“Tälta är lyx – lycka och besvär i campingland”

Kvällen i Kaskasavagge började mulna på, och en bit in på natten dundrade en snöstorm in och slet hårt i vårt lilla tältläger, tills ett av tälten kollapsade och aldrig blev sig likt igen. Tältet som dog var inget bra tält. Det var ett lånat tält som vi kallade midsommartältet, eftersom det mestadels använts under midsomrar
i skärgården och eventuellt på en och annan musikfestival. Det var då jag bestämde mig. När jag skulle bli med eget tält, skulle jag bli med det bästa tältet i världen. 

Det var ingen billig historia. Tiden efter att jag skaffat mitt första alldeles egna tält blev det ett ständigt stående skämt att gissa snittpriset per natt i “lyxtältet”, som det kallades i bekantskapskretsen. Efter två års användade hade priset per natt kommit ner till något som motsvarade ett dubbelrum på Best Western. Det resonerades om att det borde ha haft tinnar och torn och tältpinnar av rent guld, men tyvärr var lyxtältet bara skogsgrönt och ganska litet. Det gick inte att klaga på att det stod stadigt förankrat i alla fall, och det skulle det säkert göra även i en snöstorm. Men när man väl har ett stadigt tält i sin ägo så är det som att man har vaccinerat sig mot snöstormar. De upphör att inträffa.

Däremot har lyxtältet och jag bott på en hålig strand på Yttre Hebriderna, mitt ibland miljontals kaniner som ständigt bubblade omkring oss. Vi har klarat oss igenom nätter av hällregn i Dalsland och vi har parkerat oss på en bädd av tistlar i Holland. Vi har bott på camping i Belgien, och lärt oss uppskatta nyttan av fullständigt utrustade servicebyggnader med smarta förvaringsskåp där man låser in sina elektriska prylar för laddning. Vi har bott grannar med husvagnsträdgårdar som badar i tät grillrök, och vi har fajtats med norra halvklotets elakaste knott i en vik på Isle of Skye. Vi har dragit in en ansenlig mängd av ön Texels sandstränder innanför dragkedjan som är lyxtältets ädla port, och vi har kastat ut inkräktare i form av skalbaggar och två väldigt stora hundar på en gräsmatta i Tyskland. Jag har lärt mig att hänga allt ätbart (inklusive tvål och schampo) på vajrar som björnarna i Kanada inte ska nå, och på kvällarna har det varit för kallt och på morgnarna för varmt. 

Det uppblåsbara liggunderlaget har börjat pysa i kanterna och jag hittar aldrig det löstagbara handtaget till kastrullen på stormköket när jag behöver det. Den tunna (men väldigt slitstarka!) tältduken stänger varken ut ljudet av nattligt skrålande lägereldsentusiaster eller morgonpigga barn. Det kan vara irriterande, men det går över.

För att vakna i tält är också att vakna till stilla vågskvalp. Att dra ut liggunderlaget i solen och långsamt bli redo för en ny dag. Tänka på lyxen det innebär att ha en följeslagare som skyddar en mot snöstormar. Även om de sällan inträffar en sommarmorgon i skärgården, när en snäll värme sprider sig genom kroppen.

3 länder där du kan campa vilt

Réunion

Ön Réunion är inget eget land, utan en del av Frankrike som ligger och badar i Indiska oceanen, öster om Madagaskar. Men till skillnad från i Frankrike får du här tälta var du vill, när du vandrar i den mäktiga nationalparken i öns inre. Så länge du bara sover en natt, och sedan fortsätter färden.

Skottland

Skottarna har, precis som vi, den stora förmånen att åtnjuta rätten till att campa i det vilda – ungefär i enlighet med de bestämmelser vi i Sverige har genom allemansrätten. Detta gäller alltså bara i Skottland, inte i övriga Storbritannien.

Norge

Ja vi elsker dette landet! Precis som i Sverige har Norge en allemansrätt som gör att du fritt kan vistas
i naturen. Och vilken natur sen – med fjordar och fjäll som får en att tappa andan. Du som tvekar inför att resa i Norge av rädsla för att kostnaderna ska äta hål i plånboken – ta tältet! Upplev naturen!

---

Text: Karin Wallén • 2016-05-06
Krönika • Vandring