Skilda världar i Los Angeles

Mellan Beverly Hills och South Central Los Angeles är det bara tio kilometer. Samtidigt är det två skilda världar på ljusårs avstånd från varandra. Den ena är rik, snygg och berömd, den andra fattig, ful och sliten.

Skilda världar i Los Angeles
Alfred Lomas, före detta gängmedlem i South Central Los Angeles. Foto: Per J Andersson/Vagabond

Mick King är britt från Newcastle som innan han hamnade i Hollywood jobbade som Beefeatervakt vid Towern i London.

– Då skulle jag ha koll på medeltida arkitektur och fakta om kronjuvelerna. Nu har fokus flyttats. Nu måste jag uppdatera mig om sådant som vad David Beckhams hund heter. Tänk, vad livet kan förändras med en ögonblinkning, säger Mick och rattar minibussen ut på Hollywood Boulevard, förbi Hollywood Bowl, under Hollywoodskylten och in på den slingriga bergsvägen Mulholland Drive.

Han är en av sightseeingföretaget Star Lines mest populära chaufförer och guider, trots sina brittiska rötter. Han konsumerar kändisnyheter som aktiemäklare studerar börskurser och är lika hängiven i sitt skådande som en fanatisk ornitolog. Joe, om någon, vet var de sällsyntaste exemplaren byggt sina bon, intar sin föda och häckar när vårsolen tittar fram.

Hans bussrundtur är ett smattrande kavalkad av kändis­anekdoter som för turisterna gestaltas med observationer av celebriteternas tomma garageuppfarter, solida portar, avskräckande taggtrådsstängsel och täta cypresshäckar.

– Gränsen mellan stalker och kändisguide är hårfin, medger Mick. Men jag går inte över gränsen. Vi tittar, inget mer. Jag respekterar kändisarnas krav på att dra sig undan.

Men närkontakt förekommer.

– Senast var det Eddie Murphy som stannade sin sportbil, vevade ner rutan och sa hej till oss. Jag och turisterna skrek av lycka.

På Mulholland Drive är kändisarnas bon fästningar omgivna av tät mystisk grönska.

– Där bor Quentin Tarantino. Och bakom den där vita grinden kan ni ana Jake Gyllenhaals pool. Och vrid huvudet åt höger, voilà, Sacha Baron Cohens hus, men han har inte varit hemma på ett år, frustar Mick entusiastiskt.

– Kommer vi att se en kändis idag? undrar kvinnan från Hamburg bakom mig i minibussen.

– Kanske, svarar Mick, om vi jobbar tillsammans i lag. Så fort någon ser något, sitt då inte tysta, utan skrik rätt ut så att vi alla får en chans till en observation. De jag just nämnde är skygga. Vanligast förekommande brukar vara Justin Bieber, Rod Stewart och Sharon Stone.

Rodeo Drive Foto Per J Andersson

Lyxshopping. Fina gatan i Beverly Hills: Rodeo Drive.

Vi lämnar Mulholland Drive i Hollywood Hills och kör på sluttande villagator ner i Beverly Hills.

Vi rullar förbi Jodie Fosters hus på 196 Oxford Way.

– Som hon köpte 2005 för 206 miljoner dollar (motsvarande 1,4 miljarder kronor), upplyser Mick.

Kändisskådandet är inte framgångsrikt idag. Trots att ett fyrtiotal berömda boplatser pekas ut på den totalt 20 kilometer långa rundturen, får vi inte syn på ett enda levande exemplar av homo celebris. Kanske gav vi oss ut för tidigt på dagen? De praktfullaste individerna ses ju oftast endast i skymningen då de pyntade men med hukande kroppshållning beger sig iväg till sina vattenhål.

Vi stannar utanför Badgley Mischka på Rodeo Drive där en scen i Pretty Woman spelades in. Julia Roberts kommer in i affären och frågar efter priset på en klänning.

– Du har ändå inte råd, trilskas expediten, varvid Julias karaktär Vivian Ward börjar gråta.

– Det händer då och då att turister argt stegar in i affären och indignerat frågar expediten varför hon var så elak mot Julia Roberts. Ja, herregud! utbrister Mick och kör ut på Sunset Boulevard som leder tillbaka mot slutstationen bakom biosalongen där Oscarsgalan hålls sedan elva år tillbaka.

– Har folk ingen känsla för vad som är fiktion och vad som är verklighet?

