Australienbloggen

Royal Botanic Gardens - en oas i Sydney

2013-08-30 09:31 2 kommentarer
Kategori: Djur och natur, New South Wales, Restips, Sydney

Du har gått det klassiska turiststråket: Du klev av från tåget vid Circular Quay och vandrade bort mot Operahuset. Du fotograferade Operahuset från alla möjliga vinklar. Du fick din kompis att fotografera dig framför Operahuset. Sedan fick ni en annan turist att ta en bild på er tillsammans framför Operahuset, och ni fick själva till sist ta ett tiotal bilder på en japansk bussgrupp.
Vad göra nu?

Istället för att promenera tillbaka mot Circular Quay så fortsätt österut till Royal Botanic Garden; detta andningshål i centrala Sydney.
Inne i parken är det lätt att glömma bort att man befinner sig mitt i en storstad. Man behöver inte vara intresserad av Australiens växter för att uppskatta ett besök. Låter man inte sig imponeras av de exotiska arterna så är det trevlig att bara strosa runt där. Det är en välkommen respit från alla människor, trafik och storstadspuls på utsidan.

royal-botanic-garden.jpg

Lite historia…
Det som skulle komma att bli Royal Botanic Gardens var platsen för Australiens första farm. Den startades 1788, året då första omgången straffångar deporterades till Australien, av guvernören Arthur Phillip. Syftet var givetvis att kolonin skulle bli självförsörjande, men försöket misslyckades. Jorden var alltför fattig på näring och det var först när man grundade farmer vid dagens Parramatta, som man lyckades odla något.
Guvernör Macquarie grundade 1816 Botanic Gardens och utnämnde året efter kolonins första botanist, Charles Fraser. Det gör parken till Australiens äldsta, vetenskapliga institution.
I några decennier under 1800-talets mitt drevs en djurpark i Botanic Gardens, men djuren flyttades sedermera till en annan park.
Vid samma tid övergick man till att kalla parkchefen Director istället för Colonial Botanist. En av de mest kända directors var skotten Charles Moore, som mot slutet av sin ämbetstid (1848–96) var med om att skriva kolonins första flora, Handbook of the Flora of New South Wales.
Första hälften av 1900-talet skulle komma bli svåra år för parken, vars underhåll och utveckling eftersattes pga de två världskrigen samt depressionen.
Efter Andra Världskriget hade man åter igen möjlighet att satsa på parken, som tillsammans med växthusen 1959 fick namnet Royal Botanic Gardens.

Royal Botanic Gardens är öppet årets alla dagar och har fritt inträde. Parken täcker ett 30 hektar stort område.
Kasta ett öga upp i träden! Chansen är stor att du får se flygande hundar hänga där uppochner. Annars ser man dem ofta i skymningen flyga över vattnet i Sydney Harbour.

solander.jpg

Som svensk uppskattar man naturligtvis att Linnélärjungen, Daniel Solander, har uppmärksammats med ett minnesmärke. Solander var med på Kapten Cooks första resa och var tillsammans med sin engelske kollega Joseph Banks de första européerna att undersöka Australiens unika växt- och djurliv. Vår svenske kung avtäckte minnesmärket i början av 80-talet.

Jag rekommenderar ett besök i Royal Botanic Gardens. Gå på växtsightseeing och upptäck blommor som du inte trodde fanns. Ta med något att äta och dricka och njut av en picnic i det gröna. Vill du fortsätta strosa runt i parkmiljö så fortsätt vidare till The Domain och Hyde Park, som båda ligger direkt i anslutning till Royal Botanic Gardens.

