Sydamerikabloggen

Vackrare verklighet?

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Jag minns när jag läste Per J Anderssons krönika För den som reser är världen vacker för ett tag sedan. Orden fastnade men jag kan inte riktigt hålla med. Jag skulle snarare vilja säga

att världen blir verkligare för den som reser.

Med den omvärld som vi lever mitt i får vi genom resande en större förståelse för en plats som vi besökt och sedan läser om i morgontidningen. Torkan i Kalifornien är förståelig för mig när jag själv sett gröna gräsmattor och torra kullar. Mycket blir vackrare men skillnaderna och många svenskars privilegierade lyxliv gör att det för mig skaver än mer att möta den fattigdom som finns på många håll. Som turist i ett fattigt land går det inte att komma undan de extrema ojämlikheter som existerar. Pojken utan armar och ben som låg på en refug i vältrafikerad väg i Rio de Janeiro gjorde inte Brasilien vackrare för mig, bara belyste den fattigdom som finns och visade mig en annan verklighet. Den svenska mannen som jag mötte en tidig morgon efter en nattbuss i Ecuador för lite mer än ett år sedan som sa att asiater är mer skärpta än sydamerikaner, vägrade lära sig spanska för att slippa prata med dem och sedan raggade på min colombianska vän gjorde inte resande i sig vackrare för mig. Han förstärkte bara mina idéer om att resandets innebörd är individuellt för var och en. Det kan öppna lika många dörrar som det kan stärka redan existerande fördomar om platser och människor med annat ursprung än det egna. För andra är resandet en flykt från en otrivsam verklighet där hemma, till sol och pool, eller en möjlighet att förverkliga sig själv, bete sig som en annan, göra saker som man aldrig skulle göra hemma, varelse det handlar om att köpa unga kvinnor för en natt eller prata med spännande främlingar som ger en nya insikter om livet.

För den som reser och ser världen som vackrare kan gälla för den som väljer att se det fina och blunda för en omgivande verklighet. Brasilien är mycket dansande, trummande och spännande människor men det är också fattigdom och benstumpar som inte kan gå själv och flyttas runt från refug till vägkant av jag vet inte vem. Världen kan vara hur vacker som helst och många gånger alldeles fantastisk men många platser som vi reser till har ofta en baksida som inte är lika skimrande av skönhet som jag tycker att Per J Andersson i sin krönika får det att låta som.

Genom att resa bli världen omkring oss verkligare, platser blir ansikten oavsett om det är från en pool-kant på ett All-inclusivehotell i Turkiet, till en frukost på ett snabbmatställe i Los Angeles med trötta servitriser eller kostymklädda män som får skorna putsade av ungdomar som borde sitta i skolbänken på Quitos gator, men om resande automatiskt minskar rasism är helt beroende på resenären själv och vad hen väljer att se eller inte se.

monoII pedras azuisjuliarj 065.jpg
Jesus hjälper inte alla i Rio de Janeiro

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Highway 1 och Los Angeles

2015-03-12 15:12 Kommentera
Kategori: Kalifornien, Los Angeles, USA

USA 2012 470.JPG

Bilandet längs den amerikanska västkusten fortsätter söderut och vi har nått Kalifornien. Läs tidigare inlägg om Vancouver och Vancouver Island HÄR och om Seattle och Portland med mera HÄR och Joshua Tree och San Francisco HÄR.

HIGHWAY 1

Det är sol bakom dimman och vi lyssnar på låt efter låt som sjungen om Kalifornien, om drömmar, sol och krossade hjärtan. Vi kör längs Highway 1. Det känns lika magiskt som på film. Klippor och slingriga vägar längs bergen. Stillahavsvågor och vita stränder.

