Sydamerikabloggen

Vulkanbad och vattenfall

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

IMG_0549.JPG
Det nybygga konserthuset och hamnen i Reykjavik

Till den som någonsin snuddat vid tanken på att åka till Island har jag bara en sak att säga.

ÅK!

Denna magiska ö med ett iskallt Atlanten omkring sig, puttrande vulkaner och sprutande gejsrar är jag helt säker på att den kan förföra vilken trött resenär som helst.

Inte minst i dess oktoberskrud när bergen brinner i höstfärger.

IMG_0601.JPG

Det finns mycket att se och varje del av ön har sin egen karaktär. Vi hyrde bil i Reykjavik och styrde österut längs med den klassiska rutten Golden Circle med första stopp Tingvellir, där kontinentalplattorna möts. Den UNESCO-listade nationalparken är populärt och bortsett från turistlassen, rogivande och inspirerande för långa vandringar.

IMG_0609.JPG
Kontinentalplatta vid Tingvellir

Nästa stopp var Stokkur. Ett aktivt vulkanområde där marken bokstavligt puttrar omkring en. Luften svavelfylld och ångorna värmande. Vid utbrottet, var 10de minut, duschades vi skrattandes intill. Oförberedda med kameran för att fånga det exakta ögonblicket.

IMG_0638.JPG
Levande underjord vid Stokkur

Vi fortsatte till vattenfallet Gullfoss och jag kände att La Garganta del Diablo fick sig en värdig utmanare gällande mäktiga vattenfall där vattnet, outtröttligt forsar fram sedan miljontals år tillbaka. Omgivningarna skiljer sig dock åt, det karga, gyllene landskapen mot den gröna, fågelkvittrande vegetationen, med med samma uppslukande kraft där jag stod mållös inför naturens makt.

IMG_0671.JPG
Gullfoss
IMG_0682.JPG

Vi rullade ned längs bergen i solnedgången och sov en natt på Hotell Vatnsholt mitt ute på den isländska stäppen med omfamnande, tyst mörker och grönt norrsken som lös upp natten.

Seljalandsfoss med blickar ut mot landskapet från vattenfallets baksida väckte liv i oss ordentligt dagen efter innan vårt sista stopp blev Eyjafjallajökulls fot och denna varma, gömda källa (TACK VAGABOND FÖR TIPSET) och en lugn picknick i bergsskrevan vid forsen intill.

IMG_0710.JPG
Seljalandsfoss
IMG_0734.JPG
På väg mot den gömde poolen
IMG_0740.JPG
Soligt dopp i bergen
IMG_0768.JPG
Eyjafjallajökulls fot

När vi sedan åkte tillbaka över de lavatäckta bergen till Reykjavik kände jag att det här är en ö jag vill se mer av, komma tillbaka till, andas och upptäcka mer av. Inte minst hitta fler små gömda guldkorn.

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

Sydamerikafavoriter!

2014-09-07 17:27 Kommentera
Kategori: Amazonas, Argentina, Buenos Aires, Colombia, Ecuador, Vattenfall

Sophya Ramirez och jag träffades för ca 1 år sedan i Quito på ett café. Vi drack kaffe och blev vänner direkt. Sophya kommer från Bucaramanga i nordöstra Colombia, men bor för tillfället i Quito och pluggar musik. Ett geni med den klaraste sångrösten.

Sophya har också rest en del i Sydamerika. Tog sitt pick och pack och bussade runt längs bergskanterna i Argentina, Bolivia, Chile och Peru innan hon landade i Quito och började med musikstudierna.

Jag bad henne skicka sina favoriter.

Stränder. Hon är ju colombianska och kan inte neka att de colombianska stränderna är de vackraste trots resor runt kontinenten. Jag kan nog inte annat än föreställa mig och hålla med. Jag har hört en och annan paradisbeskrivning om Colombias nordkust mot det turkosa Karibien och hoppas fortfarande att jag en gång kommer dit.

Tayrona, Guajira och Playa Blanca och Islas Margaritas vid Cartagena är hennes favoriter.

Städer. Buenos Aires, Argentina och La Serena i Chile. La Serena har jag aldrig besökt men hennes kortfattade beskrivning som den perfekta staden med trevliga människor, inte för stort och en fantastisk strand låter mer än lockande. Buenos Aires förstår vi ju så klart.