Web
Royal Botanic Gardens

2013-08-30 09:31 2 kommentarer
Kategori: Djur och natur, New South Wales, Restips, Sydney

Dvärgpingvinen – en australisk fågel

2013-08-20 14:27 Kommentera
Kategori: Djur och natur, South Australia

Pingviner är fåglar, som av de flesta förknippas med Antarktis snö- och istäckta landskap. Därför kan det kännas lite underligt att träffa på dessa lustiga fåglar i 30-gradig värme. Australiens enda pingvinart är dvärgpingvinen, Eudyptula minor. På engelska kallas den för Little penguin, Blue Penguin och Fairy Penguin. Fairy Penguin är det vanligaste namnet i Australien.
Dvärgpingvinen finns på Nya Zeeland och utmed med Australiens sydkust inklusive Tasmanien. I New South Wales finns endast en population. Den är å andra sidan ganska lätt att hitta, eftersom den finns i Manly i Sydney. Har du tur kan du få se dem på kvällen i närheten av Akvariet och färjeläget.

fairy-peguin2.jpg

Den mest kända platsen att se dvärgpingviner i Australien är på Phillip Island söder om Melbourne. Vill du gärna se pingviner tillsammans med hundratals människor, är Phillip Island stället för dig. Tänk dig parkeringsplatser fyllda med turistbussar, betongläktare med guidning genom högtalarsystem, besökare som glatt fotograferar pingviner med blixt, trots alla skyltar som ber en att låta bli, och souvernirshoppar.
Nej, det kanske inte är så roligt...

victor-harbour.jpg
Victor Harbour, South Australia: Habitat för dvärgpingvin

Då är det desto trevligare att se pingviner på egen hand. Själv var jag på promenad med vänner i Victor Harbour, söder om Adelaide, och fick se ett par exemplar nere i sina hålor. Detta var vid 13-tiden, då pingvinerna vanligtvis är i havet och jagar småfisk och bläckfisk. Kanske var dessa pingviner lite trötta just den dagen.

Dvärgpingvinen dyker oftast inte djupare än ett par meter i sin jakt på föda. I genomsnitt varar varje dyk i 20 sekunder.
Inte sällan bor de tillsammans i större kolonier utmed kusten. Deras reden finns nere i hålor i terrängen ovanför havet.

fairy-peguin.jpg
Dvärgpingvin, Eudyptula minor

Vanligtvis får de två ungar åt gången. Dessa ligger i redet och föräldrarna kommer upp på kvällen från havet för att mata dem. Då går de gärna i grupp ur vattnet och upp mot bohålorna; troligen för att man då är bättre skyddade mot rovdjur. Det är räv, katt och hund, som går mest illa åt populationerna. Ändå kan inte arten sägas vara hotad, även om den lokalt har försvunnit pga av dessa introducerade arter. Bland de inhemska djuren är pälssälen den största, naturliga fienden.

Dvärgpingvinen är den minsta pingvinarten i världen. En fullvuxen fågel mäter 33-34 cm och väger ungefär 1,5 kg. De är blå på ovansidan av huvudet, ryggen och vingarna (som mer ser ut som fenor än vingar). Undersidan är vit. En dvärgpingvin lever i genomsnitt i sju år. I fångenskap finns det emellertid exemplar, som uppnåt den aktningsvärda ålder av 25 år.

Som jag skrev i min artikel om Kangaroo Island går det att se pingviner på Kangaroo Island. Jag såg dem i Penneshaw i sluttningen ner mot vattnet och i Kingscote finns dessutom Kangaroo Island Penguin Centre med guidningar runt boplatserna.

2013-08-20 14:27 Kommentera
Kategori: Djur och natur, South Australia

Intervju med Tobbe Helin

2013-08-14 09:59 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Intervjuer, Tasmanien

tobbe1.jpg
Tobbe tillsammans med dottern Amanda.

Ålder: 50
Bor: Utanför Toronto, Kanada

Tobbe Helin är en välkänd profil bland grod- och kräldjursintresserade i Sverige. Han har arbetat som lärare vid Naturbruksgymnasiet i Dingle och är författare till två böcker om ormar i terrarium. Sedan några år är han bosatt i Kanada. Dock går det sällan långt mellan Sverigebesöken.

Vilken del av Australien besökte du?
Tasmanien, landade dock och bytte plan i Melbourne.

Jag vet att du var i där av en något annorlunda anledning. Berätta!
Jag blev inbjuden av Mats Olsson att göra fältstudier på en alpin ödla, snöskinken, som lever på Mount Wellington. Det var vad jag gjorde under tre månader. Charles Darwin klättrade upp på Mount Wellington när han besökte Tasmanien. Berget är ca 1200 meter högt och har ett minst sagt udda klimat, en lång vinter och vinter även under sommaren. När jag först kom dit mitt i sommaren, överraskades vi av en snöstorm - då myntade jag begreppet Blizzard lizards. Det kalla klimatet på bergets topp gör att det tar ett och ett halvt år för ödlorna att föda fram sina ungar.

