Sydamerikabloggen

Vackrare verklighet?

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Jag minns när jag läste Per J Anderssons krönika För den som reser är världen vacker för ett tag sedan. Orden fastnade men jag kan inte riktigt hålla med. Jag skulle snarare vilja säga

att världen blir verkligare för den som reser.

Med den omvärld som vi lever mitt i får vi genom resande en större förståelse för en plats som vi besökt och sedan läser om i morgontidningen. Torkan i Kalifornien är förståelig för mig när jag själv sett gröna gräsmattor och torra kullar. Mycket blir vackrare men skillnaderna och många svenskars privilegierade lyxliv gör att det för mig skaver än mer att möta den fattigdom som finns på många håll. Som turist i ett fattigt land går det inte att komma undan de extrema ojämlikheter som existerar. Pojken utan armar och ben som låg på en refug i vältrafikerad väg i Rio de Janeiro gjorde inte Brasilien vackrare för mig, bara belyste den fattigdom som finns och visade mig en annan verklighet. Den svenska mannen som jag mötte en tidig morgon efter en nattbuss i Ecuador för lite mer än ett år sedan som sa att asiater är mer skärpta än sydamerikaner, vägrade lära sig spanska för att slippa prata med dem och sedan raggade på min colombianska vän gjorde inte resande i sig vackrare för mig. Han förstärkte bara mina idéer om att resandets innebörd är individuellt för var och en. Det kan öppna lika många dörrar som det kan stärka redan existerande fördomar om platser och människor med annat ursprung än det egna. För andra är resandet en flykt från en otrivsam verklighet där hemma, till sol och pool, eller en möjlighet att förverkliga sig själv, bete sig som en annan, göra saker som man aldrig skulle göra hemma, varelse det handlar om att köpa unga kvinnor för en natt eller prata med spännande främlingar som ger en nya insikter om livet.

För den som reser och ser världen som vackrare kan gälla för den som väljer att se det fina och blunda för en omgivande verklighet. Brasilien är mycket dansande, trummande och spännande människor men det är också fattigdom och benstumpar som inte kan gå själv och flyttas runt från refug till vägkant av jag vet inte vem. Världen kan vara hur vacker som helst och många gånger alldeles fantastisk men många platser som vi reser till har ofta en baksida som inte är lika skimrande av skönhet som jag tycker att Per J Andersson i sin krönika får det att låta som.

Genom att resa bli världen omkring oss verkligare, platser blir ansikten oavsett om det är från en pool-kant på ett All-inclusivehotell i Turkiet, till en frukost på ett snabbmatställe i Los Angeles med trötta servitriser eller kostymklädda män som får skorna putsade av ungdomar som borde sitta i skolbänken på Quitos gator, men om resande automatiskt minskar rasism är helt beroende på resenären själv och vad hen väljer att se eller inte se.

monoII pedras azuisjuliarj 065.jpg
Jesus hjälper inte alla i Rio de Janeiro

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Tack Vagabond!

2014-11-28 14:52 Kommentera
Kategori: Quito

För att ni äntligen fått till ett Sydamerika-nummer. Det bugar och bockar vi för. Mina föräldrar lämnar i kväll Stockholm för en intensiv vecka i Buenos Aires. Vi har planerat in tango-show och operabesök. De tar med sig det alldeles färska numret.

Jag har själv bidragit med guiden 24 timmar i Quito så det känns ju såklart lite extra roligt.

Spring nu till närmsta butik och köp tidningen om allas vår favoritkontinent.

IMG_4706.jpg
Hejja Vagabond!

2014-11-28 14:52 Kommentera
Kategori: Quito

När drömmar går i uppfyllelse

2014-11-09 01:42 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito

Min vän Sophya Ramirez, som tipsade om sina Sydamerika-favoriter HÄR, fick en av sina drömmar uppfyllda igår kväll.

Jag är så stolt att jag håller på att spricka.

Hon har den vackraste av alla sångröster.
Hennes idol är Marta Gomez, en colombiansk sångerska som skriver och sjunger alldeles fantastiska låtar och just nu är på Sydamerika-turné och hade igår en konsert på Teatro Nacional i Quito.
Sophya skickade för ett tag sedan ett brev där hon erbjöd sig sjunga tillsammans med Marta på hennes besök i Quito. Och hon svarade ja, och sådant som bara händer på film hände i verkligheten. Sophya sjöng igår tillsammans med sin idol Marta Gomez inför en överlycklig publik i Quito. Är det inte vackert?

