• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Krabi: Nu är här bara tomt

    Krabi i södra Thailand. Vanligtvis ett område som kryllar av utländska turister. Tre veckor efter flodvågen är stränderna öde och restaurangerna tomma. Överallt pågår reparationer.

    Krabi: Nu är här bara tomt
    AO NANG BEACH, Krabi. Tre veckor efter katastrofen. Sitter i en songthaew (minibuss där man sitter på flaket). Chauffören tutar och kör sakta fram på gatan för att påkalla uppmärksamhet om någon vill hänga med. En gata som på vilken turistdestination som helst. Souvenirbutiker, barer, restauranger, vykortsställ, solkräm och motorcykeluthyrare. Men gatan är nästan helt tom och liknar ett Gröna Lund där karusellerna är i full gång, men bara personal finns på plats. Ingen hoppar på i vår songhthaew, vi kör hela vägen längs den nästan kilometerlånga vita strandremsan och jag räknar till allt som allt 15 turister. Av tsunamin syns ingenting.
    –Vi åker hit nästan tre veckor varje år, titta dig omkring, här är så fantastiskt vackert, säger Ingeborg Wiegand från Tyskland och räknar upp aktiviteter hon brukar ägna sig åt, snorkelutflykter, kajakpaddling, matlagningskurser och tempelbesök. Hon och hennes man kom hit två dagar efter katastrofen.
    –Det är så fruktansvärt sorgligt det som hänt, men att turisterna sviker är en andra katastrof, och den drabbar hela landet. Vi kommer att resa hit igen nästa år. Här finns allt. Utom turister, tillägger hon med höjda ögonbryn.
    Nästa strand på andra sidan en av de karakteristiska bergstopparna heter Nopparat Thara Beach, inte så turistbelamrad som Ao Nang, en uppkomling där bungalowbyar och matstånd börjat kanta strandgatan. Jag gissar att det funnits en mur här, för längs vägen ligger enorma stenar, trädrötter och skräp som sopats upp av tsunamin. På stranden hamras det på de nästan 400 långsvansbåtar som förstördes av tsunamin. Ett fyrtiotal av båtarna har redan helt återställts och guppar fridfullt nedanför i det jadegröna vattnet. Övarallt bankar det och slår, cementblandare snurrar och gator sopas. Jag ser två turister på hela strandsträckan.
    KRABI, SÄGER VI HÄR HEMMA och menar lite allt möjligt. Men Krabi är en provins och innefattar bland annat Krabi stad, turistorterna Ao Nang, Railey Beach, Phi Phi-öarna och ön Ko Lanta. Tsunamin slog sönder ön Phi Phi Don allra värst, medan Phi Phi Leh (som inte har något boende för turister) klarade sig helt. Ko Lanta klarade sig från större skador och livstragedier sånär som på stranden Kaw Kwang på nordvästra sidan. Om man jämför Krabi med Stockholm kan man säga att delar av Djurgården blivit förstört av tsunamin, men bara Djurgårdskanalen, resten är intakt.
    Från Ao Nang tar jag en långsvansbåt till Railey Beach, solen ar ihärdig, vattnet är varmt och glimmar, långt därute i havet sticker öarna Ko Poda och Ko Gai (Chicken Island) upp som stora stenbumlingar en jätte kastat ut. Tomma på besökare. Railey Bech är en av de vackraste stränder jag sett i hela mitt liv. Känslan att vara här är det märkligaste jag någonsin upplevt. Spöklikt. En paradisstrand inramad av naturens skönaste bergsformationer. Lugnt kristallklart vatten, restauranger och resorts. En vik som säkert sväljer tusen turister. Jag ser tio. For att slåss om de få besökare som finns erbjuds rabatter på upp till 50 procent på boende och mat.