Vad gillade du bäst i Australien?
Att geologi, fauna och flora var så helt annorlunda jämfört med Europa. Och att solen rörde sig i en spegelvänd bana på himlen. Det var lätt att leva där då det fortfarande påminde mycket om Europa med banker, post, affärer mm. Att språket är engelska underlättar också en hel del.

mt-wellington.jpg
Tobbe samlar in data om snöskinkar på Mt. Wellington

Vad tyckte du minst om?
Att jag bara stannade där i tre månader och att jag inte besökte västra Tasmanien med sina tempererade regnskogar.

snowskink.jpg
Snöskink, Niveoscincus microlepidotus

Vet man mer om snöskinken idag tack vare Mats och ditt jobb på Tasmanien?
Ja, sannolikt har Mats tillsammans med bla Eric Wapstra "avslöjat" en del intressanta saker som snöskinkens fortplantningsbiologi. Han arbetar mest med sexuell selektion. Mitt fältarbete var säkert till stor hjälp då det var många ödlor att hålla reda på - närmare en ödla per kvadratmeter!

Vad gjorde du på fritiden när du inte var ute i fält?
Jag gick ner till stranden med mitt cyklop, cyklade runt i grannskapet eller tog promenader. Det fanns massor att se och upptäcka. Det var också en del skrivarbete varje kväll.

Jag tror att en relativt liten del av de svenskar, som reser till Australien, passar på att bege sig till Tasmanien. Borde fler göra det?
Utan att ha erfarenhet av Australiens fastland sa tror jag att många svenskar skulle tycka mycket om Tasmanien. Klimatet är underbart och det passar nog oss nordbor bättre än höga temperaturer.

Om du skulle ge ett råd till någon som tänker resa till Tasmanien, vad skulle det vara?
Inget särskilt mer än att kanske göra lite pre survey, vart man vill åka, hur man tar sig dit osv.

hobart.jpg
Hobart från Mt. Wellington

Vad tyckte du om Hobart?
Mycket charmig stad, lagom stor med ett vackert läge och Salamanca Market och den hade allt. Stan ligger vid foten av Mt Wellington och det gör att alla har en vacker utsikt.

Unnade du dig något stopp på vägen eller tog du resan till Australien i ett svep?
På vägen ner så stannade jag på en "Stop Over Holiday" i Singapore, tre dagar tror jag. Och det var också kul. Som att vara i London fast det var 30 grader varmt och regnade kl 12:30 varje dag.

Vad var det absolut godaste som du åt på resan?
Svart att minnas nu, men jag gick in på en "kinesisk" lunchrestaurang i Singapore och det var HOT och alldeles utsökt. I Australien åt jag känguru som var riktigt gott och slaktaren i byn dar vi bodde på Kingston Beach hade kokt skinka på ben som han skar i tjocka skivor till smörgåspålägg. Jag tror att slaktaren var tysk från början.

Finns det något som man absolut inte får missa om man åker till Tasmanien?
Jag har inte så mycket erfarenhet av ön, men är man i Hobart så ta en tur upp på Mt Wellington.

Skulle du vilja resa tillbaka till Australien igen?
Absolut - ingen tvekan. Och jag hoppas komma dit igen. Landet är stort och har massor att erbjuda. Främst lockar kanske kustremsan Melbourne-Sydney-Brisbane då jag gillar vatten och hav.

Vad skulle du göra annorlunda/låta bli?
Kan inte komma på något förutom att jag grämer mig lite att jag inte åkte till västsidan och de tempererade regnskogarna med sin ormbunksträd i massor.

Vilka djur hoppas du se nästa gång du kommer till Australien?
Jag skulle gärna vilja se dvärgvaraner, olika små gecko och moloken klart. Vidare står saltvattenskrokodil högt på listan, samt den lilla flygpungekorren. Dessutom så tror jag att det finns massor av vackra insekter där också.

