• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Greklands bästa öar

    Av Greklands alla övärldar är Kykladerna den mest spektakulära. 33 av de nästan 2 000 öarna är bebodda och bjuder på sandstränder, klippor och kalkvita hus i kontrast till djupblått hav. Varsågod, en guide till öarna du absolut måste besöka innan du dör.

    Greklands bästa öar

    1. Mykonos

    Precis vid kanten till havet ligger en av de vackraste och vitaste städerna i hela Egeiska havet. Mykonos stad vet hur man ska charma sina besökare – och hur man ska ta betalt för det. Staden är inte bara en av de vackraste, utan också en av de chicaste och trendigaste platserna i Greklands övärld. Sedan 70-talet är ön känd som samlingsplats för europeiskt storstadsfolk mellan 20 och 30, som vet hur man förvandlar semestern till ett evigt pågående party.

    Vissa stränder och klubbar är Medelhavets hetaste samlingsplatser för homosexuella. Mykonos roll som bögarnas och jetsetets favoritö gör ön till ett glittrigt partyparadis med ett överflöd av chica klubbar och restauranger.

    Mykonos har en annan sida också. Tysta gränder, små fridfulla torg, välbevarade väderkvarnar, kajer där du äter din middag i solnedgångsljuset vid ett litet träbord en meter från det kluckande havet. På många sätt är Mykonos arketypen för en kykladisk by med sina enhetligt utformade sockerbitshus. Staden har en atmosfär som trots allt tingel-tangel känns tidlös. Om man kisar lite ser man en annan värld framför sig; en by vid Medelhavet som inte förändrats mycket sedan turkarna styrde över Grekland i början av 1800-talet.

    Själva Mykonos är litet med ett kakaobrunt torrt inre och märkliga stenformationer. Högsta punkt är berget Profeten Ilias som når 372 meter över havet. Drygt 6 000 människor bor på den 75 kvadratkilometer stora ön som varje år tar emot bortåt miljonen turister.
    Ön har ett stort antal väldigt vackra sandstränder och erbjuder Kykladernas bästa vindsurfing. När det gäller kombinationen bra stränder och livligt nöjesliv är det få eller inga öar i Grekland som slår Mykonos.

    Chora på Mykonos

    Chora på Mykonos

    Mykonos

    2. Paros

    Paros har blivit öluffarnas favorit-ö. Alla som öluffar i Kykladerna hamnar förr eller senare här. Parikias hamn är efter Pireus förmodligen den mest trafikerade hamnen i Grekland – båt efter båt lägger till, spyr upp sin last av kryllande ryggsäcksresenärer, brölar brutalt och ger sig av i ett moln av dieselrök.

    Alla vägar leder till Paros. Båtar kommer och går oavbrutet, dygnet runt. Parikia sover aldrig. Ön är inte bara en favorit bland ryggsäcksfolk, utan också bland charterturister. Chartern har en kärleksaffär med de små vitkalkade gränderna, de fina stränderna och den blommande bougainvillean, hibiskusen och fikonträden. De gamla fiskesamhällena (framför allt Naoussa) har smält samman med turistnäringen på ett mycket smakfullt och angenämt sätt.

    Det finns också de som tycker att Paros blivit för turistanpassat.
    Paros är den fjärde största ön i Kykladerna. Jämfört med många andra av ögruppens öar är Paros generöst frodigt och grönt med cypresser, fruktlundar, örter och blommor. Dess inre är täckt av bördiga dalgångar som slutar abrupt vid platåberg och små ålderdomliga bergsbyar där husen är vita och trädgårdarna dignar av granatäpplen. Öns högsta topp, Stroumbolas som når ansenliga 725 meter över havet, ligger ofta gömd bakom vresiga moln. Längre ner blir grönskan mer försonlig och släpper fram olivlundar med knotiga träd och stillsamt rasslande häcksparvar.

    Den bördiga myllan ger olivolja, ost och Paros Boutari – Paros kända vin. Öns överlägset största inkomstkälla är ändå turismen som blomstrat i flera decennier. Paros verkar på allvar ha fått en permanent plats på de skandinaviska charterturisternas kartor.

