Sydamerikabloggen

Vulkanbad och vattenfall

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

IMG_0549.JPG
Det nybygga konserthuset och hamnen i Reykjavik

Till den som någonsin snuddat vid tanken på att åka till Island har jag bara en sak att säga.

ÅK!

Denna magiska ö med ett iskallt Atlanten omkring sig, puttrande vulkaner och sprutande gejsrar är jag helt säker på att den kan förföra vilken trött resenär som helst.

Inte minst i dess oktoberskrud när bergen brinner i höstfärger.

IMG_0601.JPG

Det finns mycket att se och varje del av ön har sin egen karaktär. Vi hyrde bil i Reykjavik och styrde österut längs med den klassiska rutten Golden Circle med första stopp Tingvellir, där kontinentalplattorna möts. Den UNESCO-listade nationalparken är populärt och bortsett från turistlassen, rogivande och inspirerande för långa vandringar.

IMG_0609.JPG
Kontinentalplatta vid Tingvellir

Nästa stopp var Stokkur. Ett aktivt vulkanområde där marken bokstavligt puttrar omkring en. Luften svavelfylld och ångorna värmande. Vid utbrottet, var 10de minut, duschades vi skrattandes intill. Oförberedda med kameran för att fånga det exakta ögonblicket.

IMG_0638.JPG
Levande underjord vid Stokkur

Vi fortsatte till vattenfallet Gullfoss och jag kände att La Garganta del Diablo fick sig en värdig utmanare gällande mäktiga vattenfall där vattnet, outtröttligt forsar fram sedan miljontals år tillbaka. Omgivningarna skiljer sig dock åt, det karga, gyllene landskapen mot den gröna, fågelkvittrande vegetationen, med med samma uppslukande kraft där jag stod mållös inför naturens makt.

IMG_0671.JPG
Gullfoss
IMG_0682.JPG

Vi rullade ned längs bergen i solnedgången och sov en natt på Hotell Vatnsholt mitt ute på den isländska stäppen med omfamnande, tyst mörker och grönt norrsken som lös upp natten.

Seljalandsfoss med blickar ut mot landskapet från vattenfallets baksida väckte liv i oss ordentligt dagen efter innan vårt sista stopp blev Eyjafjallajökulls fot och denna varma, gömda källa (TACK VAGABOND FÖR TIPSET) och en lugn picknick i bergsskrevan vid forsen intill.

IMG_0710.JPG
Seljalandsfoss
IMG_0734.JPG
På väg mot den gömde poolen
IMG_0740.JPG
Soligt dopp i bergen
IMG_0768.JPG
Eyjafjallajökulls fot

När vi sedan åkte tillbaka över de lavatäckta bergen till Reykjavik kände jag att det här är en ö jag vill se mer av, komma tillbaka till, andas och upptäcka mer av. Inte minst hitta fler små gömda guldkorn.

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

Bland fossil

2015-08-27 13:39 1 kommentar
Kategori: Argentina, Berg

elise1.jpg
Bland berg i San Juan-distriktet nära den chilenska gränsen

Min vän Elise är hemma igen från Argentina, efter sina Minor Field Studies bland Andernas berg. HÄR kan ni läsa intervjun som gjordes när de var på plats och nu äntligen kommer uppföljningen!

Berätta om vistelsen i San Juan!
Det var en tid av massa nya intryck och umgänge med härliga människor. Vi åkte till en helt annan plats än Sverige och Uppsala universitet för att genomföra ett fullständigt projekt på eget bevåg med hjälp av två handledare på plats och en i Uppsala. Vi undersökte en geologisk formation i Anderna och sökte efter fossil i den. Det mesta av projektarbetet var kul eftersom det var så varierande i form av inläsning, fältarbete, laborationsarbete, tolkning av resultat och uppsatsskrivning. Samtidigt som projektet orsakade lite huvudvärk och missförstånd var det otroligt roligt och rikt på nya erfarenheter, professionella som personliga.

Vad var bäst?
Att vi blev så väl mottagna och vänligt behandlade av nyfikna, härliga människor. För att hålla uppe peppen och arbetsmoralen kändes det som guld värt för mig att ha folk runtomkring mig som bryr sig och gör sitt bästa för att hjälpa till. Att de har en helt annan kultur och att alla bara pratade spanska med oss gjorde bara vistelsen mer spännande.

elise5.jpg
Bergsklättring ingick i sökandet efter fossil

Hur gick projektet? Hittade ni några fossil?
Projektet gick inte riktigt som vi hade tänkt oss, men ändå bra. Vi hittade fossil som sa något nytt om formationen och som delvis avviker från tidigare undersökningar i området. Första omgången av fältarbetet och de första resultaten orsakade förvirring, men när vi sen förstod vad fynden kan innebära hamnade vi på banan med projektet igen.

