• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Digitala nomader – så jobbar och reser vi!

    Just nu jobbar många hemifrån och frågan är om distansarbete kan bli populärare. Kan arbetsgivare tänka sig låta fler jobba från Paris, Tokyo, stranden eller stugan i framtiden? Innan coronakrisen svepte över världen intervjuade Vagabond tre digitala som berättade hur det egentligen funkar.

    Digitala nomader – så jobbar och reser vi!
    Vagabond har snackat med tre digitala nomader som berättar om deras jobb och liv. Foto: GettyImages

    Efter fem år med fast anställning hade reslusten börjat dra rejält i Annika Wikberg. En regnruskig höstdag fastnade hon med blicken på en annons på Instagram som tycktes tala direkt till henne. Här utlovades ett helt år med arbete på distans och allt det praktiska serverat. 

    Annika fick tjänstledigt och ett försiktigt löfte om att få jobba 20 procent för sin arbetsgivare under resans gång. Efter ett tag insåg båda parter att distansjobbet faktiskt funkade utmärkt. Nu jobbar hon som frilans på minst 80 procent för sin forna arbetsgivare, och har aldrig känt sig mer effektiv – samtidigt som hon kan resa vart hon vill, så länge det finns välfungerande uppkoppling. 

    – Jag är väldigt mån om mitt jobb, så jag har hela tiden anpassat mig till svenska tider och försökt göra det enkelt för dem som är på kontoret, säger Annika på telefon från Hongkong, där hon landat i några dagar mellan Sydkorea och Bali.

    Förutom vanlig mejlkontakt och ett telefonsamtal då och då har hon hjälp av verktyg som Skype, Whatsapp och Slack för att snabbt kunna kommunicera med kollegorna i Sverige. När hon vill ha snabb feedback på det hon gör skickar hon skärmdumpar. 

    – Ibland har vi delad skärm och videomöten. Tekniken idag är tillräckligt bra för att det ska fungera, säger Annika.  

    Annika Wikberg, 35 år, är grafisk formgivare på Fjällräven på cirka 80 procent.

    Mellan våren 2018 och våren 2019 gjorde hon ett helt år med amerikanska Remote Year, som erbjuder paketlösningar för digitala nomader. I paketet ingår boende, arbetsplats (co-­working ­space), resor och vissa arrangerade upplevelser längs vägen. Det finns flera olika program att välja bland, och i det årslånga program som Annika valde ingick Kapstaden, Lissabon, Valencia, Sofia, Hanoi, Chiang Mai, Kyoto, Kuala Lumpur, Lima, Medellin, Bogotá och Mexico City. 

    På varje plats bodde hon i 4–5 veckor, och i gruppen ingick 44 personer.

    – När jag anmälde mig var inte gruppen det viktigaste. Men efteråt kan jag se att det blev det viktigaste, för jag har verkligen fått vänner för ­livet, över hela världen. 

    Men paketvarianten kostar förstås en hel del. Annika betalade först en avgift på 5 000 dollar för att säkra sin plats. Sedan tillkom en ­avgift på 2 000 dollar per månad. Då ingick allt utom mat, nöjen och egna utflykter. 

    – Mitt mål var att gå plus minus noll och se det som en grej man gör en gång i livet. 

    I gruppen var de flesta runt 30 år, men spannet var förhållandevis stort: från en 24-åring till en 54-åring. Deras yrken var också ganska skiftande – alltifrån arkitekter till onlinelärare i distans­kurser, en relationscoach – och förstås ett gäng programmerare.

    Av platserna som betades av under året var Kyoto i Japan en favorit som hon särskilt sett fram emot. Sofia i Bulgarien blev en glad överraskning, och Colombia var spännande. Fritiden ägnades ofta åt vandring, klättring eller yoga. Och känslan av att vara en begränsad tid i ett främmande land gav energi att upptäcka och uppleva. 

    Samtidigt kan Annika se att hon faktiskt jobbar mer effektivt på distans än hon gör inne på det vanliga kontoret. 

    – Jag kan faktiskt se att jag blir snabbare klar nu med de återkommande projekt jag har, jämfört med när jag jobbade på kontoret. 

    Efter året med Remote Year var hon hemma och jobbade i några månader, innan hon gav sig av igen – denna gång på egen hand. Efter en kort visit i Hongkong väntar en tid på Bali. 