Har du något speciellt minne från din vistelse på Tasmanien, som du vill dela med dig av?
Jag var Tomte på "julafton", tomtedräkt, mössa och skägg. Strålande sol, 27 grader varmt och kakaduor som skrek i eukalyptustraden. Det var minst sagt ett annorlunda minne. Och när vi hittade en Tiger Snake i backen nedanför Mt Wellington. Det var en herpetologisk höjdpunkt, även om ormen var ungdomstecknad, och inte helsvart som de är kända för.

Fotnot: Mats Olsson (University of Wollongong) är zoolog. Han är expert på grod- och kräldjur.

2013-08-14 09:59 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Intervjuer, Tasmanien

Svante i Brisbane

2013-08-12 08:45 Kommentera
Kategori: Brisbane, Djur och natur, Queensland, Resa till Australien

Australienbloggens långa arm stäcker sig ända till… Australien.

När min bror Svante reste till Brisbane för att jobba i en vecka, klev han även glatt in i rollen som Australienbloggens reporter.

Det blev tre filmer och jag hoppas att ni gillar dem lika mycket som jag.

2013-08-12 08:45 Kommentera
Kategori: Brisbane, Djur och natur, Queensland, Resa till Australien

Carnac Island - pärla i Indiska Oceanen

2013-07-29 09:00 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Restips, Western Australia

Vi läste någonstans att där finns den finaste stranden i hela Western Australia. Det lät för bra för att ignorera. Ön med denna fantasiska strand heter Carnac Island och ligger strax utanför Fremantle.

carnac-sat.jpg
Foto: Google Maps

Nu visade det sig inte vara helt enkelt att ta sig ut till denna lilla pärla. Den ligger strax söder om välbesökta Rottnest Island, men vid tiden för vårt besök gick det inte reguljär båttrafik dit ut.
Turistbyrån i Fremantle kände dock till ett sällskap som hade chartrat en segelbåt. Kanske skulle de vara intresserade av att komma till Carnac lite billigare? Ett telefonsamtal senare var dealen klar: "Klockan 9 imorgon bitti ska ni vara i hamnen. Ta med er allt som ni vill äta och dricka därute. Det finns ingen kiosk eller affär."

Carnac Island ligger alltså utslängd i Indiska Oceanen ca 10 km från fastlandet. Den upptäcktes 1803 av den franske upptäcksresanden Louis de Freycinet. När sedan området runt Swan River koloniserades av engelsmännen, användes ön tillfälligt på 1830-talet som straffkoloni för aboriginer. Idag är Carnac Island ett naturreservat och saknar fast befolkning. Dock finns alltid en Park Ranger på plats under dagtid.

Vi träffar våra reskamrater morgonen därpå nere i hamnen. Det visar sig vara en tysk teatertrupp på tillfälligt gästspel i Perth. Nu har de en ledig dag och vi får plats på en av de chartrade segelbåtarna.
Utresan tar drygt 2,5 timme, eftersom det blåser motvind och vi måste kryssa hela vägen. Väl framme är det skönt att sätta fötterna på fast mark. Framför oss ligger en kritvit strand.

carnac4.jpg
Sisten i är ett... sjölejon?

Vi inser dock direkt att vi kommer att få dela den med några andra. Det ligger nämligen ett tiotal sjölejon och sover. Det stod det inget i broschyren om! Jo, det gjorde det faktiskt. Skepparen på båten varnar oss för att gå för nära. Det är ganska beskedliga djur men en stor hanne kan ta det för en revirutmaning, om man blir för närgången. Man får inte heller ställa sig mellan sjölejon och vattnet, eftersom det är att blockera deras flyktväg.
För att incidenter skall undvikas är en del av stranden "reserverad" för sjölejonen. Respektera skyltarna.
Det är endast hanar som frekventerar Carnac Island. Honorna återfinns på öar norr om Perth, dit hanarna beger sig vartannat år för en fem månader lång parningsperiod.

carnac3.jpg
Skönt att slippa tjejerna!

