Georgien – storslaget reseäventyr i öst

Grönt som Irland. Högt som Himalaya. Lilla Georgien, med ena benet i Asien och det andra i Europa, har på kort tid blivit en av resevärldens stora snackisar. Åk hit, innan alla andra gör det!

Georgien – storslaget reseäventyr i öst

På vandrarhemmet Nest sitter Bartosz Sek och kikar på ett eftermiddagshett Tbilisi. Ett dygn kvar, sen flyger han hem till Polen. Nu gäller det att krama det sista ur favoritlandet.

Som liten följde han med sina föräldrar på badsemestrar till Georgien. Då befann sig nationen bakom järnridån och hängde i trådar styrda av Moskva. Nu orienterar sig nationen snabbt mot väst och utvecklingen går rasande fort. Det bestående intrycket är ändå detsamma, säger Bartosz. Grönt, oerhört grönt. Och sagolikt vackert.

Att det är så, är kanske inte så konstigt. Nationen är nämligen en gåva från Gud. I alla fall enligt georgierna själva. Vår herre hade egentligen tänkt spara den bästa biten av jordklotet åt sig själv. Men då alla folkslag fått sina länder återstod georgierna. Ytan de erbjöds var inte stor. Men den rymde alltifrån svartahavskustens tropiska frodighet till Kaukasus med några av de högsta bergstopparna väster om Himalaya.

I Tbilisi möter jag svenskar, norrmän, britter och amerikaner. Sommaren 2012 är Georgien så där backpackerglödande som länder brukar vara strax innan de slår igenom som riktigt stora turistdestinationer.

Nationen är en geografisk och kulturell brytpunkt. Mentalt Europa. Visuellt och smakmässigt rätt likt Asien. Världshistoriens första vin påstås ha framställts här. Det snirkliga alfabetet är också unikt och sägs ha tagit inspiration från druvklasarnas sökande färd mot solen. Maten är dessutom närmast sensationellt välsmakande med mustiga duschar av koriander, tomat och chili.

Vakthang Kashmadze, eller Vakho, som han kallas av kompisarna, bär ett fjunigt tonårsskägg och urblekt t-shirt. Vi träffas vid Frihetstorget där kamrat Lenin ersatts av en guldglänsande batalj mellan Sankt Göran och draken.
Sovjet ligger långt tillbaka i tiden för Vakho. Men han minns 1990-talet då Georgien blivit självständigt och försökte stå på egna ben.

– Det var ständiga elavbrott och hög kriminalitet. Men nu är läget helt annorlunda. Landet är säkert och korruptionen har minskat markant, säger Vakho som pluggar marknadsföring på universitetet, men extraknäcker som guide.

Vi vandrar genom Tbilisi. Stan påminner inte om någon annan plats jag besökt. Längs Mtkvariflodens trånga ravin hänger hus som svalbon. Balkongerna är eleganta och för lätt tankarna mot både New Orleans och Paris.

Paradgatorna Rustaveli och David Agmashenebeli drar brett och självsäkert mellan påkostade palats och teatrar. Och så finns gamla stan som bär på ett centralasiatiskt tonläge. Vindlande gränder störtar brant mellan spetstorniga kyrkor och moskén där azeriska shiiter och sunniter ber under samma tak.

Blått kakel, röda minareter och romantiska balkonger. Tbilisi bjuder på ett skönt möte mellan öst och väst.

Blått kakel, röda minareter och romantiska balkonger. Tbilisi bjuder på ett skönt möte mellan öst och väst.

»Over the hills and far away«, sjöng Led Zeppelin. Georgien är precis en sådan rullande dröm i grönt.

"Over the hills and far away", sjöng Led Zeppelin. Georgien är precis en sådan rullande dröm i grönt.

Dagens Georgien startade med rosenrevolutionen i november 2003. Sedan dess har president Micheil Saakasjvili styrt landet mot väst. Vägen tycktes lätt att vandra. Men så kom 2008 med det korta, men smärtsamma kriget mot Ryssland. Ungefär samtidigt inträffade recessionen då den globala ekonomin började hacka. De utländska investeringarna bromsade upp.

– Men sedan förra året går ekonomin åter på högtryck, berättar Vakho stolt.