Var det något som var jobbigt?
Ibland uppstod det missförstånd och det kunde vara svårt att förklara utförligt och kommunicera, delvis på grund av språket och delvis på grund av att handledarna ibland hade andra uppfattningar.

Vad rekommenderar du till andra som ska åka utomlands genom MFS-stipendiet?
Läs på allt du kan om fältarbetet och ämnet innan avfärd då det säkerligen blir många andra intryck på plats. Att känna sig väl föreberedd inom ämnet när du ska börja underlättar enormt. Vi hade inte läst på helt och hållet innan och det tog mycket av vår tid att göra research under arbetets gång.

Vad saknade du i Sverige?
Jag saknade faktiskt inte så mycket under vistelsen då jag hade i tankarna att vistelsen ju var under en begränsad period på två månader. Men ibland kunde jag sakna ordningen och organiseringen i Sverige då det kändes kaosigt på institutionen när vi skulle genomföra till exempel laborationsarbete. Mot slutet började jag tänka mycket på vänner och familj.

Vad saknar du nu från Argentina?
Människorna i San Juan, att det är lätt att få kontakt med vem som helst. Så många bjöd på sig själva. Det var inte ovanligt att vi blev hembjudna på middag hos någon vi jobbade med och det var lätt att få nya vänner. Det kan jag sakna här hemma.

Stort tack Elise och välkommen hem!

elise2.jpg
Bergsvandring med besök från Sverige
elise3.jpg
Picknickpaus med utsikt

2015-08-27 13:39 1 kommentar
Kategori: Argentina, Berg

Bucaramanga

2014-07-06 18:29 Kommentera
Kategori: Berg, Colombia

Bucaramanga. Det tog någon månad för mig att lära mig namnet på den stad som min colombianska vän kommer ifrån, landets åttonde största stad där vädret är likadant året om och den cykeltätaste staden i Colombia. Bu ca ra man ga. Det låter vackert. Bucaramanga är vackert och kallas La Ciudad Bonita helt i linje med detta.

Jag var där med min vän och hennes systrar i januari. Gick runt i parkerna, åkte bakpå moppen som min vän zick zackade fram med längs vägarna till fruktmarknaden. Köpte mango, vattenmelon och ananas till frukost. Beställde rödvin på nattkvisten som de körde hem till dörren. Förlorade i kortspel. Shoppade skor.

Vi cyklade upp för ett berg. Hennes systrar gör det typ jämnt och denna gång lurade de med mig. Sa det är inte så jobbigt, det tar typ en halvtimme. Jag har alltid sett mig själv som lagom halvsportig, om man vill så går det och med lite jävlar anamma så klarar man mycket. Men det var innan jag mötte dessa helvetesbackar som slingrade sig upp för berget. Jag har nog sällan tidigare känt mig så frustrerad och arg redan innan jag knappt börjat. Ett helt blogginlägg skulle kunna ägnas åt min frustration. Men vi kom upp tillslut, såklart. Vi badade i det iskalla med uppfriskande vattenfallet som var vårt mål och sedan skulle vi cykla ned igen. Nedför gick det fort och det kunde ha gått alldeles för dödligt fort om jag inte hade med all min armstyrka hållit in handbromsen. Jag sa om man möter en bil i högsta fart i kurvan så dör man ju, hon sa ja haha och släppte på bromsen och flög ned. Visserligen gick nerresan fortare men mer upplyftande var den knappt förutom det faktum att det snart var över.

Nästa gång någon frågar mig om jag vill cykla upp för ett berg ska jag tänka 2 gånger.

Men Bucaramanga var lätt att förlåta. Fullt av grönska och en bilresa än högre i bergen såg vi ut över ravinen Chicamocha i magisk solnedgång.

Bucaramanga ligger en bit från de klassiska turiststråken i Colombia och kanske därför till synes inget speciellt men ändå något alldeles särskilt med enormt häftiga omgivningar och ett stilla vardagsliv och för att ej någonsin glömma de sötaste mangos jag någonsin ätit.

IMG_3019.jpg
Färgglad amfiteater
IMG_3033.jpg
Vi cyklade högt upp längs berget
IMG_3037.jpg
Nöjda systrar vid slutdestinationen
IMG_3050.jpg
Cañon de Chicamocha

2014-07-06 18:29 Kommentera
Kategori: Berg, Colombia

Bolivia!