Vi breder ut våra solmattor ungefär tio meter från närmaste sjölejon. Det blir snabbt varmt och vi vadar ut i det kristallklara vattnet. Efter badet åker matsäcken fram.

tigersnake.jpg
Tigerorm

Låter det för bra för att vara sant? OK, det finns en liten hake. Det finns hur mycket orm som helst på Carnac Island. Det är dessutom tigerormar, Notechis scutatus och de är dödligt giftiga.
Nu frågar ni er givetvis varför någon ens kommer på tanken att sätta sin fot på ön. Det finns en enkel förklaring. Håller man sig på stranden så slipper man ormarna, som enbart håller till uppe i den låga, buskiga växtligheten som dominerar Carnac Island.

Skulle man vilja veta mer om växter och djur så är det bara att fråga en Park Ranger.

carnac5.jpg
Anne, Heinz-Dieter, Wolf-Hansi och Horst-Rüdiger. (Ja, jag har helt glömt bort vad tyskarna hette...)

Med en bra medvind tar seglatsen in till Fremantle bara en timme. Vi surfar fram på vågorna och tittar norrut, där Rottnest Island går att skymta. Vi bestämmer att det blir vår nästa utflykt.

VAR
WEBB
Dagskryss till Carnac Island

Freemantle Visitor Centre

2013-07-29 09:00 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Restips, Western Australia

Att hålla föredrag om Australien

2013-07-27 12:07 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Övrigt

Jag gillar att tala inför publik. Jag inser att jag är lite ovanlig i det avseendet. Ofta hör man ju människor, som annars ger ett tryggt och säkert intryck, säga hur de fasar inför att resa sig upp och prata inför andra människor. Inte jag. Visst är jag lite nervös innan jag har börjat och kanske några minuter in på mitt föredrag, men sedan brukar det flyta på.
Extra roligt blir det när ämnet är något som jag brinner för. Australien är givetvis ett av dessa ämnen.

När jag håller föredrag säger påpekar jag för det mesta, att man när som helst är välkommen att ställa frågor. Det är bara att avbryta. Var nu inte blyga! På så sätt kan det bli intressantare än om jag pratar helt själv en lång stund.
För några år sedan var jag på besök i kungliga hufvudstaden, där en reptilförening hade bjudit in mig för att jag skulle prata om australiska giftsnokar. (Ja, jag kan ana hur spännande ni alla hade tyckt att det hade varit att lyssna på!)
Jag inledde med att säga hur skönt det var att Frölunda hade skickat ut Djurgården ur Elitseriens slutspel (alla som inte höll på Djurgården skrattade) och uppmanade min vana trogen åhörarna att avbryta mig med frågor och andra inpass, om det kändes påkallat.
Med Sydney skyline som illustraion hann jag säga att jag hade varit flera gånger i Australien och att det var ett mycket trevligt land att besöka. Sedan flög en hand upp på första bänkraden. Innehavaren av handen såg mycket ivrig ut.

Jag: Och där har vi redan kvällens första fråga.
Åhörare: Jag har också varit ute och rest! (Mycket entusiastiskt tonfall)
Jag: Aha! (Något tvekande tonfall)
Åhörare: Jag var i Israel! (Glad som en speleman-tonfall)
Jag: OK (Än mer tvekande tonfall)

Jag hann tänka: "Undrar vart detta tar vägen?" Hann och hann förresten. Jag hade kunnat fortsätta tänka en bra stund för det kom inget mer. Killen på första bänk ville bara få det sagt.
Jag måste erkänna att jag blev lite störd. Just starten på ett anförande är lite helig, eftersom det är då man ska ta publikum i besittning. Samtidigt så var avbrottet av en ganska lustig om än lite konstig natur. Jag skulle få mer av konstigheter en stund senare.
Vid fikapausen attackerade han ånyo; denna gång vid termosarna, där jag just hade hällt upp en stadig kopp kaffe med mjölk till mig själv.

Åhörare: Trevligt föredrag!
Jag: Tackar! Kul att du tycker det.
Åhörare: Ja, roligt att träffa andra som har varit ute i världen.
Jag: Ja, det är skoj att resa. Speciellt till Australien.
Åhörare: Såg du några Brown Snakes?
Jag: Du ska få se efter pausen.
Åhörare: Förresten, jag är odödlig.
Jag: Verkligen?

