Australienbloggen

Midnight Oil - Australiens bästa live-band

2013-08-02 09:16 2 kommentarer
Kategori: Kultur, Musik

Första gången jag hörde talas om Midnight Oil var någon gång 1983-1984 i ett radioprogram i P3. Temat var något i stil med "rock från andra sidan jorden". Gruppen beskrevs som ett starkt live-band med en politisk agenda. Jag minns inte vilka låtar som spelades, men det jag hörde tilltalade mig.
Under mitt första besök i Australien 1988 var det en sång som återkom på radion om och om igen. Det var Beds are burning. Jag köpte Diesel and Dust, där den låten fanns med samt Red Sails in the Sunset och förklarade stolt för mina kompisar, när jag kom hem, att detta var ett coolt band från Australien. Någon berättade för mig att under min halvårslånga vistelse Down Under hade Midnight Oil inte bara slagit igenom internationellt utan även hunnit med en spelning i Stockholm. Hoppsan!
1990 såg jag dem live i Göteborg, då de turnerade med nysläppta Blue Sky Mining i bagaget. Scandinavium var fullsatt och bandet var i högform.
Skulle jag vara tvungen att välja ett australiskt favoritband, så skulle det definitivt bli Midnight Oil eller The Oils som fansen kallar dem.

diesel-dust.jpg

Midnight Oil bildades i Sydney 1973. Första åren kallade man sig Farm men bytte namn till Midnight Oil 1976. De blev kända för sina intensiva live-spelningar och för att inte kompromissa med sin integritet. Ett kontrakt med A&M Records revs i bitar när skivbolaget krävde att bandet skulle spela in covers i ett försök att slå i USA.
Midnight Oil var ett politiskt band. Texterna kunde handla om kampen mot kärnvapen och krig i största allmänhet, miljöaktivism och stödet till aboriginerna. Medlemmar i bandet medverkade ofta i diverse kampanjer och demonstrationer. Man samarbetade också med Greenpeace, som när man 1990 körde fram en lastbil på vilken man stod och spelade framför Exxons huvudkontor i New York. Detta var en protest mot det gigantiska oljeutsläppet efter att tankern Exxons Valdez hade gått på grund i Alaska.
1986 åkte man på en lång turné ut till avlägsna småstäder, många av dem med stor andel aboriginska invånare. Med på turnén var Warumpi Band, som bestod av tre aboriginer och en vit kille. Dokumentären som spelades in under turnén sändes sedermera i svensk TV.
Turnén inspirerade Midnight Oil med att spela in Diesel & Dust, som till stor del handlar om Aboriginernas dåliga livsvillkor och rätt till sitt land.

Under de tidiga åren lirade Andrew James bas. Han kom att ersättas av Peter Gifford, som var med fram till 1987, då han tvingades hoppa av. I bandintervjuer kunde man mellan raderna läsa att det hårda turnélivet hade tvingat honom att ta ett steg tillbaka. Blackfella/Whitefella-turnén och inspelningen av Diesel and Dust blev hans sista insatser. Han hoppade dock in på ett par låtar, då gruppen spelade i Byron Bay på en turné under tidigt 00-tal.
Den då tillfällige ersättaren, nyzeeländaren Bones Hillman, fick med kort varsel hoppa in och turnera med Midnight Oil efter releasen av Diesel and Dust. Efter turnén blev han fullvärdig medlem och stannade kvar i bandet fram till att man slutade spela tillsammans.
Annars har line-upen alltid bestått av:
Peter Garrett: Sång
Jim Moginie: Gitarr & Keyboards
Rob Hirst: Trummor & Sång
Martin Rotsey: Gitarr

Visserligen var Peter Garrett med sin intensitet och speciella dansstil en enastående frontfigur för Midnight Oil. Musikaliska motorer var emellertid Jim Moginie och Rob Hirst som skrev de flesta låtarna. Intressant att notera är också att Peter Garrett inte alltid var den som stod för solosången. På sångerna Kosciuszko och When the Generals Talk är det Rob Hirst som sjunger och på One Country och Luritja Way tar Bones Hillman över sången en bit in.
Typiskt Midnight Oil är också de starka sångharmonierna med Rob Hirst och Bones Hillman/Peter Gifford tillsammans med Peter Garret. Ofta var det Rob Hirst som tog överstämman, eftersom Peter Garrett inte fixade de höga tonerna t.ex. i refrängen på Beds are Burning.