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Bolivia är det land i Sydamerika där jag såg mest Coca Cola-reklam. Där jag blev mest magsjuk och där jag mest fascinerades av bergen och hörde historier om hur amerikanska fredskårer steriliserade indiankvinnor utan deras vetskap under 1960-talet. Det var ett häftigt land, fullt av skönhet men där gapet mellan bagpackers och lokalbefolkning kändes som störst. Här följer en lista på de ställen som jag besökte.

Mina stopp längs vägen

Villazon
Jag korsade Argentinas gräns i norr till Bolivia och var efter 26 h från Buenos Aires med direktbuss framme i Villazon. Som en helt annan värld. Från storstad på havsnivå till småstad i Anderna, ca 2000 m över havet. Jag minns att det var soligt och tunn luft. Ett första stopp på kommande 18 dagar i Bolivia. Jag stannade där en knappt dag och köpte ett par knallgula tygskor på en marknad och tvingades öva ordentligt på spanskan.

Tupiza
I Villazon träffade jag två australienskor och i Tupiza utökade vi vårt crew och bokade en 4 dagar- 3 nätterstripp, från Tupiza med mål Salar de Uyuni, saltöknen vid Uyuni och diverse färgglada sjöar, varma källor och häpnadsväckande natur på vägen. 3 mål mat om dagen som den medföljande kokerskan lagade, privatchaufför och nätter på hostel eller på bed and breakfasts. Allt för 1000 kr. Många åker kortare turer som utgår från Uyuni, men jag kan verkligen rekommendera denna tur då man får se enormt mycket längs vägen. Vi stannade i Tupiza bara en natt. Annars har jag hört att hästridning i omkringliggande berg är en hitt.

Salar de Uyuni
Något som man inte får missa om man vill besöka Bolivia. Något som inte finns någon annanstans. Något ojordiskt och övermäktigt. Läs mer om min resa från Tupiza-Uyuni här: Saltöknen i Bolivia.

Potosí
En av världens högst belägna städer, på 4090 m över havet. Staden är också känd för sin silvergruva och de spanska kolonisatörernas historiska närvaro syns bl.a. i arkitekturen. Gruvan är fortfarande aktiv och ett besök finns på många turisters bucket list. Det fanns ingenting i ett besök som lockade mig. Arbetsförhållandena är gräsliga för gruvarbetarna och dödsfall är vanligt. Jag och min vän hängde runt, besökte museum och gick på marknader och höll oss undan för regnet. "Vi där bortifrån" är en dokumentär som visar på vilka effekter turismen har på gruvan. Oerhört sevärd men hemsk. Ignoranta bagpackers kan vara bland det mest frustrerande jag. Dokumentären visar ett systemfel i turistindustrin när det är som värst.

Sucre
I Sucre var det soligt, lägre höjder och varmare luft. Vi satt på ett kyrktak och tittade ut över staden och gick till en Mirador, utkiksplats, och gjorde det samma. Fikade länge. Stannade ett dygn och åkte sedan en 12 timmars bussresa till La Paz.

La Paz
Bloggtips: Mitt La Paz, som drivs av en svensk kvinna på plats med man och barn, ger en bra inblick i det bolivianska storstadslivet i en av världens högst belägna städer.
Jag gjorde det jag mest gör i städer. Går runt, på gator, torg och marknader. Jag bodde på det bagpackersfestande hostelet Waderover och blev en kväll meddragen till en Kokainbar. En svart port, bara gringos släpptes in och något gram såldes för ca 100 kr. Jag satt och tittade på när mina bagpackerkollegor drog lina efter lina och det var det mest absurda krogbesöket jag någonsin varit med om. Fängelset, San Pedro, är också välkänt, och som ett eget samhälle i sig. Här kan man muta sig in genom vakterna och köpa billigt kokain. El Choco är en bok om Jonas Larsson eller Andersson beroende på Google-träff, en svensk man som under ca 3 år satt inne på fängelset pga. ett misslyckat kokainsmugglingsförsök. Otroligt läsvärd.

Vägsträckan La Paz-Coroico är känd som en av världens farligaste vägar, kallas "Dödens väg", och Vagabond har skrivit en rad artiklar om denna, Världens häftigaste cykelsträckor, 5 farligaste vägarna och De 7 farligaste turistjobben.