    INGA SOM HELST SPÅR av tsunamin syns på denna strand som kallas West Railey. En liten stig leder över till andra sidan, East Railey. Här har vattnet vräkt sönder flera av de enkla bungalower som byggts vid vattenbrynet. Detta är ingen egentlig strand, mer en vik där mangroveträdens rötter spretar som stora fingrar. Kaféer och barer gapar tomma och det ser ut som ett krig dragit fram, tak och väggar har rasat, ofantliga högar av bråte ligger där människor förut satt med immiga glas och njöt av livet. Båtar glider in fullastade med virke och verktyg. Här finns kämpar-anda och glöd. Två män i hästsvans och bara överkroppar släpar en tungt lastad kärra efter sig och ler så det blixtrar.
    –Taxi madame? säger de och pekar på kärran.
    Trots känslan av byggarbetsplats så finns här turister. Detta är den del av Krabi där många ryggsäcksresenärer brukar bo. Flera av dem har valt att stanna. Hit reser man bland annat för att klättra och i vikens södra del, där bergstopparna stupar inåt som formationen av en glasstrut, där klamrar sig klättrare fast likt spindlar på den grågula stenväggen. En av dem är Helen Larsson från Umeå. Hon var här då tsunamin kom och har valt att inte lämna området.
    –Spontant kände jag att jag ville hem, men det gick ganska fort över, vi har i stället valt att stanna kvar och hjälpa till, säger hon.
    Helen är sjuksköterska till yrket och ägnade dagarna efter katastrofen till att lägga bandage på skadade. En av hennes vänner drogs med av vattnet men klarade sig undan med skrapsår. De har hjälpt till med att plocka skräp på stränderna.
    –De flesta som åkt hem var charterturister, de var väl så illa tvungna när deras flyg gick hem, men vi som haft ett val har bestämt oss för att stanna. Vi har trots allt sparat till den här resan i två år. Tsunamin ska inte få förstöra den också. Men visst har det varit jobbigt, man påminns hela tiden om det som hänt. Därför åker vi till Singapore nu, blir borta en vecka, för att ta paus från allt det här, säger hon.
    Patrik Hedkvist arbetar som snorkelguide och är tvungen att åka härifrån.
    –Vi tar främst ut familjer och de flesta är charterturister. Vi har ingen aning om i vilken omfattning de kommer resa hit igen då charterresorna börjar gå till Krabi. Jag tror inte det kommer räcka till att fylla båtarna som går ut till reven, åtmin-stone inte den här säsongen, säger han.
    KRABI STAD. En sliten och charmig liten stad med knappt 30 000 invånare, ligger två mil från turistorterna och är helt opåverkad av tsunamin. Åtminstone fysiskt. I vanliga fall är detta en transitstad, hit kommer turister för att stanna några dagar innan de tar båten till Phi Phi-öarna eller Ko Lanta (cirka två timmars resa härifrån). Men inte nu. Om kvällen gapar hotellens fönster svarta och nattmarknadens osande kolgrillar har inga gäster. På två dagar räknar jag till knappt 40 turister. På hotellet där jag bor en bit utanför stan är gästerna bara hjälparbetare och ambassadfolk. Shuttlebussen som i vanliga fall trafikerar stadens kärna har bytt riktning och går nu i stället till sjukhuset och det kinesiska templet. Där står ett tiotal kylcontainrar och brummar, fyllda med lik. Utanför sitter ohyggliga bilder på kroppar som ännu inte identifierats.
    Vad ska hända med Krabi efter detta, ska turisterna någonsin återvända? Svaren är givetvis bara spekulationer. På Tourism Authority of Thailand (TAT) har man inte helt oväntat bestämt sig för att tiden med den blomstrande turistnäringen kommer tillbaka. Främst vad gäller japanska turister men allra mest de från Kina som ofta åker till Thailand for att fira kinesiska nyåret i början av februari.
    Skandinaviska turister är mer tveksamt. Åtminstone denna säsongen. I spåren av katastrofen kan också andra öar segla upp som nya attraktioner. Ko Lanta väntas få fler besökare än tidigare år och öarna Ko Jum (kallas även Ko Pu) och Ko Siboya kan bli de nya resmålen.
    –Jag tror att vi får tillbaka turister till 60 procent den har säsongen, gissar Henrik Enevoldsen på Café Europa, en knutpunkt för många skandinaver i Krabi.
    –Men till nästa säsong tror jag att vi har 110 procent, Krabi flygplats byggs ut just nu och i maj är den internationell. Vi räknar med direktflyg från Skandinavien nästa år, säger han och hoppas också att säsongen i år går att dra ut något längre, till mitten av april. I vanliga fall tar den slut i början av april.
    –Vi får också frågor från tidigare besökare om man kan resa hit under de skandinaviska sommarmånaderna, vilket är goda signaler. Och det kan man, något varmare och regn någon timme varje dag, men annars fint, säger han.
    KRABIS BORGMÄSTARE Keratesuk Phukaoluan är trots det som hänt en lugn man och även han positiv. Utom när det gäller Phi Phi Don. Inga turistbåtar angör ön. Den smala mitt där de flesta besökare tidigare uppehållit sig är helt raserad, ön har också belamrats av mängder av flugor. Sjukdomar som kolera och malaria kan börja spridas och inte minst har 20 procent av korallreven förstörts.
    –Det kan ta så lång tid som helt 2–3 år innan Phi Phi Don kan öppnas igen. Ön borde få vila, och när den öppnas ska det kanske vara under reglerade former. Man borde kunna stänga av ön några månader om året så att den får återhämta sig. Men i övrigt är vi klara att börja om. Vi är beredda.
  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!