Amazonas. Putamayo i sydöstra Colombia är en favorit hos Sophya. Vi hade en del diskussioner om flod vs. havsbad. För mig vinner havsbad alla gånger. Kan inte riktigt förklara varför. Sophya älskade floderna. Vattenfall och sötvatten och efter ett gäng flodbad i Colombia tillsammans med henne och hennes familj började jag mer och mer förstå hennes kärlek för friskt flodvatten direkt från bergstoppen.

I övrigt. Titicaca-sjön är en annan hit som hon vill rekommendera er läsare. Jag kan mycket väl förstå varför, då jag själv minns när jag satt på en bänk på Isla del Sol och såg solen gå ned i horisonten.

tyrona.jpg
Tayrona. Bild från Vagabond; Världens 12 bästa stränder
laserena.jpg
Snäckfylld havsstrand vid La Serena
IMG_4312.jpg
En dagsfärsk bild från ett soligt Buenos Aires
vattenfall2.jpg
Flodbad, Putamayo, Colombia
vattenfall.jpg
Putamayo, Colombia

2014-09-07 17:27 Kommentera
Kategori: Amazonas, Argentina, Buenos Aires, Colombia, Ecuador, Vattenfall

Brasilien!

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

Kanske ett land som just nu är hetare än någonsin på grund av stundande fotbolls-VM och kommande sommar-OS. Dessutom ett land som med åren har blivit allt säkrare, människor har fått det bättre (men fortfarande existerar enorma skillnader), och därmed har priserna höjts och det har blivit dyrare att turista. Kanske därför ännu en anledning att PASSA PÅ.
Som liten hade jag alltid en dröm om Brasilien, karnevalen, Rio de Janeiro, strandliv och Amazonas. 2009 kom jag tillslut dit och gjorde en 2 månaders lång resa som sträckte sig från Rio de Janeiro till Manaus i Amazonas mitt. Jag har tidigare skrivit en del inlägg som jag hänvisar till i inlägget.

Mina tips längs vägen:

Karneval i Rio de Janeiro

Kanske världens vackraste stad. Utsikten från Jesus-statyn är något unikt liksom att studera folket på de världskända stränderna Copacabana och Ipanema. Jag minns karnevalen som en snurrigt rus av färger, trummor, svett, caipirinha, öl och dansande kroppar. Läs mer om den upplevelsen här och en väns Rio-tips på ett maxat dygn här.

Salvador de Bahia

Jag flög sedan till Salvador de Bahia, ca 2 h, men det går också att åka buss (ca 30 h). Mötte upp några vänner som hade spenderat karnevalen där. Jag har hört att karnevalen i Salvador är roligare och (ännu) galnare och det skulle inte förvåna mig. Salvador kom att bli min favoritstad i Brasilien. Läs mer om den upplevelsen här.

Morro de São Paulo
Från Salvador tog vi ett gäng båtar till party/paradisön Morro de São Paulo. Vi skulle stannat någon dag som blev några dagar och tillslut en vecka. Läs mer om strandlivet och det badkarsljumma vattnet här.

Några timmar med båt från Morro ligger ett annat strandparadis, Itacaré, som Vagabond har skrivit om här.

Igrapiúna
På Morro fick vi en vän som bjöd med oss till sin hemby. Där skapades festerna på torget med musik från gigantiska högtalare i bakluckan på bilen, vi skymtade inte en enda turist, badade i vattenfall och fick en hel strand för oss själva. Det var den ultimata fördelen med att skaffa sig vänner från området som gav oss chansen att se en del av Brasilien som inte fanns med bland de naturliga turiststoppen och gav en möjligheten att se brasilianskt småstadsliv. Ta vara på den brasilianska gästvänligheten och låt dig bjudas med.

Maceió
Vi tog en 12-timmars nattbuss från Salvador de Bahia till Maceió. En klassisk kuststad och inte känd för något speciellt. Dock åker många dit för de närliggande stränderna som sägs vara bland de vackraste i Sydamerika. Vi besökte Praia do Gunga och Praia do Frances som båda var kritvita drömmar med ljummet vatten och vinglande palmer. I övrigt åt och drack vi mest i denna stad, långa middagar, söta efterrättet och sena dansnätter.

