Självhushållet gjorde att vi hade stor lust att stanna kvar, morgonpromenera längs stranden och vid lunchtid dricka kaffe och äta längs någon av de pyttesmå huvudgatorna, eller på det lilla torget, köpa vin i matbutiken, god ost i ostbutiken och förstå nederländskan på de dubbade filmerna på kvällen. Kanske ibland för omväxlingsskull upptäcka kullarna bakom staden, där cykelvägarna ledde tillbaka till Amsterdam.

Att vi denna gång reste någon helt annanstans än vad som först var planerat gav oss bara mersmak för att upptäcka småstäder intill huvudstäder och stränderna, en annan säsong än sommaren. De nederländska, korta avstånden gjorde det ju dessutom möjligt för oss att upptäcka både Amsterdam, Haarlem och sist Zandvoort under knappt fyra dagar.

IMG_1223.JPG

2016-01-25 19:54 1 kommentar
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Kaffe, Nederländerna, Strand, Zandvoort

Vancouver och Vancouver Island

2015-03-11 13:36 1 kommentar
Kategori: Kanada, Strand, Vanvouver

USA 2012 058.JPG

Sydamerikabloggen minns tillbaka till sommaren 2012. Det fanns en plats över och chaufför behövdes då några vänner skulle bila längs den nordamerikanska västkusten. Jag hade inga speciella sommarplaner och sparade pengar över. Resrutt var redan klar och jag tänkte varför inte. Förutom att jag hatade att köra bil så var jag ju sugen på att upptäcka det förlovade landet i väst.

I mina datorgömmor hittade jag igår mina gamla reseberättelser från resan som jag härmed tänkt publicera i fyra delar. Vi börjar från början, i Kanada och Vancouver, och fortsätter sedan ned till Seattle där vi hyrde bilen och Portland i del två, Highway 1 och Los Angeles i del tre och sist men inte minst Joshua Tree och San Francisco i del fyra.

VANCOUVER

Det kan vara bland det mäktigaste jag har gjort. Den mest intensiva resan någonsin. Mycket och mer av det mesta. Skogar, berg, öken. Städer och stränder. Hundratals milslånga vägar. 4 juli och jag lämnar Sverige före mina vänner som sedan ansluter två dagar senare. Lämnar Stockholm för Frankfurt och anslutningen är försenad. Som alltid när jag korsar Atlanten för den Stora Kontinenten i Väst. Har aldrig sett fler nyanser av grått. Den alltid tillfredsställda förväntan på det nya övergår till desperat trötthet i trånga flygsäten.

På flygplatsen i Vancouver porlar vattnet och luften är ren. Bergen i bakgrunden toppiga och jag tror ganska länge att nog Vancouver är den mest välbärgade stad jag någonsin besökt. Bergen, havet och skogen som speglar sig i de nyputsade fönstrena i skyskraporna. Inte en cigarettfimp längs vägen. Tiggande människor känns som statister för att dra ner den annars perfekta ytan av välfärd (förutom Hastings Street). Men dagarna gick och vi möttes av en delad stad. Av en slump hamnade vi på en vernissage men bilder som stadens utsatta familjer och människor själva tagit av sin vardag, långt bort från de glänsande skyskraporna (dock verkade fotograferna själva inte blivit bjudna på vernissagen). Grundarna till projektet förklarade att Vancouver var en av världens mest segregerade städer. Liksom Karin om Hastings Street, i länken ovan, korsade vi gatan av en slump, aktade oss för nålarna på gatan och såg människor som injicerade i det klara dagsljuset.

Men annars. Vi vandrade i timmar, korsade staden och besökte Universitetet och det närliggande Antropologiska Museet som var stängt. Istället följde vi den gömda stigen som vi blivit rekommenderade och hamnade på en liten lugn strand som vi fick helt för oss själva. Vi åkte på en båttur, åt kinesiska tapas i China Town (en av de bästa måltiderna i mitt liv). I staden kryllar det av ställen med vällagad asiatiska mat. Vi besökte hängbron Capilano Bridge och fascinerades av träden, naturen och omgivningen. Ständigt beredda på att möta en dinosaurie.

Vancouver har aldrig funnits på min lista över städer jag vill besöka, men blev till en frisk och fascinerade överraskning kryddat med kulinariska drömmiddagar, träddyrkan och insikten att det finns städer som ligger långt framför Stockholm vad gäller hållbar och innovativ framåtanda.

Halleluja för det!

USA 2012 100.JPG
USA 2012 089.JPG
Vi hittade en egen strand
USA 2012 126.JPG
USA 2012 128.JPG
Capilano Bridge

VANCOUVER ISLAND

Tidig morgonpromenad genom sömnig stad. Buss. Båt. Blåa berg. Blått hav. Morgondis. Vancouver Island. Buss. Blåa sjöar och gröna berg. Den lilla staden Tofino. Tips: Boka hostel i förväg. Längst ut så långt ut mot väster vi i västvärlden kan komma på nåt ungefär. Örnar som flyger i vår höjd längs kusten. Svala havsvindar. Long Beach på Vancouver Island en dimmig och kall morgon. Den genom Twilight världskända LaPush beach är delvis inspelad här. Vi åkte på valsafari och såg de stora sjödjuren. Det starka vita ljuset och den oändliga horisonten. En annan strand. Ett iskallt dopp. Det magiska i att se dimman rulla in och omfamna oss.

