That’s it fågelpitt

Babianerna kopulerar hejdlöst. En liten pojke står som
fastklistrad framför deras hägn på Singapore zoo och får kanske en av
sitt livs första lektioner i sex. Så kommer pojkens mamma, får syn på de
ogenerade apornas show och rycker pojken snabbt därifrån. Minuten senare
kommer hon tillbaka ensam, med kameran i hand. Och fotograferar de
kopulerande babianhannarna.

Djur kan konsten att få människor engagerade. Vi kan mer
om apan Olas öde än om svenskan Annika Östberg i kaliforniskt fängelse,
vi vet mer om delfinen Flippers död på Kolmården än om bomben i Jakarta.
Söta djur berör. Torsken i Östersjön däremot, gör ingen tårögd, inte
heller musjävlarna som tar sig in i sommarstugan och tuggar hål på
soppåsen. Ut med råttgift bara. De ska dö.

Att få se vilda djur i frihet är många resenärers dröm,
och att gå på Singapore zoo är fantastiskt. Sen kan man säga vad vill om
att hålla djur i fångenskap, men att gå i en välskött djurpark är något
av det bästa man kan göra. Det sägs att fascinationen av djur beror på
att vi försöker hitta en spegelbild av oss själva. Jag tror nåt annat,
vi letar en massa visste-du-att-historier att berätta vid middagsbordet,
eller i skolan för den delen. Och då handlar det inte om varför söta
koalor aldrig dricker vatten. Nej, det handlar om sex.

Ingen, jag lovar, ingen har kunnat låta bli att stirra
på hästballen när hingsten vädrar den. Ingen kan heller ha låtit bli att
fundera på hur den ska få plats i stoet. Nu vet vi ju att naturen har
fixat till det där, utformat både manliga och kvinnliga könsorgan så de
ska passa ihop. Ta grisen till exempel. Galtens penis är skruvad,
bokstavligt talat. Vanliga skruvar är högergängade, men grisens är
vänstergängad. När galten lägger frambenen på suggans bakdel för att
inleda betäckning kan man se att skruvens motor är igång. I stället för
att röra sig ut och in, skruvas den in, och suggans vagina är gängad i
precis samma mönster. Efter ett tag fastnar den, eller rättare sagt
stannar den i ett läge där det blir ett slags baksug. Befruktning sker.

Elefanter har också en egen motor. Eftersom de är så
stora (elefanterna) kan de inte utföra några vidare rörelser. En smart
konstruktion inne i kroppen ser i stället till att det sköts utan att
elefanttjuren behöver knixa på knäna. Bara penis lär väga 20 kilo. Fast
för det mesta håller sig elefantgrabbarna till varandra. Livslånga
relationer mellan hannar är inte ovanliga.

Det sägs att sjöhästars parningsritual är något av det
vackraste som kan skådas. Och nu blir det riktigt queer – här är det
honan som utrustats. Hon är klädd i vackra färger och är mycket aktiv.
Hanen är grå och passiv. Honan dansar kring hanen och slingrar sig kring
honom med sin gripstjärt. Båda simmar sedan huvud mot huvud i en hård
omfamning. Svänger fram och tillbaka, fram och tillbaka. Efter en stund
blåser hanen upp buken och honan för in sin penis. Och – hör nu – ut ur
penis kommer ägg! Befruktning sker inuti hanen, där hans säd befruktar
äggen (rommen). De små sjöhästbebisarna växer sedan i hanen som således
också föder dem.

Mindre trevligt är det bland lejonen. Hanens penis är
försedd med hullingar, och han kan hålla på länge. Om honan vill sluta
biter han henne i nacken så att hon stannar kvar. Båda två är helt
utmattade efteråt. Men honan måste ganska snart gå till jobbet, det är
som bekant hon som står för all jakt.

Hundar har penisben och sitter ihop ända mot ända
efteråt. Somliga får för sig att man ska hälla kallt vatten på dem, så
de sprätter till och lossnar. Men sitter ihop gör de eftersom spermierna
tar tid på sig att lägga sig i säkert förvar.

Fåglar har knappt några könsorgan alls, mer som ett hål,
en kloak. Parning sker när kloakerna möts. That’s it fågelpitt.

Sniglar har båda könorganen och befruktar sig själva.

Och bönsyrsor har aptit på män. Hzonan käkar upp hanen
bit för bit under parning.

Vitsvanshjortar har gruppsex.

Och så håller det på.

Det är då man börjar fundera på vad som egentligen är
naturligt. Åtminstone när det används som argument för vad som är rätt
och fel bland människor.

---

Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30
Krönika • Restips