Coroico
Jag åkte minibuss. Hade ingen lust att cykla. Hörde fel på klockslagen och min väska åkte med en buss och jag med nästa. Men den väntade snällt på mig när jag kom fram. I mina öron hörde jag dos y media - halv 3, medan biljettförsäljaren sagt doce y media, halv 1. Sedan dess har jag alltid tredubbelkollat tiden när det handlat om dessa klockslag. Coroico var mystiskt, varmare och intressant. Läs mer om det besöket här: Efter dödens väg.

Copacabana
Tillbaka till La Paz och sedan direkt till Copacabana, precis vid Titicacasjön. Det var en vacker stad. Jag satt vid stranden och åt trucha, forell, precis som mina föräldrar hade gjort ca. 25 år tidigare. Tittade ut över den blåaste sjön jag någonsin sett, som i horisonten mötte en klarare himmel än så.

Isla del Sol
På Isla del Sol, några timmar med båt ut i sjön, föddes Inkagudarna. Jag minns att jag gick från norra sidan ön till den södra med en dansk man som hade upptäckt Asien och Afrika och nu prickade av listan med sevärdheter på den Sydamerikanska kontinenten. Jag satt på kvällen i timmar och tittade ut över solens gång över sjön. Åt nudlar med Diego som var från något av grannländerna, minns inte vilket, och berättade om jordens undergång 2012 (det här var 2009), då Mayakalendern skulle ta slut och hans förberedelser inför detta.

Följande dag åkte jag tillbaka till Copacabana för att sedan ta en nattbuss till Cusco, på 13 h. Läs mer om min Peru-rutt här.

Tips
- Höjdsjuka. Jag tipsade två svenska vänner om Saltöknen i Uyuni och det kom att bli deras värsta upplevelse pga. höjdsjuka, illamående och huvudvärk. Jag själv har aldrig påverkats rejält av höjder. Se till att stegvis under några dagar avancera uppåt och stressa inte från 0-4000 m på en dag. Tugga kokablad är vanligt bland lokalbefolkningen men ingenting jag fick att fungera, men kokate drack jag en del, mest för att det var gott och inte för att jag kände någon märkvärdig skillnad.
- Bussar. Vägnätet var då, 2009, inte särskilt bekvämt, rätt skumpigt och skakigt, men helt okej. Det var en buss vi åkte på som blev överbokad och människor fick sitta i gångarna. Var ute i god tid med påstigning för att knipa åt dig en sittplats.
- Mat. Jag blev magsjuk och jag har hört att det är rätt vanligt. Var beredd på det. Var försiktig. Använd handsprit.
- Dricks. Dricksa guider. Många lever av turismen och ska försörja många på låga löner.
- Knark. Något så självklart att ta avstånd ifrån, men inte för andra som stödjer en smutsig bransch som dödar många. Läs Vagabonds: Så knarkar vi utomlands och mitt inlägg: Om knark.

Imagenjulia 060.jpg
Tivoli på besök i Villazon
Imagenjulia 075.jpg
Berg på vägen Tupiza-Salar de Uyuni
Imagenjulia 079.jpg
Sovplats mellan Tupiza-Uyuni
P1050765.JPG
Gruppbild, Salar de Uyuni
Imagenjulia3 004.jpg
Potosí
Imagenjulia3 010.jpg
Vi fick skjuts av ett argentinskt par som åkte Sydamerika runt på motorcykel, från hostelet till busstationen i Potosí
Imagenjulia3 033.jpg
La Paz
Imagenjulia3 030.jpg
La Paz
Imagenjulia3 044.jpg
Dagstur bland gröna berg och kokafält, Coroico
Imagenjulia3 057.jpg
La Basílica de la Virgen de la Candelaria, Copacabana
Imagenjulia3 061.jpg
Utsikt över Titicacasjön, Copacabana
Imagenjulia3 073.jpg
Isla del Sol i Titicacasjön

2014-04-12 12:14 1 kommentar
Kategori: Berg, Bolivia, Buss, Resa, Sjuk, Strand

Buss vs. flyg vs. mañana mañana

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Ater i Quito efter tre veckor i Colombia. De senaste dagarna har jag atit fruktsallader fran himmelriket, godare an nagonsin, skumpad runt pa en moppesadel langs Bucaramangas gator och cyklat upp for ett helvetesberg for att sedan bada i ett vattenfall. Januari skulle kunna ha borjat samre.

Men till det har med transportmedel i denna kontinent.

