Experten: “Kina har ett imageproblem i väst”

Det var omkring 2012 som Vagabond började skriva mer om Kina. Plötsligt hade det stora landet i öst börjat bli intressant för såväl politiker och företagare som privatpersoner. Istället för lata dagar i Goa skrev man om mat och kultur i Hongkong, cityguider för Peking och Shanghai.

När Vagabonds Per J Andersson reste till Peking 2012 skildrar han mötet med en viss Gillian Yip:

“Gillian går fram till datorn och klickar på “stäng av” medan hon berättar om sitt jobb. Hon försöker få skandinaviska företag att investera i Kina. Men efter de senaste finanskriserna är det ombytta roller.

– Nu har ni ont om pengar. Nu kommer ni och frågar om vi vill investera hos er, säger hon och visar bilderna på väggen där hon syns tillsammans med svenska handelsdelegationer och kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

– Kan Kina rädda Europa?

– Vi måste. Men Sverige klarar sig ändå. Ni jobbar flitigt, precis som vi kineser. Men norrmännen är lata. För att inte tala om Sydeuropéerna. Inte så konstigt att de har problem så lata som de är.”

Möjligheter, företagande, kungafamiljen. Det satsades rejält på relationen med Kina. Ett år tidigare hade dåvarande utbildningsministern i Sverige, Jan Björklund, sagt till Ekot så här om kinesiska i svenska skolor: “[…] är det så att franska, tyska och spanska i framtiden kommer vara viktigare än kinesiskan, och det tror inte jag. Och därför så bör kinesiskan också bli valbart ämne på alla skolor så småningom i Sverige.”

Men så ser det inte ut idag. Samtidigt blev reportagen och cityguider från Kina färre och färre. Vad hände egentligen? Varför reser vi inte mer till Kina? Och hur är det att resa till Kina 2024?

Bevakningen av Kina

Den 19 augusti 2020 publiceras trailern för Sveriges Radios nya satsning, Kinapodden. I introt till podden står det: “Här i Kinapodden får du dramatiska världshändelser, spännande historier och närgångna skildringar av vardagslivet från det stora landet i öster.”

I de två första avsnitten avverkar programmet fördjupningar om videoappen Tiktok och den globala storpolitiken, den nya säkerhetslagen i Hongkong och relationen mellan Kina och Belarus, deras näst sista avsnitt har rubriken “När Kina tar över världen”. Det råder ingen tvekan om att Kina har en stor roll i världspolitiken. Trots det publicerades det sista avsnittet av podden den 27:e mars. Sveriges Radio hade beslutat att lägga ner Kinapodden och avskaffa Ekots Kinakommentator på grund av ett enormt sparpaket på 225 miljoner kronor.

Kritiken lät inte vänta på sig. I Svenska Dagbladet skrev Tao Chan, representant för rörelsen Befria Hongkong, att “i en tid då världen bör vara mer uppmärksam än någonsin på nedmonteringen av demokratin och yttrande- och pressfriheten i Hongkong, markerar nedläggningen av SR:s Kinapodden en oroväckande reducering av den kritiska och oberoende nyhetsrapporteringen.”

Sveriges Radios programdirektör Sofia Wadensjö Karén förklarar beslutet i sin blogg: “Kina är givetvis även fortsatt ett mycket viktigt område att bevaka. Det ska göras inom andra program, till exempel i den dagliga nyhetspodden Dagens Eko, som varje vardag gör ett längre nedslag i ett aktuellt ämne, inte sällan med hjälp av någon av våra specialreportrar. Och – förstås – av vår fasta korrespondent i Peking.”

Men vad säger Kinapoddens tidigare programledare Björn Djurberg om beskedet?

– Jag blev vädligt förvånad när nedläggningsbeslutet kom och ingenting jag har hört sen dess har ändrat min åsikt. Jag tycker att det hade varit bra om podden fick vara kvar. Det finns ingen annan i Sverige som gör samma djuplodande journalistik om landet. Kina är viktigt och det som sker där påverkar världen i sin tur, och oss här i Sverige också, säger Björn.

Att det Kina gör har stor inverkan på omvärlden blev mer uppenbart efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, eftersom Kina satsar mycket på sina relationer med Ryssland. 

– Även EU har tuffat till sig nu och det finns uppenbara målkonflikter i relationen med Kina, och Sverige har ju sagt att man ska följa EU:s linje i mångt och mycket. Och EU kallar ju Kina bland annat för en “system-rival”, säger Björn.

Svenskens syn på Kina

Det svaga intresset för Kina, och det faktum att många svenskar inte reser till landet, har flera faktorer tror Björn.

– Kina har ett imageproblem i det så kallade “väst” med allt fler konfliktytor som finns idag. Kina har alltid varit, i modern tid, en enpartistat – en enpartidiktatur, men som sedan den här så kallade “intresse-toppen” runt 2012 har det gått i allt mer auktoritär riktning då Xi Jinping kom till makten. Jag tror att Kina blir mindre attraktivt då – även för turister att besöka landet, säger Björn.