Recife

En bit längre norrut från Maceió, omkring 8 h med buss. En lite ruffigare stad och inte ett jättepopulärt stopp. Vi hittade väl egentligen inget särskilt men levde semesterliv, besökte museum och åt långa luncher och gick runt. Den äldsta stadsdelen är livlig utom söndagar då vi var där, men den är charmigt sliten men rätt osäker efter mörkrets inbrott. På Terça Negra (svart tisdag), varje tisdag, samlas band och dansare på Patio de São Pedro i Santo Antonio området och uppträder tillsammans. Det var en mäktig stämning bland unga och äldre som samlades och tog en svängom tillsammans till musiken. När det tog slut monterades scenen snabbt ned och torget kändes fort inte lika tryggt. Vi blev tipsade om och fortsatte festen ett gäng kvarter bort med reggaekonsert, gula plaststolar och öl blandat med olika former av okända droger som erbjöds från alla håll. Recife var häftigt. Ett annat Brasilien än Rio, en annan musikkultur och en annan stämning. Se till att vara där på en tisdag.

Olinda

Olinda ligger någon timme från Recife, mindre och mer hanterlig storlek. Deras karneval är också mycket populär. Lugnt och vackert att promenera i alla gånger värt ett besök.

Praia da Pipa
Kanske 8 timmar vidare norrut så kom vi till Praia da Pipa. En liten by dit västerländska turister chartras och bartenders kunde tacka och hälsa på svenska, vilket dittills i Brasilien inte hade hänt. Vi levde strandliv, åt och dansade barfota i sanden igen, badade med delfiner och gick långa strandpromenader. Levde ett mycket behagligt turistliv. Praia do Amor, kärlekens strand och Praia do Golfinos, delfinernas strand, finns på gångavstånd vilket väl egentligen säger tillräckligt?

Natal/Praia do Ponta Negra

Jag och mina vänner skildes åt. De fortsatte med flyg till Colombia och jag åkte vidare norrut. Utanför Natal ligger Ponta Negra där jag spederade några dagar med en äldre brasiliansk kvinna som adopterade mig som sitt barnbarn. Vi åkte till Pirangi och såg det största och äldsta Cashewnötsträdet, hängde på stranden och åkte på Buggy-tour, med Jeepar runt i omgivande sanddynor. Något som egentligen påverkade miljön negativt och ingenting jag skulle rekommendera idag. En kväll satt jag och tittade på forródansande par på ett torg i timmar, en musikgenre som blev vanligare ju längre norrut jag kom.

Buss
Sedan följde 2,5 dagar på ett antal bussar. Först nattbuss från Natal till Fortaleza, på 9 h, sedan många långa timmar på Fortalezas fuktiga busstation i grå betong, följt av ca 30 h till med slutstation Belém. Om den enormt jobbiga och långa bussresan samt andra bussresor kan ni läsa om här.

Från Fortaleza är det annars många som åker vidare till Jericoacoara som Vagabond har skrivit om här och här. Tyvärr hann jag inte dit.

Belém
Mitt första intryck av Belém var inte lyckligt men förbyttes snabbt när jag fångades av stadens fuktiga charm. Läs mer om det här.

Båt längs Amazonas. Belém-Santarém/Alter do Chão-Manaus

Något alldeles unikt och liksom karnevalen en barndomsdröm som blev sann. En annorlunda resa som du kan läsa mer om här.

Jag avslutade sedan min första Sydamerika-tripp i Manaus och flög tillbaka till Sverige därifrån. I Manaus var jag sjuk, yr och illamående, besökte sjukhus, oroade föräldrarna och svimmade på toaletten så mycket andra minnen än från hostelsängen har jag tyvärr inte därifrån.

Två saker till...
- Taxi i storstäderna var alltid ett virrvarr då chaufförerna ofta inte visste vägen själva. Kolla kanske upp större trafikleder i närhete innan för att hjälpa dem på traven.
- En del pratar engelska, andra inte, vanligt inom turistbranchen men ojämnt bland allmänheten. Från min spanska adderade jag portugisiska ord jag lärde mig längs vägen och började tillslut prata någon slags porteñol (blandning mellan spanska och portugisiska) och lyckades göra mig förstådd.

