Indien-bloggen

Bombay eller Mumbai? Vad heter stan – egentligen?

2014-07-16 10:48 Kommentera
Kategori: Historia, Indien, Indienresor, Politik, Turism

487002901.jpg

Heter det Bombay eller Mumbai, Peking eller Beijing? Finns det över huvud taget några rätta svar? Språkvårdarna är oense. Språkrådet förordar de nya namnen, medan stora svenska medier håller fast vid de gamla etablerade.

I Bombay – staden som enligt guideboken heter Mumbai – tar jag en morgonjogg på Marine Drive, men på gatuskyltarna står det Netaji Subhash Marg. Därefter går jag till tågstationen Victoria Terminus, men ovanför entrén hänger en tavla som hälsar mig välkommen till Chhatrapati Shivaji Terminus. Jag tar ett tåg till Calcutta, men på biljetten står det att min destination är Kolkata. Väl där hoppar jag in en taxi och ber att bli körd till Chowringee Road. Chaffören nickar igenkännande, men när vi kommer fram visar det sig att gatan döpts om till Jawaharlal Nehru Road.
Indiska stads- och gatunamn som påminner om den forna kolonialmakten Storbritannien har ersatts med nya indiska. Tidningar, tågtidtabeller och gatuskyltar har ändrats. Ändå fortsätter många indier att i dagligt tal använda de gamla koloniala namnen. Varför? För att de är mest etablerade förstås.

Ber du en taxichaufför i Bombay att köra dig till Netaji Subhash Marg möts du i sämsta fall av total av oförståelse, i bästa fall av en motfråga: menar du kanske Marine Drive?

Själv är jag ett offer för indisk namnbytesförvirring. Som resetidningsredaktör och faktaboksförfattare med Indien som huvudsakligt ämne ställs jag ständigt inför frågan om jag ska skriva de etablerade orts- och gatunamnen som ofta har kolonialt ursprung (Bombay, Calcutta, Madras) eller de nya, officiella, indiskklingande (Mumbai, Kolkata, Chennai).
I Indien har dessutom inte bara städer bytt namn, utan tiotusentals gator, parker, rondeller, torg etc. De gamla namnen innehåller ofta brittiska kolonisatörer. De nya klingar på något indiskt språk och är ofta uppkallade efter inhemska frihetshjältar och politiker. Till exempel bytte Bombays paradgata Marine Drive på nittiotalet namn till Netaji Subhash Chandra Road (efter en indisk frihetskämpe). Det politiskt korrekta valet borde vara det nya namnet, men när inte ens stadens taxichaufförer känner till det utan bara lystrar till det gamla blir frågan komplicerad för en resetidningsredaktör.

Förvirrande nog har det därför blivit en blandning av gammalt och nytt i mina Indientexter – beroende på var de ska publiceras.
I de reportage och guideböcker jag har skrivit för Vagabond, har det i huvudsak blivit de nya namnen, i enlighet med redaktionens beslut om att det känns bäst att hänga med i svängarna och anamma det nya.
I de artiklar och reportageböcker jag skrivit för andra tidningar och förlag har jag följt redaktionernas rådande namnpolicy eller tillsammans med förlagsredaktörerna resonerat mig fram till att man bör skriva de gamla namnen, eftersom det är dem som läsarna känner igen.
Alltså: förvirringen om hur man skriver indiska ortsnamn går rakt genom mig. Jag bidrar till att sprida osäkerhet. Hur kunde det bli så?

Tittar man och lyssnar runt i svenska och internationella medier upptäcker man att förvirringen är lika stor där. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och TT – och därmed praktiskt taget alla svenska landsortstidningar – skriver de gamla etablerade namnen. Att det ska vara så har man gemensamt kommit fram till i Mediespråksgruppen, möten där språkvårdare från de stora medieföretagen regelbundet träffas och diskuterar.

118714286.jpg

Gruppens motiv: svensk tradition och läsarnas igenkänning är viktigast – dessutom finns det alltid risk för ett tillbakabyte (som i fallet med Kampuchea som officiellt återgick till Kambodja), därför bör man, som TT:s representant i gruppen uttrycker det, hålla de nya namnen i karantän i några år – kanske ett par decennier – och inte rusa åstad.
Följer redaktionerna Mediespråksgruppens rekommendationer?
Någorlunda, men inte konsekvent. Samma dag som det står Bombay och Peking på utrikessidorna kan man få syn på Mumbai och Beijing på rese-, sport- och nöjessidorna. Budskapet har med andra ord inte spritt sig till alla journalister på tidningsföretagen. På Sveriges Radio säger man de gamla indiska stadsnamen i många program, men företagets Asienkorrespondent, som framför allt hörs i Dagens Eko och Studio Ett, har konsekvent gått in för de nya.