Några dagar senare åker vi vidare med buss till Victoria. Återigen känslan av att ständigt vara beredd på att möta en dinosaurie i den omgivande urtidsmiljön. Som något helt annat jag någonsin sett. Vidare med båt till Seattle. Amerikaner mittemot oss som läser Stieg Larsson. Vi lämnar vildmarken bakom oss och möter nya glittrande skyskrapor.

Mer om det i nästa inlägg.

USA 2012 189.JPG
Long Beach, Vancouver Island
USA 2012 206.JPG
Valar under ytan

2015-03-11 13:36 1 kommentar
Kategori: Kanada, Strand, Vanvouver

Bolivia!

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Bolivia är det land i Sydamerika där jag såg mest Coca Cola-reklam. Där jag blev mest magsjuk och där jag mest fascinerades av bergen och hörde historier om hur amerikanska fredskårer steriliserade indiankvinnor utan deras vetskap under 1960-talet. Det var ett häftigt land, fullt av skönhet men där gapet mellan bagpackers och lokalbefolkning kändes som störst. Här följer en lista på de ställen som jag besökte.

Mina stopp längs vägen

Villazon
Jag korsade Argentinas gräns i norr till Bolivia och var efter 26 h från Buenos Aires med direktbuss framme i Villazon. Som en helt annan värld. Från storstad på havsnivå till småstad i Anderna, ca 2000 m över havet. Jag minns att det var soligt och tunn luft. Ett första stopp på kommande 18 dagar i Bolivia. Jag stannade där en knappt dag och köpte ett par knallgula tygskor på en marknad och tvingades öva ordentligt på spanskan.

Tupiza
I Villazon träffade jag två australienskor och i Tupiza utökade vi vårt crew och bokade en 4 dagar- 3 nätterstripp, från Tupiza med mål Salar de Uyuni, saltöknen vid Uyuni och diverse färgglada sjöar, varma källor och häpnadsväckande natur på vägen. 3 mål mat om dagen som den medföljande kokerskan lagade, privatchaufför och nätter på hostel eller på bed and breakfasts. Allt för 1000 kr. Många åker kortare turer som utgår från Uyuni, men jag kan verkligen rekommendera denna tur då man får se enormt mycket längs vägen. Vi stannade i Tupiza bara en natt. Annars har jag hört att hästridning i omkringliggande berg är en hitt.

Salar de Uyuni
Något som man inte får missa om man vill besöka Bolivia. Något som inte finns någon annanstans. Något ojordiskt och övermäktigt. Läs mer om min resa från Tupiza-Uyuni här: Saltöknen i Bolivia.

Potosí
En av världens högst belägna städer, på 4090 m över havet. Staden är också känd för sin silvergruva och de spanska kolonisatörernas historiska närvaro syns bl.a. i arkitekturen. Gruvan är fortfarande aktiv och ett besök finns på många turisters bucket list. Det fanns ingenting i ett besök som lockade mig. Arbetsförhållandena är gräsliga för gruvarbetarna och dödsfall är vanligt. Jag och min vän hängde runt, besökte museum och gick på marknader och höll oss undan för regnet. "Vi där bortifrån" är en dokumentär som visar på vilka effekter turismen har på gruvan. Oerhört sevärd men hemsk. Ignoranta bagpackers kan vara bland det mest frustrerande jag. Dokumentären visar ett systemfel i turistindustrin när det är som värst.

Sucre
I Sucre var det soligt, lägre höjder och varmare luft. Vi satt på ett kyrktak och tittade ut över staden och gick till en Mirador, utkiksplats, och gjorde det samma. Fikade länge. Stannade ett dygn och åkte sedan en 12 timmars bussresa till La Paz.

La Paz
Bloggtips: Mitt La Paz, som drivs av en svensk kvinna på plats med man och barn, ger en bra inblick i det bolivianska storstadslivet i en av världens högst belägna städer.
Jag gjorde det jag mest gör i städer. Går runt, på gator, torg och marknader. Jag bodde på det bagpackersfestande hostelet Waderover och blev en kväll meddragen till en Kokainbar. En svart port, bara gringos släpptes in och något gram såldes för ca 100 kr. Jag satt och tittade på när mina bagpackerkollegor drog lina efter lina och det var det mest absurda krogbesöket jag någonsin varit med om. Fängelset, San Pedro, är också välkänt, och som ett eget samhälle i sig. Här kan man muta sig in genom vakterna och köpa billigt kokain. El Choco är en bok om Jonas Larsson eller Andersson beroende på Google-träff, en svensk man som under ca 3 år satt inne på fängelset pga. ett misslyckat kokainsmugglingsförsök. Otroligt läsvärd.

Vägsträckan La Paz-Coroico är känd som en av världens farligaste vägar, kallas "Dödens väg", och Vagabond har skrivit en rad artiklar om denna, Världens häftigaste cykelsträckor, 5 farligaste vägarna och De 7 farligaste turistjobben.

