Australienbloggen

Toner från Australien - Del 1

2013-07-18 09:00 Kommentera
Kategori: Kultur, Musik

Låt oss titta närmare på australisk musik! Nu tänker säkert många av er på AC/DC, INXS och Midnight Oil, men denna artikel är om australiska folkvisor, Bush Ballads.
Dessa handlar ofta om det hårda (manliga) livet ute i bushen (the Outback) och inkluderar viktiga ting såsom öl, torka, kvinnor, får och puben.
I två inlägg ska jag skriva om denna musik och fresta med några tillhörande YouTube-klipp. Del två kommer senare i veckan.

Visst vore jag konstig om jag inte inledde med den mest kända: Waltzing Matilda.
Den skrevs av en poet vid namn Banjo Paterson i slutet av 1800-talet. Är inte Banjo Paterson förresten ett väldigt passande namn för en man i folkvisegenren?
Visan har inget med dans att göra. Waltzing Matilda (australisk slang) betyder att resa till fots med en rensel (matilda) på axeln. Huvudpersonen i sången är en swagman, en kringresande säsongs/diversearbetare som arbetade på farmerna. Bland en Swagmans attribut fanns en swag, liggunderlägget, samt den så typiska hatten med korkar fästa i brättet. Detta gjordes för att hålla flugorna borta från ansiktet. (Flugorna i bushen är definitivt värt ett eget inlägg längre fram.)
Hur som, vår swagman stjäl ett får, blir ertappad av markägaren (tillika fårägaren), tar livet av sig för att undgå lagens långa arm och återvänder sedan som spöke. Låter det som material nog för en sångtext? Det tyckte Banjo i alla fall och idag är det den visa som förknippas mest med Australien.
Waltzing Matilda är dock inte landets officiella nationalsång.

Sedan 1984 är det Advance Australia Fair (och ärligt talat, hur många av er visste det?) och dessförinnan var det God Save the Queen.
Advance Australia Fair är en träig, trist sång i likhet med de flesta nationalsånger och jag gissar att många skulle föredra Waltzing Matilda framför den.
En äldre australisk vän till mig berättade förresten att förr i tiden spelades alltid God Save the Queen på biografer innan filmen började varpå alla givetvis reste sig upp i bänkarna.

Astronauterna John Young och Robert Crippen spelade Waltzing Matilda på rymdfärjan Columbias jungfrutur, när de flög över Australien.
Här har vi ett filmklipp med Waltzing Matilda:

Artisten som framför sången heter Slim Dusty (1927 - 2003), och på tal om namn igen så måste ni hålla med om att just Slim Dusty är kanske världens bästa namn på en countrysångare. Hör man det namnet så ser man inte en börsmäklare i skjorta och slips framför sig, utan en väderbiten… countrysångare. Egentligen hette han förresten David Gordon Kirkpatrick.
Slim Dusty var i decennier en ikon inom australisk folk/countrymusik. En marknad i det inre Queensland med rodeo, boskapsaktion och mängder av öl var inte fullkomlig om Slim Dusty inte stod med sitt band på en utomhusscen och körde sina hits inför ett myller av cowboyhattar.

En annan av de sånger som den gode Slim gärna sjöng var A pub with no beer, som handlar om det fruktansvärda ödet att hamna på en pub, där allt öl är slut. Till och med hunden i sången lider av bristen på öl:

Now there's a dog on the v'randa, for his master he waits
But the boss is inside drinking wine with his mates
He hurries for cover and he cringes in fear
It's no place for a dog 'round a pub with no beer

Andra olyckor som kan drabba i the Outback är att råka sätta sig på toaletten utan att kolla efter småkryp på sitsen. Det gör ont att sätta sig på en Redback; en giftspindel:

Med tanke på att de flesta bush ballads utspelar sig i de inre delarna av Australien är det konstigt att aboriginer sällan förekommer i texterna. När de väl gör det är tonen kanske inte rasistisk men inte heller speciellt respektfull.

Rolf Harris är en annan känd sångare, vars sång Tie me Tie Me Kangaroo Down, Sport blev en hit på 60-talet. För svenskar är han mest känd för låten om Sven Gren med sitt extra ben, vilken är en svensk version av hans sång Jake the Peg.
Under ett framförande av Tie me Tie Me Kangaroo Down, Sport i England 1963 körade medlemmarna i Beatles. (Det är nästan lika tungt som när Trio med Bumba hade Beatles som förband på folkparksturné i Sverige 1963)

Jag har hört australier säga att Rolf Harris borde stenas för den här sången. Jag tycker att den är ganska oförarglig.

Bättre är dock Duncan. Här finns det lyckligtvis öl så det räcker till och blir över:

Visst är detta roligt? Det är till och med så roligt att det kommer en Del 2 inom kort. :)

2013-07-18 09:00 Kommentera
Kategori: Kultur, Musik

Johan Drejenstam

Hej, jag heter Johan Drejenstam och kan inte sluta att tänka på Australien. Jag räknar om penningsummor till flygbiljetter som det står Sydney på, jag spelar didgeridoo och drömmer ständigt om nästa resa till Down Under.
Kommentera gärna det jag skriver.
Vill du kontakta mig nås jag på johan.drejenstam(at)australienbloggen.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842