Vagabond firar 30 år: Här är tidningsomslagen vi aldrig glömmer

Vagabond grundades 1987 och har sedan dess kommit ut med cirka 300 nummer. Här är 12 tidningar vi aldrig glömmer att vi har gjort.

1. Premiär 1.1987

Det allra första numret av Vagabond kom ut i maj 1987 och producerades i en skrubb på nio kvadrat som vi fick låna gratis. Skrubben saknade element och var fryskall innan vårvärmen kom. Givetvis rökte vi inomhus och skrev på skrivmaskin. Hur skulle det annars ha gått till? 

Omslagsbilden togs av fotograf Joakim Strömholm som berättade att fransmannen med baskern var så förbannad i verkligheten som han ser ut att vara på bilden. Vi tyckte att ilskan kändes precis så upprorisk som vi ville att tidningen skulle uppfattas. I första numret ifrågasatte vi idén med charterturism till inbördeskrigets Sri Lanka, gick på stadsvandring i bohemernas Paris och berättade om två unga svenskar som jobbade på hönsfarm på Island. Den isländska hönsfarmen var inte jättekul, varken för hönsen eller ryggsäcksluffarna som arbetade där – och inledningen löd därför: "Höns-Gulag. Vagabonds medarbetare utvandrade till Island. Läs deras stinkande skildring av hönsens helvete och storbondens paradis."

2. Muren som föll 6.1989

En dyster svartvit bild på grav-allvarliga karnevalsfirare i Venedig. Ja, så kunde man också locka resetidnings-läsare. I alla fall 1989. Det var stor dramatik när det här numret skulle gå till tryck. Ett av reportagen handlade om den delade staden Berlin. Ingångsuppslaget pryddes av en bild på muren. Det var bara det att när tidningen skulle tryckas så rev de muren. Öst och väst blev ett. Vi skrek högt! Både av glädje av att kalla kriget var slut och att vi hädanefter skulle slippa muren – och av skräck för att våra läsare skulle tro att vi somnat och missat slå på nyhetssändningarna på tv som en vecka i sträck visade bilder på lyckliga DDR-medborgare som dansade in i Västberlin.

Vi behöll bilden på den ännu inte rivna muren, men ändrade ingressen till något flummigt om att "Muren är alltid närvarande … Så kommer det att vara långt efter den jämnats med marken … Och vill verkligen västberlinarna bli av med sin mur? Är det inte som att ta bort Eiffeltornet i Paris …"

3. Leende Afrika 6.1991

Afrika är med några få undantag en bortglömd kontinent i turistbranschen. Det tyckte vi också 1991 och gjorde ett maffigt temanummer som vi ville skulle handla om något annat än att åka på safari på savannen. Vår frilansande fotograf och skribent Kim Naylor tog flodbåten uppför Kongofloden (rubrik: "En resa till mörkrets hjärta"), medan andra medarbetare tog nattåget som drogs av ånglok mellan Bulawayo och Victoriafallen i Zimbabwe och körde en skruttig Peugot 504 genom Sahara till Niger (citat: "Full gas – tvekar man fastnar man obönhörligen"). Vi ville ju visa att glädje och lustfyllda äventyr också bor på kontinenten som vi så ofta förknippar med enbart problem.

I samma nummer testade vi för övrigt också cigaretter från hela världen, allt från indiska bidies till indonesiska kretek. En konsument-upplysande artikel för den kosmopolitiska storrökaren. På något sätt känns den artikeln omöjlig idag.

3. Storstaden lockar 1.1992

Stränder, berg, djungler och frisk luft i all ära. Men inget går upp mot doften av avgaser, friterad mat och söta parfymer. Det tänkte i alla fall den del av redaktionen som ansåg sig vara född med bensin i blodet. Vi gav oss av till nio olika världsstäder för att utforska asfaltens magi. Johan Tell, redaktör på tidningen 1988–2000, åkte tillbaka till Peking nio år efter sitt första besök och skrev en vacker och personlig text i tredje person om nostalgi, minnen och förändring. Och Per J Andersson och fotografen Mikael Lindström gick på jakt efter Swinging Delhi, men blev ständigt stoppade av nattklubbarnas dörrvakter med beskedet att bara par bestående av en man och en kvinna var välkomna. Snuvade på att få partaja på indiskt vis tröstade de sig med att äta Delhis godaste glass på Nirulla's i Connaught Place.