Coroico
Jag åkte minibuss. Hade ingen lust att cykla. Hörde fel på klockslagen och min väska åkte med en buss och jag med nästa. Men den väntade snällt på mig när jag kom fram. I mina öron hörde jag dos y media - halv 3, medan biljettförsäljaren sagt doce y media, halv 1. Sedan dess har jag alltid tredubbelkollat tiden när det handlat om dessa klockslag. Coroico var mystiskt, varmare och intressant. Läs mer om det besöket här: Efter dödens väg.

Copacabana
Tillbaka till La Paz och sedan direkt till Copacabana, precis vid Titicacasjön. Det var en vacker stad. Jag satt vid stranden och åt trucha, forell, precis som mina föräldrar hade gjort ca. 25 år tidigare. Tittade ut över den blåaste sjön jag någonsin sett, som i horisonten mötte en klarare himmel än så.

Isla del Sol
På Isla del Sol, några timmar med båt ut i sjön, föddes Inkagudarna. Jag minns att jag gick från norra sidan ön till den södra med en dansk man som hade upptäckt Asien och Afrika och nu prickade av listan med sevärdheter på den Sydamerikanska kontinenten. Jag satt på kvällen i timmar och tittade ut över solens gång över sjön. Åt nudlar med Diego som var från något av grannländerna, minns inte vilket, och berättade om jordens undergång 2012 (det här var 2009), då Mayakalendern skulle ta slut och hans förberedelser inför detta.

Följande dag åkte jag tillbaka till Copacabana för att sedan ta en nattbuss till Cusco, på 13 h. Läs mer om min Peru-rutt här.

Tips
- Höjdsjuka. Jag tipsade två svenska vänner om Saltöknen i Uyuni och det kom att bli deras värsta upplevelse pga. höjdsjuka, illamående och huvudvärk. Jag själv har aldrig påverkats rejält av höjder. Se till att stegvis under några dagar avancera uppåt och stressa inte från 0-4000 m på en dag. Tugga kokablad är vanligt bland lokalbefolkningen men ingenting jag fick att fungera, men kokate drack jag en del, mest för att det var gott och inte för att jag kände någon märkvärdig skillnad.
- Bussar. Vägnätet var då, 2009, inte särskilt bekvämt, rätt skumpigt och skakigt, men helt okej. Det var en buss vi åkte på som blev överbokad och människor fick sitta i gångarna. Var ute i god tid med påstigning för att knipa åt dig en sittplats.
- Mat. Jag blev magsjuk och jag har hört att det är rätt vanligt. Var beredd på det. Var försiktig. Använd handsprit.
- Dricks. Dricksa guider. Många lever av turismen och ska försörja många på låga löner.
- Knark. Något så självklart att ta avstånd ifrån, men inte för andra som stödjer en smutsig bransch som dödar många. Läs Vagabonds: Så knarkar vi utomlands och mitt inlägg: Om knark.

Imagenjulia 060.jpg
Tivoli på besök i Villazon
Imagenjulia 075.jpg
Berg på vägen Tupiza-Salar de Uyuni
Imagenjulia 079.jpg
Sovplats mellan Tupiza-Uyuni
P1050765.JPG
Gruppbild, Salar de Uyuni
Imagenjulia3 004.jpg
Potosí
Imagenjulia3 010.jpg
Vi fick skjuts av ett argentinskt par som åkte Sydamerika runt på motorcykel, från hostelet till busstationen i Potosí
Imagenjulia3 033.jpg
La Paz
Imagenjulia3 030.jpg
La Paz
Imagenjulia3 044.jpg
Dagstur bland gröna berg och kokafält, Coroico
Imagenjulia3 057.jpg
La Basílica de la Virgen de la Candelaria, Copacabana
Imagenjulia3 061.jpg
Utsikt över Titicacasjön, Copacabana
Imagenjulia3 073.jpg
Isla del Sol i Titicacasjön

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Brasilien!

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

Kanske ett land som just nu är hetare än någonsin på grund av stundande fotbolls-VM och kommande sommar-OS. Dessutom ett land som med åren har blivit allt säkrare, människor har fått det bättre (men fortfarande existerar enorma skillnader), och därmed har priserna höjts och det har blivit dyrare att turista. Kanske därför ännu en anledning att PASSA PÅ.
Som liten hade jag alltid en dröm om Brasilien, karnevalen, Rio de Janeiro, strandliv och Amazonas. 2009 kom jag tillslut dit och gjorde en 2 månaders lång resa som sträckte sig från Rio de Janeiro till Manaus i Amazonas mitt. Jag har tidigare skrivit en del inlägg som jag hänvisar till i inlägget.

Mina tips längs vägen:

Karneval i Rio de Janeiro

Kanske världens vackraste stad. Utsikten från Jesus-statyn är något unikt liksom att studera folket på de världskända stränderna Copacabana och Ipanema. Jag minns karnevalen som en snurrigt rus av färger, trummor, svett, caipirinha, öl och dansande kroppar. Läs mer om den upplevelsen här och en väns Rio-tips på ett maxat dygn här.

Salvador de Bahia

Jag flög sedan till Salvador de Bahia, ca 2 h, men det går också att åka buss (ca 30 h). Mötte upp några vänner som hade spenderat karnevalen där. Jag har hört att karnevalen i Salvador är roligare och (ännu) galnare och det skulle inte förvåna mig. Salvador kom att bli min favoritstad i Brasilien. Läs mer om den upplevelsen här.