    – Sedan åker jag till Santiago de Chile och träffar några från Remote Year igen. När man en gång har varit med så blir man en "citizen" och kan hoppa in någon månad här och där. Så vi ska ansluta till en grupp där och använda deras arbetsplats. Sedan blir det Patagonien. Och kanske en sväng till Buenos Aires. Vi får se.

    kyoto digital nomad

    Kyoto i Japan var en favorit för Annika Wikberg. Foto: GettyImages

    Det har bara gått några timmar efter att Sebastian Jansson landat i Georgien när vi når honom på telefon. Då sitter han på ett kafé i Tbilisi, och konstaterar att det första intrycket av landet är positivt. 

    – Det är väldigt mysigt här, fina kvarter och bra kaféer att sitta och jobba på. Det känns som om vi kan bli kvar här ett tag. Men planen är en månad till att börja med. 

    Det har gått ett och ett halvt år sedan Sebastian sa upp sig och bestämde sig för att leva fullt ut som digital nomad. Han hade börjat få smak för det kringresande arbetslivet när han var baserad på Malta, där han jobbade med digital marknadsföring.

    – Det blev en del resor under den tiden, och jag märkte att det funkade lika bra att göra jobbet när jag var i Berlin som när jag var på kontoret på Malta, så jag tänkte: Varför inte bli "remote" fullt ut?

    Sebastian Jansson, 28 år, jobbar som digital marknadsföringskonsult och driver även sajten lyssnaljudbok.se.

    Sebastian, som hade rest en del och bott utom­lands förut, var sugen på att se mer av världen, och arbetsgivaren var till en början med på noterna. Han fick tillåtelse att jobba på distans, tills löftet plötsligt drogs tillbaka. Då hade han och flickvännen Martina redan köpt bilen de skulle­
    åka runt med i Europa, och planerna var långt gångna. Sebastian bestämde sig för att säga upp sig. 

    – Jag hade en del besparingar i grunden, och sedan började jag kontakta kunder. Det började med några små och blev fler och fler.

    Sedan dess har mycket hänt. Kunderna har blivit fler och större, och hans jobb med digital marknadsföring är i princip detsamma som tidigare – men förutsättningarna är helt förändrade. Nu har han jobbet med sig vart han än åker och har hunnit med flera turnéer med bil i Europa, liksom sex månader i Asien, där han och Martina bodde i ungefär en månad på varje plats de kom till.

    Eftersom många kunder ännu inte är vana vid att ha medarbetare på distans har Sebastian ingen uppsägningstid i kontraktet. Helt enkelt för att minska tröskeln för dem att våga anlita honom. 

    – Men det har visat sig fungera väldigt bra. Det brukar bli mycket kommunikation just när en kampanj ska gå live, men sedan pratar man ­kanske inte på en månad. Med vissa har jag telefonmöte varje vecka och andra pratar jag med varannan månad, säger Sebastian.

    För honom innebär det friare arbetslivet att han kan styra sin arbetstid väldigt mycket själv. 

    – Jag har ju friheten att jobba i tolv timmar en dag om jag vill vara ledig en annan dag, när det är perioder som tillåter det. Och generellt jobbar jag dåligt före klockan elva på dagen, så kontorstider har ändå aldrig passat mig. 

    georgien digitala nomader

    Tsminda Sameba - Trefaldighetskyrkan nära byn av Gergetis i Georgien. Foto: GettyImages

    Just nu jobbar han mindre än 50 procent, och klarar sig bra på det. I billiga länder i Sydostasien – eller till exempel Georgien, där han nu befinner sig – räcker pengarna långt. Det blir tid över för att upptäcka landet, och även tid att ägna sig åt volontärarbete. 

    Sebastian och Martina har bland annat jobbat med hemlösa hundar, och genom organisationen Workaway har de jobbat för mat och husrum, i cirka fyra timmar om dagen. 

    Att resa, träffa nya människor och möta andra kulturer har varit viktigt, men att ständigt vara på väg kan också bli tärande. 

    – Nu känner vi att det kanske börjar bli dags att hitta ett ställe att vara på en längre period. Vi har en liten dröm om att öppna ett ställe där vi ska ha flera olika verksamheter – kafé, hundhem, co-living och co-working. Vi skulle vilja ha känslan av ett sammanhang, och vi gillar att ha folk omkring oss. 

    Vissa platser i världen har på kort tid blivit extremt populära bland digitala nomader. I takt med att de intar platserna kommer också co-working spaces, co-living, kaféer och juicebarer (och stigande priser på alltifrån boende till mat). Några exempel är Canggu på Bali, Chiang Mai i Thailand och i viss mån Lissabon i Portugal. Bogotá i Colombia kommer också starkt, inte minst bland amerikaner.