    Paros

    Paros

    Paros

    Paros

    3. Antiparos

    Antiparos är ett Paros i miniformat med en yta på 35 kvadratkilometer. Det är bara drygt tolv kilometer mellan Cape Vorino i norr och Cape Petalida i söder. Längst i norr ligger huvudbyn Antiparos på en bördig och flack landtunga där man odlar vindruvor, fikon och citrusfrukter. Längre söderut skjuter ön rygg och bildar gröna berg som kulminerar i det 300 meter höga Profeten Ilias.

    Antiparos är rikt på mineraler. På 1870-talet började man bryta zink, kvicksilver, mangan och bly, men idag är gruvschakten övergivna. Turism och fiske är det som dominerar. Här finns fler turister än greker, men tempot är betydligt lugnare än på Paros. Brölande färjor har bytts ut mot fridfullt guppande fiskebåtar. Ön är liten, behändig och känns trots alla turister riktigt fridfull.

    Byn har ett stort utbud av små kaféer där man kan njuta av en kall frappé i skuggan. Trafiken är dessutom minimal och flera av stränderna barnvänliga. Många åker hit från Paros på en dagsutflykt. Det tar endast 45 minuter med båt från Paros huvudby Parikia och tio minuter med bilfärjan från Pounta på Paros.

    Antiparos är en platt ö med flera fina sandstränder.

    Antiparos är en platt ö med flera fina sandstränder.

    4. Naxos

    Naxos är Kykladernas största ö och lockar framför allt med två saker: låga priser och Medelhavets bästa stränder. På grund av hård konkurrens och prismedvetna besökare kostar hotellrummen och tavernamaten mindre här än på praktiskt taget alla andra öar i Grekland.

    Besökarna är i första hand Atenbor, skandinaver och tyskar. Men här finns också en stor lokalbefolkning som själva syns ute på tavernor, kaféer och klubbar på kvällarna och på stränderna på söndagarna.
    Naxos sandstränder är finkorniga, mjuka och långa. Vattnet är turkost och kristallklart. Snorklare kan uppleva en färggrann undervattensvärld med mycket fisk och, om man har tur, jättesköldpaddor.

    Här finns ett stort utbud av mycket bra tavernor, ett brusande kvällskaféliv och tre klubbar, som inte stänger förrän framåt morgonkvisten och som besöks av en mix av bofasta, säsongsarbetare från restauranger och kaféer och turister.

    De bästa stränderna ligger på västkusten med utsikt över grannön Paros. Här finns alla sorters stränder och bad. Blåsiga stränder för vindsurfare och vindskyddade stränder för småbarnsfamiljer. En grönskande undervattensvärld för snorklare och vågfritt vatten för simmare. Från klipporna kan man dyka ner i havet eller njuta av en picknick i solnedgången.

    Naxos stad – Chora – har en hamnpromenad – Protopapadaki) – som erbjuder upplevelser för tonåringar som vill mingla och spana, deras föräldrar som vill sitta på kafé, prata och spana och småbarn som vill springa omkring och leka.

    Landskapet på Naxos är varierat med höga berg och bördiga dalar där det finns gott om sötvatten och vandringsmöjligheter. Jordbruksprodukter som vin, potatis, frukt, vete och oliver är viktiga för ekonomin. Men grödor i all ära, det är ändå turisterna som är den största födkroken.

    Taverna Paradiso på Plaka på Naxos är paradiset.

    Taverna Paradiso på Plaka på Naxos är paradiset.

    5. Iraklia

    Iraklia är en karg pytteö strax söder om Naxos. Ett bra val om du är ute efter något genuint gammel-grekiskt, fina steniga promenadstigar och lugn och ro.
    Spökbyar, grottor, rovfågelsklippor och stenugnsbakat bröd är något av det som väntar den som lämnar havet och strövar upp mot det 420 meter höga berget Papas.
    Folk som besöker Iraklia gör det framför allt av två anledningar: bada i det kristallklara havet eller vandra i bergen bland timjanbeströdda stigar med utsikt mot det stora blå.

