Indien-bloggen

Indiens modernaste stad

2016-08-08 14:00 Kommentera

Chandrigarh.jpg

Indiens modernaste stad, Indiens häftigaste stad, Indiens fulaste stad, Indiens betongbrutalaste och samtidigt snällaste stad, Indiens mest välfungerande stad och Indiens mest dysunktionella stad. Chandrigarh, skapad av den europeiska arkitekten Le Corbusier, är allt detta och mycket mer. Måste ses och upplevas!

Chandigarh är en symbol för det efterkoloniala självständiga Indien. Chandigarh var Le Corbusiers vision av staden som organism. En organism som på organismers vis inte är fulländad när den föds utan utvecklas på olika sätt beroende på hur gynnsam omgivningen är.

Chandigarh, som är delstaterna Punjabs och Haryanas gemensamma huvudstad, var enligt Indiens förste premiärminister Jawaharlal Nehru "ett uttryck för nationens tro på framtiden", "en stad fri från traditioner" och "en symbol för det fria Indien". Kort sagt: en stad i det självständiga, demokratiska Indiens tjänst.

Den schweiziska arkitekten Charles Edouard Jeanneret, alias Le Corbusier, var inte fullständigt galen. Men han var en man som valde bort allt i livet utom sitt arbete och som var uppfylld av sin egen storhet. "Han slösade inte med sin tid", säger några i Chandigarh. "Han var arrogant", säger andra.

Punjab hade liksom hela Indien delats i och med självständigheten: halva Punjab hamnade i Pakistan och halva i Indien. Punjabs största stad Lahore blev pakistansk och Punjabs näst största stad Amritsar blev indisk. Gränsen mellan de båda länderna hamnade bara ett par mil från Amritsar, vilket ansågs opassande för en delstatshuvudstad.
Uppdraget att bygga Punjabs nya huvudstad på en åker 25 mil nordväst om New Delhi fick Le Corbusier av den indiska regeringen och premiärminister Nehru.

Rockgarden_Chandrigarh.jpg
I sektor 1 i Chandigarh breder ett märkligt landskap ut sig: staketen är byggda av gamla avloppsrör, murarna dekorerade med trasiga porslinstallrikar och delar av badrumsporslin, cykelsadlar har blivit djurhuvuden och cykelframaxlar har dekorerats med hundratals små vita stenar och blivit skulpturer som påminner om förstenade växter. En stor park med djupa raviner, brusande vattenfall och blänkande dammar och låga palatsliknande portar – och allt är byggt av skräp, sådant som blev över när man rev några byar och byggde den nya staden Chandigarh på femtiotalet. Upphovsmannen Nek Chand har samlat på saker sedan dess. Resultatet är denna anarkistiska hyllning till det oregelbundna, vilket känns fullkomligt logiskt i en stad som brukar beskrivas som Indiens mest välordnade och rätlinjiga.

Nehrus tro på det nya var bergfast. Det kan tyckas konstigt att Nehru var en sådan ivrare för modernitet. Nehru, som drev kampen för ett fritt Indien tillsammans med Mahatma Gandhi och hans idéer om gamla och lokalt förankrade produktionsmetoder – som symboliserades av den indiska spinnrocken – och pastorala vision om den självförsörjande indiska byn. Men Nehrus vilja att snabbt ta Indien in i industriåldern och Gandhis tillbakablickande mot ett harmoniskt förflutet kolliderade egentligen aldrig. De kompletterade varandra som olika sidor av en mångfacetterad personlighet.

I januari 1948 – när Indien varit självständigt i mindre än ett halvår – sköts Mahatma Gandhi ihjäl av en hinduisk fundamentalist. Nehrus syn på utveckling kom därefter att dominera i bygget av det nya Indien.
Nu var det full fart framåt. "Våra liv är belamrade med det förflutnas döda skog, allt det som är dött och har spelat ut sin roll måste rensas bort", skrev Nehru i sin bok The Discovery of India.
För Nehru var modernitet detsamma som rationellt tänkande och västerländsk vetenskap. Staten, menade Nehru, måste stå över religionen, och moderniteten måste stå över traditionen. Om man måste får man kasta bort det gamla till förmån för det nya.

Nehrus modell för att utveckla Indien var socialism med liberala inslag, inspirerad som han var av Fabiansällskapet, en grupp brittiska socialister som verkade mellan 1880- och 1930-talen och som motsatte sig revolution. Fabiansocialisterna trodde inte att massorna var i stånd att förbättra samhället själva, utan att förändringarna snarare måste styras av en liten intellektuell elit som genomför goda reformer för allas bästa.
Privata indiska företag skulle få verka fritt, men skyddas från utländsk konkurrens med tullar och valutaregleringar. Indien skulle dras upp ur fattigdomens träsk med en stark stat som har huvudansvaret: med femårsplaner och en satsning på tung industri – stålverk, dammar, raffinaderier – och nya symboliska mastodontprojekt, som staden Chandigarh.
"Låt {Chandigarh} bli det första stora uttrycket", skrev Nehru, "för vår kreativa begåvning som blommat upp ur vår nyligen uppnådda självständighet."
Le Corbusier planerade alltså Chandigarh som en levande organism. Parlamentet, högsta domstolen och delstatens administration, The Capitol Group, ligger längst upp på kartan (det vill säga i norr) och representerar huvudet. Stans affärscentrum lite norr om mitten är hjärtat. De stora parkerna däromkring är lungorna. Vägarna är venerna och artärerna. Elektriciteten är nerverna. Verkstäderna i öster och väster är händerna.

Chandrigarh_map.jpg
Chandigarh är staden som gett den modernistiska rätlinjigheten ett ansikte.

I bjärt kontrast till den biologiska symboliken är hela staden uppdelad i 63 sektorer eller "grannskapsenheter", alla exakt 800 x 1 200 meter stora och till förväxling lika varandra. Varje sektor skulle vara självförsörjande, var det tänkt, med skolor, affärer, post och lokalbusshållplats i varje sektors mitt.
Idén med en stad bestående av 63 lika stora sektorer kallades cellplanering, efter den biologiska cellens förmåga att skapa exakta kopior av sig själv.
Ta ett stadskvarter och kopiera det i ytterligare 62 nästan identiska kopior och, voilà, Chandigarh.

Chandigarh är både en spännande och ful stad. Spännande för att den bär på så många modernistiska idéer om ett nytt bättre liv för den unga indiska nationen. Ful för att drömmarna utfördes i omålad betong, som dessutom vittrar och svartnar av mögel för varje monsun som går.

Res hit och upplev något annat än myllrande och doftande basarer. Res hit för att se hur Indien gestaltat sin dröm om framtiden.

Läs mer om Chandigarh, Amritsar och Punjab i mitt långreportage Hello Punjab! (ursprungligen publicerat i boken Indien - Curryexpressen (Vagabond 1997). Behöver du en guide på svenska till Indien. Skaffa min Indien – personlig guide, som kom ut i en tredje uppdaterad upplaga 2013.

2016-08-08 14:00 Kommentera

Per J Andersson

Jag är redaktör på Vagabond sedan starten 1987 - och därtill besatt av Indien, som jag ständigt reser till. Senaste 30 åren har det blivit hundratals reportage och hittills fem böcker om landet, senast dokumentärromanen New Delhi-Borås. Har du frågor om Indien? Maila per@vagabond.se.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842