peter-garrett.jpg
Jag stalkar Peter Garrett i Sydney. Foto: Anne Drejenstam

Peter Garrett som redan på 80-talet var nära att få en plats i senaten (då medlem av Nuclear Disarmament Party) tog till sist steget över till politiken, när han blev invald i Representanthuset för Kingston Smiths valkrets, och detta som Labor-medlem. Kritiker menade att han sålt ut sina ideal för en politisk karriär i och med partibytet. Dessa fick vatten på sin kvarn, när Labor vann valet 2007 och Garrett blev utnämnd till miljöminister. Garrett tog därefter avstånd från tidigare åsikter och var nu för Australiens deltagande i Irakkriget och den australisk/amerikanska militära satellitstationen Pine Gap. Peter Garrett förklarade att han numera var en team player.
Garretts satsning på politiken innebar slutet för Midnight Oil. Ett par återföreningar har det dock blivit. Dels på en Wave Aid, en stödgala till offren för Tsunamin, och dels på festivalen Sound Relief 2009 efter den stora brandkatastrofen i Victoria. Dagarna innan festivalen värmde miljöministern och resten av bandet upp med två utsålda konserter i Canberra.
För några veckor sedan lämnade Garrett regeringen och kommer inte att ställa upp för omval i parlamentet i kommande val. Det finns många som hoppas på att han ska återvända till musiken.

Övriga medlemmar har fortsatt med musiken. Jim Moginie ger ut skivor under namnet Jim Moginie and the Family Dog. Rob Hirst startade redan på tidigt 90-tal sidoprojektet Ghostwriters tillsammans med Rick Grossman. De har gett ut fyra skivor och gjort ett otal spelningar på mindre ställen genom åren, mestadels i Sydney.
Det ryktades att Midnight Oil skulle återförenas för Live 8 på scenen i Sydney. Istället var det just Ghostwriters som körde ett set med bl.a. Midnight Oil-låten When the General talks och The World almost at peace. Alla medlemmar ur Midnight Oil utom Peter Garrett har genom åren gästspelat på skiva eller scen med Ghostwriters. På första skivan spelar dessutom Glad Reed trombon, vilket hon också gjorde på Whitefella-Blackfella-turnén och Diesel & Dust. Sedan ett par år tillbaka är Martin Rotsey fast medlem i Ghostwriters.

Basisten Bones Hillman flyttade tillbaka till Nya Zeeland en kortare tid, men begav sig därefter till Nashville, där han numera är verksam som studiomusiker.

En liten återförening: Det senaste från Midnight Oil-lägret är nämligen att Rob Hirst, Jim Moginie och Martin Rotsey tillsammans med Brian Ritchie har bildat surfrockbandet The Break.

Här är några favoriter med Midnight Oil:

En tidig låt från 1977. Notera att Peter Garrett faktiskt har lite hår kvar samt de fula skäggen på gitarristerna Moginie och Rotsey.

Hercules från 1985.

Tin Legs & Tin Mines live från Goat Island i Sydney Harbour 1985.

River Runs Red utanför Exxons huvudkontor 1990.

Beds are Burning 1993 på MTVs Unplugged

World Is Almost At Peace; Ghostwriters bästa sång och en av mina absoluta favoriter.

Rob Hirst vid sångmicken och med lilla trumsetet vid scenkanten på Live8-spelningen i Sydney 2007. Martin Rotsey spelar på en rödbrun Gibson SG.

De fantastiska Blue Sky Mine och Read about it från återföreningen 2009.

Litet länkbibliotek

Midnight Oils officiella sida

The Breaks sida

The Breaks MySpace

Jim Moginies MySpace

Ghostwriters MySpace

Bones Hillmans sida

2013-08-02 09:16 2 kommentarer
Kategori: Kultur, Musik

Johan Drejenstam

Hej, jag heter Johan Drejenstam och kan inte sluta att tänka på Australien. Jag räknar om penningsummor till flygbiljetter som det står Sydney på, jag spelar didgeridoo och drömmer ständigt om nästa resa till Down Under.
Kommentera gärna det jag skriver.
Vill du kontakta mig nås jag på johan.drejenstam(at)australienbloggen.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206