Morro de São Paulo
Från Salvador tog vi ett gäng båtar till party/paradisön Morro de São Paulo. Vi skulle stannat någon dag som blev några dagar och tillslut en vecka. Läs mer om strandlivet och det badkarsljumma vattnet här.

Några timmar med båt från Morro ligger ett annat strandparadis, Itacaré, som Vagabond har skrivit om här.

Igrapiúna
På Morro fick vi en vän som bjöd med oss till sin hemby. Där skapades festerna på torget med musik från gigantiska högtalare i bakluckan på bilen, vi skymtade inte en enda turist, badade i vattenfall och fick en hel strand för oss själva. Det var den ultimata fördelen med att skaffa sig vänner från området som gav oss chansen att se en del av Brasilien som inte fanns med bland de naturliga turiststoppen och gav en möjligheten att se brasilianskt småstadsliv. Ta vara på den brasilianska gästvänligheten och låt dig bjudas med.

Maceió
Vi tog en 12-timmars nattbuss från Salvador de Bahia till Maceió. En klassisk kuststad och inte känd för något speciellt. Dock åker många dit för de närliggande stränderna som sägs vara bland de vackraste i Sydamerika. Vi besökte Praia do Gunga och Praia do Frances som båda var kritvita drömmar med ljummet vatten och vinglande palmer. I övrigt åt och drack vi mest i denna stad, långa middagar, söta efterrättet och sena dansnätter.

Recife

En bit längre norrut från Maceió, omkring 8 h med buss. En lite ruffigare stad och inte ett jättepopulärt stopp. Vi hittade väl egentligen inget särskilt men levde semesterliv, besökte museum och åt långa luncher och gick runt. Den äldsta stadsdelen är livlig utom söndagar då vi var där, men den är charmigt sliten men rätt osäker efter mörkrets inbrott. På Terça Negra (svart tisdag), varje tisdag, samlas band och dansare på Patio de São Pedro i Santo Antonio området och uppträder tillsammans. Det var en mäktig stämning bland unga och äldre som samlades och tog en svängom tillsammans till musiken. När det tog slut monterades scenen snabbt ned och torget kändes fort inte lika tryggt. Vi blev tipsade om och fortsatte festen ett gäng kvarter bort med reggaekonsert, gula plaststolar och öl blandat med olika former av okända droger som erbjöds från alla håll. Recife var häftigt. Ett annat Brasilien än Rio, en annan musikkultur och en annan stämning. Se till att vara där på en tisdag.

Olinda

Olinda ligger någon timme från Recife, mindre och mer hanterlig storlek. Deras karneval är också mycket populär. Lugnt och vackert att promenera i alla gånger värt ett besök.

Praia da Pipa
Kanske 8 timmar vidare norrut så kom vi till Praia da Pipa. En liten by dit västerländska turister chartras och bartenders kunde tacka och hälsa på svenska, vilket dittills i Brasilien inte hade hänt. Vi levde strandliv, åt och dansade barfota i sanden igen, badade med delfiner och gick långa strandpromenader. Levde ett mycket behagligt turistliv. Praia do Amor, kärlekens strand och Praia do Golfinos, delfinernas strand, finns på gångavstånd vilket väl egentligen säger tillräckligt?

Natal/Praia do Ponta Negra

Jag och mina vänner skildes åt. De fortsatte med flyg till Colombia och jag åkte vidare norrut. Utanför Natal ligger Ponta Negra där jag spederade några dagar med en äldre brasiliansk kvinna som adopterade mig som sitt barnbarn. Vi åkte till Pirangi och såg det största och äldsta Cashewnötsträdet, hängde på stranden och åkte på Buggy-tour, med Jeepar runt i omgivande sanddynor. Något som egentligen påverkade miljön negativt och ingenting jag skulle rekommendera idag. En kväll satt jag och tittade på forródansande par på ett torg i timmar, en musikgenre som blev vanligare ju längre norrut jag kom.

Buss
Sedan följde 2,5 dagar på ett antal bussar. Först nattbuss från Natal till Fortaleza, på 9 h, sedan många långa timmar på Fortalezas fuktiga busstation i grå betong, följt av ca 30 h till med slutstation Belém. Om den enormt jobbiga och långa bussresan samt andra bussresor kan ni läsa om här.

Från Fortaleza är det annars många som åker vidare till Jericoacoara som Vagabond har skrivit om här och här. Tyvärr hann jag inte dit.

Belém
Mitt första intryck av Belém var inte lyckligt men förbyttes snabbt när jag fångades av stadens fuktiga charm. Läs mer om det här.

Båt längs Amazonas. Belém-Santarém/Alter do Chão-Manaus

Något alldeles unikt och liksom karnevalen en barndomsdröm som blev sann. En annorlunda resa som du kan läsa mer om här.

Jag avslutade sedan min första Sydamerika-tripp i Manaus och flög tillbaka till Sverige därifrån. I Manaus var jag sjuk, yr och illamående, besökte sjukhus, oroade föräldrarna och svimmade på toaletten så mycket andra minnen än från hostelsängen har jag tyvärr inte därifrån.