Jag blir så rörd av bara tanken, tårögd av de bilder som hon la upp på Instagram imorse och så enormt stolt och glad för hennes skull och för att sådant som man aldrig tror händer, faktiskt händer, och att drömmar då och då går i uppfyllelse.

hj.jpg
En lite suddig men lycklig bild från Fundación Teatro Nacional Sucre igår

2014-11-09 01:42 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito

Den bästa mellanlandningen

2014-02-05 11:37 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito, Resa

Ju fler mellanlandningar, ju billigare biljetter, stämmer i princip alltid. Jag har sedan länge tröttnat på att flyga och inte minst att mellanlanda, endast pga. den bortskämda anledningen att jag tycker att det är så otroligt långtråkigt. Notera att jag alltid flyger själv. Ändå så köper jag alltid de biljetterna med flest mellanlandningar (läs de billigaste).

Hur som. Min resa till Stockholm från Quito hade tre mellanlandningar; Miami, Boston och London = 36 h. Dagen innan hade jag dessutom flugit 6 h från Buenos Aires och jag var trött redan innan resan började.

I Miami hade jag 10 timmar. På den flygplatsen har jag varit tidigare men aldrig haft möjlighet att lämna den, men det gjorde jag nu. Jag tog tåg och lokalbuss och hamnade på Miami Beach klockan nio på morgonen. Och det var lagom folktomt för att våga bada i underkläder sedan halvsov jag på stranden i den varma sanden med dator och pass som huvudkudde och jag har aldrig någonsin känt mig så nöjd för att jag pallade lämna flygplatsen (kanske för att jag inte fick wifi att fungera).

Och under tiden nynnade jag Will Smiths "Welcome to Miami" som jag kan tänka mig är ungefär som verkligheten. Eller? Sol, bad, fest.

Några timmar senare lämnade jag värmen och flyget styrde norrut mot vinter, minusgrader och 50 nyanser av grått.

Welcome to Stockholm.

IMG_3288.jpg
Welcome to Miami

2014-02-05 11:37 Kommentera
Kategori: Ecuador, Quito, Resa

Kontraster

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

For tva veckor sedan stod jag pa en trottoar i Medellín och drack ol med nagon italienare, nagon argentinare och ett gang colombianer. Vi hade en natt dar innan vi 20 busstimmar senare nadde den ecuadorianska gransen.

For nastan en vecka sedan firade jag en vans examen med finvin i Canoas morka natt och somnade till ljudet av vagorna som slog upp over Stilla Havsstranden.

I tisdags var jag pa en cermoni har i Quito for att fira den sista fullmanen for aret.

Nu, alldeles nyss, kom jag tillbaka fran Pinsaquí, strax utanfor Otavalo, och en liten by dar majoriteten pratar quechua och jobbar med artesanías. Under veckan vaver de, stickar och syr for att sedan salja det pa den kanda lordagsmarknaden i Otavalo dit turister vallfardar for att hitta de mest prisvarda Alpacatrojorna att varma sig i.

Igar gick vi runt i byn och var buenos días, buenas tardes och buenas noches med varenda en. Pa kvallen akte vi till Ibarra dar presidenten talade och prisade sitt folk och sitt land. Idag handlade jag sadana sandaler som jag hela mitt liv har letat efter, i Otavalo. Vi akte till sjon Yahuarcocha och at fisk vid strandkanten och sedan akte vi till vattenfallet Peguche. Och hela tiden berattar de historierna, legenderna och myterna fran omradet, om vaxternas, vattenfallets, regnets och solens krafter. Om hur agg och ramsor kan bota smarta och om hur vaxter kan uppfylla mina onskningar.

Och dessa kontraster mellan dessa resor de senaste veckorna gor mig snurrig och det kanns som en evighet eller mer an sa, sedan jag slumrade halvdaligt pa bussen fran den colombianska gransen och in i Quitos kalla natt.

Pa sondag bar det av igen over gransen och jag fick precis hora att jag ska fira jul i en colombinask djungel. Det ar nog det enda som saknas for att denna resa pa alla mojliga satt ska bli fullandad for denna gang.

IMG_2538.jpg
Fran julbelysning i Medellín
IMG_2544.jpg
Till en strand i Canoa
IMG_2657.jpg
Min van Marujita
IMG_2680.jpg
Och hennes familj vi sjon Yahuarcocha

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

Skräckens område

2013-12-16 18:39 Kommentera
Kategori: Buss, Colombia, Ecuador, Quito

Pa sondag aker jag till Colombia igen for jul och nyarsfirande med en van. Jag misslyckades precis med att betala flygbiljetten tillbaka fran Cartagena. Istallet hamnade jag pa bloggar och diverse andra reseforum och borjade sa lasa mer om omradet kring Capurganá, en del av Darién-regionen, som jag besokte for lite over en vecka sedan. Bl.a. hittade jag detta citat fran tva amerikanska bagpackers som blev kidnappade i omradet for 10 ar sedan:

"The Darien Gap is one of the last - not only unexplored - but one of the last places people really hesitate to venture to... It's also one of the most rugged places. The basic problem of the Darien Gap is that it's one of the toughest hikes there is. It's an absolute pristine jungle but it's got some nasty sections with thorns, wasps, snakes, thieves, criminals, you name it. Everything that's bad for you is in there."