    Precis som de andra småöarna söder om Naxos är Iraklia lugn och barnvänlig med minimal trafik. Drygt 100 personer bor här och trots att invånarantalet nästan är exakt lika stort som på grannön Schinoussa känns det i jämförelse som om tempot på Iraklia har skruvats ner ytterligare några snäpp.

    De vibrerande heta timmarna mitt på dagen ackompanjeras emellanåt av cikadornas sång, annars är det så tyst, så tyst.

    Livsmedelsaffärer, bageri, två barer, en helikopterplatta och ett flertal tavernor finns på Iraklia.
    Det finns knappt några synliga spår av öns äldre historia, men folk verkar ha bott här under mycket lång tid. I Agios Ioannis-grottan har man hittat fynd som tyder på att det bodde människor här för 4 000-5 000 år sedan.

    Kristall klart vatten på Iraklia

    Kristall klart vatten på Iraklia

    Iraklia

    Iraklia

    6. Schinoussa

    Schinoussa är fritt från charterturism och befinner sig mitt i det blågröna universum som kallas för Småkykladerna. Ögruppen blir varken blåare eller lugnare än så här.

    Motorfartyget Express Skopelitis två timmars puttrande från det turisttäta Naxos tycks tillräckligt för att massorna ska hålla sig borta från ön. Här kan du få en uppfattning om hur Kykladerna såg ut före charterturismens dagar.

    Befolkningstalet är blygsamt, 100 människor bor i huvudbyn Chora och 20 i öns andra by, Mesaria. Bilar är en sällsynthet och stress ett okänt fenomen. Dagarna tillbringas i stillhet över en kopp kaffe eller tillsammans med en bok på någon av öns mjuka sandstränder; kvällarna vid ett bord på gatan med grillad bläckfisk, ouzo och aprikosfärgade solnedgångar. Precis som Koufonissi och Iraklia är Schinoussa något av barnfamiljernas favorit.

    Den timjansdränkta ön är liten och behändig och korsas till fots på några timmar. Ändå bjuder ön på tillräckligt mycket upptäcktsfärder för att du ska vara sysselsatt i dagar. Naturen är soldränkt och måttligt kuperad med smuliga kalkstensklippor, låg macchia, blåtrastar och getter.

    I sydväst ligger Mersini (inte att förväxla med Mesaria) där Skopelitis och andra färjor krånglar sig in i Kykladernas trängsta hamninlopp. Knappt en handfull vita hus, två tavernor och en rumsuthyrning. Det är allt.

    Minibussar och skåpbilar möter resenärerna för vidare färd mot huvudbyn Chora som tronar på en mjuk åsrygg tio minuter längre inåt land. Byn är klassiskt kykladisk med låg bebyggelse och smala gränder. Allt går i vitt och blått och tar fem minuter att passera. Ändå finns här både torg, kyrka, rumsuthyrare och tavernor.

    Från Chora kan du vandra bland kaktusfikon och getter till den lilla byn Mesaria, eller till någon av stränderna. Den närmsta, Tsigouri, är barnvänlig och ligger bara tio minuter från Chora.

    7. Koufonissi

    Koufonissi är barnens ö fast på grekiska, en idealisk reträttpunkt för bekymmerslösa barfotadagar. Precis som grannarna Donussa, Iraklia och Schinoussa är Koufonissi del i ett litet ö-pussel som kallas för Småkykladerna, De mindre öarna eller De ensamma öarna. Kärt barn har många namn.

    Närmaste grannar i ett häpnadsväckande blågrönt och kristallklart hav är den obebodda Kato Koufonissi och ödeön Keros som spektakulärt och våldsamt häver sig ur vattnet som en bågformad och bittermandelbrun brant. Ano Koufonissi, som den bebodda ön heter, är däremot beskedligt lätthanterlig och timid; liten till ytan, nästan platt, mer eller mindre bilfri och med långgrunda sandstränder. Det är inte konstigt att Koufonissi blivit barnfamiljernas speciella favoritö. På en förmiddag hinner du gå runt hela ön. Huvudbyn Chora är dessutom en sagobokshistoria med små, vita sockerbitshus, prunkande trädgårdar och tavernor som doftar grillad bläckfisk och tsatsiki.