Två saker till...
- Taxi i storstäderna var alltid ett virrvarr då chaufförerna ofta inte visste vägen själva. Kolla kanske upp större trafikleder i närhete innan för att hjälpa dem på traven.
- En del pratar engelska, andra inte, vanligt inom turistbranchen men ojämnt bland allmänheten. Från min spanska adderade jag portugisiska ord jag lärde mig längs vägen och började tillslut prata någon slags porteñol (blandning mellan spanska och portugisiska) och lyckades göra mig förstådd.

Ett urval av bilder. Se fler i hänvisade inlägg.

monoII pedras azuisjuliarj 064.jpg
Världens vackraste utsiktsplats? Från Jesus-statyn i Rio de Janeiro
Imagemjulia 217.jpg
Praia do Frances utanför Maceió
Brentjuliabr 019.jpg
Recife
Nya kameranamazonas 003.jpg
Utsikt över Recife från Olinda
Brentjuliabr 029.jpg
Guldfiskar till salu i Recife
Brentjuliabr 067.jpg
Praia do Golfinhos bredvid Praia da Pipa
Brentjuliabr 147.jpg
Sanddynor utanför Natal

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

Peru!

2014-02-21 13:09 Kommentera
Kategori: Buss, Peru, Strand

Det var några år sedan jag reste runt i Peru, korsade gränsen från Bolivia i sydöst vid Titicaca-sjön, skumpade sedan runt på bussarna med ett gäng stopp innan jag korsade nästa gräns till Ecuador i norr.

Jag spenderade 23 dagar i landet och hann med både Machu Picchu, mer om det i detalj här, Lima, sol och bad och mitt livs första (och hittills enda) surflektion.

Mina tips längs vägen

Titicacasjön
Jag besökte Copacabana och Isla del Sol på den bolivianska sidan, vilket var något alldeles obeskrivligt vackert och magiskt som jag varmt kan rekommendera (särskilt Isla del Sol). På den peruanska sidan finns Puno som jag tyvärr inte hann besöka, men som är känt för Uru-folkets konstruerade öar. Säkerligen värt ett besök!

Cuzco
Det är en häftig stad. Inte minst för dess historia som centrum för Inkariktet, utan också för den smältdegel av turister och bagpackers som samlas här innan eller efter Machu Picchu-besöket. Ge den några dagar om du har tid med risk för att annars ångra dig.

Machu Picchu
Det mest självklara stoppet i Peru. Kanske hela Sydamerika. Turistattraktionen som toppade listorna förra året. Och det är såklart en alldeles sinnesjuk känsla att guidas runt bland ruinerna och fascineras över Inka-folkets kraft att forsla upp stenblocken (som inte fanns där naturligt) när de bestämt sig att Här ska vi bo! Läs om hur jag tog mig dit här. Dyra paketresor behöver inte förköpas och Inka-leden behöver inte vandras för den som inte vill.

Arequipa
För många blir Arequipa längre söderut nästa naturliga stopp, även kallad Den Vita Staden, med hänvisning till en sten som använts vid husbyggen. Staden är omringad av tre vulkaner och ett mycket populärt stopp för turister. Vi hann tyvärr inte åka dit, men jag har hört otroligt mycket gott om staden längs vägen.

Huacachina
Vi tog en nattbuss från Cusco till Ica, närmare kusten söder om Lima. Sedan direkt vidare till Huacachina som är en pyttestad omkring en pyttesjö, omringad av gigantiska sanddynor som är mycket populära att surfa i. En häftig miljö och det kändes skönt med värme efter veckor i den tunna, svalare bergsluften.

Nazca
Över dagen åkte vi för att flyga över Nazca-linjerna som finns precis utanför Nazca. Figurer i bergen som skapats av Nazca-folket för runt 2500 år sedan. Med ett privatplan är det rätt så dyrt, men å andra sidan en häftig upplevelse för den som inte är flygrädd. Då många andra linjer finns i bergen kan det vara svårt att urskilja en del av figurerna. Historien om dem är desto mer fascinerande, då ingen vet hur och varför de skapades.

Paracas

Från Huacachina åkte vi vidare till Pisco och sedan direkt till Paracas, en liten stad vid Stilla Havskusten. Pisco är såklart huvudstad för spriten Pisco och drinken Pisco Sour, gjord på Pisco, pressad lime, sirap och toppad med vispad äggvita. Väldigt god. I Paracas såg jag Stilla Havet för första gången. Här upplevde jag också min första (och hittills enda) jordbävning, så liten att jag knappt märkte den och trodde först att skakningen i marken berodde på byggjobbarna utanför. Området är ofta drabbat av jordbävningar. Härifrån åkte vi på en dagstur runt Islas Ballestas som är kända för mycket sjödjur och fågelliv.

Lima
Följande dag åkte vi till Lima. Stadsdelarna Miraflores och Barranco är lugnare och mysigare än city, vi bodde i Miraflores. Vi besökte Guld-muséet där mycket av Inkarikets guld finns bevarat, vandrade i det historiska centret runt Plaza de Armas, shoppade i Indian Market, skickade hem ett paket fullt med filtar, tröjor artesanías och presenter, gick runt i området Barranco och tittade på solnedgången på stranden. Jag tyckte om Lima. Det var en fin stad.