Buss: Det ar ju alla ganger det allra enklaste, billigaste och det gar att ta sig precis overallt. Om an ocksa inte helt sakert. Jag har hort historier om bussar som kapats och har sjalv hamnat pa suspekta villovagar. Likasa ar olyckor vanligt, chaufforer som somnar framfor ratten efter ett langt korpass och i for hog fart. Ibland ber jag till overmakter nar jag tittar ut over en svindlande bergskant. Men 9,9 av 10 ganger gar det helt smartfritt och utsikten ar rent av ett noje. Och som jag har akt buss runt overallt! Och orakneliga ganger har musiken och de valdsamma filmerna som visats varit det allra jobbigaste under resan.

Argentina ar ett gigantiskt land, bussresorna langa men standarden helt okej, ju mer du vill betala, ju skonare stolssate. I Brasilien likasa, och som i alla lander ar det viktigt att halla uppsikt pa omgivningen. Manga varningar har foljt mig men i och med att det ar mycket personer som ror sig pa busstationerna, ar de aven valbevakade av vakter. I Bolivia ar kvaliten pa bussarna samre, vagarna ocksa, en del blir overbokade sa kom i tid om du vill ha en plats. I Colombia ar kvaliteten pa vagarna ojamn minst sagt. En del riktigt bra, andra rent forfarliga. Och bussresorna dar efter, priserna andras beroende pa och ar dyrare vid hogtider. Men det gar att ta sig med buss langa strackor utan problem. Ha pass redo da kontroller sker emellanat. Jamfor olika bussbolag, ibland ar priset forhandlingsbart. I Ecuador ar vagarna bra, biljetterna billiga och avstanden saklart mycket kortare an i ovriga. I Peru skiljer sig vagarna och bussarna at liksom i Colombia, dock snappet battre. Bra langdistansbussar finns.

Buss ar det enklaste sattet att ta sig fram, om an inte alltid det bekvamaste. Och det ar inte farligt, kanske snappet farligare an Sverige. Men med tanke pa hur manga bussar som dagligen korsar berg, stader, byar, floder, skogar, falt, granser och lander och hur liten promille det ar av alla dessa dar en olycka faktiskt sker, sa maste jag anda pasta att det ar forhallandevis sakert. Om inte, sa anda for att det ar ett riktigt satt att resa pa.

Flyg: For jag har svart att tycka att kortdistansflyg ar berattigat. Innan jul akte jag buss i nat pa 24 timmar fran Quito till La Plata i Colombia. Det tar pa kroppen och sinnet, men distansen marks och resan kanns pa riktigt. Imorse flog jag fran Bucaramanga till Bogota, och fran Bogotá till Quito med en total flygtid pa knappt tva timmar. Och det kanns helt absurt, kastas upp i luften och ned pa marken nat pa 100 mil darifran. Men den bussresan hade varit for oandlig.

I Sydamerika finns ingen motsvarighet till Ryanair och andra lagprisbolag, vilket kanske egentligen ar bra. Varje flygbiljett kanns i planboken. Det ar mycket battre att boka langt i forvag an att vanta till sista minuten da priserna hojs narmare avgangsdatum. Pa Despegar jamfors samtliga flygbolag. Argentinska Aerolineas ar billigt, men dyrare for turister. Brasilianska TAM ar bra, liksom Avianca och inrikesflyg med Viva Colombia som flyger till de storsta staderna. Fran Chile flyger LAN och fran Ecuador flyger TAME, aven det sistnamnda dyrare for turister.

MEN det jag har markt efter allt dessa sokande efter billigare flybiljetter ar att sidor som typ Seat24, Expedia och Travellink, visar samma pris som lokala sidor och flygbolag har. Kanske inte helt forvanande, for vissa, men for mig mycket enklare (och sakrare) att betala med mitt svenska kort via internetbank an att krangla med ibland jobbiga hemsidor, dar kortet inte accepteras.

Sa det har med buss vs. flyg sa rekommenderar jag buss for den som vill resa, vill passera samhallen och smaprata med bussgrannen, stanna pa intressanta restauranger med traditionell mat mitt ute i ingenstans, fa en hog dos av lokal musik eller fascineras av hisnande utsikter. TIPS: Ha oronproppar (om du trottnat pa lokal musik) och alla vardesaker nara, nagot varmt da luftkonditioneringen ibland ar val generos och snacks och vatten (om du trottnat pa lokal mat, eller ar vegetarian). Flyg ar saklart manga ganger snabbare, om an varre for miljon, sa ar det en overvagning upp till var och en. De allra kortaste resorna kanske kan undvikas? Boka langt i forvag om du redan har en resplan.