Numret bjöd också på en story av Anders S Nilsson, sedemera programledare för TV4:s Parlamentet, om hur man bäst gjorde nummer två på en asiatisk ståtoalett. Rubriken löd "Om konsten att skita" – och på bilden ser man en naken Anders sitta på huk över ett asiatiskt toaletthål.

4. Inbrott på redaktionen 5.1992

Sommar och tid för att upptäcka Europa. Numret som kom ut på försommaren skulle som vanligt fokusera på ett kalendarium med sommarfestivaler. Dessutom berättade vi utförligt om Portugal, eftersom vi ville få läsarna att upptäcka det bortglömda sydeuropeiska landet som då som nu lider av att befinna sig i skuggan av turistmagneten Spanien.

Men när numret började bli klart inträffade en katastrof. När medarbetarna en morgon kom till redaktionen i det grå höghuset i Stockholmsförorten Liljeholmen hade det varit inbrott. Alla datorer var stulna. På de stulna hårddiskarna fanns alla sidor, texter och bilder som snart skulle tryckas.

Som tur var hittade vi backuperna. Och med hjälp av datorer inhyrda av försäkringsbolaget kunde arbetet med numret fortskrida. Medarbetarna diskuterade som så många gånger tidigare och senare vilken omslagsbild man skulle välja. Men nu var humöret ansträngt på grund av inbrottet och argumentationen slutade i fullskaligt gräl med argument som "ni andra kan ta det där jävla omslaget och stoppa upp nånstans …". Men sedan blev vi sams igen. Och numret kom ut i tid.

5. Alla ville öluffa 4.1994

Efter att kulmen passerats på den europeiska tågluffarboomen började öluff i Grekland bli väldigt populärt. Chartern hade tack vare avregleringen precis börjat få sälja billiga flygstolar utan inkluderad hotellvistelse. Alla ville till Aten för att ta bussen till Pireus och ge sig ut på Egeiska havet. Vi började skissa på en guidebok om en grekisk öluff (den fick namnet Grekland – handbok för ö-älskare och kom ut två år senare). Och så gjorde vi det här temanumret om Grekland.

Så ett avslöjande 23 år efter utgivningen: omslags-bilden är photoshopad. Den grekiska kvinnan stod egentligen framför ett bougainvillea-snår. Vi tyckte det kändes för gulligt och ersatte blom-busken med ett salt blått hav. Kändes mer existentiellt. Förlåt, vi kunde inte låta bli!

De första tio åren hade Vagabond för övrigt nästan alltid ett ansikte på omslaget. Vi tänkte att en blick som stirrar på betraktaren var bästa sättet att fånga intresse. Men sedan slutet av 1990-talet har redaktionen tänkt om och har i nio fall av tio vyer över landskap och städer på första sidan. Kanske dags för ett ansikte snart igen, eller …

6. Biscaya och autobahn 4.1995

En vacker fransk kvinna med genomborrande blick. Vi tänkte att hon bäst av alla skulle sälja in huvudreportaget där Anna Lindner och Gunilla Lundström i tre veckor hade rest längs Biscayas kust, pratat med fiskare och strandraggare och ätit massor av skaldjur. Ingressen lät både hotfull och erotisk: "Det är mörkt i det lilla träskjulet. Min minikjol är kort. Pojkens grova hand kupar sig kring ett oskrubbat ostron. Med en kniv skär han av muskeln och bänder upp musslans skal. – Här, säger han. Ät. Du får ingen citron."

I samma nummer gjorde Per J Andersson och Mikael Lundström en avgasdoftande resa längs tyska autobahn nynnandes på Kraftwerks elektronpophit "Autobahn". Rubriken i Vagabond snodde vi från refrängen i låten. "Wir fahren auf dem Autobahn", skrev vi. Givetvis hörde en tysk språkpolis av sig och påpekade att det skulle vara "auf den Autobahn". Just det, ackusativ, inte dativobjekt! Jäkla besserwisser.