Huanchaco

På kvällen tog vi nattbuss till Trujillo och sedan direktbuss, följande morgon, vidare till Huanchaco, ännu en liten kuststad. Vi solade och badade, drack drinkar på stranden och dansade på ett tomt dansgolv på kvällen. Tillbaka till Trujillo och sedan en tur till Huaca del Sol y Luna, som då (2009) nyligen hade grävts fram och öppnats för allmänheten. Palatsen är lämningar från Moche-kulturen och förstördes när spanjorerna invaderade området. Färger och mycket av ursprungsdetaljerna har bevarats och det var väl värt ett besök. Idag kan jag inte svara på hur de guidade turerna ser ut.

Máncora
Från Huanchaco tog vi sedan nattbuss till Máncora, Perus hetaste surfstad och den finaste stranden vi besökte i Peru. Det är som Ecuadors Montañita och väl känt för bagpackers, ungdomar, surf och fest. Och jag tog en surflektion och det var hur kul som helst. Det fanns och finns fortfarande kvar ett australiensiskt ägt café med grovt bröd som jag och min tyska vän hurrade för efter månader med vitt bröd. Det finns nog lugnare områden runt omkring med lugnare stränder och lugnare tempo. Men Máncora var ändå fint.

Sedan korsade jag gränsen till Ecuador med buss till Guayaquil och spenderade nästan en vecka på stranden i Manglaralto.

Övrigt

- Peru är ungefär 3 gånger så stort som Sverige. Vägsystemet är bra och det går lätt att ta sig överallt med bussar. Håll koll på dina grejer och ha värdesaker nära kroppen. Långdistansbussar finns, men boka långt i förväg. Res över natten och spar pengar.
- Peruansk mat har välförtjänt börjat bli trendigt. Ceviche är en av mina favoriträtter och bör helst avnjutas på stranden med fötterna i sanden. Men när inte det är möjligt finns två restauranger i Stockholm, Deli Mundo på Södermalm och Aji y Ajo i Hökarängen.
- Stressa inte. Då risken finns att den mesta av tiden går år att sitta på bussar.
- ÅK NU. Peru är en av världens snabbast växande ekonomier vilket ju är alldeles fantastiskt bra för dem. Det innebär ju också då att priser stiger. Det finns också diskussioner huruvida hårdare restriktioner kring Machu Picchu ska skapas då horderna av turistströmmar påverkar miljön. Passa på!
- Språk. Många inom turistindustrin kan engelska. Men för att enklare ta sig fram och förhandla priser är det bra att kunna spanska.
- Taxichaufförer har som rutin att ta ut överpriser av turister. Kolla gärna runt vad det rimligen borde kosta och förhandla med dem om du orkar.

Imagenjulia3 063.jpg
Titicaca-sjön
Imagenjulia3 097.jpg
Morgondimman lättar över Machu Picchu
Imagenjulia3 139.jpg
Huacachina
Imagenjulia3 161.jpg
En av Nazca-figurerna
Imagenjulia3 171.jpg
Stilla Havet utanför Paracas
Imagenjulia3 183.jpg
Fågelliv på Islas Ballestas
monoII pedras azuisjulia 023.jpg
Den bohemiska stadsdelen Barranco, Lima
monoII pedras azuisjulia 051.jpg
Strandliv i Huanchaco
monoII pedras azuisjulia 044.jpg
Välbevarade detaljer i Huaca del Sol y Luna

2014-02-21 13:09 Kommentera
Kategori: Buss, Peru, Strand

Favoriter i repris

2014-01-20 16:13 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Strand, Vattenfall

Det blir ju ändå så att vissa platser fastnar mer än andra. Vissa människor blir nära vänner på vägen och på vissa stränder känns sanden mjukare.

En vän där hemma i Sverige påminde mig i lördags om att vi ses om två veckor. Jag vet att jag ska åka hem snart men har liksom ingen riktig uppfattning om när. I slutet på januari har jag sagt ett tag, och slutet på januari börjar närma sig.

Därför har jag ju velat besöka det där jag tycker mest om innan dess. Mina vänner utanför Otavalo som må vara de vackraste av alla människor, vi fyndade koftor och halsdukar på marknaden och nu behöver jag inte frysa när jag kommer hem, lekte med hundvalparna och tittade på utsikten över bergen och dalarna med barnen och vi åkte återigen till Cascada, vattenfallet, Peguche. Vi har skumpat ned ännu en natt längs Andernas sluttning och somnat till ljudet av vågorna på Hotel Baloo i Canoa. Det var mulet men sanden var varm och fruktsalladerna exemplariska.

Och sedan missade vi bussen, sådant som händer när ingen dubbelkollar tiden, och den omvägen kändes onödig.

Men nu sitter jag på andra sidan kontinenten ännu en gång för det blev så att jag ville tillbaka till Buenos Aires också. Det är svettigt som det är i januari och ikväll hoppas vi på regn för att friska upp luften. Jag ska äta empanadas och glass i mängder, dricka rödvin och göra det som jag tycker mest om här.

Sydamerikabloggen kommer snart att leva vidare från andra sidan jordkloten vilket känns en smula tråkigt och absurt, om än så har jag fortfarande mycket att skriva om.