Har finns mer att lasa.

Svensken Jan Braunisch, pa bloggen Philip ar forsvunnen sedan i maj, da aven han bestamde sig att korsa omradet och gransen Colombia/Panama. Well se how it goes avslutade han sitt senaste inlagg fran den 15de maj.

Tack Annika pa Colombialiv och Julia pa Mammas Machete for bra bloggar och inlagg.

Och aven om jag inte ma vara den mest aventyrslystna resenaren sa ar jag fullt medveten om de risker jag tar genom bl.a. dalig planering och forberedning. Vingliga bussturer langs bergskanter och ensamma taxiresor i morka natter ar for mig nog sa trottsamt och jag ar oandligt tacksam for att det gatt sa bra hittills. Men historier som dessa ovan for mig tillbaka till den verklighet som omringade mig i Colombia, liksom omringar mig har i Quito, dar vald ar mer narvarande, vid sidan av all den skonheten i manniskorna och kulturen som jag ju tycker sa mycket om.

So far so good.

2013-12-16 18:39 Kommentera
Kategori: Buss, Colombia, Ecuador, Quito

"Det löser sig"

2013-11-19 15:35 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Quito, Visum

Min kompis katt ligger bredvid mig, spinner och vill leka. Jag är i Cumbayá, en lugn villaförort till Quito.

Igår korsade jag kontinenten igen, från Buenos Aires tillbaka till Quito. På fredag åker jag norrut till Colombia. Nu har jag några dagar med ompackning och tvätt.

Jag är dålig på att flyga. Köper alltid biljetter för snabbt och spontant innan jag egentligen hunnit bestämma mig för hur jag ska resa.

Flyget till Buenos Aires avgick från Guayaquil med mellanlandning i Quito, där fler passagerare klev på. Bingo tänkte jag, då kan jag på tillbakavägen gå av i Quito. Det är väl bara att säga till vid check-in. Och det gjorde jag igår, vilket följdes av en lång utläggning om omöjligheten att bara skicka mitt bagage till Quito. Hur krångligt systemet var och att kvinnan med den snörpta munnen kunde hjälpa mig, men det kostade 700 $, annars var jag tvungen att åka till Guayaquil för att få min väska.

700 $ för att låta mig gå av tidigare på en biljett jag redan köpt för att ändra mitt bagage till Quito. Jag vet inte hur reglerna ser ut men det kändes helt orimligt.

När vi landade i Quito bad jag flygvärdinnorna om hjälp. De bad sitt folk på marken om hjälp, de fick mitt väsknummer och så var allt löst. Ingen verkade tycka det var ett dugg jobbigt och ingen kunde andas ut, lugnare än jag, utan en dollar fattigare.

Jag vet att allting alltid löser sig. På ett eller annat sätt.

Trots inställda flyg, strejker, visumproblem och tunga väskor. Men denna stress och diskussion om 700 $ kändes för mig helt absurd. Nu vet jag visserligen att ett problem som detta kan uppstå. Likaså att otrevlig servicepersonal inte innehar den enda sanningen.

Och att det även denna gång löste sig.

2013-11-19 15:35 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Quito, Visum

Hejdå Quito

2013-09-28 21:40 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Kaffe, Musik, Quito, Vulkan

Nästan två månader senare. En och en halv vecka försenad pga. dålig planering. Men egentligen skulle jag stannat 4 månader till. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Jag är redo för nya äventyr. Ny stad och ny praktik. Nya dofter och varmare fuktigare luft. Machala och även kallad världens bananhuvudstad väntar imorgon bitti efter en 10 timmars bussresa ned längs Anderna mot kusten söderut. På måndag väntar nya kollegor och arbetsuppgifter på det Fairtrade-certifierade kooperativet UROCAL som samlar banan- och kakaoodlare i området.

Jag ser fram emot att se Fairtrades nytta med egna ögon.

I Quito kommer jag sakna alldeles fantastiska nyfunna vänner. Doña Marie som håller ordning på kontoret, fixar förmiddagsmellis varje dag och är en av de mest genuint snälla människorna jag någonsin träffat. Ethnic Coffee där jag varje dag köper min Cappuccino. Helgutflykter till vulkaner, sjöar och dalar. Utgångar till La Foch som är det fylletorg där det råder undantagstillstånd varje kväll. Barrundor som aldrig tar slut. Dirty Sanchez två Cuba Libre för priset av en. Två öl för priset av en. All denna reggaeton och latinomusik överallt. Alla vegetariska hamburgare. Morgon- och lunchpromenader i parken.

