• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Surfing Liberia

    Det västafrikanska landet Liberia förknippas med bloddiamanter och inbördeskrig. Men med filmen Sliding Liberia har den unga nationen även blivit känd som en exotisk surfdestination.

    Surfing Liberia
    Muffles är femte generationens inavlad liberisk strandhund. Han har liten hjärna och stor personlighet. Nu har han grävt en grop och lagt sig att sova med huvudet nerborrat i sanden. Det är uppenbarligen svalare några centimeter under sandytan jämfört med här uppe på picknickfilten. Luftfuktigheten är så hög att det är frestande att uppfinna ett ord som känns hetare än skållhett. Men vågorna som dundrar in mot Robertsports stränder drar med sig lite salt atlantluft och gör det uthärdligt för oss som gillar att bada. Muffles däremot, har vattenskräck.

    Bild 775646
    När jag säger Liberia,
    säger de flesta Khadaffi. Det säger ganska mycket. Libyen har gjort sig långt mer känt än Liberia, även om bägge har haft mäktiga män med tvivelaktiga motiv i spetsen. De flesta känner igen namnet Charles Taylor när de fått tänka en stund, och anar att det krigshärjade landet är bland de fattigaste i världen.
    Den amerikanske gummigiganten Firestone driver plantager över stora delar av landet, i Liberias floder och mark finns ädelstenar och ädla metaller, och järnproduktion var länge en stor och stabil inkomstkälla. Men det var före en tjugoårsperiod av mer eller mindre kontinuerliga konflikter och krig. Under den tiden förföll järnvägarna som förband järngruvorna med kusten, bloddiamanter finansierade vapen och Firestone hade starkt reducerad kapacitet. Men Charles Taylors terrorregim fråntog inte bara liberianerna inkomstkällor och infrastruktur, den fråntog också en hel generation dess skolgång.

    Alfred Lomax är 22 år och går i nian. Hans far dog ny--ligen, hans mor är arbetslös och han själv har en flickvän och en liten son att försörja. I perioder har han, som de flesta män i Robertsport, jobbat med fiske, men nuförtiden prioriterar han skolan och sin stora passion: att surfa.
    Alfred är sannolikt Liberias första surfare. Karriären startade i en container fem mil härifrån, strax innan kriget tog slut.
    Medan kulorna ven i Monrovias centrum, letade Alfred efter mat i en container på kajen. Mitt i allt kaos fann han en bodyboard. Begreppet surfing var okänt för honom, men han förstod vad brädan var och lyckades så småningom ta den med hem till Robertsport och ut i vågorna.
    I Robertsport, som på alla andra platser belägna där vågor bryter har man så länge man kan minnas haft sitt sätt att rida på vågkammarna. Med plankbitar och trädstams-kanoter sysslade strandortens invånare med "riding the swell" eller "sliding".

    Bild 775647

    En dag när Alfred var ute på böljorna upptäckte han en annan kille med en bräda några skummande meter bort. Det var så Alfred Lomax träffade hjälparbetaren Nicholai Lidow från Kalifornien – en samhällsvetare som alltid tar med sig surfbrädan när han ska till ett land med kustlinje. Bara utifall att.
    Nicholais förväntningar på Liberias kust var inte särskilt höga, så när han kom till Robertsport första gången och ställde sig vid det gamla bomullsträdet för att blicka ut mot Fishermans Point, höll han på att gå i backen.

    – Vågen som bröt där ute var så jämn och perfekt att det såg ut som den stod stilla, säger han.
    Sådana upptäckter kan man inte behålla för sig själv, och Nicholai visste precis vem han skulle dela den med.
    Tillsammans med ett kamerateam och ett knippe professionella surfare återvände han till Robertsport 2006 för att göra filmen Sliding Liberia. Resultatet blev en estetiskt vacker och välgjord surfarfilm som gjorde ett segertåg från filmfestival till filmfestival under förra året och blev rosad för sitt unika sätt att kombinera surfning och samhällsskildring. De fleste surfarfilmer handlar uteslutande om snygga tricks i snygga vågor. Den här filmen börjar med en summering av konflikten: 250 000 döda under kriget som slutade för knappt fem år sedan – och tusentals människor som flytt landet.