IMG_3081.jpg
Textilier på marknaden på Plaza de los Ponchos, Otavalo
IMG_3087.jpg
Berg, Otavalo
IMG_3179.jpg
Hav, Canoa
IMG_3189.jpg
Stad, Buenos Aires

2014-01-20 16:13 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Strand, Vattenfall

Kontraster

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

For tva veckor sedan stod jag pa en trottoar i Medellín och drack ol med nagon italienare, nagon argentinare och ett gang colombianer. Vi hade en natt dar innan vi 20 busstimmar senare nadde den ecuadorianska gransen.

For nastan en vecka sedan firade jag en vans examen med finvin i Canoas morka natt och somnade till ljudet av vagorna som slog upp over Stilla Havsstranden.

I tisdags var jag pa en cermoni har i Quito for att fira den sista fullmanen for aret.

Nu, alldeles nyss, kom jag tillbaka fran Pinsaquí, strax utanfor Otavalo, och en liten by dar majoriteten pratar quechua och jobbar med artesanías. Under veckan vaver de, stickar och syr for att sedan salja det pa den kanda lordagsmarknaden i Otavalo dit turister vallfardar for att hitta de mest prisvarda Alpacatrojorna att varma sig i.

Igar gick vi runt i byn och var buenos días, buenas tardes och buenas noches med varenda en. Pa kvallen akte vi till Ibarra dar presidenten talade och prisade sitt folk och sitt land. Idag handlade jag sadana sandaler som jag hela mitt liv har letat efter, i Otavalo. Vi akte till sjon Yahuarcocha och at fisk vid strandkanten och sedan akte vi till vattenfallet Peguche. Och hela tiden berattar de historierna, legenderna och myterna fran omradet, om vaxternas, vattenfallets, regnets och solens krafter. Om hur agg och ramsor kan bota smarta och om hur vaxter kan uppfylla mina onskningar.

Och dessa kontraster mellan dessa resor de senaste veckorna gor mig snurrig och det kanns som en evighet eller mer an sa, sedan jag slumrade halvdaligt pa bussen fran den colombianska gransen och in i Quitos kalla natt.

Pa sondag bar det av igen over gransen och jag fick precis hora att jag ska fira jul i en colombinask djungel. Det ar nog det enda som saknas for att denna resa pa alla mojliga satt ska bli fullandad for denna gang.

IMG_2538.jpg
Fran julbelysning i Medellín
IMG_2544.jpg
Till en strand i Canoa
IMG_2657.jpg
Min van Marujita
IMG_2680.jpg
Och hennes familj vi sjon Yahuarcocha

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

Fattigmans-Galapagagos

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

För den som inte har råd att lyxkryssa runt mellan Galapagos öar finns det ett alternativ. Isla de la Plata utanför Puerto Lopez längre söderut i Ecuador. Visserligen inte en vulkanö, men med delvis liknande flora och fauna som på Galapagos.

Det var en långhelg och jag började i fredags morse med ännu ett svettigt byte i Guayaquil tillsammans med alla andra som också ville till kusten. Och ännu en svettig bussresa och tillslut, många timmar senare än mina vänner så var jag i Puerto Lopez. De hade hunnit med en strand innan och simmat för långt ut och nästan fallit offer för starka strömmar men med oväntade krafter orkat ta sig tillbaka till stranden. Det tackar jag Gudarna för.

Fredag eftermiddag och Ecuador slog Uruguay och kom en bit närmare fotbolls-VM.
Vi firade med att dansa på stranden med barfotafötter i sanden. Öl, drinkar, salsa och färgglada lyktor.

Lördag och vi åkte båt en timme rakt ut i det inte alls så Stilla Havet. Jag satt längst fram och det var som en berg- och dalbana utan slut. Jag har aldrig känt mig så liten bland så stora vågor. När vi närmade oss stranden omringade sköldpaddorna oss. De var någon meter långa. Och jag trodde jag hade svårt att fascineras av djur generellt men OJ så söta de var. Vi fortsatte med en promenad över ön, tillsammans med fåglarna och den vilda naturen. Något alldeles särskilt med en obebodd ö så långt från land och den vilda vindbitna naturen. Sedan åt vi lunch på båten. Sedan fick vi snorkla. Bland färgglada fiskar och stora korallrev. Det är också något särskilt med det. Att plötsligt möta denna undervattensvärld. Och på vägen tillbaka stannade vi för att beskåda två hoppande knölvalar. Det är i slutet på valperioden då de norrut ifrån kommer nedåt för att para sig i varmare vatten så vi hade en väldans massa tur. Det var alldeles fantastiskt och de slutade aldrig. Om och om igen kastade de sig upp ur vattnet. Jag har aldrig varit med om något liknande. På kvällen efter ännu mer dans barfota i sanden tog jag en nap i en solstol till ljudet av vågorna och jag drömde om hoppande valar innan jag vaknade igen och doppade fötterna i de svarta vågorna.

Söndag och ännu en tidig morgon efter alldeles för lite sömn åkte vi till Los Frailes som sägs vara Ecuadors vackraste stränder. Trots solens frånvaro bakom molnen var sanden varm. Och dopp i vågorna var det som behövdes för att vakna till och känna att helgen var fulländad och så mycket som det går känna sig förberedd på för många busstimmar tillbaka till måndag morgon.