Nu väntar packande och städande, puts och dusch innan jag ska sova i ett bussäte med fönsterplats till lördag blir söndag och berg byts mot bananodlingar.

Tack Quito för den här gången. Jag kommer tillbaka.

2013-08-25 16.42.56.jpg
Och jag kommer sakna all den utsikt som bergen ger över Quito
söndag 010.jpg
2013-09-15 17.28.46.jpg
sophya.jpg
Och dessa stjärnor. Foto: Sophya Ramírez Salinas

2013-09-28 21:40 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Kaffe, Musik, Quito, Vulkan

De är så konstiga

2013-09-26 01:26 Kommentera
Kategori: Manta, Quito

I många samtal kommer uttrycket "de är så konstiga" upp (de där andra som inte är som hen/från ett annat land/annan stad/annan stadsdel etc. ja ni förstår). Det kom senast upp igår i ett samtal med en gammal praktikant som rest längs västsidan av Sydamerika och kom tillbaka till Quito för hemresa idag till tryggt Europeiskt land. Han tyckte att Quito-bor var konstiga jämfört med dem på kusten och andra ställen i Ecuador. En kollega tyckte att "indianerna" var konstiga och förklarade deras konstiga beteende över en middag.

Jag blir lika trött varje gång jag hör att en grupp människor (endast för att de tillhör en viss "grupp", vilken som helst) är konstiga. Att Quiteños och indianer är konstiga bara för att liksom. Jag är likaså medveten om att det kan i allt välmenande råkas felformuleras en mening i ren frustration över en situation och hoppsan så har man sagt att en grupp människor är konstiga. En del är medvetna om sina generaliseringar. Andra inte.

Även om resor bör öppna ögon för människors vänlighet världen över, så känns det som att det för en del endast öppnar ögonen för konstigheter och avvikande beteenden hos "de andra", istället för att uppmärksamma likheter och ta lärdom av varandra.

Det tycker jag är frustrerande.

Så kan vi inte alla bara komma överrens om att aldrig någonsin mer säga att en grupp människor är konstiga bara för att de tillhör en viss grupp? Por favor?

manta.jpg
Just nu längtar jag efter denna plats. Playa de Murciélago, Manta

2013-09-26 01:26 Kommentera
Kategori: Manta, Quito

Om väder

2013-09-23 00:50 Kommentera
Kategori: Berg, Kaffe, Quito

Som svensk så får jag alltid frågan om hur kallt det är i Sverige. Ingen tror att det verkligen går isbjörnar på gatorna, däremot att det jämt är vinter och kallt. Jag förklarar om och om igen om hur fantastisk sommaren är men att ja, vintern tycker jag är alldeles för lång. För även om det kan vara vackert med krispig vinterluft och mysigt med tända ljus och lussebullar i december så föredrar jag att inte frysa.

Kanske som föreställningen att Sydamerika är en kontinent med tropiskt klimat året om så finns det ju nyanser även här. Under mina knappt två månader här har dagar gått med hagelskurar, åskoväder, sol, kyla, värme, regn men allra mest gråa moln och tjock halsduk på kvällen.

Men dagar som idag när himlen är blå från morgon till kväll har jag sällan sett. Och det är då jag uppskattar att bo i en dal så efter några tunga andetag upp längs berget så har man utsikt över hela staden.

Oswaldo Guayasamín, legendarisk, ecuadoriansk konstnär, bodde med den utsikten de sista åren i sitt liv. Vi besökte hans hus idag och det närliggande museet. Det var länge sedan jag uppskattade linjer och färg så mycket. Ansikten så fyllda med ångest och tårade, sorgsna ögon med uttryck om lidande och frustration.

Vi drack sedan kaffe i solen och jag gick hem i det varma eftermiddagsdiset. Och när söndagar är soliga som dessa då finns det få saker som är bättre än det här.

2013-09-22 19.42.43.jpg
Oswaldo Guayasamín: El Mestizaje (1996)
2013-09-22 20.00.40.jpg
"Jag grät för att jag inte hade några skor, tills jag såg ett barn som inte hade några fötter"
2013-09-22 20.19.29.jpg
Här bodde han
2013-09-22 20.20.33.jpg
Med livets träd och utsikt över Quito framför sig
2013-09-22 22.38.53.jpg
Jag gick hem genom soldiset
2013-09-22 23.17.37.jpg
Och gemom parken till affären för att handla frukost

2013-09-23 00:50 Kommentera
Kategori: Berg, Kaffe, Quito

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206