    Bild 775648

    Man kan inte undgå att ta in Liberias historia när man är här, och för Lidow och hans kompanjoner var det viktigt att vrida kamerorna även mot land. För vänder man ryggen mot Robertsports surfvågor ser man upp på en svartsotig ruin av något som en gång var ett förnämt hotell. Ännu lite längre upp på åsen ruvar ett förfallet men majestätiskt rött hus över två fullständigt igengrodda tennisbanor. Center for African Culture, står det med stora bokstäver över pelarna vid ingången. Det meterhöga ogräset utanför håller på att ta sig in i den plundrade byggnaden, en klängplanta letar sig obarmhärtigt in genom fönstret till hallen, och i det som måste ha varit ett praktfullt bibliotek flaxar en förvirrad fågel under det håliga taket.

    Men även om allt, inklusive strömbrytare och fönster, är borttaget, är det nästan så man fortfarande kan höra skratten och diskussionerna från den tid då Robertsport var ett intellektuellt centrum såväl som en charmig semesterort för Monrovias rika.

    Bild 775649

    Före kriget kom unga människor från när och fjärran för att gå i stadens välrenommerade skolor. Idag saknar klassrummen ordentliga tavlor och analfabetismen är skyhög. Men skola och utbildning står överst på agendan för landets nya ledare, Ellen Johnson-Sirleaf. 2006 blev den Harvard-utbildade politikern demokratiskt vald till president i Liberia. Som första kvinnliga afrikanska statsledare har hon den utmanande uppgiften att få ett skadeskjutet land att resa sig ur askan.

    Men för varje presidentbesök till Robertsport blir de dammiga grusvägarna som förbinder strandstaden och huvudstaden uppgraderade ett hack. Och för varje surfare som ser filmen om Alfred och de perfekta vågorna, stärks möjligheten att den lilla staden än en gång ska kunna locka till sig turister.
    Det finns med andra ord ingen anledning att sticka huvudet i sanden, Muffles. Det taktfasta smattrandet du hör där nere är inte ett eko från gångna tiders raketgranater – snarare en trumvirvel för framtiden.

    Liberiaguide

    Historia

    Liberia grundades av fri­givna amerikanska slavar 1820. Landets grundlag är skriven på Harvard och flaggan är den amerikanska, fast med en stjärna istället för 50.
    Blodiga inbördeskrig och inbördeskrigsliknande tillstånd härjade landet mellan 1989 och 2003, huvudsak­ligen under Charles Taylors brutala regim.
    2005 blev Ellen Johnson-Sirleaf demokratiskt fram­röstad till Liberias president.
    ECOMIL, som sattes in 2003, blev en av FN:s största fredsbevarande styrkor någon­sin, och deras närvaro är fortfarande väl synlig.

    Resa dit

    Brussels Airlines flyger från Göteborg och Bromma via Bryssel till Monrovia för runt 13 800 kronor. Från Köpenhamn för cirka 14 800 kronor. (ungefär halva priset för resenärer under 26 år) Man kan också flyga med Air Maroc via Casablanca – något billigare, men mer tidskrävande.
    Visum kan beställas från Liberias ambassad i Berlin (www.
    liberiaembassygermany.de), och bör organiseras i god tid.

    Säkerhet

    Kriget är över, men Liberia är oroligt. Kriminalitet blir allt vanligare i Monrovia, men är så gott som icke-existerande i Robertsport. Observera att i skrivande stund avråder UD från resor till Liberia.
    Som utgångspunkt gäller samma förhållningsregler i Liberia som i alla fattiga länder; som turist räknas du som störtrik, och därmed kan du vara ett mål för rån.

    Bo i Robertsport

    Två sydafrikaner har satt upp en camp med bekväma tält och en strandbar, alldeles intill bomullsträdet och Fishermans Point. Campen heter Nana's Lodge och ett tält med två smala dubbelsängar, fläkt, frukost och tillgång till dusch och toaletter kostar 100 USD per natt. Ägarna av campen kan också hjälpa till med flygplatstransfer och nödvändiga papper för att söka visum. E-post:reservations@nanalodge.com.lr, http://www.nanalodge.com.lr .
  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!