• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Phi Phi Islands hämtar sig med tiden

    Till Phi Phi Don, den bebodda av Phi Phi-öarna åker man främst av två skäl. För att dyka eller snorkla och partaja. Nu finns här två skäl till. Det ena är nyfikenhet, det andra och kanske främsta är för att hjälpa till som volontär. Återuppbyggnaden har börjat, men den kommer att ta tid.

    Phi Phi Islands hämtar sig med tiden
    DET FINNS EN HEL FÖRDELAR att resa under lågsäsong. Lägre priser inte så mycket folk. Vädret är okej, varmt och fuktigt, någon regnskur, men rätt så blåsigt. Båtturerna ut till öarna kan vara mindre kul.
    Vår resa till Phi Phi Islands är inramad av spyor. Hård sjö, plastpåsar att kräkas i delas ut av personal på båten. En kvalmig stank sprider sig, regnet kommer som en piska och alla söker sig in under tak.
    Men havet kring öarna är lika blågrönt som alltid. Passagerarna på båten är mestadels thai, det är buddhistisk högtid och tid för utflykt. Till Phi Phi Don, den bebodda av Phi Phi-öarna åker man främst av två skäl. För att dyka eller snorkla, partaja. Nu finns här två skäl till. Det ena är nyfikenhet, det andra och kanske främsta är för att hjälpa till som volontär.
    Färggranna snorklar sticker upp i de sagolika vikarna. Röda båtar tuffar fram som tagna ur en Kalle Anka-tidning, långsvansbåtar med blommor i fören och så det första tecknet av tsunamin.
    Båthuset längst ut på piren har krossat tak.
    EN LÄTT STANK AV SOPOR möter, en ilning skjuter genom kroppen. Den karaktäristiska strandremsan som alltid är avbildad på vykort – Ao Ton Sai – är jämnad med marken. All vegetation är borta, hus ser ut som om bomber exploderat inuti. Phi Phi Don är en sörja. I östra delen av Ao Ton Sai dunkar musik, säljs snäckhalsband och kall öl. Några bungalowbyar har byggts upp på nytt. De skiner i bjärt kontrast mot sopor och dypölar några hundra meter därifrån.
    –Om några år kanske vi har glömt, men jag sover fortfarande dåligt om nätterna, säger en barägare..
    På bardisken ligger vykort med motiven på hur kända ställen på ön såg ut före och efter tsunamin.
    Återuppbyggnaden har börjat men kommer ta tid. Här finns fler volontärer än vad jag sett någon annanstans. Inga bilar finns på ön, mycket är småskaligt och sker i långsam takt. Bara att få bort soporna kommer att ta veckor.
    Längre bort längs kusten som ramar in de grandiosa bergen ligger resort som varit öppna så gott som hela tiden efter tsunamin och där inga märken alls syns.
    MÅNGA VÄLJER ATT BESÖKA Phi Phi Islands bara över dagen. Två och en halv timme tar båten till Phuket, en och en halv till Krabi.
    Det är dags att åka hem.
    Men det är svårt att ta stegen ut på piren.
    På ett märkligt sätt känns det både bra och fruktansvärt att vara här. Bra för att få veta. Fruktansvärt för att man lätt kan förstå den panik som rådde här då alla vill ta sig härifrån. Då ingen visste om det skulle komma fler vågor eller efterskalv.
    EN KVINNA SÄLJER klingande vindspel i en liten butik. Jag ber att få köpa två. Hon ger mig ett pris på motsvarande 40 kronor.
    –Okej, säger jag och börjar plocka i plånboken.
    –No no, what is your price? säger hon och lägger sin hand på min.
    Hon vill att jag ska pruta.
    Hon är en av de 2 500 bofasta på ön.
    Läs också:
    Thailands stränder efter tsunamin.
  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!