Tåget måste bli det självklara valet när vi reser inom Europa

Jag tror att fri konkurrens på rälsen är nödvändigt för att styra över resenärerna från flyget till tåget. Personligen föredrar jag att färdas på räls istället för ovan molnen (om avståndet inte är för stort) – såväl för min egen bekvämlighets som för klimatets skull, skriver Per J Andersson i sin andra krönika från EU-parlamentet i Bryssel.

Tåget måste bli det självklara valet när vi reser inom Europa
Tågtrafiken är på dekis i många europeiska länder. Inte minst i Bulgarien, där den här bilden är tagen. Foto Per J Andersson
Tåg, Per J Andersson, Serbien, Interrail

Artikelförfattaren på ett skruttigt nattåg mellan Ljubljana och Belgrad tidigare i höst.

Torsdag 15 december. Att vi flyger när vi ska till andra kontinenter är inte så konstigt. Tidsvinsten och bekvämlighetsfördelarna är ju enorma.

Ännu under sjuttiotalet tog visserligen många hippieresenärer landvägen Europa–Indien, eftersom Mellanöstern fortfarande kändes fredligt, säkert och öppet, och den sammanlagda kostnaden av tåg- och bussbiljetterna mellan Istanbul och New Delhi var försumbar (totalt 100 kronor, har reseskildraren Tomas Löfström, som var med då, berättat).

Men i och med Sovjets inmarsch i Afghanistan och den islamiska revolutionen i Iran 1979 skars landvägen av österut – och resenärer som inte ville utsätta sig för stor fara började flyga.

Ockupationer och revolutioner i främmande länder var inte så mycket att göra åt.

Men EU:s beslut 1992 att avreglera flyget i Europa hade vi européer mer att säga till om.

I USA hade flyget avreglerats redan 1978 och på så sätt styrt över resenärsströmmarna från Greyhoundbussar och Amtraktåg till de allt billigare flyglinjerna.

Med amerikansk förebild skulle Europa nu också få njuta av låga priser och fler förbindelser högt ovan molnen.

Det snart 25 år gamla EU-beslutet att släppa marknadskrafterna fria på flygmarknaden var mycket lyckat. Flygresandet inom Europa ökade dramatiskt. Precis som man ville. Och priserna sjönk, och sjönk, och sjönk … Svenskt Flygprisindex, som sedan 2009 jämför flygpriser från runt tusen bokningssajter, bekräftar att utvecklingen ännu inte avstannat. Det blir fortfarande billigare att flyga för varje år som går.

Vi flyger. Det är billigt. Vi kommer fram snabbt.

Allt vore ju frid och fröjd om det inte vore för att flyget släpper ut så mycket växthusgaser – och ur miljösynpunkt är ett betydligt "skitigare" sätt att resa än tåget.

Allt vore frid och fröjd om inte tåget, denna snart 200 år gamla uppfinning som idag är ett av de absolut klimatsmartaste sätten att transportera dig, därmed gick in i en långvarig kris som ännu inte hävts.

1990 gjorde svenskarna cirka 100 000 tågresor till Medelhavsländerna, enligt Vagabonds Resebarometer. Tåget var ännu ett vanligt sätt att ta sig dit, vilket till en del var effekten av att ungdomsresenärer tyckte att en månads Europatågluff var höjden av sommaräventyr.

Men idag görs bara knappt 20 000 tågresor från Sverige till Sydeuropa, visar Resebarometern. Annorlunda uttryckt: åtta av tio resenärer har övergett tåget (och börjat flyga).

Har vi tröttnat på Medelhavet?

Naturligtvis inte! Tvärtom.

Sedan 1990 har våra semesterresor till Medelhavsområdet mer än fördubblats.

Men idag är det så självklart att flyget är vårt förstahandsval att de flesta har glömt att en tur- och returflygbiljett mellan Sverige och en destination någonstans i Europa 1990, strax före avregleringen, kostade runt 3 000 kr, motsvarande drygt 4 000 kr i dagens penningvärde.

Idag tar vi semesterresenärer för givet att vi kan komma till London, Paris eller Medelhavet med flygplan för under tusenlappen, om vi bokar i god tid.

Men nu hoppas en majoritet i EU-parlamentet, som onsdagen 14 december klubbade igenom nya regler för Europas tåg, på en liknande utveckling när det gäller tågtrafiken mellan medlemsländerna. För de senaste 25 åren har inte tågtrafiken bara tappat i konkurrenskraft när det gäller biljettpriser, tågbiljetterna har också blivit svårare att boka, medan allt fler långdistanståg, inte minst nattågen, lagts ner i brist på resenärer.