    Mycket av det som man är van vid från turismens Grekland saknas på Koufonissi. Banker och diskotek lyser med sin frånvaro och har du inte varit här tidigare så slås du av den härliga tystnaden som infinner sig som ett vakuum mellan den blommande bougainvillean och grändernas grå gatustenar med sina vitmålade jätteblommor. Du som har varit här för några år sedan njuter fortfarande av lugnet, luften och tystnaden, men upptäcker snart också att det lilla fiskarsamhället mer och mer anpassat sig till den växande turismen.

    Numera finns flera supermarkets och barer i byn (och fler är på gång), en sandwichbutik som säljer fyllda baguetter, ett mindre konstgalleri och gråa betongskelett som vittnar om påbörjade nybyggen.
    På hela ön finns i dag 25–30 restauranger (betänk att det enbart bor 350 bofasta här) och under högsäsong är ön av någon anledning i det närmaste belägrad av svenskar och norrmän.

    Turismen har onekligen blivit viktigare för öborna, men som sagt – jämfört med andra öar så kan man inte säga annat än att Koufonissi känns lugnt och avslappnat och rofyllt – med Kykladernas smaragdgrönaste vatten och de absolut ljuvligaste och bästa badställena.

    Badmöjligheterna är obegränsade och spänner från klippor, avsnörpta laguner och grottor till den halvmåneformade sandstranden Pori i norr som är nakenbadarnas favorit. Tröttnar du på dessa tar du badbåten till Kato Koufonissi och letar upp en helt egen strand.

    Charterturismen har ännu inte hittat fram till Småkykladerna. Det dåsiga lugnet och stilla dagar under en het sol är gemensamt för alla öarna, även om just Koufonissi kan vara ganska välbefolkat under sommarmånaderna, framför allt av barnfamiljer.

    Det finns en nackdel med Småkykladerna, som samtidigt är dess stora fördel: det är tyst och lugnt och det händer inte särskilt mycket. Antingen tycker du att det är underbart – eller så får du lappsjuka efter tre dagar och längtar tillbaka till en större, mer fartfylld ö.

    Koufonissi har Kykladernas klaraste och blåaste vatten.

    Koufonissi har Kykladernas klaraste och blåaste vatten.

    8. Amorgos

    Varje ö i den grekiska övärlden har något speciellt. Amorgos har tillsammans med Småkykladerna patent på Medelhavets blåaste färg som både himlen och havet har fått rikliga mängder av. Har man doppat huvudet i vattnet vid den vackert safir- och smaragdfärgade Agia Anna-viken förstår man varför den franska filmregissören Luc Besson valde Amorgos som inspelningsplats för sin kult-dykfilm Det stora blå – ett namn tätt förknippat med ön i flera betydelser.

    Efter premiären av filmen i slutet på 80-talet har turisterna troget strömmat till ön, de flesta av dem från Frankrike, sugna på en bit filmhistoria och förstås ett svalkande dopp i Det stora blå. Trots turisttillströmningen är Amorgos fortfarande en relativt oförstörd ö och i det vackert karga och bergiga landskapet är det inte svårt att finna själslig ro. Barlivet är blygsamt och de flesta barerna stänger runt 24.00.

    Vägarna på Amorgos har länge varit dåliga, men alla större vägar är nu asfalterade och gör det lätt för besökare och öbor att ta sig runt på den långsmala ön. De som inte känner för att ta sig fram på bekväm asfalt snör istället på sig vandringskängorna och följer de urgamla vandringslederna över bergen. Leder som är väl skyltade med avståndsinformation.

    På Amorgos har man gjort många viktiga arkeologiska fynd, bland annat har man i närheten av Katapola funnit en av de största kykladiska figurinerna någonsin. Den finns numera att beskåda på Atens arkeologiska museum. Även vattnet kring Amorgos döljer många arkeologiska hemligheter.