Ett urval av bilder. Se fler i hänvisade inlägg.

monoII pedras azuisjuliarj 064.jpg
Världens vackraste utsiktsplats? Från Jesus-statyn i Rio de Janeiro
Imagemjulia 217.jpg
Praia do Frances utanför Maceió
Brentjuliabr 019.jpg
Recife
Nya kameranamazonas 003.jpg
Utsikt över Recife från Olinda
Brentjuliabr 029.jpg
Guldfiskar till salu i Recife
Brentjuliabr 067.jpg
Praia do Golfinhos bredvid Praia da Pipa
Brentjuliabr 147.jpg
Sanddynor utanför Natal

2014-03-18 18:42 Kommentera
Kategori: Amazonas, Brasilien, Buss, Musik, Rio de Janeiro, Strand, Vattenfall

Favoriter i repris

2014-01-20 16:13 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Strand, Vattenfall

Det blir ju ändå så att vissa platser fastnar mer än andra. Vissa människor blir nära vänner på vägen och på vissa stränder känns sanden mjukare.

En vän där hemma i Sverige påminde mig i lördags om att vi ses om två veckor. Jag vet att jag ska åka hem snart men har liksom ingen riktig uppfattning om när. I slutet på januari har jag sagt ett tag, och slutet på januari börjar närma sig.

Därför har jag ju velat besöka det där jag tycker mest om innan dess. Mina vänner utanför Otavalo som må vara de vackraste av alla människor, vi fyndade koftor och halsdukar på marknaden och nu behöver jag inte frysa när jag kommer hem, lekte med hundvalparna och tittade på utsikten över bergen och dalarna med barnen och vi åkte återigen till Cascada, vattenfallet, Peguche. Vi har skumpat ned ännu en natt längs Andernas sluttning och somnat till ljudet av vågorna på Hotel Baloo i Canoa. Det var mulet men sanden var varm och fruktsalladerna exemplariska.

Och sedan missade vi bussen, sådant som händer när ingen dubbelkollar tiden, och den omvägen kändes onödig.

Men nu sitter jag på andra sidan kontinenten ännu en gång för det blev så att jag ville tillbaka till Buenos Aires också. Det är svettigt som det är i januari och ikväll hoppas vi på regn för att friska upp luften. Jag ska äta empanadas och glass i mängder, dricka rödvin och göra det som jag tycker mest om här.

Sydamerikabloggen kommer snart att leva vidare från andra sidan jordkloten vilket känns en smula tråkigt och absurt, om än så har jag fortfarande mycket att skriva om.

IMG_3081.jpg
Textilier på marknaden på Plaza de los Ponchos, Otavalo
IMG_3087.jpg
Berg, Otavalo
IMG_3179.jpg
Hav, Canoa
IMG_3189.jpg
Stad, Buenos Aires

2014-01-20 16:13 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Ecuador, Strand, Vattenfall

Kontraster

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

For tva veckor sedan stod jag pa en trottoar i Medellín och drack ol med nagon italienare, nagon argentinare och ett gang colombianer. Vi hade en natt dar innan vi 20 busstimmar senare nadde den ecuadorianska gransen.

For nastan en vecka sedan firade jag en vans examen med finvin i Canoas morka natt och somnade till ljudet av vagorna som slog upp over Stilla Havsstranden.

I tisdags var jag pa en cermoni har i Quito for att fira den sista fullmanen for aret.

Nu, alldeles nyss, kom jag tillbaka fran Pinsaquí, strax utanfor Otavalo, och en liten by dar majoriteten pratar quechua och jobbar med artesanías. Under veckan vaver de, stickar och syr for att sedan salja det pa den kanda lordagsmarknaden i Otavalo dit turister vallfardar for att hitta de mest prisvarda Alpacatrojorna att varma sig i.

Igar gick vi runt i byn och var buenos días, buenas tardes och buenas noches med varenda en. Pa kvallen akte vi till Ibarra dar presidenten talade och prisade sitt folk och sitt land. Idag handlade jag sadana sandaler som jag hela mitt liv har letat efter, i Otavalo. Vi akte till sjon Yahuarcocha och at fisk vid strandkanten och sedan akte vi till vattenfallet Peguche. Och hela tiden berattar de historierna, legenderna och myterna fran omradet, om vaxternas, vattenfallets, regnets och solens krafter. Om hur agg och ramsor kan bota smarta och om hur vaxter kan uppfylla mina onskningar.

