• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Setúbal – strandfavorit i Portugal

    Sugen på en resa som innehåller både stadsliv, natur och stränder? Trekvart från Lissabon finns Setúbal. En halvö fullpumpad med möjligheter att slösa energi på. Eller bara glida fram över. En plats med två hastigheter.

    Setúbal – strandfavorit i Portugal
    Strax norr om Setúbals västligaste punkt och högt ovanför Atlantens vilda vågor ligger vallfartsorten Santuário de Nossa Senhora. Text Mattias Björklund Foto Johan Marklund

    Solen har gått ned och tusentals ljus följer oss när vi spränger fram över Vasco da Gama-brons respektingivande höjdmeter över floden Tajo. Bakom oss lämnar vi Lissabons vindlande gränder, romantiska spårvagnsfärder och en sprängfylld Estádio José Alvalade där ystra Sportingsupportrar sjunger sig hesa. Drygt 17 000 meter och en upplyst Kristusstaty senare är vi på den andra sidan. Det är på Setúbalhalvön äventyret vi söker finns. 

    Vi har lämnat ett Sverige där solen under hösten varit konstant frånvarande. Nu kan vi inte sluta klicka fram väder­apparnas glädjeprognoser: Temperaturen tänker inte sjunka under 28 grader.

    Setubal – Lissabons lekplats.

    Setubal – Lissabons lekplats.

    Morgonen efter tar vi kurviga småvägar som skär igenom Setúbals golfkluster mot havet. Det känns som att alltför få svenskar, förutom golfare och pensionärer, har vett att uppskatta Portugal. På planet ned räknade jag till fem personer, mig och fotografen Johan inräknade, som inte antingen var hemresande eller mottagare av folkpension. Våra seniorer har koll på läget.

    I den senaste ekonomiska krisens kölvatten har de iberiska länderna valt två vägar. När grannlandet Spanien börjat eftertaxera sina inflyttade pensionärer gör Portugal tvärtom. Här lockas med EU:s lägsta pensionsskatt, 20 procent, dessutom är svenska kapitalinkomster och svenska privata tjänste­pensioner helt skattefria under tio år.

    Vi blir gärna gamla vid Portugals kust. Så här i höstlovstider, när våra landsmän och kvinnor främst trängs på Kanarieöar och i Asien, har vi ett världshav för oss själva. Setúbals sandstränder vältrar sig ned mot Atlanten i generösa, gyllengula drivor. Badkläder behövs inte när vi låter havsvattnet väcka oss. Tjugo, kanske tjugotvå grader strax före klockan sju. Generöst för härdade nordbor. Vågorna dessutom lovande, vilket passar vårt aktivitetsval senare på dagen. Klockan är några minuter över sju när morgonsolen torkar oss och får den enkla, medhavda frukosten att smaka underbart. 

    Strandfiske på Praia Castelo.

    Strandfiske på Praia Castelo.

    –Det här är inga stora vågor!

    Med ett leende brett som en surfingbräda hälsar Carlos Falcão Pinheiro oss välkomna till sitt kungarike, Praia Castelo mitt på Setúbals atlantkust. Under ett par vingliga, salta somrar har jag förstått att vågsurfing inte är svårt. Det är sinnessjukt svårt. Här behövs en vågornas Mr Miyagi. En Mr Pinheiro borde fungera. Redan som 18-årig Lissabonsurfare blev han professionell vågmästare. Idag tränar han själv två lovande ungdomar och driver sedan 2003 sin egen surfskola.

    – Kom igen Beata, kom igen!

    – Åh, Carlos är en sådan punisher, stönar vår kurskompis Beata Szymanska, när vi guppar runt och försöker få ordning på kroppar och tajming till vågorna som Carlos beordrar iväg oss på.

    Samtidigt verkar Carlos straffande vågpedagogik fungera.

    – Jag har lärt mig mer på en timme här nere än vad jag gjorde på en surfkurs i Spanien, säger Beata, när vi hämtar andan under ett parasoll efter en timme i vattnet. Precis som jag och Johan har hon flytt kalla och gropiga Östersjön för att här hitta värme och fina vågor. Polska Beata kombinerar studier i portugisiska i huvudstaden med den ädla surfkonsten och längtar inte hem. 

    – Helst skulle jag flytta hit, pustar hon efter att ha blivit omkullkastad av en tvåmetersvåg.

     

    Carlos Falcão Pinheiros vana ögon letar och analyserar ständigt surfvågor.

    Carlos Falcão Pinheiros vana ögon letar och analyserar ständigt surfvågor.

    Det går allt bättre för oss alla tre och Beata och jag konstaterar att Carlos är en perfekt instruktör. Även om han skryter en hel del om sin kompetens gör hans kombo av charm och krav att vi skärpt oss och lärt oss massor.

    Att ha en egen guide gör extremt stor skillnad för att bli en bättre surfare. Annars skulle vi ha missat alla små detaljer. Som att det handlar om centimetrar, ibland millimetrar, var vi ska placera våra fötter, för att inte brädan ska sjunka. Och om hur viktigt det är att göra sin för­säsongsträning. När Carlos märker att vår energi börjar mattas håller han extra koll på vilka vågor vi ska satsa på. Dessutom skjuter han iväg oss ett par gånger. Vågorna är nästan två meter höga. Beroende på hur man mäter alltså. 

    – Nej, du måste mäta från havssidan, säger han leende ute i vattnet, och skjuter därmed mina salta historier jag vill berätta där hemma lite i sank.

    Reportaget fortsätter på nästa sida.

     

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!