I gamla stan vilar melonförsäljare i portgångarnas skugga och kvass säljs för en krona muggen. Samtidigt ljuder hammarslag. Tror aldrig jag besökt någon plats där det byggts och renoverats med sådan frenesi.

På en av huvudstadens höjder reser sig Tsminda Samebas spetsiga guldkupol. Nationens största katedral stod färdig 2004 och uppfördes i sådana pompösa mått som Västeuropa bara mäktade med under medeltiden. Nyligen flyttades dessutom nationens parlament till ett futuristiskt jättebygge i staden Kutaisi. Och vid svartahavskusten, nära gränsen mot Abchazien, uppförs en helt ny stad tänkt för en halv miljon invånare.

Vägen mot höga Kaukasus går på sätt och vis mot Georgiens rötter. Det är här folksjälen finns. Kyrkorna och byarna som ligger utslängda i ett landskap så vilt att det nästan känns hotfullt.
Efter någon timmes smygande genom en frodig floddal börjar minibussen, marshrutkan, klättra över ett 2 000 meter högt pass längs huvudvägen mot Nordossetien. Just före gränsen väntar Kazbegi.
Rumsuthyrare Taliko Kazalikashvili är bestämd. Runt hörnet väntar Nordossetien och en av Kaukasus krutdurkar. Men detta är Georgien och Taliko är säker på sin sak.

– Det behövs ingen nyckel! Varför skulle du behöva låsa dörren?

Hennes by är så lugn och fredlig att hon aldrig låser några dörrar. Huset gömmer sig i en vildvuxen trädgård. Svärdottern Eka lagar ljuvlig khinkali, små pirogliknande paket fyllda med kött och kryddor. Efter middagen somnar jag under ett tak av stjärnor.

I Georgien överträffar verkligheten ofta kartan.

I Georgien överträffar verkligheten ofta kartan.

Med berg och bakgrund som denna kommer lägereldens historier av sig själva.

Med berg och bakgrund som denna kommer lägereldens historier av sig själva.

Vinden är svag, men väcker mig ändå genom försynta viskningar. I morgonljuset skymtar vulkanen Kazbeks grova silhuett. På kanten till den drygt 5 000 meter höga käglan vilar Tsminda Sameba.
Helgedomen tycks ha pillats in i bilden av en pedantisk vykortsmakare. Genom historien har kyrkan blivit till något av symbol för det kristna Georgiens överlevnad i ett oroligt hörn av världen.

Jag har redan tänkt ut färden dit. Stigen är tydlig men brant och skogen väver en tunnel av löv. Intill kyrkan betar rödbruna hästar. Fortsätter uppåt. Pausar efter trädgränsen och tittar tillbaka mot byn. Slåtterängar lyser intensivt grönt, och den första örnen seglar mot blå himmel. Längre upp väntar Betlehemsgrottan där en eremit påstås ha för­varat Jesus krubba och Abrahams tält.

Når aldrig dit. Men väl till Gergetiglaciärens kant på drygt 3 000 meters höjd. Vandrarna är många. Mest polacker, men också grupper av italienare och spanjorer. Många är på väg till den gamla väderstationen, som vilar på själva glaciärens gråsjaskiga is och idag är öppen som ett enkelt vandrarhem. Själv pausar jag bland rhododendron och gnistrande blå gentianor. Just som jag börjar nedstigningen passerar en väldig lammgam på stela vingar, och det känns som detta verkligen är ett land av flygande drakar.

Himlen är bokstavligt nära i Kazbegi. På verandan till Talikos hus kisar den tyska resenären Andre Himmelberg mot solen. Ansiktet är rödbränt och skriker äventyr. Han har nyligen anlänt från Svanetiregionen i nordvästra Georgien. Dalen mötte som en dold värld.

Traktens historia är lika vild som naturen, präglad av strider, invasioner och blodshämnd. I byarna finns fästningslika torn där folk sökt skydd.

– Ibland såg de ut som mörka skogar av sten, säger Andre.

Tillsammans med en vän vandrade han mot platser som inte fanns utsatta på några ordentliga kartor. På kvällen slog de upp sitt tält och grävde ner maten för att undvika björnar.