Joe Catz Foto Per J Andersson

Joe Catz, stylist och shoppingguide på lyxiga Montage Hotel i beverly Hills.

Sedan Alfred Lomas muckade från LA County Jail för sju år sedan har det gått ganska bra. Han har inte återvänt till det kriminella hispanicsgänget Florencia 13 utan är idag vd för guideföretaget LA Gang Tours som vill visa turister hur livet kan te sig för dem som i desperation tvingas kriga för sitt uppehälle och sin värdighet.

– Gängkrigen är ekonomiska krig, inget annat, säger Alfred Lomas när vi gungar fram i hans nedsuttna Toyota på Alameda Boulevard, Los Angeles "Berlinmur": på ena sidan vit medelklass, på andra sidan svart och latinsk underklass.

Alfreds analys är lika enkel som glasklar. Knark och våld härstammar från lågkonjunktur, arbetslöshet och brist på ett socialt välfärdssystem. Punkt slut. Alla måste äta sig mätta. Om de lagliga och fredliga vägarna är stängda återstår de kriminella och våldsamma.

En gång i tiden var det gott om jobb i South Central. Bil- och däckfabrikerna låg tätt, skorstenarna rök, verkstäderna slamrade. Den svarta medelklass från Mellanvästern som flyttade in under depressionen på 1930-talet fick snabbt jobb. På 1960- och 1970-talen – när nästa stora lågkonjunktur slagit till och fabrikerna bommat igen – förvandlades den sysselsatta medelklassens barn till arbetslös underklass.

Sedan följde heroin, crack, gängvåld, polisvåld, upplopp, krig. Sedan några vita Los Angeles-poliser våren 1991 misshandlat afroamerikanen Rodney King men blivit frikända i domstolen bröt helvetet loss runt Florence Avenue. Soldater från amerikanska nationalgardet sattes in mot hämndlystna medborgare. Efter sex dagar var striderna över. Då var 53 döda och över 2 000 skadade.

Alfred Lomas var en av fotsoldaterna på huligansidan i Rodney King-kriget.

– Då var det våldet som regerade. Det har blivit lugnare och bättre, men grundproblemen finns kvar. Arbetslöshet, otrygghet och rotlöshet.

Alfred Lomas Foto Per J Andersson

Alfred Lomas. F d gängmedlem i South Central.

När LA Gang Tours kör in i South Central med sina turistbussar har Alfred först ringt ledarna i de rivaliserande gängen och begärt vapenvila. Hans order respekteras. Gängen vet att Alfred försöker förändra situationen i området till det bättre.

– Det finns slumturism och fattigdomsturism, men jag vill snarare definiera det jag sysslar med som hållbar turism. Vi sysslar med att medvetandegöra, förebygga och utbilda, inte med att exploatera och tjuvtitta, säger han när vi glider förbi öde industriområden längs Los Angeles-floden.

När Alfred muckat från kåken insåg han att inte bara resten av USA utan hela världen tittade på gängkulturen i hans hemstad med fascinerad blick. Han häpnade när han insåg att hans elände hade kokats ner till en cool trendig livsstil.

– Hiphopartister påstod ofta att de var från South Central fast de bodde i en annan del av staden. Mina slitna hemkvarter hade blivit hippa.

Skokartongsformade tegelhus med brandtrappor i svart järn. Avhuggna huskroppar med gavlar fulla av prålig reklam och vindlande graffiti, ödetomter med ogräs, fuktskadade möbler och rostiga bilvrak, breda vägkorsningar med drive thru-matställen och rödljus dinglande i spända vajrar.

Vi kör på Florence Avenue, kravallernas epicentrum, och via det egensinniga konstverket Watts Towers, 30 meter höga skulpturer av järnskrot, snäckor, porslin och glas, skapat av diversearbetaren och konceptkonstnären Simon Rodia. Så glider vi in i Compton, ett minst lika fattigt område strax söder om South Central. Alfred gör en tvär gir och kör upp på gräsmattan så att jordkockorna yr bredvid Laurel Street Missionary Baptist Church.

Jag kliver ur och står öga mot öga med en vältränad svart kille med keps och mörka ögon som glittrar av nyvunnen livslust.

– Hej, grabben, jag är Scorpio, säger han och klämmer min hand tills jag börjar jämra mig.

– Jag och Scorpio är fiender, berättar Alfred.

– Var fiender menar du väl, försöker jag.

– Vi är fortfarande fiender, säger Scorpio och Alfred gravallvarligt i mun på varandra.