    Till ytan är Amorgos Kykladernas sjunde största ö och har ungefär 1 900 invånare. Merparten av befolkningen bor i de största byarna Katapola, Chora och Egiali. Färjorna stannar ofta (men inte alltid) både i Egiali och Katapola och det är en smaksak vilken hamnby man väljer att bo i. Bor man i Katapola har man relativt nära till det imponerande klostret Panaghia Chozoviotissa och den härliga badviken Agia Anna. Vill man ha närmare till badet bör man istället bo i Egiali som har en fin sandstrand mitt i byn och också nära till en dal med fin vandring och två vackra bergsbyar, Tholaria och Langada.

    Den lokala specialiteten på Amorgos är likören psimeni, som är gjord bland annat på kanel och honung och som vagt påminner om glögg. God! Köp gärna med dig en flaska eller två hem.

    Utsikten från finaste hotellet i Egiali över byns strand är bedårande.

    Utsikten från finaste hotellet i Egiali över byns strand är bedårande.

    9. Ios

    Ios är skönheten och odjuret. På natten tar det otämjda vilddjuret Choras gränder i besittning och på dagen slumrar det uttröttade odjuret tungt och är ersatt av en lugn och harmonisk skönhet som smeks av den varma solen.

    På den sena eftermiddagen smälter de två personligheterna samman för att odjuret timmarna senare återigen ska slita sig loss och hylla Dionysos ideal om ohämmad njutning i barerna och i Choras vitkalkade gränder. Djurets näring heter Heineken, Amstel och Mythos och det slukar den som vatten – på stranden, i baren, på förfesten, på festen och på efterfesten.

    Det finns en livsglädje och energi på Ios som är svårslagen. Allt är okomplicerat, vänligt och varmt. Trots att öns befolkning borde vara hjärtligt trött på alla besökare hälsar gamla gummor glatt kalimera som om man vore den första turisten på Ios. Ön är förbluffande tolerant och vardags-Ios tycks fungera ganska bra ihop med den unga skarans party-Ios.

    Ios har bara omkring 1 800 fasta invånare, en minoritet mot de tusentals turister som hittar hit varje år. Turismen har dock minskat de senaste åren. Ios har alltid varit de ungas tummelplats – en mycket trend- och kostnadskänslig grupp. Thailand har i dag blivit vad Grekland var för ungdomar för tio år sedan. Men missförstå inte, Ios bjuder på allt party den inbitne vill ha.

    Så om man tillhör det lite äldre gardet och inte vill tillbringa sin semester vid bardiskar, då bör man alltså undvika Ios? Svaret på den frågan är nej, absolut inte. Bakom den hetsiga festfasaden har ön faktiskt mycket mer att erbjuda, särskilt när det gäller bra bad. Ios har några av Kykladernas absolut bästa stränder med klart blågrönt vatten och mjuk, härlig sand.

    En stor bonus för de som åker hit och som inte vill festa är att stränderna ligger i stort sett helt öde till fram till på eftermiddagen, då de unga ägnar förmiddagen åt att sova ruset av sig. Huvudbyn, Chora, är också en vitkalkad kykladisk dröm, med mängder med snirkliga gränder att gå vilse i.

    I Chora börjar ofta inte partyt förrän vid tolv på kvällen/natten, vilket gör att icke-fest folket har byn i stort sett för sig själva fram tills dess. Ios är dock inget om man vill möta den grekiska kulturen. Många av de som jobbar med turister på Ios är själva utlänningar. Och att antikens största författare, Homeros, som skrev Odysséen, skulle vara begravd på ön verkar mest vara en myt som hålls vid liv av Ios turistnäring.

    Man tror att ön fått sitt namn av violerna (ion på grekiska) som planterades här under antik tid. Helt säkert är i alla fall Ios blygsamma mått. Det tar exempelvis bara en kvart att åka buss från hamnen till Mylopotas (och då passerar man ändå huvudbyn Chora under färden). Ios inre däremot är vilt och svårforcerat och når sitt klimax med det 713 meter höga berget Pyrgos.