– Fast egentligen hade de inte behövt släpa med sig så mycket. Folk i Georgien är så gästvänliga. Passerade vi ett hus blev vi ofta bjudna på bröd, mat och vatten, säger Andre.

Bästa sättet att uppleva Kaukasus är med kängor och ryggsäck.

Bästa sättet att uppleva Kaukasus är med kängor och ryggsäck.

Mörkt flodvatten når blått hav. Landet växlar karaktär så ofta. En halv dagsresa väster om Tbilisi väntar Adzjariens svartahavskust, minareter och snudd på tropisk grönska.

I sagan fann Jason och hans argonauter det gyllene skinnet här. I verkligheten täljde industrimagnater som bröderna Nobel guld via den azeriska olja som skeppades ut från Batumis hamn. Det är i den stan jag bor, där hamnkranar höjer sig över leriga vägkanter och män går med linnet uppdraget över magen.

Rummet som jag hyr ägs av Lea Zviadadze. Det ligger i en liten sidobyggnad på trädgårdens baksida. Från fönstret ser jag bergen där fuktig ånga stiger som moln. Luften är varm och full av ljudet från insekter och grodor. Allt får mig att tänka på Borneo. Åtminstone tills president Saakasjvili dyker upp på tv:n i ett möte med upprörda demonstranter. Tonläget är hårt och Leas dotter Irma skakar på huvudet.

– Georgien är bra för den som har pengar. Men alldeles för många är arbetslösa och har det svårt att få pengarna att räcka till mat och boende.

Samtidigt börjar modern drömmande berätta om den gamla tiden då hon åkte på semester till Tallinn, Riga och Minsk.

Den nya tiden väntar några kvarter bort. Följer en palmkantad strandpromenad förbi skyskrapor och kasinon. Målet att förvandla Batumi till ett slags kaukasiskt Miami har gått fort och är i princip redan infriat. Först kom Sheraton som uppfördes som en spektakulär kopia av fyren i Alexandria. Sedan följde Radisson. Nu är Hilton och Kempinski på gång. Och den amerikanska affärsmannen Donald Trump siktar mot det 47 våningar höga Trump Tower.

– Jag undrade först vad vi skulle göra med alla lyxhotell. Men de är i princip alltid fullbokade då jag försöker hitta rum åt våra gäster, berättar Kristina Pakhuridze, på Batumis turistbyrå.

På kvällen är den långa strandpromenaden full av flanörer. Från upplysta hotell flödar neon. Lite längre bort lyser det 130 meter höga alfabetestornet som en flammande fackla.
Slår mig ner på en strandservering. Värmen är söt och sockrig och lägger sig som en fin sherry över huden. Doften från popcorn och grillade majskolvar sprider sig mot havet. Några badar fortfarande trots att det är mörkt.

Något årtionde tillbaka rullade Svarta havets bränningar in mot en sliten hamnstad med passerat bäst före-datum. Nu lyser Batumi som en kitschig högvinst i Las Vegas. Genom strandbarernas musikaliska villervalla av georgiska trubadurer och techno, uppfattar jag röster. Inte bara georgiska, azeriska och ryska som förr. Utan också från Italien, Storbritannien, Polen och Tyskland.
Landet som Gud tänkte spara åt sig själv är på väg att upptäckas av resten av världen.


Guide Georgien

Resa till Georgien

Flyg från Skandinavien till Tbilisi erbjuds bland annat av Turkish Airlines (byte i Istanbul) och LOT (byte i Warszawa). t/r-biljett kostar 2 800–4 000 kr. Världens Resor, Orientresor, Iventus och Exodus bland andra arrangerar organiserade resor till Georgien.

Resa runt i Georgien

BUSS. Minibuss marshrutka, är billigt. Tbilisi–Kazbegi tar 3 tim och kostar 40 kr, Tbilisi–Batumi tar 6 tim och kostar 80 kr.
TÅG. Från Tbilisi går tåg till Batumi, tar 8 tim och kostar ca 160 kr i 1 klass.
TAXI. Billigt. I centrala Tbilisi kostar resorna 12–20 kr. I Tbilisi finns också tunnelbana och stadsbussar, bland annat till flygplatsen (2 kr).