För två år sedan kastade SJ in handduken och slutade helt att sälja tågbiljetter till destinationer utanför Skandinavien.

– Det kostar mer än det smakar för oss att hjälpa folk att komma ut i Europa och det kan vi inte fortsätta med, sa SJ:s kommunikationsdirektör Helga Baagøe då.

Effekten blev att de flesta av de som ännu tog tåget till kontinenten tvingades ge upp och börja flyga.

EU:s nya regler för Europas tåg innebär att medlemsländerna ska samordna tågteknik och säkerhetsstandarder. Dessutom öppnar de för mer konkurrens mellan tågbolagen. Snart blir anbudsförfarandet – som idag finns i Sverige, Tyskland och ytterligare fyra medlemsländer – norm inom hela EU.

Om avreglering på rälsen kommer att locka tillbaka resenärerna från flyget till tåget återstår att se. Alla är inte övertygade om att ökad konkurrens är rätt väg att gå. Såväl de gröna partierna som flera vänsterpartier röstade därför emot förslaget.

Jag fattar skepsisen mot liberaliseringar, vars bieffekt sannolikt kommer att bli sämre arbets- och lönevillkor för de som jobbar i Europas tågbolag. Precis som skett med flygbolagens kabinpersonal. Resenärerna är vinnare, den befintliga personalen förlorare.

Dessutom saknas en politisk plan för hur det ska bli lika enkelt att boka en internationell tågbiljett som det är att boka en flygbiljett. Flyget har ett samordnat globalt system som gör att jag kan boka en inrikesflygbiljett på andra sidan jordklotet med några få knapptryckningar. Tåget saknar ett samordnat och välfungerande bokningssystem som fungerar utanför det land man befinner sig i.

Försök boka en tågbiljett Stockholm–Bryssel och du fattar vad jag menar. Det känns som om det vore enklare att köpa ett eget tåg och resa med det.

Ändå tror jag att EU:s beslut att tillåta fri konkurrens på rälsen är nödvändigt för att styra över resenärerna från flyget till tåget.

Personligen föredrar jag att kliva ombord på mitt färdmedel i stadens centrum, sätta mig ner och börja färden direkt, utan störande transferresor – och på så sätt slippa ta mig till ett flygfält fler mil ut på vischan och köa till incheckningsautomater, säkerhetskontroller och gater.

Personligen föredrar jag att lägga mig på ett nattåg och anlända nästa förmiddag efter att ha ätit frukost i restaurangvagnen med utsikt över kohagar och vetefält.

Personligen föredrar jag att färdas på räls istället för ovan molnen (om avståndet inte är för stort) – såväl för min egen bekvämlighets som för klimatets skull.

Fakta: Europas tåg

• Anbudsförfarande ska bli norm i hela EU när det gäller vilka operatörer som ska få köra tågen.
• Privata järnvägsbolag ska kunna starta nya tåglinjer i alla medlemsländer. Regeringarna i medlemsländerna har dock fortfarande möjlighet att göra undantag från anbudsmodellen på vissa sträckor.
• Merparten av nya reglerna ska börja gälla om fyra år, medan den konkurrensutsatta upphandlingen får vänta sju år innan den blir verklighet.
• I EU:s medlemsstater finns 21 000 mil järnväg, vilket motsvarar fem varv runt jorden.
• Tåget står för ca en tiondel av alla transporter i EU, men bidrar bara med 0,6 procent av alla utsläpp av växthusgaser.

Källa: Europaparlamentet

Fortsättning följer

Fler artiklar och intervjuer om EU:s nya tågpolitik kommer närmaste dagarna.

Läs mer

Första krönikan från Bryssel: I elfte timmen försöker EU rädda tågen
Krönika Den stora tågsvindeln
Krönika Godnatt SJ!
Artikel och guide Så tågluffar du i Europa

För den som reser är världen vacker, Per J Anderson, Ordfront

Ny bok om resandets magi

I januari kommer Pers nya bok, För den som reser är världen vacker (Ordfront förlag), som bland handlar om tågets fördelar framför flyget och tågresandets roll i litteraturens och filmens värld. Läs mer om boken här på Bokus! Eller här i Indienbloggen!