Och angaende mañana mañana sa antar jag att tre veckor med min vans colombianska slakt sa har jag ocksa kommit in i nagot slags mañana mañana-lunk. I Bogotá rann tiden ivag med Pad Thai och Wifi och skitsnack och jag tankte att det var helt lugnt att byta terminal, passera passkontroll och kanske till och med vaxla pengar, pa en halvtimme. Det var det inte och jag var en halvtimme sen och i passkontrollen skakade han pa huvudet. Lat mig passera med ett ironiskt lycka till och sen sprang jag som jag inte sprungit pa lange till last calls to Quito i hogtalarna. Men jag hann med andan i halsen och nu sitter jag i ett regnigt Quito dit vintern och regnperioden tillslut kommit. Mañana mañana stammer inte alltid.

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Kontraster

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

For tva veckor sedan stod jag pa en trottoar i Medellín och drack ol med nagon italienare, nagon argentinare och ett gang colombianer. Vi hade en natt dar innan vi 20 busstimmar senare nadde den ecuadorianska gransen.

For nastan en vecka sedan firade jag en vans examen med finvin i Canoas morka natt och somnade till ljudet av vagorna som slog upp over Stilla Havsstranden.

I tisdags var jag pa en cermoni har i Quito for att fira den sista fullmanen for aret.

Nu, alldeles nyss, kom jag tillbaka fran Pinsaquí, strax utanfor Otavalo, och en liten by dar majoriteten pratar quechua och jobbar med artesanías. Under veckan vaver de, stickar och syr for att sedan salja det pa den kanda lordagsmarknaden i Otavalo dit turister vallfardar for att hitta de mest prisvarda Alpacatrojorna att varma sig i.

Igar gick vi runt i byn och var buenos días, buenas tardes och buenas noches med varenda en. Pa kvallen akte vi till Ibarra dar presidenten talade och prisade sitt folk och sitt land. Idag handlade jag sadana sandaler som jag hela mitt liv har letat efter, i Otavalo. Vi akte till sjon Yahuarcocha och at fisk vid strandkanten och sedan akte vi till vattenfallet Peguche. Och hela tiden berattar de historierna, legenderna och myterna fran omradet, om vaxternas, vattenfallets, regnets och solens krafter. Om hur agg och ramsor kan bota smarta och om hur vaxter kan uppfylla mina onskningar.

Och dessa kontraster mellan dessa resor de senaste veckorna gor mig snurrig och det kanns som en evighet eller mer an sa, sedan jag slumrade halvdaligt pa bussen fran den colombianska gransen och in i Quitos kalla natt.

Pa sondag bar det av igen over gransen och jag fick precis hora att jag ska fira jul i en colombinask djungel. Det ar nog det enda som saknas for att denna resa pa alla mojliga satt ska bli fullandad for denna gang.

IMG_2538.jpg
Fran julbelysning i Medellín
IMG_2544.jpg
Till en strand i Canoa
IMG_2657.jpg
Min van Marujita
IMG_2680.jpg
Och hennes familj vi sjon Yahuarcocha

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

Så nära men ändå så långt borta

2013-10-20 22:07 Kommentera
Kategori: Bananer, Berg, Buss, Ecuador, Fairtrade, Kaffe, Resa, Vulkan

Ännu en helg på en buss. Fredag eftermiddag blev kväll och jag och en bananodlare åkte upp längs bergen norrut till Riobamba. Ljumma vindar och klibbig panna byttes mot frisk, kylig och tunn bergsluft på 2800 meters höjd.

Lördagen spenderades med föreläsning på föreläsning av Ecuadors koordinator för Fairtrade-certifierade småproducenter, tillsammans med banan- kakao- kaffe- och quinoaodlare från hela landet. Det var intensivt och svettigt. Delvis heta diskussioner om svårigheter och utmaningar gentemot jättarna som äger plantager på 100 hektar.

Efter middagen smuttade jag på den hembrända sockerrörsspriten. Ekologisk såklart. Min kollega (en kopia av Homer i Simpsons) och resten av producenterna fortsatte i hotell-lobbyn. Jag bäddade in mig i min ylletröja under tre filtar och läste.

Och klockan 6 imorse skumpade vi ner längs bergen igen och det karga landskapet byttes mot de oändliga vägarna kantade av bananpalmer.

Om fascinationen av hur dessa producenter göder oss med det som vi dagligen konsumerar där hemma utan mer eller mindre tanke på hur de når butiken och vilket arbete, vilka möten och beslut som ligger bakom.