Att resa i Georgien

Georgien känns tryggt och säkert. Men det är fortfarande lite knepigt att resa i landet. Främst beroende på att få talar engelska och att information om till exempel bussavgångar ofta är bristfällig. Å andra sidan är gästfriheten stor liksom viljan att hjälpa resenärer.

Boende i Georgien

Tbilisi har gott om billiga vandrarhem, till exempel avslappnade Nest Hostel, Paolo Lashvili 23, tel 598 161 771, och Skadaveli Guesthouse, Vertskhli 27, ska.ge, som har sovsalar och dubbelrum (ca 300 kr).
Vill du bo mer romantiskt finns till exempel mysiga Villa Mtiebi, Chakhrukhadze 10, hotelmtiebi.ge med dubbelrum för 700–800 kr.
Batumi är som lyxigast på strandnära Sheraton, Rustaveli 29, sheraton.com/batumi, och Radisson Blu Hotel, Ninoshvili 1, radissonblu.com/hotel-batumi, med dubbelrum från 1 000 re­spektive 1 450 kr. Även flera vandrarhem, till exempel Dzveli Batumi, Kostava 24, welcome.ge/dzvelibatumi, och rumsuthyrare som möter bussarna.
VÅRT VAL: I Kazbegi finns gott om homestay, till exempel trevliga Taliko Kazalikashvili, tel 557 498 995, som erbjuder hemlagad mat och boende för 120 kr/pers.

Vandra i Georgien

Kazbegi heter officiellt Stepants­minda och ligger på 1 750 meters höjd längs den dramatiska Georgian (Russian) Military Highway. Att vandra tur och retur från byn till Gergetiglaciären, på ca 3 000 meters höjd, tar en heldag. Du kan korta färden via taxi till kyrkan Tsminda Sameba (2 100 meter). 

Äta och dricka i Georgien

Georgisk mat skulle mycket väl kunna placera sig bland världens bästa kök. Personliga favoriter är de mustiga grytorna chashashuli, ojakhuri och ostri på kött, tomat, paprika och koriander. Khachapuri är ungefär som den felande länken mellan ostpaj och pizza. Khinkali ligger mittemellan pirog och ravioli och kan vara fylld med kött eller svamp.
I Kakhetiregionen har vin fram­ställts i tusentals år. Sape­ravi från Telavi tillhör favoriterna. Läs mer på winetours.ge. Prova också det kolsyrade mineralvattnet Borjomi som var de gamla sovjetledarnas favorit.
Några restauranger i Tbilisi: Racha, korsningen Lermontov–Dadiani, nära Frihetstorget. Bus­­­enkelt källarhak där bastanta damer lagar fin georgisk husmanskost. Komplett middag för ca 60 kr.
Fenomenal georgisk mat och gott vin även på Shemoikhede Genatsvale, Kote Abkahzi 25.
I Batumi rekommenderas Privet iz Batuma, Memed Abashidze 39, där Ipodgenerationen äter bakelser och kachapuri.

Prisläget i Georgien

Georgien är mycket prisvärt. Middag för två med ett bra georgiskt vin kostar 150–250 kr. Övernattning i privatrum 100–150 kr. På Sheraton i Batumi kostar en kopp kaffe 25 kr.

Missa inte i Georgien!

Mobiltelefon. Georgiens telefonkiosker och offentliga telefoner är bortrationaliserade, så glöm inte att ta med egen mobil.

Missa gärna!

Rumsförmedlande taxichaufförer i Batumi. Fixa rum själv så blir priset klart lägre och pengarna hamnar i rätt fickor (hos rums­uthyraren).

4 sevärdheter i Tbilisi, i Georgien

1. Kika på gamla stans träbalkonger och bakgårdar och vandra den nya fredsbron över floden.

2. Fika på kafégatan Erekle II som i norr blir till Shavteligatan med Tbilisis lutande torn.

3. Besök borgen Nariqala för utsikt och termal­baden Abanotubani och Orbeliani (öppet 08.00-22.00).

4. Svetitskhovelikatedralen. Pampig byggnad 30 minuter norrut med minibuss i Mtskheta.

Fredsbron i Tbilisi.

Fredsbron i Tbilisi.

Bad i Batumi.

Bad i Batumi.

Kaukasus – de mest spännande bergen väster om Himalaya finns här!

Kaukasus – de mest spännande bergen väster om Himalaya finns här!