    Drömmen om en rörlig tillvaro kom tidigt för Yasmine Åkermark. Hon uppfann sina egna lösningar: pluggade på distans från Frankrike, skrev sin universitetsuppsats i Asien och hittade på många andra skäl att resa. Därför var steget till att börja leva som digital nomad inte särskilt stort.

    – Jag levde ju på det viset innan jag hörde ordet första gången. Det var väl 2015, och året efteråt grundade vi Svenska nomader.

    Nätverket kom till genom att Christoffer Persson hörde av sig till Emelie Fågelstedt efter att ha googlat på digitala nomader och Emelies namn dök upp. Yasmine och Emelie kände varandra sedan tidigare och Emelie visste att Yasmine befann sig på Bali, där hon levde som digital nomad. Alla tre tog ett samtal, och det var då de blev en trio och beslutade sig för att samarbeta. 

    – Vi förstod att det fanns fler där ute som hade frågor om det här sättet att leva. Det de flesta vill veta är hur man kan göra för att jobba på distans och ha jobbet med när man reser. Sedan kommer mer administrativa frågor, säger Yasmine. 

    När vi talas vid befinner hon sig i New York. En av de städer hon haft som bas de senaste åren. När hon hade basen i London reste hon i Europa. När hon bodde på Bali låg andra delar av Sydostasien inom räckhåll, och när hon är baserad i New York tittar hon på resor att göra på den amerikanska kontinenten.

    Yasmine Åkermark, 32 år, är digital strateg och entreprenör och är medgrundare av Svenska nomader, svenskanomader.se.

    Yasmine har drivit flera egna firmor genom åren, och har för tillfället dels ett eget konsultföretag – och dels uppdraget i Svenska nomader, som idag har 15 000 medlemmar. Nu har de bland annat skapat en jobbplattform där man hittar annonser för tjänster som är på distans eller flex, och ett nätverk där frilansare kan hitta uppdrag. 

    – Vi försöker också få fler uppdragsgivare att inse värdet av att jobba med folk som är på distans. Visa att det går. Samtidigt går ju fler och fler företag mot att minska på lokalkostnader och inte ha fasta platser till alla på kontoret.

    Bland de yrken Yasmine ser i nätverket finns de klassiska: de som jobbar inom IT, grafisk design, sälj, marknadsföring eller som skribenter. 

    – Men jag vet även advokater som jobbar på distans, även om de måste åka hem ibland. Och läkare som jobbar via Kry-appen. Och lärare finns det gott om, som har kurser online. 

    Många väljer förstås livsstilen för att kunna resa. Men inte alla. 

    – I vårt nätverk finns folk som valt att flytta till sin stuga i Norrland för att de trivs bättre där.
    Det finns de som reser vidare hela tiden, och det finns de som vill bo längre på en plats. 

    new york digitala nomader

    Yasmines bas är New York. Foto: GettyImages

    Hon gillar att stanna längre på en plats och få en riktig bas. I New York har hon hittat boende "mitt i smeten", Greenwich Village på Manhattan, och jobbar både på kaféer, i hotellobbyer, och – på co-working-ställen. 

    – Jag har medlemskap i Spacious. De gör om restauranger och barer som bara är öppna på kvällen. Så på dagen tar de emot folk som vill jobba – och har en värd på plats, liksom kaffe, te, eluttag vid borden.

    Yasmine Åkermark tror att det flexibla sättet att ha jobbet på fickan kommer att bli vanligare. Det finns till och med länder som på olika sätt försöker underlätta byråkratin för att locka till sig digitala nomader. I Estland har man till exempel skapat ett "E residence" för människor från andra delar av världen, som ger en möjlighet att starta ett "papperslöst EU-företag".

    – Även Thailand har ett nytt visum som gör att digitala nomader kan stanna längre i landet, säger Yasmine. 

    Själv har hon bott på flera platser där digitala nomader samlas: Canggu och Ubud på Bali, ­Chiang Mai i Thailand, Lissabon i Portugal. 

    – Det blir så att många samlas på samma stäl­len. Men en kompis till mig sa att "Lissabon is where digital nomads come to die". Det är många som väljer att stanna där.

    Pepp på att bli digital nomad! 

    Läs mer: 10 tips för att resa på heltid och bli digital nomad

    Lyssna!

    Vagabondpoddens avsnitt om Svemester – Sverigesemester. Med reseexperten och författaren Niklas Kämpargård:

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!