Här nickade han långsamt och såg väldigt nöjd ut med sig själv.

Visst är det så att om man är mer än 20 personer på ett och samma ställe, så kommer en i gruppen att vara spritt språngande galen? Denna kväll var den personen inte jag.

2013-07-27 12:07 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Övrigt

Australien på YouTube

2013-07-25 09:34 Kommentera
Kategori: Australien på YouTube, Djur och natur

Lätt som en plätt!
Nu önskar jag fler informativa instruktionsfilmer om följande:


  • Hur man lär en dingo att cykla
  • Hur man rakar en wombat
  • Hur man diskuterar politik med en emu
  • Hur man får en kookaburra att skapa ett affärsimperium bestående av små butiker som säljer eko- och rättviseprodukter till gagn för småbönder i utvecklingsländer

Hör gärna av er, när det finns på YouTube!

2013-07-25 09:34 Kommentera
Kategori: Australien på YouTube, Djur och natur

Spindlar i Australien

2013-07-05 09:47 4 kommentarer
Kategori: Adelaide, Djur och natur, Sydney

Vi var ett gäng som reste i minibuss från Canberra upp mot Sydney. När vi närmade oss de södra förorterna var det någon som skrek till från bakre delen av bilen: "STOP THE CAR! STOP THE BLOODY CAR! THERE'S A SPIDER IN THE CAR!"

I bilannonser brukar det heta "från 0 till 100 på sex sekunder". Vi gjorde samma sak men tvärtom, och stod sex sekunder senare på vägrenen. Alla i minibussen kastade sig ut och stod sedan och stirrade förfärat in. Där satt den på andra sidan sidorutan: En gigantisk spindel. Var hade den klivit på? Hur länge hade vi åkt runt med den? Var den farlig? Kunde vi klämma den på lite bensinpengar?
Vi hade hört ruskiga historier om dödligt giftiga spindlar och nu hade vi kanske en i vår bil.
Under stor försiktighet lyckade vi till sist förvisa fripassageraren ut ur bilen med hjälp av en tidning. Vi fortsatte sedan mot Sydney övertygade om att vi svävat i livsfara.
Ett par veckor senare beskrev jag spindeln för en zoolog på The Australian Museum (Naturhistoriska museet) i Sydney.
Zoolog: Oh, that must have been a Huntsman Spider. They often show up in people's homes or cars; especially after rain.
Jag: Is it dangerous?
Zoolog: No, it's totally harmless but it looks pretty nasty, doesn't it?


Sydney Funnel-Web. Bild lånad från Wikipedia

En verkligt farlig spindel är däremot Sydney Funnel-Web Spider, Atrax robustus, som har ett mycket starkt gift.
Som namnet skvallrar om finns den i området runt Sydney (Från Newcastle i norr, Nowra i syd och Litgow i väst). Den blir upp till 3,5 cm och honan blir störst.

Det är dock den mindre hanen, som är mest farlig för människor, eftersom den är rörligare än honan och har betydligt starkare gift. Under sommarmånaderna är den på jakt efter en hona att para sig med. Då förirrar den sig in i villaträdgårdar, där människor riskerar att komma i kontakt med den. Det är heller inte ovanligt att just villaträdgårdar passar spindlarna bra, eftersom de erbjuder skugga och skydd. Annars hittas de mest i skog men är ovanligare i sandiga, torra områden.
En Sydney Funnel-Web som oroas eller provoceras lyfter upp det främre benparet och blottar därmed huggtänderna. (Se bilden!) Är fridstöraren för nära kommer hugget blixtsnabbt. Innan man 1981 började producera serum förekom dödsfall efter bett av Sydney Funnel-Web.
Befinner du dig i ett område, där den här spindel finns, bör du köra det klassiska Western-tricket, dvs skaka ur skor eller stövlar innan du sätter på dem oavsett om de står utomhus eller inomhus. Kolla också en extra gång innan du hoppar i en pool. En Sydney Funnel-Web trillar lätt ner i vattnet och det kan ta upp till ett dygn för dem att drunkna. Kan de bitas i vattnet? Ja!

Första hjälpen är som efter ormbett i Australien. Applicera ett stödförband och bege dig snarast till sjukhus.