Och dessa kontraster mellan dessa resor de senaste veckorna gor mig snurrig och det kanns som en evighet eller mer an sa, sedan jag slumrade halvdaligt pa bussen fran den colombianska gransen och in i Quitos kalla natt.

Pa sondag bar det av igen over gransen och jag fick precis hora att jag ska fira jul i en colombinask djungel. Det ar nog det enda som saknas for att denna resa pa alla mojliga satt ska bli fullandad for denna gang.

IMG_2538.jpg
Fran julbelysning i Medellín
IMG_2544.jpg
Till en strand i Canoa
IMG_2657.jpg
Min van Marujita
IMG_2680.jpg
Och hennes familj vi sjon Yahuarcocha

2013-12-20 03:51 Kommentera
Kategori: Berg, Buss, Colombia, Ecuador, Quito, Resa, Strand, Vattenfall

Patagonien

2013-10-11 00:45 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Vattenfall

Min vän, Tilde Sundberg, berättar om vår resa till El Calafate:

Det var i mars månad för två år sen. Ensam checkade jag in på flygplatsen i Buenos Aires med knacklig spanska för att bege mig söderut, långt söderut. Till El Calafate, sydligaste delen i Patagonien, på argentinska sidan. Värt att betala den rätt dyra inrikesflygbiljetten bara för flygvyn. Berg i böljande former där turkosa laguner och sjöar plötsligt poppade upp. En sådan där färg som man inte kan beskriva. Plötsligt börjar planet sjunka och jag tänker vad händer. Vi är mitt ute i ingenstans? Långsamt sjönk vi ner och rätt som det var låg en landningsbana där. Går ut från planet och min första reaktion är: frisk luft, jag kan andas! Rena lyxen efter två månader med tjock och fuktig luft i vad som annars är världens bästa stad, Buenos Aires. Drar till hostelet America del Sur, där ska du bo när du drar till El Calafate, och träffar Julia. Vi beger oss ut i den perfekta och friska, kyliga luften. Sniffar på lavendel och går runt i staden som består av typ en gata. Med hus som för tankarna till alperna. Omgivna av träd som får mig att tänka på Toscana. Får se de första flamingornas i mitt liv. Handlar mat i kanske den enda mataffären som finns i staden och vi lagar soppa som skulle kunnat göda 20 pers. Tidig uppgång dagen därpå för besök i en nationalpark, matlådorna med gårdagens soppa är givetvis med. Exalterade sitter vi på en buss, kommer in i parken, betalar 100 pesos och snart ser vi den, vi skymtar en del av den. Jag pratar om Perito Moreno glaciären. Tredje största i världen, större än Buenos Aires city. Nertryckt mellan vackra berg sköt den upp från det turkosa vattnet som en blåvit vägg. Återigen en blå färg som det inte finns ord för. För mäktig, för hög och stor för att fatta, ofattbart att sådant här finns på vår planet, på andra sidan Atlanten. Promenad genom skogen med de vackra formade träden (har jag glömt att nämna det? Jag och Julia har nog trädfetisch, vi är besatta). På med skor med vassa spetsar. Upp på glaciären. Utsikt åt alla håll. Det spricker upp, solen kommer fram, regnbågar kommer upp vid glaciären, framför bergen. Vi ser något vattenfall på långt håll. Vi kan dricka vatten från glaciären och aldrig har vatten smakat så gott. Solen gassar på. Vandrar runt, upp och ner, hit och dit. Kan nog inte fatta hur vackert det är. Avslutningsvis får vi alfajores (typisk argentinsk sötsak) och whiskey. Med is från glaciären. Tillbaka till hostelet där personalen garvar åt oss och undrar vad vi har gjort egentligen, antagligen hade vi bränt oss tokmycket. Garvar än idag när jag tänker på det.

Julia skrev att det typ var som att vandra på månen. Jag håller med. Kan fortfarande inte förstå att jag varit där, att vi har varit där. Ännu mer ofattbart blir det när man kollar på kartor och inser hur långt söderut man varit i Sydamerika. Finns hur mycket sevärdheter som helst på denna fantastiska planet men snälla åk till El Calafate. Åk till Patagonien. Bara åk!

Med all kärlek /Tilde Sundberg

1.jpg
Perito Moreno. Foto: Tilde Sundberg
2.jpg
Foto: Tilde Sundberg

2013-10-11 00:45 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Vattenfall

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206