IMG_1768.jpg
Riobamba och vulkanen Chimborazo i bakgrunden
IMG_1776.jpg
Och ett möte så viktigt
IMG_1777.jpg
I en omgivning så vacker
IMG_1785.jpg
Och längs vägen hem ännu en olycka
IMG_1788.jpg

2013-10-20 22:07 Kommentera
Kategori: Bananer, Berg, Buss, Ecuador, Fairtrade, Kaffe, Resa, Vulkan

Fattigmans-Galapagagos

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

För den som inte har råd att lyxkryssa runt mellan Galapagos öar finns det ett alternativ. Isla de la Plata utanför Puerto Lopez längre söderut i Ecuador. Visserligen inte en vulkanö, men med delvis liknande flora och fauna som på Galapagos.

Det var en långhelg och jag började i fredags morse med ännu ett svettigt byte i Guayaquil tillsammans med alla andra som också ville till kusten. Och ännu en svettig bussresa och tillslut, många timmar senare än mina vänner så var jag i Puerto Lopez. De hade hunnit med en strand innan och simmat för långt ut och nästan fallit offer för starka strömmar men med oväntade krafter orkat ta sig tillbaka till stranden. Det tackar jag Gudarna för.

Fredag eftermiddag och Ecuador slog Uruguay och kom en bit närmare fotbolls-VM.
Vi firade med att dansa på stranden med barfotafötter i sanden. Öl, drinkar, salsa och färgglada lyktor.

Lördag och vi åkte båt en timme rakt ut i det inte alls så Stilla Havet. Jag satt längst fram och det var som en berg- och dalbana utan slut. Jag har aldrig känt mig så liten bland så stora vågor. När vi närmade oss stranden omringade sköldpaddorna oss. De var någon meter långa. Och jag trodde jag hade svårt att fascineras av djur generellt men OJ så söta de var. Vi fortsatte med en promenad över ön, tillsammans med fåglarna och den vilda naturen. Något alldeles särskilt med en obebodd ö så långt från land och den vilda vindbitna naturen. Sedan åt vi lunch på båten. Sedan fick vi snorkla. Bland färgglada fiskar och stora korallrev. Det är också något särskilt med det. Att plötsligt möta denna undervattensvärld. Och på vägen tillbaka stannade vi för att beskåda två hoppande knölvalar. Det är i slutet på valperioden då de norrut ifrån kommer nedåt för att para sig i varmare vatten så vi hade en väldans massa tur. Det var alldeles fantastiskt och de slutade aldrig. Om och om igen kastade de sig upp ur vattnet. Jag har aldrig varit med om något liknande. På kvällen efter ännu mer dans barfota i sanden tog jag en nap i en solstol till ljudet av vågorna och jag drömde om hoppande valar innan jag vaknade igen och doppade fötterna i de svarta vågorna.

Söndag och ännu en tidig morgon efter alldeles för lite sömn åkte vi till Los Frailes som sägs vara Ecuadors vackraste stränder. Trots solens frånvaro bakom molnen var sanden varm. Och dopp i vågorna var det som behövdes för att vakna till och känna att helgen var fulländad och så mycket som det går känna sig förberedd på för många busstimmar tillbaka till måndag morgon.

Det var en fin helg med vänner, så mycket skratt och ny fascination för dessa uråldriga djur jag aldrig tidigare sett.

Och min kamera är på reparation så jag har bara dessa hastigt tagna telefonfoton.

IMG_1644.jpg
Människor i bussväntan i Guayaquil
IMG_1645.jpg
Puerto Lopez
IMG_1684.jpg
Isla de la Plata. Bilder på sköldpaddor och valar kommer
IMG_1686.jpg
Och jag tröttnar aldrig på en oändlig horisont
IMG_1702.jpg
Och vi begravde oss i sanden på en av stränderna i Los Frailes

2013-10-15 01:51 4 kommentarer
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Resa, Strand

Patagonien

2013-10-11 00:45 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Vattenfall

Min vän, Tilde Sundberg, berättar om vår resa till El Calafate:

Det var i mars månad för två år sen. Ensam checkade jag in på flygplatsen i Buenos Aires med knacklig spanska för att bege mig söderut, långt söderut. Till El Calafate, sydligaste delen i Patagonien, på argentinska sidan. Värt att betala den rätt dyra inrikesflygbiljetten bara för flygvyn. Berg i böljande former där turkosa laguner och sjöar plötsligt poppade upp. En sådan där färg som man inte kan beskriva. Plötsligt börjar planet sjunka och jag tänker vad händer. Vi är mitt ute i ingenstans? Långsamt sjönk vi ner och rätt som det var låg en landningsbana där. Går ut från planet och min första reaktion är: frisk luft, jag kan andas! Rena lyxen efter två månader med tjock och fuktig luft i vad som annars är världens bästa stad, Buenos Aires. Drar till hostelet America del Sur, där ska du bo när du drar till El Calafate, och träffar Julia. Vi beger oss ut i den perfekta och friska, kyliga luften. Sniffar på lavendel och går runt i staden som består av typ en gata. Med hus som för tankarna till alperna. Omgivna av träd som får mig att tänka på Toscana. Får se de första flamingornas i mitt liv. Handlar mat i kanske den enda mataffären som finns i staden och vi lagar soppa som skulle kunnat göda 20 pers. Tidig uppgång dagen därpå för besök i en nationalpark, matlådorna med gårdagens soppa är givetvis med. Exalterade sitter vi på en buss, kommer in i parken, betalar 100 pesos och snart ser vi den, vi skymtar en del av den. Jag pratar om Perito Moreno glaciären. Tredje största i världen, större än Buenos Aires city. Nertryckt mellan vackra berg sköt den upp från det turkosa vattnet som en blåvit vägg. Återigen en blå färg som det inte finns ord för. För mäktig, för hög och stor för att fatta, ofattbart att sådant här finns på vår planet, på andra sidan Atlanten. Promenad genom skogen med de vackra formade träden (har jag glömt att nämna det? Jag och Julia har nog trädfetisch, vi är besatta). På med skor med vassa spetsar. Upp på glaciären. Utsikt åt alla håll. Det spricker upp, solen kommer fram, regnbågar kommer upp vid glaciären, framför bergen. Vi ser något vattenfall på långt håll. Vi kan dricka vatten från glaciären och aldrig har vatten smakat så gott. Solen gassar på. Vandrar runt, upp och ner, hit och dit. Kan nog inte fatta hur vackert det är. Avslutningsvis får vi alfajores (typisk argentinsk sötsak) och whiskey. Med is från glaciären. Tillbaka till hostelet där personalen garvar åt oss och undrar vad vi har gjort egentligen, antagligen hade vi bränt oss tokmycket. Garvar än idag när jag tänker på det.

Julia skrev att det typ var som att vandra på månen. Jag håller med. Kan fortfarande inte förstå att jag varit där, att vi har varit där. Ännu mer ofattbart blir det när man kollar på kartor och inser hur långt söderut man varit i Sydamerika. Finns hur mycket sevärdheter som helst på denna fantastiska planet men snälla åk till El Calafate. Åk till Patagonien. Bara åk!

Med all kärlek /Tilde Sundberg

1.jpg
Perito Moreno. Foto: Tilde Sundberg
2.jpg
Foto: Tilde Sundberg

2013-10-11 00:45 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Vattenfall

Hejdå Quito

2013-09-28 21:40 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Kaffe, Musik, Quito, Vulkan

Nästan två månader senare. En och en halv vecka försenad pga. dålig planering. Men egentligen skulle jag stannat 4 månader till. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Jag är redo för nya äventyr. Ny stad och ny praktik. Nya dofter och varmare fuktigare luft. Machala och även kallad världens bananhuvudstad väntar imorgon bitti efter en 10 timmars bussresa ned längs Anderna mot kusten söderut. På måndag väntar nya kollegor och arbetsuppgifter på det Fairtrade-certifierade kooperativet UROCAL som samlar banan- och kakaoodlare i området.

Jag ser fram emot att se Fairtrades nytta med egna ögon.

I Quito kommer jag sakna alldeles fantastiska nyfunna vänner. Doña Marie som håller ordning på kontoret, fixar förmiddagsmellis varje dag och är en av de mest genuint snälla människorna jag någonsin träffat. Ethnic Coffee där jag varje dag köper min Cappuccino. Helgutflykter till vulkaner, sjöar och dalar. Utgångar till La Foch som är det fylletorg där det råder undantagstillstånd varje kväll. Barrundor som aldrig tar slut. Dirty Sanchez två Cuba Libre för priset av en. Två öl för priset av en. All denna reggaeton och latinomusik överallt. Alla vegetariska hamburgare. Morgon- och lunchpromenader i parken.

Nu väntar packande och städande, puts och dusch innan jag ska sova i ett bussäte med fönsterplats till lördag blir söndag och berg byts mot bananodlingar.

Tack Quito för den här gången. Jag kommer tillbaka.

2013-08-25 16.42.56.jpg
Och jag kommer sakna all den utsikt som bergen ger över Quito
söndag 010.jpg
2013-09-15 17.28.46.jpg
sophya.jpg
Och dessa stjärnor. Foto: Sophya Ramírez Salinas

2013-09-28 21:40 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Ecuador, Kaffe, Musik, Quito, Vulkan

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206