I rapporten “2023: Sverige och Kina i återblick”, från Nationellt kunskapscentrum om Kina, har man tagit del av forskningscentret Pew Research Center sammanställning av hur olika länders invånare ser på Kina. Enligt forskningscentret ökade andelen svenskar som har en negativ bild av Kina från 40 procent till 85 procent mellan åren 2007 och 2023. I rapporten skriver man: “2023 anser hälften av svenskarna att Kina är en rival eller till och med motståndare till Europa, vilket är bland de högsta andelarna i Europa. De allra flesta svenskar anser även att Kina inte bidrar särskilt mycket, eller alls, till fred och stabilitet i världen.”

Övervakning som avskräcker  

Förutom den negativa bilden av Kina finns det andra höga trösklar som eventuellt stoppar svenskar från att resa till Kina just nu, tror Björn. Bland annat nämner han de strikta restriktionerna efter pandemin, dyra biljetter och språket. Man klarar sig inte på engelska i Kina.

– Det finns såklart översättningsappar som gör det lite lättare, men för att ens kunna nå dina appar måste man ladda ner en VPN, säger Björn.

Ännu en potentiell orsak varför en del drar sig från att resa till Kina är övervakningen. Censuren i Kina är omfattande och utan VPN (virtuellt privat nätverk) kan man säga hej då till en stor del av internet när man reser in i landet. Det gäller bland annat utländska nyhetssajter, Google (dvs även Gmail) samt plattformar som Facebook, Twitter, Instagram, Pinterest, YouTube, Vimeo, Tumblr och Wikipedia.

Men samtidigt är det vanligt att turister och andra besökare använder VPN för att komma åt just dessa plattformar. Vad är det som gäller egentligen?

– Jo, det där är ju en knepig fråga. Det är tekniskt sätt olagligt att använda VPN-tjänster som inte är ”godkända”, men det är väldigt få, om några, utlänningar vad jag vet som drabbats av detta. Det är ett typexempel på en bred gummiparagraf där myndigheterna kan godtyckligt sätta dit eller hota den de vill, främst sina egna medborgare, i avskräckande syfte, men där man blundar för att till exempel näringslivet är beroende av VPN för att ens fungera i Kina, förklarar Björn.

En annan tröskel för turister har varit betallösningarna när Kina håller på att bli ett kontantfritt samhälle. Kinesiska medborgare har sedan länge kunnat betala med mobiltelefonen via “super-appar” som WeChat. Som turist kommer man att stöta på detta. Taxin betalas via qr-kod och på restaurangerna sitter det ofta en qr-kod på borden där man beställer och betalar. I matbutikerna betalar man ofta med självbetjäningsappar. 

– Nuförtiden går det nog att koppla sitt utländska bankkort till en av de här apparnas betallösning på enklare vis än vad det varit tidigare. Men vill man ladda ner appen i mobilen, med tanke på Kinas informationskontroll och bevakningssamhälle. Det är ett individuellt val man står inför som turist, säger Björn.

Vill Kina verkligen ha turister, kan man ju undra? De verkar klara sig bra utan – i motsats till andra resmål som Thailand.

– De senaste månaderna har man sett hur Kina gentemot vissa länder infört visa-fri inresa om man kommer som turist. Inte för Sverige, men Tyskland och en del andra europeiska och asiatiska länder. Och det, tycker jag, tyder på att man vill visa på en viss öppenhet. Det är inte bara svenskar som inte reser hit – utländska turister har alltid varit en minoritet jämfört med de inhemska kinesiska turisterna. För de kinesiska turistorterna och branschen är de inhemska turisterna betydligt viktigare för att de är fler och det är mycket lättare att ge dem service. 

Kina som resmål 2024

Men som turist behöver man nog inte vara särskilt orolig för att bli bevakad eller hamna i trubbel, tror Björn. Men som resmål är det kanske inte vad svenskarna är ute efter. Innan pandemin minns Björn att han hört bekanta inom turistbranschen säga att Kina är ett land man inte återvänder till.

– De sa någon i stil med att “de som har rest till Kina har redan rest till Kina”. Det är inget resmål som är avkopplande. Det är ett intensivt samhälle med mycket människor.

En återkommande kommentar om Kina som Vagabond fått på sociala medier är att landet är “fullt med smoggiga storstäder”. Förutfattad mening eller finns det andra sidor av Kina man lätt missar som turist?

– Städernas luftkvalitet har blivit avsevärt bättre i Kina, den är är inte bra, men bättre. Och man kommer ju vara mycket i storstäder om man reser till Kina. Det är ofta svårt att hitta naturupplevelser på det viset vi tänker oss. De platser som är kända är väldigt exploaterade och uppstyrda skulle man tycka som svensk. Att tro att man kommer upptäcka någonting nytt före alla andra kan man glömma, säger Björn.

Två regioner som Björn ändå tycker har vacker natur är Qinghai och Yunnan.