– Men idag samarbetar vi för att få slut på våldet, fort­sätter Alfred.

Intäkter från LA Gang Tours går till baptistkyrkans skola för ungdomar med svårigheter, en skola som leds av före detta gängmedlemmen och kåkfararen Scorpio. När vi står vid knuten av den bruna träkyrkan med det vita klocktornet, och kisar mot den gula kaliforniska solen droppar eleverna in. Afroamerikanska och mexikanska tjejer och killar med säckiga byxor, stora gympadojor, släpigt tal och skolböcker i famnen.

– Följ med, jag vill visa dig, säger Scorpio och tar med mig över 97th Street och in i ett område med public housing, statligt ägda baracker med subventionerade hyror, där elevernas familjer bor.

På gräsmattorna mellan husen med fasader av flammiga beige kompositplattor leker barn medan deras mammor hänger tvätt.

– Här hamnar de som inte har råd att betala hyran till en privat värd och behöver samhällets stöd, säger Scorpio. Området har högst arbetslöshet och brottslighet i hela Los Angeles. Det är livsfarligt att vistas här för utomstående.

– Är det? undrar jag hest.

– Ja, men det är coolt, du är ju med mig nu. Jag växte upp här.

Los Angeles Foto Per J Andersson

En hägring eller en dröm? Downtown LA sett från Hollywood Hills.

Foto Per J Andersson

Alfred Lomas, C-nut och Scorpio – tre killar som lämnat den kriminella banan bakom sig.

Om det inte vore för Dennis Justice, en korpulent vit medelklassman som driver ett bussbolag i Long Beach, hade det inte blivit något av Alfred Lomas planer på sightseeing i gängens Los Angeles.

Dennis visar mig sitt imperium. Ett rörigt, cigarettrök­inpyrt kontor och en stor parkering med allt från gamla amerikanska Greyhound- och skolbussar till moderna sightseeingbussar av europeisk modell.

– Det här är Gilbert. Han var legendarisk bland stans gangsters. Han satt inne 25 år för bankrån. Nu jobbar han här i garaget och guidar på LA Gang Tours rundturer.

Jag hälsar på Gilbert, som ler ett snett leende och tittar mig stint i ögonen med godmodig blick.

Utan Dennis hade Alfred inte haft några bussar att köra turisterna i, eftersom han inte hade råd att hyra eller köpa fordon till marknadspris.

– Jag trodde på Alfred och lånade ut bussarna gratis. Men jag erkänner att jag var nervös när den första bussen, de kostar ju ändå en halv miljon dollar i nypris, skulle rulla in på gatorna där gängkrigen rasade, säger Dennis, frigör sitt bullrande skratt och dunkar till Alfred Lomas på hans muskulösa överarm med aztekiska krigstatueringar.

Rodeo Drive Foto Per J Andersson

Lyxig stil. Klädaffär på Rodeo Drive.

Miniguide till skilda världar i Los Angeles

Flyg till Los Angeles

SAS/United från Skandinavien med mellanlandning i Chicago eller New York går på runt 7 000 kr. Ett alternativ är SAS nya nonstopflyg Köpenhamn–San Francisco för 8 000 kr.

Bo

Många turister väljer hotell i behagliga strandområdena Marina del Rey, Venice Beach och Santa Monica, men vill du ha stadspuls ska du hellre välja Hollywood Boulevard, West Hollywood eller Downtown, som de senaste åren rustats upp, fått mer folkliv och många nya trendiga kaféer och pubar. Ett alternativ är att hyra rum i ett hem eller ett helt privat hus eller lägenhet, vacation rentals på engelska. Testa Airbnb, Vacation Rentals och Home Away.

Ta sig runt

Trots sitt rykte som bilstad har Los Angeles en snabb, ren och säker tunnelbana som på sistone byggts ut med flera nya linjer. Även busstrafiken är bättre än sitt rykte. Läs mer på metro.net.

Rundturer

Kändisrundturer i Hollywood och Beverly Hills hittar du hos bl a Star Line Tours, starlinetours.com. Sightseeing med LA Gang Tours i South Central Los Angeles bokar du på lagangtours.com.

Kändisspotting på egen hand

Köp ett ex av Star Map, som uppdateras var tredje månad och även är en välinformerad sajt, starmap.com.

Filmer om South Central

Boyz n the Hood (1991), South Central (1992), Menace II Society (1993) och Crips and Bloods: Made in America (2008).