Läser man facktidskrifter och restidningar upptäcker man att de nya officiella indiska namnen är vanligare än de gamla koloniala. Det samma gäller om man tittar i resebolagens kataloger och bokningssajter på internet.
Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är i stort sett överens med Mediespråksgruppen, men Stefan Lundin på Sveriges Radios språkvårdsavdelning, poängterar att man måste följa med i utvecklingen. Börjar de nya namnen etablera sig får man inte vara främmande för namnbyten. Men de nya namnen måste fasas in successivt.
– Om de nya namnformerna blir etablerade i skolböcker och på kartor, då kanske det blir dags även för oss att byta.
Men er Asienkorrespondent använder ju de nya indiska ortsnamnen.
– Korrarna som är på plats där ute är ofta färgade av språkbruket i landet de befinner sig i, säger Stefan Lundin. Det är svårt att vara helt konsekvent i alla program i etermedia.

Förvirringen är med andra ord stor. Därför ringde jag Birgitta Nilsson-Lindgren på Språkrådet och bad om vägvisning i ortsnamnsdjungeln. Det visade sig att hon hade en annan uppfattning än TT, Sveriges Radio och Mediespråksgruppen.
– Om en indisk stad av olika skäl bestämt sig för att byta namn finns det ingen anledning att motsätta sig det, säger hon.
Men det finns undantag, menar hon. Språkrådet rekommenderar Burma, trots att regimen bytt till Myanmar, eftersom det finns en oklarhet om namnbytets giltighet i och med att regimen är odemokratisk.
Frågan om ett namns legitimitet är alltså ytterligare ett argument. Alla hängde med när Rhodesia skakade av sig sitt kolniala förflutna och kallade sig Zimbabwe och när Leningrad blev St Petersburg. Varför? För att Rhodesia och Leningrad – hur etablerade den än må ha varit – var kolonialmaktens och diktaturens namn.

Om man leker med tanken att forna Sovjet var mer demokratiskt än dagens Ryssland hade vi kanske hållit fast vid Leningrad, trots officiellt namnbyte, som i fallet med Burma.

Även i Indien finns legitimitetsskäl för att åtminstone när det gäller Bombay-Mumbai använda det gamla namnet. 1996 bytte stadens politiska ledning – ledd av hindunationalistiska partiet Shiv Sena namn på staden till Mumbai, som sedan länge använts av maratherna, stadens ursprungsinvånare.
Men Bombay (en anglosaxisk form av portugisiskans Bom Bahia, fin bukt) är en multietnisk stad med inflyttade folkgrupper från hela Indien. Namnbytet uppfattades därför av alla andra stadsbor än de hinduiska maratherna som ett försök från ursprungsbefolkningens sida att göra staden till sin – och ingen annans. Ville man framstå som vidsynt valde man alltså att fortsätta säga Bombay, som trots sitt koloniala arv står för stadens mångkulturella prägel.

Men hur det med den kinesiska huvudstaden? Ska man skriva Peking – som TT och Mediespråkgruppen rekommenderar – eller Beijing?
– Där handlar det inte om ett namnbyte, utan om hur man transkriberar, svarar Birgitta Nilsson-Lindgren på Språkrådet. Vi rekommenderar pinyin-namnet Beijing eftersom det är mest troget de kinesiska tecknen.
Förvirring alltså. Alla är dock överens om att inte byta bort mer näraliggande ortsnamn som har en lång tradition i svenskan, till exempel Lissabon (Lisboa på portugisiska), Köpenhamn (København på danska) och Rom (Roma på italienska), där såväl Språkrådet som Mediespråksgruppen rekommenderar de svenska framför de inhemska namnformerna.
– Däremot följde vi med när Nizza på sjuttiotalet bytte namn till Nice, säger Birgitta Nilsson-Lindgren, eftersom staden ligger i det franska skråkområdet och det gamla italienska namnet kändes irrelevant.

2014-07-16 10:48 Kommentera
Kategori: Historia, Indien, Indienresor, Politik, Turism

Per J Andersson

Jag är redaktör på Vagabond sedan starten 1987 - och därtill besatt av Indien, som jag ständigt reser till. Senaste 30 åren har det blivit hundratals reportage och hittills fem böcker om landet, senast dokumentärromanen New Delhi-Borås. Har du frågor om Indien? Maila per@vagabond.se.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.