Vi tar en paus och vi märker sedan att det droppat från vår bil. Trötta efter evighetskörning och vi är rädda för att bromsvätskan läcker. Att vi inte kan bromsa innan nästa stup. Att vi inte kan svänga i nästa kurva. Tyst stämning i bilen. Destination Gualala och vi hade skrattat innan om hur något kommer hända i Gualala. Vi kommer nästan ända fram. Vi svänger in på ett tyst mörkt stugområde där vi får sova i en stuga över natten. Äta frystorkat från kiosken till middag. Och sedan ännu en sån där upplevelse som jag kommer le åt in i mina sista dagar. Vi bor nära en fyr vid kusten och det luktar hav. Vi går längs en grusväg i dimman. Springer genom dimman som är rosa och det börjar bli mörkt och vi har absolut ingen aning om var vi är på väg. Vi klättrar över taggstängslet och fortsätter vandra över fälten. I dimman och skymningen och vi ser knappt någonting. Hör vågorna långt borta och ser på varandra och bara känner att det här nog kanske är bland det vackraste som hänt.

Morgon och vi är fortfarande lite rädda att bilen är paj. Vi närmar oss Gualala och vi hittar en bilbegravningsplats där mekanikerna kollar dens hälsa. Och den kommer leva ett bra tag till hälsar de, det är bara luftkonditioneringen som droppar. Vi kan andas ut. Äter frukost intill vägen och tittar ut över havet och den vita stranden. Gamarna cirkulerar över våra huvuden.

Vi planerar för vinvandring i Napa Valley. Men mycket är stängt och hettan i dalen är enorm. Vi kör länge tillbaka. Letar ännu längre efter ett ledigt Motell-rum. I Petaluma var de mönstrade tapeterna, akvarelltavlorna och täckmattorna inte lika charmiga. Maten på Applebies inte lika spännande. Besticken lite klibbigare och vattnet smakade ännu mera klor. Sängen luktade ännu mer desinfektionsmedel.

Morgonen efter åker vi till ännu en skog med stora Red Wood-träd. Ser Golden Gate-bron och San Francisco på avstånd bakom soldiset. Vi åker vidare över bron. som jag alltid har drömt om, sedan igenom staden och på återseende.

USA 2012 512.JPG
Red Woods

I Montara ligger vi på stranden. Äter den största grekiska salladen genom tiderna. Aktar oss för de stora vågorna. Borrar tårna ner i den heta sanden och känner solen bränna våra ryggar. Äter Ceviche på lyxrestaurang. Och vi bor vid havet och somnar till ljudet av vågorna på Point Montara Lighthouse och jag tänker att här skulle jag vilja stanna länge, länge och bara titta på havet, himlen, stjärnorna, träden, stranden och bergen.

USA 2012 526.JPG
Stranden i Montara
USA 2012 529.JPG
Hostel Point Montara Lighthouse
USA 2012 553.JPG

Ännu en morgon med dimma, dis och svala havsvindar. Bagels och svagt kaffe till frukost på en beach club nära Princeton och Half Moon Bay. Vi vandrar staden runt. Skriver vykort på ett café och dricker varm choklad. Åker bil längs kusten och tröttnar inte. Äter pasta i Santa Cruz. Går längs stranden och blir rädda för den plötsligt hektiska miljön som anfaller oss genom ljud, barn, glassar, berg-och dalbanor, lotterier och allt som hör nöjesfält till. Den helt plötsligt väldigt amerikanska storheten, de smala höga palmerna och boardwalksen. På kvällen entrar vi Monterey. Vi besöker det välkända Akvariet som ska vara så känt och vackert, magiskt och fantastiskt. Det är mest fullsmockat och döda fiskar som flyter på ytan. Vi äter picknicklunch i sanden i Carmel by the Sea. Bakom buskar i skydd av vinden. Solen bakom moln men sanden är varm och vi läser och sover i timmar. Till middag äter vi ostron och ännu en skaldjurspasta.

USA 2012 567.JPG
Monterey Bay Aquarium

Vi kommer in i området Big Sur och havet är fortfarande lika blått. Gröna vindbitna träd. Slingrande vägar. Och vi äter den godaste pastamedpestolunchen någonsin och tittar ut över vågorna. Vi ligger på Hearst Castle Beach. Badar och går ut längs piren. Borrar ner fötterna i den varma sanden igen och känner solen bränna.

USA 2012 572.JPG
Big Sur
USA 2012 577.JPG
Hearst Castle Beach

I Morro Bay finns ett kärnkraftverk som förstör utsikten. Mest bara restauranger och Motell. Pizzamiddag och de fyller på våra glas med mycket Coca Cola.

