Kasinon för speldjävlars skull

Betraktar en tidningsbild där Sveriges vice
statsminister inviger det nya kasinot i Stockholm genom att
premiärsnurra rouletten. Margareta Winberg säger:

”Invigningen i kväll innebär att Stockholm förstärker
sin position som internationell storstad med brett utbud inom
-restaurang- och nöjessfären. Sveriges huvudstad får -ytterligare lite
internationell touche. Utbudet av kultur, musik, mat, design och
arkitektur kompletteras i och med kvällens -invigning med ett riktigt
kasino, vilket jag varmt välkomnar.”

Undrar om de som verkligen marknadsför Sverige genom
konst och design, mat och musik, gillar att buntas ihop med spel om
pengar?

Och varför anses bingo som töntigt, enarmade banditer på
Finlandsbåten som misär men kasinon som eleganta? Det är ju samma sak.
Men aldrig ser vi svenska ministrar inviga bingohallar och lovorda den
nya turistattraktionen.

Sundsvall har också ett kasino. Det råder polarmörker
när jag anländer. Dunkel. Dystert regn. Inne på kasinot står en
tremeters plastgran som på elektronisk väg spelar ”I wish you a merry
christmas”.

Kasinot i Sundsvall ska locka turister. Spel om pengar
är visserligen i grunden förbjudet i Sverige, men undantag ges om
hasarden sköts av Moder Svea. Den som är kritisk mot statens ”vård,
skola, omsorg, spel och dobbel” kan läsa ett försvarstal på kasinots
hemsida:

”Det brukar sägas att en av attraktionskrafterna i
hasardspel är dess inbyggda sociala och demokratiska rättvisa: det
spelar ingen roll vem man är, ung eller gammal, vacker eller ful, utan
alla som slår sig ned vid spelbordet har samma chans.”

Vid black jack-bordet står två tysta män med bolmande
cigarrer och bubblande Coca-Cola. Jag sätter mig utan att låtsas om att
jag har broschyren Så spelar du Black Jack i innerfickan. I en anda av
social och demokratisk rättvisa förlorar jag 200 spänn på åtta minuter.
Detta trots att Black Jack enligt garanten och finansministern Bosse
Ringholm är en ”underhållande och säker produkt”.

Till roulettborden vågar jag mig inte ens fram. Några
-bastanta norrlänningar sitter med tusenkronorsmarker framför sig och
anger en nivå jag inte når upp till.

På kasinots hemsida görs ingen hemlighet av förebilden:

”Det är ingen överdrift att påstå att det är kasinot som
har förvandlat Monte Carlo från några utblottade fiskarbyar på en
vindpinad bergssida, till ett välmående furstendöme där inkomstskatten
kunde avskaffas redan 1869.”

Det är ingen överdrift att säga att Monaco – som
furstendömet heter – är Rivierans tristaste ställe. Viljan att locka
till sig all världens skattesmitare har lett till enbart svindyra
kaféer, fjantsnobbiga boutiquer och så många höghus att stället nu
liknar en brutalförort till Paris.

Att kasinot vill vara sofistikerat poängteras av att man
i baren inte kan beställa en stor stark.

”Har jag växt eller är den så här liten”, säger en
Sundsvallsbo och stirrar förbluffad på sin miniöl.

”Det är en fråga om inlärning”, viskar den kvinnliga
bartendern till mig. ”Vi har utbildning i sånt.”

”Utbildning i att dricka små öl?”

”Äsch, inte bara det. Folk får komma och lära sig spela
roulett. Träna sig på att vara lite eleganta. Försöka begripa att en
kväll på stan inte måste börja med att man dricker på parkeringsplatsen.”

Ser Bosse Ringholm stå i teve och förklara statens ökade
satsning på spel. Det beror, säger Bosse, inte på att man tjänar 4,5
miljarder om året eller på att en stor del av pengarna går till att
driva föreningar ingen längre vill betala medlemsavgifter till, utan för
att förhindra det illegala spelandet.

Snitsigt argument! Varför inte vidga verksamheten?
Staten kan väl börja hyra ut billiga ryska horor för att stävja den
illegala handeln med kvinnor från öst, öppna knarkkiosker, sälja
hembränt och fixa någon statligt kontrollerad barnporrsajt.

Det skulle minska den illegala verksamheten i Sverige
jättemycket.

Och kanske öka turismen.

---

Text: Johan Tell • 2004-11-30
Krönika • Restips