Det var inte alls menat som en spindelexkursion. Vi gick utmed Torrens River i centrala Adelaide. Denna flod som flyter genom staden är kantad av en gångväg med parkbänkar, där flanörer kan vila benen. Vi funderade på att just sätta oss på en bänk, när jag fick en ingivelse och tittade undertill. Det visade sig att undersidan av bänken var mer eller mindre täckt av spindelväv. I väven huserade två Redback spiders. Det hade väl antagligen inte varit någon omedelbar fara att sätta sig där, men trots allt fanns en springa mellan de två brädorna, som utgjorde bänken, så varför ta risken? Dock blev det en liten fotosession…


Redback Spider i centrala Adelaide

Redback Spider, Latrodectus hasselti, hittas i så gott som hela landet. Den är dessutom mycket vanlig och lever nära inpå människan i trädgårdar och andra ställen där naturen inte är ursprunglig.
En Redback är lätt att känna igen: Den är ganska liten, ca 1,5 cm, svart eller brun och har en avlång, röd fläck på bakre delen av kroppen. Den är ganska lik den amerikanska svarta änkan, med vilken den är släkt.
Bettet är mycket smärtsamt och man bör söka läkare snarast för eventuell serumbehandling. Den bästa första hjälpen är en ispåse över bettstället.


Redback Spider

2013-07-05 09:47 4 kommentarer
Kategori: Adelaide, Djur och natur, Sydney

Krokodiler i Australien

2013-07-04 10:13 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory


Scenen är färjeläget vid Daintree River i norra Queensland. En man kliver ur sin bil. Han har just kört upp från Cairns och är på väg till Cape Tribulation.
Det är skönt att sträcka lite på sig efter två timmars bilresa. Dumt bara att färjan just gick. Men vad är det för skylt som står här? Krokodiler? Nej, det kan väl inte vara möjligt? I den här floden? Knappast! Dom finns väl längre norrut. Så dumt att sätta upp en skylt! Jag ska banne mig ta ett bad i ren trots.
Vår vän slänger raskt in alla kläder utom sina boxers i bilen och stegar fram till flodkanten. Vattnet ser grumligt ut, men vad tusan; snabbt i, några simtag och sedan upp igen!

Varje år dör 1-2 människor efter att ha blivit attackerade av krokodiler i norra Australien. Några av dem har just som mannen i vår berättelse trotsat varningsskyltar och hoppat i vattnet på fel ställe. Det behövs egentligen inte sägas (eller så behövs det verkligen!), men varningsskyltarna är på riktigt. Respektera dem!


Här finns salties

Det finns två krokodilarter i Australien: Estuarine crocodile, Crocodylus porosus, även kallad Saltwater crocodile eller Salties rätt och slätt. Det svenska namnet är deltakrokodil.
Låt dig inte luras av namnet Saltwater crocodile. Denna krokodil hittas även långt uppe i flodsystemen, där vattnet först är bräckt för att sedan bli sött. Man kan också träffa på dem i dammar som ligger i närheten av en flod. Under den torra delen av året (maj-september) rör de sig ner mot floddeltat och ibland en bit ut till havs.


Deltakrokodil

Deltakrokodilen är världens största reptil och kan nå en längd av 5-6 meter, men det finns uppgifter om exemplar på imponerande 7,5 meter.
Blir man attackerad av en deltakrokodil är chanserna att klara sig små. Denna formidabla jägare tar sina byten i vattnet eller vid vattenbrynet och drar ner dem under vattenytan i en "death roll". Det byte, som inte dör i käkarna på krokodilen, drunknar istället.


Här finns freshies

Den andra krokodilen som finns i Australien är Freshwater Crocodile, Crocodylus johnsoni, även kallad Johnson's crocodile eller freshie. Till skillnad från deltakrokodilen, som även finns i Indien och Sydostasien, är sötvattenskrokodilen endemisk i Australien. Den blir också betydligt mindre än deltakrokodilen; runt 3 meter, och nosen är smalare.
Som namnet skvallrar om lever den endast i sötvatten; ibland som enda krokodil och ibland jämsides med deltakrokodilen.
En freshie är helt ofarlig för människor. På sin höjd kan den utdela ett litet nafs om den skulle bli störd.