7. Sex på resan 3.1998

Att kombinera Paris och erotik på resan tyckte vi kändes som en hit. Sagt och gjort. Vi åkte till Paris för att skildra romantiken i att sitta med ett glas Côtes du rhône på en trottoarservering i Saint Germain des Pres, och bad våra resande frilansskribenter – själva var vi för blyga – att berätta om sina bästa sexupplevelser från tågkupéer, stränder, hotellrum och flygplanstoaletter. Några rubriker: "Kåt på tåg", "Sensuell demonstration av syrgasmasken" och "Halva inne hos Miss Universum". Oh, la la! Man blev väldigt sugen … på att resa alltså.

Läsarreaktioner? Arga brev? Moralisk upprördhet? Nej, inget av det. Mysko! Nåt fel måste vi ha gjort.

9. Så skrev vi om Sverige 4.1999

Efter tolv år med Vagabond hade vi knappt skrivit en rad om Sverige. Bara om resten av världen. Och det är ju inte så lite. Men nu tyckte vi att det var dags och gjorde en bilaga om det exotiska landet Hemma. Det blev ytterligare två Sverigebilagor de följande åren och sedan frågade vi läsarna: Vill ni läsa mer om Sverige? Neeeej, sluta med det NU! svarade de. Och då gjorde vi det. Vi ville ju inte vara ovänner med våra läsare.

Den första Sverigebilagan backades som tur är upp av ett maffigt medelhavstema och en global gayreseguide med bilder på inoljade kroppar.

10. Hållbart resande 8.2004

Ekoturismen började bli stor och vi bestämde oss för att granska vad reseföretagen gör för att se till att turismen är ekologisk och hållbar. Vi konstaterade att Solkusten i södra Spanien är en "ekologisk katastrof" och frågade läsarna om de kunde tänka sig att betala 1  000 kr extra om resan vore ekologisk. 61 procent svarade … nej! Sorgligt, men sant.

Dessutom hade Pelle Johnsson, redaktör på tidningen 2001–2006, begett sig till Dominikanska republiken för att visa att det fanns en verklighet utanför alltinkluderat-hotellens stängsel. Och så reste Pernilla Fredholm till Antoni Gaudís Barcelona, som började bli en riktigt het stad. Vi anade inte då att den spanska staden idag, 13 år senare, skulle besökas av tio gånger så många turister och drabbas av protester mot turismen. Vi tyckte redan då att det var trångt på La Rambla.

11. Hur smakade det? Gott! Vagabond Mat våren 2011

Mat började allt mer hamna i fokus på resan. Och våra läsare krävde att vi inte bara skrev att maten var god. De ville veta mera om detaljer, nyanser, texturer och ingredienser, de ville veta hur maten var odlad och lagad och vilka människor som låg bakom den. Vi bestämde oss helt enkelt för att göra ett temanummer om mat på resan. Våra medarbetare gav sig in i restaurangköken och intervjuade kockarna och åkte till odlingarna och farmerna för att ta reda på mer om matens ursprung. Och så bjöd vi på instruktioner om hur man grillar med lite mer exotiska råvaror och smaker, inspirerade som vi var av sydafrikansk braai, indonesisk satay och indisk tandoori.

12. Jubileum med påhittad ö 10.2012

Hurra! Vagabond fyller 25. Det firade vi med guldfärg på omslag och en bild på en ö som inte finns på riktigt. Några läsare hörde av sig och ville veta om man kunde resa dit. Men det kunde man alltså inte.
I nr 1.2016 hände det förresten igen. Förlåt!

Numret bjöd på reportage av Henrik Brañdao Jönsson och Anders Kristensson som visade att folk faktiskt dansar och ler också i annars så problemfyllda Moçambique. Och så skrev vi om den okända indiska delstaten Odisha – och Filippinerna, ett resmål som alltid uppskattas oerhört mycket av läsarna.

Missa inte att gilla Vagabond på Facebook för mer reseinspiration, reportage och gratis guider i ditt flöde.