Det har gått ännu en vecka.

Vi lämnar kärnkraftverket bakom oss med destination Los Angeles. Änglarnas, drömmarnas, mardrömmarnas och kändisarnas stad. Solsken, rullskridskor, döda kändisar, paparazzis och hela världens nav av västerländsk så kallad nöjeskultur. Allt finns här.
På vägen stannar vi i Solvang. En så kallad dansk by efter dansk modell. I plast, fejk och blonderade hår. Danska pannkakor och smörrebröd.
Vi stannar också på stranden Refugio någonstans där i närheten. Borrar tårna i sanden. Badar och vattnet är varmare ju längre söderut vi kommer. Solen står högre upp och bränner mer. Jag älskar det.

LOS ANGELES

Med nervös stämning i bilen ökar trafiken längs de allt bredare motorvägarna. Jag kan fortfarande blunda och se framför mig den hetsiga stämningen på motorvägen. Jag tror att vi ska dö. Köra av vägen och orsaka krock med blod, benrester och bilexplosioner som följd. Det har ju gått så bra hittills liksom. Någongång däri mitten byter vi förare. Trafiken tätnar än mer och avfart efter avfart leder till en ny påfart på ännu en väg och ännu tusen glittrande bilar i kvällssolen.

Men vi kommer fram. Hela och i liv till Santa Monica. Vi går ner till Santa Monica Beach. Ser Santa Monica Pier. Och den där absurda känslan av att vara någonstans som man läst så enormt mycket om.
Vi äter hamburgare och dricker öl. Tittar på rugby på storbild. Går hem längs gatorna i en av världens mest fascinerande städer. Kackerlackor på rummet. Ännu ett sånt där Motell där man inte riktigt vill ta i någonting. Men ändå liksom helt okej. Lite smutsigt, lite väl mönstrat, standardtavlor. En soffa man inte ville sitta i.

USA 2012 582.JPG
USA 2012 584.JPG
Santa Monica

På morgonen åt vi ännu en bagelsfrukost med cream cheese och juice och kaffe. Vi åkte till Getty Center. Det där konstmuseet uppe på höjden där man ser ut över hela Los Angeles. Gustav Klimts linjer och Herb Ritts foton. Vi körde ännu en gång in på en motorväg, av på en annan och upp på en ny. Korsade filer och krockade nästan med lastbilar. In på Sunset Boulevard. Åt japanskt till lunch. Trötta i värmen. Sen åker vi Mulholland Drive fram och tillbaka. Ser mest låsta grindar. Berg och skyskrapor i soldiset. Havet där bakom. Känner heta vindar.
Vi kör tillbaka till lugnet och tryggheten i Santa Monica. Går längs Venice Beach. Fascineras av folklivet. Människorna. Uteliggaren som hotar med att rösta på Romney om vi inte ger honom pengar. De där som svingar sig i ringar och gör akrobatiska konster i lekplatserna för vuxna som finns längs den gigantiska stranden. Ser privatplan landa i fjärran och undrar hur många miljonärer som korsar denna stad i luften. Äter indiskt och dricker mycket öl igen. Släpper spänningarna efter hetsig dag på vägarna.
Söt frukost på sött fik med missmatchad inredning av allt av det mesta. Väl på uppfarten kör jag nästan på en snubbe med en skateboard som vill köra framför min bil när jag kör. Han skriker att jag borde åka hem.

USA 2012 589.JPG
Getty Center
USA 2012 596.JPG
Utsikt från Getty Center
USA 2012 613.JPG
Venice Beach
USA 2012 619.JPG

Sen låg vi på stranden resten av dagen. Såg delfiner som lekte i vågorna och tog farväl av staden en sista kväll.

Vi fick en första sniff och någon så kallad överblick av Los Angeles men inte mycket mer än så. Följande morgon kändes det ändå okej när vägarna blev mindre trafikerade ju längre därifrån inåt landet vi åkte, mot Joshua Tree.

Mer om det i nästa inlägg.

USA 2012 601.JPG
Bara nästan

2015-03-12 15:12 Kommentera
Kategori: Kalifornien, Los Angeles, USA

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206