Det var en fin helg med vänner, så mycket skratt och ny fascination för dessa uråldriga djur jag aldrig tidigare sett.

Och min kamera är på reparation så jag har bara dessa hastigt tagna telefonfoton.

IMG_1644.jpg
Människor i bussväntan i Guayaquil
IMG_1645.jpg
Puerto Lopez
IMG_1684.jpg
Isla de la Plata. Bilder på sköldpaddor och valar kommer
IMG_1686.jpg
Och jag tröttnar aldrig på en oändlig horisont
IMG_1702.jpg
Och vi begravde oss i sanden på en av stränderna i Los Frailes

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

Förgiftade

2013-10-07 23:55 2 kommentarer
Kategori: Bananer, Buss, Ecuador, Fairtrade, Machala, Manta, Resa, Sjuk, Strand

Efter denna superlånga helg med besök på Fairtrade-certifierad banan- och kakaoodling och födelsedagsfirande med sandstrand och sol så är det 4 saker jag främst kommer att minnas.

Det första är när Monica, odlaren, gång på gång undrar hur konventionella bananodlare har mage att bespruta sina odlingar på det sätt de gör, när de vet att 3-åringar sedan stoppar i sig de förgiftade bananerna. De skulle själva aldrig ge bananerna till sina barn, säger de. Men de måste överleva och försörja sina familjer. Därför säljer de förgiftade bananer som skickas genom Panama-kanalen vidare till Europa.

Och det är mer jobb med en ekologisk odling.

Det andra starka minnet är när jag med egna ögon ser och hör flygplanen flyga nära våra huvuden över plantagerna för att bespruta dem. Allt dör. Inga maskar i jorden, inget liv mellan palmerna. Barnen och hundarna ropas in för att inte andas in kemikalierna som sprids i luften.

Det tredje är hur jag välkomnas med applåder av 250 personer som samlats för ett möte en kväll. Någon hade skvallrat att det var en svenska på besök. Livet på den ecuadorianska landsbygden var fint. Mer nyfikna blickar som jag aldrig vänjer mig vid.

Och det fjärde är egentligen allt det andra. Monicas gård. Hur vi gick ut och skördade papaya, bananer, kakao, kaffe, ananas, mango och massa mer som jag inte alls minns namnet på. Och jag åt frukter i mängder. Den tropiska värmen och de smärtsamma samtalen om baksidan av livet på landet och Ecuadors utmaningar i det machosamhälle som råder bakom stängda dörrar. Bakom vänliga leenden och kindpussar.

Fredagen blev eftermiddag och jag lämnade Puerto Inca bakom mig, mot Guayaquil på en svettig buss och 4,5 år senare var jag på samma bussterminal som 2009. I samma hektiska virrvarr. Ytterligare 3,5 timmar senare återigen i Manta. Med Stilla Havets oändliga kust. Klockan blev midnatt och fredag blev lördag och jag blev 25 år och firades med rödvin och choklad. Morgonpromenad längs stranden. Ceviche och film och ett illamående på kvällen som fick mig att stanna i sängen och titta på fläkten i taket och koncentrera mig på att inte få upp all den ceviche som blandats kokosvatten, frukter och frappe under dagen. Söndag och sedan ännu 7 timmar på två olika bussar tillbaka till Machala.

Och dessa bussar börjar jag tröttna på. Ecuador som ju på kartan ser ut som ett pytteland känns ibland så oändligt.

Måndag och ytterligare en förmiddag med en bok om UROCAL och Ecuadors arbete med Fairtrade. Och nyss en 2 timmar lång promenad genom denna stad i 30 grader och het eftermiddagssol.

1.jpg
Banan- och kakaoodlingen närmaste granne
IMG_5497.jpg
Kakao
IMG_5509.jpg
Bananer
IMG_5519.jpg
Min idol, Monica Bueno

2013-10-07 23:55 2 kommentarer
Kategori: Bananer, Buss, Ecuador, Fairtrade, Machala, Manta, Resa, Sjuk, Strand

Försvunnen dag

2013-09-10 00:16 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Musik, Sjuk, Strand, Vulkan

Söndagen var i en feberdimma och ett illamående jag aldrig tidigare varit med om. Det är så hemskt att känns sig så miserabel, svag och äcklig.

Men i lördags visste jag fortfarande inte vad som väntade. Då var jag nöjd och pigg i den friska luften vid Volcán Cotacachi som fyllts med vatten och blivit Laguna Cotacachi. Många busstimmar från Quito och ännu mer väntande. Som vanligt. Men till slut vandrade vi längs bergskanten, åt picknick i kohagen. Badade fötterna i det iskalla vattnet i lagunen och åkte på en båttur i solen innan vi vände tillbaka, korsade ekvatorn igen och hamnade på södra sidan av jordklotet.

Fortfarande när jag kom hem, visserligen trött men fylld av frisk luft, så hade jag ingen aning om hur det kunde kännas att plötsligt bli så sjuk. Och hur mycket jag uppskattar att orka springa, och att ens orka gå, se på tv och läsa.

2013-09-07 17.56.48.jpg
2013-09-07 18.34.06.jpg
Och jag älskar vidderna

2013-09-10 00:16 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Musik, Sjuk, Strand, Vulkan

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206