Qinghai ligger i den nordöstra delen av Tibetanska högplatån. Lite längre bort från de mest upptrampade turistspåren. Här finns Qinghaisjön, Kinas största sjö, och vackra bergsmassiv. Provinshuvudstaden är också värd att upptäcka. Björn beskriver den som “Peking för 10 år sedan” och att det var som att resa tillbaka i tiden.

Yunnan är en provins som lockar många turister. Såväl utländska som inhemska turister reser hit, men Björn tycker inte att det nödvändigtvis är störande om man bortser från de främsta turistorterna Lijiang och Dali. I Yunnan är det lite mer avslappnat om man vill bort från städerna, kontrollen och övervakningen. Ju längre söderut man kommer desto mer avslappnat, tycker Björn.

Om man kommer som turist till Kina är Björns tips att vara öppen och våga testa på nya saker. Bland annat ska man inte förkasta saker för att man tycker att någonting är “turistigt”.

– Jag tror att i Sverige, det är kanske en egen fördom, så finns det en romantisk bild av att så länge något är oexploaterat så är det bra per definition. I Kina, med tanke på att många av de här stora turistplatser är exploaterade och “fixade”– vilket är sakens normala tillstånd här, så behöver det inte vara dåligt. Det kan till exempel vara jättekul att åka till sommarpalatset i Peking eller muren även om det är uppstyrt.

Om man gillar mat menar Björn Djurberg att landet är otroligt spännande. 

– Maten är verkligen den stora behållningen av att resa till Kina. Det finns ett stort kök i landet; olika maträtter, olika typer av mat i olika delar av landet. Även när kineser reser inom landet är det mycket matbetonat – “vad äter man här”? Så gillar man mat är Kina absolut ett resmål som är värt det! 

Ja, så vad tycker du. Är det värt att resa till Kina?

– Jag tycker att oavsett vad man tycker om Kina, så ligger landet där det ligger och kommer inte att minska i betydelse. Och att ha en viss förståelse kan vara bra, om man vill. Och ett sätt att få förståelse för ett av världens största och mäktigaste länder är ju genom att resa dit. Jag tänker inte uppmuntra folk att resa dit om man inte vill det, men jag tror inte att man blir besviken på perspektivet man får, på världen och Kinas roll i världen, genom att resa dit.

– Och verkligheten är inte svart och vit, och även om det ser mörkt ut för den politiska utvecklingen så bor det många människor i Kina som inte är politiskt aktiva.

Björn Djurbergs 3 Kina-tips

Björn Djurberg var fram till nyår Sveriges Radios korrespondent i Peking. Han har jobbat, och jobbar för närvarande, på P4 Jämtland. Tidigare har Björn jobbat på TV4 Nyheterna i Malmö och P4 Blekinge och varit frilansande medarbetare i Kina för TV4 Nyheterna. Han har en kandidatexamen från Lunds universitet i kinesiska och historia och är uppväxt utanför Östersund. Här är hans tre tips i Kina:

Shenzhen

Shenzhen är en av Kinas megastäder men för ett par år sedan fanns det knappt, på 80-talet var det bara en liten fiskeby. Idag är den större än sin granne i söder, Hongkong. Här är allt nytt och det finns en speciell vibe i den staden, en slags inflyttar-känsla som gör att staden är annorlunda. Och till skillnad från många andra städer är den rätt tyst tack vare mängden elbilar och elbussar.

Wuhan

Staden och dess ökända marknaden som hela världen lärde känna vid pandemins utbrott. Men staden har mycket mer att erbjuda, bland annat maten. Här kan man prova règānmiàn, en nudelrätt som på engelska kallas “Hot dry noodles” eftersom den serveras utan någon buljong. Wuhan är en av Kinas största och viktigaste städer och ligger vid yangtzefloden.

– Det kan vara en kulturhistoriskt viktig stad. Den där fisk- och skaldjursmarknaden, där det första klustret av covid-sjuka upptäcktes, finns ju kvar. Och än idag, vad jag vet, är den fortfarande avspärrad. Vill man se en nutidshistorisk plats kan man ju resa dit.

Sichuanprovinsen

Många känner kanske igen platsen för den starka maten som är förknippad med Sichuan. Det är inte landets enda provins känd för sin starka mat. Medan till exempel Wuhan är den starka maten skarp, brännande stark, medan den i Sichuan är mer  “avdomnade” eller smakrikt stark”. Vill man prova mycket mat kan man bege sig till provinshuvudstaden Chengdu.

Extratips! Tåg i Kina. 

– Snabbtågsnätet är fantastiskt bra utbyggt vilket underlättar resor inom landet. Tåget har handlat mycket om att ta sig från punkt A till punkt B, både för kineser och turister. Men idag är nätet så bra utbyggt, och det går så många tåg och priserna är relativt låga, att man kan göra en spontan grej av det och tågluffa. Man kan hoppa av flera gånger på vägen och upptäcka mer av Kina. Att åka tåg i Kina är något jag absolut skulle säga är någonting jag jättegärna skulle vilja göra som turist.

---

Text: Helle Kikerpuu • 2024-04-21
Nyhet • Intervju