    På Ios är det ofta fest.

    På Ios är det ofta fest.

    10. Sikinos

    Sikinos, nästan mitt i Kykladernas epicentrum, är något av en paradox. Bara 20 minuters båtresa från högljudda och festglada Ios reser sig ön som en egeisk utmark. Få hittar hit, de som gör det behåller hemligheten för sig själva. De 280 invånarna livnär sig på fiske, olivodling, jordbruk och biodling. Bara ett fåtal bofasta talar engelska. Maten smakar Grekland och är billigare än på grannöarna.

    Två byar ligger med fyra kilometers mellanrum. Vid havet, hamnbyn Alopronia; uppe i bergen huvudorten Sikinos. Huvudorten består av två samhällen, och kallas därför ofta också för Kastro-Chora (eller bara Chora).

    Sikinos är en ö med subtila glädjeämnen. Stränderna och sevärdheterna är blygsamma. Ändå ger ön så mycket tillbaka. Livet är gemytligt. Öborna har ännu inte hunnit tröttna på utländska besökare. Turisternas vanor styr inte vardagen.

    Ön är bergig. Toppen Troullos når 552 meter över havet. Hökörn, eleonorafalk och andra rovfåglar patrullerar dess sluttningar. Sikinos inre är vilt med trånga dalgångar, åsnor och blåsvarta oliver. På västsidan bildar terrassodlingar ett landskap som för tankarna till Bali och Sydostasien. Bankomat fanns till för några år sedan inte på ön, men nu hittar du en i Kastro-Chora.

    11. Santorini

    Många tror att Santorini är förebilden för Atlantis, den mytomspunna ön som sjönk rakt ner i havet och försvann. Det finns mycket som talar för det, men oavsett om det är sant eller falskt är Santorini en märklig plats.

    Om man kommer med båt till Santorini omsluts man av ön. De väldiga konturerna av den månskäreformade huvudön och den mindre grannön, Thirasia, reser sig som en hög vägg. I mitten av lagunen finns ett par svarta öar av förstenad lava som påminner om att Santorini var och är en vulkan.

    Den enda exportvaran är lavasand, som används inom cementindustrin. De senaste årtiondena har turisttillströmningen fullkomligt exploderat, och numera är turism Santorinibornas huvudsakliga näring.
    Santorini är topografiskt lik en rundfil. Tvärbrant i väster mot kratern och lätt sluttande i öster. Ön är smal, bara ett par mil lång och med bördig vulkanjord. Uppe på den ibland blott kilometerbreda högplatån finns tillräckligt mycket platt mark för två städer, en handfull byar och ett förbluffande produktivt jordbruk. Pistagenötter, vindruvor, tomater och vete är några av de grödor som växer här.

    Öns högsta topp är berget Profitis Ilias som förenar sig med himlen på 565 meters höjd.
    Huvudön, det egentliga Santorini, är en rätt liten och behändig ö för turister. Man kan ta sig vart som helst och tillbaka på samma dag. Kartan kan dock luras ibland – avstånden verkar ofta kortare än vad de är i verkligheten, eftersom vägarna går i kringelikrokar. Ön är ett perfekt resmål för dig som tycker om andra saker än att svettas på en sandstrand. Här finns kokande källor, raserade ruiner och vidunderliga vyer.

    Santorini är en av Medelhavets vackraste platser. Ön ligger som ett slags Grand Canyon vid havet. Naturen och slumpen har lekt fram ett hisnande sagolandskap i kaffesvart och vitt som saknar motstycke. Något sådant borde egentligen inte finnas. Öns turistnäring har snabbt insett möjligheterna. Du är inte ensam här. Santorini är ett av Greklands största turistmål och en given hamn för Medelhavets kryssningsfartyg.