Sötvattenskrokodiler på en reptilpark

Hur vet man då om det är säkert att kliva i vattnet i de norra delarna av Australien, om ett svalkande bad lockar? Att det inte finns varningsskyltar uppe innebär ju inte nödvändigtvis att det är riskfritt att bada. Är du osäker så fråga alltid lokalbefolkningen.

Fram till 80-talet jagades krokodiler skoningslöst och ett tag såg det till och med ut som att de skulle utrotas i Australien. Numera vet man att krokodilen har ett värde som turistsymbol för norra Australien. Det arrangeras krokodilsafaris på floder i Northern Territory och i Queensland. Dessutom föds många krokodiler upp på farmer, som förutom visningar för allmänheten även förser modeindustrin med skinn och restaurangbranschen med kött. Tror ni mig om jag säger att krokodil smakar som… kyckling?

Följande bilder har Sophia Drejenstam tagit:
Är det månne en trädstam som flyter på floden?


Men den rör ju på sig!


Aha!

2013-07-04 10:13 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory

Maneten som dödar

2013-07-03 08:30 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland

Vilket djur är ansvarigt för flest människors död i Australien? Krokodilen, säger kanske ni. Det är fel och det är inte hajar heller. Det är något litet och genomskinligt: En manet som heter Box Jelly Fish, Chironex fleckeri.* Du kommer också höra folk kalla den för sea wasp eller stinger.

Det finns en enkel regel att följa för att slippa komma i närkontakt med denna manet: Bada inte på stränder utmed kusten i Queensland, Northern Territory och norra Western Australia (se kartan!) under perioden oktober-april. Det myckna regnandet sköljer ner manetynglen från floderna ut i havet. Skulle det regna häftigt under någon annan del av året så kan det finnas anledning att avstå från doppet då också.

Maneten trivs bäst närmast kusten, vilket innebär att en del öar i norra Queensland kan vara säkra att bada vid även under "fel" säsong. Fråga dock alltid någon innan du kliver i vattnet. En del stränder har finmaskiga nät, vilket gör det möjligt att bada även under manetsäsong.
Stora Barriärrevet är manetfritt året om!

Att bränna sig på en Box Jelly Fish gör extremt ont. Som om det inte räcker till kan giftet döda en människa på så lite som tre minuter. Det finns fall då människor som bränt sig inte har hunnit in till stranden innan de drabbats av hjärtstillestånd och drunknat.
Första hjälpen är att hälla vinäger på det brända området, vilket stoppar nässelceller på huden från att avge mer gift. Efter 30 sekunder tar man försiktigt av trådarna med hjälp av en handduk. Sök därefter läkare omedelbart.
På många stränder finns ett skåp eller en låda med en flaska vinäger att användas just om någon bränner sig på en manet.

Giftets egentliga funktion är att förse maneten med föda. Den äter småfisk och räkor som fastnar och dör i dess trådar. Till skillnad från många andra maneter är Box Jelly Fish en aktiv jägare, som istället för att låta sig drivas fram av strömmarna, själv jagar ifatt sin föda; plankton, småfisk och räkor, i en hastighet upp till 4 knop
Har den inga fiender? Jo, havssköldpaddor är immuna mot giftet och tar sig en manet ibland.

* Jag har hört detta vid flera tillfällen, men tar ändå uppgiften med en aning nypa salt. Har man tagit in getingar och bin i statistiken? Antalet allergiska reaktioner från dessa djurs stick borde vara stort liksom i andra delar av världen. Sant är dock att Box Jelly Fish svarar för fler dödsfall än krokodiler och hajar tillsammans.


Box Jelly Fish på burk

Gilla Australienbloggen på Facebook!

2013-07-03 08:30 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland

Johan Drejenstam

Hej, jag heter Johan Drejenstam och kan inte sluta att tänka på Australien. Jag räknar om penningsummor till flygbiljetter som det står Sydney på, jag spelar didgeridoo och drömmer ständigt om nästa resa till Down Under.
Kommentera gärna det jag skriver.
Vill du kontakta mig nås jag på johan.drejenstam(at)australienbloggen.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842