• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Dominikanska republiken: Innanför Santo Domingos murar

    Dominikanska republikens huvudstad, Karibiens största stad och "den nya världens" äldsta stad. Santo Domingo är fylld till brädden av dansanta rytmer, koloniala minnesmärken­ och gripande människoöden. Lämna den inhägnade resorten – ta steget in genom stadens murar.

    Dominikanska republiken: Innanför Santo Domingos murar
    Ge dig innanför Santo Domingos stadsmurar. Foto: Sara Arnald.

    Latinska toner flödar ur högtalarna intill jukeboxen. De nakna lysrörens obarmhärtiga sken flimrar i otakt. Kassaapparatens lucka skramlar till. Det är en vanlig vardagseftermiddag i Santo Domingo. En dag då mannen med den bullrande rösten och de utsträckta armarna kommer in och drar ner några skratt från butiksägaren. Följd av kvinnan som hastar förbi för att köpa tvättmedel. 

     

    Högtalaranläggningar och bilar – en vanlig kombination i Dominikanska republiken.

    Högtalaranläggningar och bilar – en vanlig kombination i Dominikanska republiken.

    Vi får vår ölflaska i papperspåse och två vita plastmuggar att dricka ur vid den långa S-formade baren. Här sitter vi ett tag, och bara ser livet pågå. En colmado, som den här typen av bar/butik/vardagsrum kallas, finns i snart sagt vartenda gathörn i Dominikanska republikens städer, och själva ordet betyder "fylld till brädden". Det stämmer.Väggarna är täckta från golv till tak med prydliga rader av bönor på burk, sardiner på burk, tandkräm, mjölkersättning, kondomer, bröd, choklad. Men mest av allt: alkohol. Brugal, den inhemska romsorten, och Presidente, den allsmäktiga ölen.

    Juda flydde arbetslösheten i Haiti för att sälja snacks på gatan i Santo Domingo

    Juda flydde arbetslösheten i Haiti för att sälja snacks på gatan i Santo Domingo

    Det görs affärer på en liten lapp som är avriven från någon gammal kartong. Alla handlar på krita och ska ha något att skriva ner skulderna på. De regleras när de får betalt, vilket för de flesta sker två gånger i månaden. Att spara pengar kan bara de riktigt välbeställda göra. De som handlar på världens dyraste Ikea, som ligger strax nordväst om Zona Colonial, den gamla Unescoskyddade stadsdelen, där vi nu befinner oss.

    Hundar med örnkoll, i Zona Colonial.

    Hundar med örnkoll i Zona Colonial.

    Med stenfasader i pastell intill pastell. Blå, turkos, ljusrosa, korall. Ornamenterade balkonger, trassliga elledningar och ivrigt slingrande växter. Viktorianska gatlyktor som sprider ett varmgult sken när eftermiddagen går över i kväll och solen går ner bakom taken på huvudgatan el Conde. Det är fullt på utomhusserveringen mittemot parken där Christofer Columbus står och pekar. Bänkarna befolkas, en efter en. Duvorna samlas i ett vingfladder kring en man med brödpåse och Columbus fortsätter peka. 

    Konst, mode och karnevalskänsla i Santo Domingos gränder.

    Konst, mode och karnevalskänsla i stadens gränder.

    1492 kom han hit. Det året känner de flesta till. Året då "den nya världen upptäcktes" av den genovesiske världsfararen på spanskt uppdrag. Att det också var året då Santo Domingo grundades känner kanske färre till. Men det var just den här ön, Hispaniola, som idag delas av Haiti i väst och Dominikanska republiken i öst, som Columbus och hans efterföljande landhungriga européer, gjorde till sin språngbräda för ytterligare erövringar i Karibien och Amerika. Santo Domingo är den äldsta staden i den så kallade nya världen, och numera den största i Karibien, med sina närmare tre miljoner invånare.

    Parque Colon. Där Christofer Columbus bror Bartolomeo, står staty.

    Parque Colon. Där Christofer Columbus bror Bartolomeo, står staty.

    – Duarte, Duarte, Duarte!

    Han hänger halvvägs ut genom dörren på en rostig och tillbucklad minibuss, guagua, och ropar som om han skulle vilja väcka statyn av Juan Pablo Duarte, som tronar i "hjältarnas grav" där el Conde tar slut i väster. Där står han intill Francisco de Rosario Sánchez och Ramon Matias Mella, som tillsammans utgör Dominikanska republikens tre fadersgestalter – de som såg till att landet inte hamnade i haitiska händer på 1800-talet. 

    Duarte! Duarte! Duarte!  Ingen tvekan om vart bussen ska.

    Duarte! Duarte! Duarte!
    Ingen tvekan om vart bussen ska.

    Nu är maktförhållandena annorlunda. De haitier vi ser är här för att det inte finns något kvar för dem i deras illa tilltygade land, efter den förödande jordbävningen 2010. Fattigdomen var redan svår som den var. Nu, några år efter katastrofen, är livet fortfarande en kamp. Även för haitier som lever i Dominikanska republiken. 

    Reportaget fortsätter på nästa sida.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!