    Fira och Oia är stundtals belägrade av turisthorder. Santorini är jämte Mykonos Kykladernas dyraste ö. Vill du resa och bo billigt är det gyros i pitabröd och rum i pensionat i Perissa Beach eller en sovsalssäng på något av vandrarhemmen som gäller. För all del kan du hitta ett skapligt billigt hotell en bit från klippkanten i Fira också, om du förhandlar bra med rumsraggarna när du anländer.

    Trevligast är förstås att unna sig det där lilla extra när man är här – ett boende med utsikt mot kratern och det glittrande Medelhavet, en fin middag i solnedgången, frukost på färsk frukt. Santorini är en romantisk plats och bör avnjutas som en sådan.

    Santorini med sin vulkaniska jord och branta kuster är en av jordens mest märkvärdiga öar.

    Santorini med sin vulkaniska jord och branta kuster är en av jordens mest märkvärdiga öar.

    12. Folegandros

    Den här texten som du nu läser kan inte bli mycket mer än partisk. Folegandros är nämligen en av de där öarna som dröjer sig kvar i sinnet på ett nästan oförskämt positivt sätt. Här finns åsneskit, hopplöst torrt gräs och mängder med livlös, grå sten. Man borde inte kunna locka någon med en sådan miljö, men på Folegandros är det annorlunda. För det är du som söker stillhet och gillar ljudet (och lukten) av skriande åsnor under en gnistrande natthimmel som åker hit. Och som väljer att återkomma sommar efter sommar.

    Trots sin lantliga charm har den oerhört vackra huvudbyn Chora – med sina vitkalkade, bilfria gränder och små torg – några smyckebutiker och ett gäng chica barer. Missa inte den lokala och mycket goda specialiteten rakomelo (varm raki med honung, som vagt påminner om glögg) och fortsätt gärna kvällen med att lära dig Zorbas traditionella dans, sirtaki.

    Om du inte håller igång hela natten (möjligheten finns) orkar du upp till en härlig båtrundtur dagen efter, där du får uppleva Folegandros höga, gråvita klippor i skarp kontrast mot ett, på sina ställen, häpnadsväckande kristallklart vatten.

    Den lilla ön, som endast är 13 kilometer lång och 32 kvadratkilometer stor, anpassar sig alltmer för den växande skara turister som hittat hit. För några år sedan fick ön till exempel sin första bankomat. Befolkningsmängden har också ökat och invånarantalet är nu uppe i – håll i er – hela 670 själar.

    Santorini med sin vulkaniska jord och branta kuster är en av jordens mest märkvärdiga öar.

    Santorini med sin vulkaniska jord och branta kuster är en av jordens mest märkvärdiga öar.

    13. Milos

    Milos är ön som skapades när Gud var på lekhumör. Mjölkvita klippor i knepiga formationer står i skarp kontrast mot ett varmt smaragdgrönt hav. Vissa delar av ön kunde lika gärna vara någon månplanet i Stjärnornas krig.

    Men man är alltså på Milos – Den färggranna ön – en rik vulkanö med stora mineralfyndigheter av alun, pimpsten, svavel, baryt och cementit, vilka ger klipporna vackra nyanser i rött, gult och beige. På ön syns dagbrott lite varstans och en stor del av öns 5 000 invånare är sysselsatta inom gruvindustrin och har relativt höga löner. Fler och fler involverar sig förstås i turistnäringen, där besökarn aoftast är italienare och greker.

    Milos är mest känd för den vackra Venus från Milo-statyn som föreställer Afrodite och som hittades här 1820. Idag står originalet till beskådan i Louvren i Paris.

    Gruvnäringen gör att Milos inte är beroende av turismen som inkomstkälla, vilket har gjort att ön har profilerat sig som en lite exklusivare turistort, dock inte i klass med öar som Santorini och Mykonos. Det är följaktligen lite dyrare att bo på Milos än på många av de andra öarna i Kykladerna. I gengäld har rummen generellt en högre standard.

    Kargt, vitt och blått på Milos.

    Kargt, vitt och blått på Milos.

    14. Sifnos

    Sifnos är inte någon utstuderad öluffarö, det är inte heller något charterparadis. Det är inte ens något mittemellan. Kanske är det de lummiga olivodlingarna, de utsökta vandringslederna, de mysiga byarna eller bergsluttningarna med sina imponerande stenterrasser som lockar Sifnosfantasterna att återkomma säsong efter säsong.

    Eller så är det de många vitkalkade kyrkorna, vackert utslängda lite här och var i naturen på ön. Det är nog, som med så många andra lyckade recept, blandningen som gör det. Har man varit här är det i alla fall lätt att förstå de som väljer att återkomma.

    Hit åker det mest folk som vill njuta av naturen, den lantliga charmen och det fina vattnet. Det är inte direkt någon hålligångö, även om det finns en del klubbar och barer, framför allt i huvudbyn Apollonia. Sifnos bergiga ö sägs ha 365 kyrkor och kapell, en för varje dag på året, vilket medför att du ständigt har en kyrka att vila ögonen på.

    Smyckesbutiker och små boutiquer med keramik säljer det som Sifnos är känt för: silverhantverk och keramik, som görs av den lokala leran som är idealisk för ändamålet.

    Keramiken är känd över hela Grekland, liksom olivoljan. Sifnos har också några speciella maträtter som skiljer sig från det vanliga grekiska köket. Rithveda påminner en del om vår ärtsoppa, men serveras här som söndagsmåltid och finns också att prova som förrätt på många restauranger. Revithokeftedes är en vegetarisk, falafelliknande rätt.

    Till efterrätt kan du prova en stor sked vanilj i ett glas vatten. Sägs vara bra för matsmältningen. Prova också manouri, ost dränkt i retsinavin. För gottegrisen är det inhemska mandelbakelser smaksatta med apelsinblommor som gäller. De finns i hela fyra varianter; vita, svarta, gjorda i ugn och med extra socker. De som är gjorda i ugn smakar som vanliga mandelbakelser, förutom citrondiskmedelbismaken förstås.

    ]Många fina stränder och kullar med fina stigar på Sifnos.

    Många fina stränder och kullar med fina stigar på Sifnos.

    15. Serifos

    Det första man slås av när man närmar sig Serifos med båt är huvudstaden Chora som hänger på klippkanten ovanför hamnen.

    Många menar att detta är den vackraste orten i hela Kykladerna. Och det är svårt att säga emot. Trots alla bilder och vykortsmotiv från Grekland har det vackra Chora länge varit i det närmaste okänt för oss skandinaver.

    Men den svenska invasionen verkar inte långt borta. Förtrupperna har anlänt.
    Mycket har hänt på Serifos på bara ett par år. Den en gång grusade strandpromenaden har bitvis försetts med knagglig asfalt, de få barerna har fått sällskap av ett par små diskotek och öns enda bensinstation och postkontor har fått tillökning. Men det verkar ändå som om moppeknattret är tystare här än på andra ställen, rosmarindoften starkare och stränderna mer öde. Och änderna vaggar fortfarande fram mellan uteserveringarnas blåmålade stolar och bord. Bara en sådan sak gör att hjärtat slår ett extra slag för ön.

    På många ställen på Serifos är getternas klockor det enda som stör vindens sus och det är därför du åker hit – och för de 72 otroligt vackra stränderna och det kristallklara vattnet såklart. Den kala landsbygden genomkorsas av bra vandringsleder och du hittar lätt en ensam klippa eller strand att tillbringa en dag på. Det kan vara svårt att tro att Serifos ligger endast två timmar med flygbåt från det hektiska Aten.

    Kykladernas vackraste Chora (huvudby) finns på Serifos.

    Kykladernas vackraste Chora (huvudby) finns på Serifos.

    Läs mer om Grekland:

    Greklands 10 bästa öar
    Resepodd: grekland med Alexandra Pascalidou

    Stränder och äventyr på Kreta
    Barfotaliv på grekiska Paxi


    Vagabond webbutik.

    I Vagabonds guide Greklands öar och Aten (2009) finns utförliga guider till Aten och sammanlagt 38 grekiska öar. Läs mer och beställ guideboken!

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!