Sydamerikabloggen

Varje droppe räknas!

2016-10-16 16:07 Kommentera

Rent vatten är så enkelt att inte reflektera över när vi själva lever i ett sötvattenrikt land. Vattenbristen på Gotland i somras kanske blev en väckarklocka för många, när verkligheten plötsligt kom nära, men annars är det lätt att glömma den flytande självklara som på många platser är dyrbarare än något annat.

Schyst resande bjuder in till seminariet Varje droppe räknas! den 11 november i Stockholm. Seminariet är kostnadsfritt och det bjuds på vegetariskt fika.

Anmäl dig HÄR.

Datum: 11 november
Tid: 8:30-12:00
Plats: Finlandshuset, Snickarbacken 4, i centrala Stockholm

På eftermiddagen bjuds det även in till en workshop speciellt för turismlärare. För frågor kontakta Hillevi Persson på hillevi.persson@uniontounion.org

Skärmavbild 2016-10-16 kl. 16.17.44.png

De länder som är under hårdast press ligger i ett bälte genom Nord­afrika, via den arabiska halvön, Mellan­östern mot Central­asien. I länderna på den arabiska halvön är situationen värst – här över­skrider vatten­­uttaget många gånger om den för­nyelse­bara till­gången på vatten. Det har lett till att vissa grund­­vatten­­till­­gångar tömts helt, skriver SCB.

Små enkla tips från Schyst resande att ta till sig:
- Stäng av kranen när du tvålar in dig, rakar dig och borstar tänder. En rinnande kran slösar cirka 6 liter vatten varje minut.
- Skriv en lapp på rummet eller meddela i receptionen att handdukar och lakan inte behöver bytas varje dag.
- Säg till på hotellet om kranen står och droppar. En droppande kran slösar cirka 30 liter vatten varje dag.

Har du några fler tips?

Nya kameranamazonas 076.jpg
Att något i tillsynes överflöd kan vara så sällsynt. Bild från Amazonfloden där sötvattnet förorenas alltmer och gör tillgången till rent dricksvatten allt mer problematisk.

2016-10-16 16:07 Kommentera

Turismens konsekvenser!

2016-08-31 15:54 Kommentera

Tiden går, sommaren är i sitt slutskede och trots att jag inte är ute och upptäcker nya platser är mitt huvud bland turister och mina tankar hos kommande resor och drömmar om framtiden.

Men tills dess kan jag inte låta bli och blanda mig i resandets och turismens filosofi, varför, hur och vad som händer med oss när vi reser? Vad upptäcker vi, vad ser vi omkring oss och hur påverkar vårt sätt att resa andra människor runt omkring oss på den plats vi besöker?

Genom Schyst resande har jag träffat likasinnade och efter några vändor hit och dit är jag nu Cirkelledare och ska till hösten hålla i en studiecirkel om Turismens konsekvenser på ABF Stockholm. Cirkeln börjar den 26 oktober och sakta men säkert fylls platserna upp. Vi ska prata om hållbar turism, utmaningar, exotifiering, volontärturism och även få höra om Schyst resandes arbete.

Jag kan prata i timmar om resandets mening och innebörd, fascination och utmaningar och ser hemskt mycket fram emot att få höra andras historier och funderingar kring detta.

Ni är alla självfallet VARMT VÄLKOMNA! Jag vill gärna se er där och höra mer om er och era funderingar om resor och turism!

HÄR kan du anmäla dig!

HÄR finns en intervju med mig med mer info om Cirkelns innehåll.

Jag hoppas vi ses den 26 oktober!

Imagenjulia3 097.jpg
Hur mår Machu Picchu egentligen?

2016-08-31 15:54 Kommentera

Lågsäsong på stranden

2016-01-25 19:54 1 kommentar
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Kaffe, Nederländerna, Strand, Zandvoort

Efter Haarlem som jag skrivit om HÄR åkte vi tåget ytterligare en kvart västerut och gick av tåget i Zandvoort aan Zee.

Zandvoort är Amsterdam-bornas playa där badsugna stadsbor fyller solstolarna sommartid. Vintertid bor här runt 17 000 personer, men just 1a januari samlas ännu några tusentals för det traditionsenliga doppet. 1a januari 2016 samlades badsugna vid stranden för 56e året i rad och på given signal, strax efter klockan 14.00, sprang samtliga rakt ut i de iskalla vågorna för att fira in det nya året. Än fler höll sig på strandkanten och applåderade i takt till musiken som pumpades ur högtalarna. 1a januari-badet är en klassiker och filmteamen stod på rad och intervjuade nybadade i alla åldrar.

IMG_1189.JPG
Badsugen?

Nyårshelgen fyllde staden med folk som liksom vi promenerade längs stranden, påbyltade men inte iskalla, vinden bet ännu inte, men kaffet på strandcaféerna värmde gott. Det åskblåfärgade havet, den gråa himlen och den ljusa sanden gav ett annat ljus med en annan charm än sommarsolens stekande hetta. På kvällen samlades släkten runt den lilla skridskobanan och åt pommes frites med majonäs medan ungarna slirade runt på banan till discoljus och musik.

IMG_1216.JPG
Skridskodiscosugen?
IMG_1219.JPG

Vi bodde på Aquarius Pension en bit upp i byn, där blommiga tapeter, varma täcken och pampiga villor omgav oss. Självhushållet gjorde att vi hade stor lust att stanna kvar, morgonpromenera längs stranden och vid lunchtid dricka kaffe och äta längs någon av de pyttesmå huvudgatorna, eller på det lilla torget, köpa vin i matbutiken, god ost i ostbutiken och förstå nederländskan på de dubbade filmerna på kvällen. Kanske ibland för omväxlingsskull upptäcka kullarna bakom staden, där cykelvägarna ledde tillbaka till Amsterdam.

Att vi denna gång reste någon helt annanstans än vad som först var planerat gav oss bara mersmak för att upptäcka småstäder intill huvudstäder och stränderna, en annan säsong än sommaren. De nederländska, korta avstånden gjorde det ju dessutom möjligt för oss att upptäcka både Amsterdam, Haarlem och sist Zandvoort under knappt fyra dagar.

IMG_1223.JPG

2016-01-25 19:54 1 kommentar
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Kaffe, Nederländerna, Strand, Zandvoort

En annan del av Nederländerna

2016-01-05 17:45 Kommentera
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Nederländerna, Zandvoort

En resa när allting blir bättre än vad man tänkt sig.

Det började redan när vi kliver ut från Schipol och precis hinner med buss 300 som tar oss raka vägen till Haarlem. En 40 minuter senare kliver vi av bussen tar till höger och följer gatan upp till Grote Markt, stora marknaden - torget i stan, där vi av en slump bokat rum på lilla Carillon Hotell, ovanpå baren med samma namn. Vi tar en sväng runt det lilla centrumet, känner oss redan hemma och möter bar-glada människor, fast det är dagen innan nyårsafton. Middagen på hotellbaren smakade som den skulle. Hotellsängen i det trånga rummet gav oss en välbehövlig sömn.

Haarlem ligger 15 minuter med tåg från Amsterdams centralstation, och är en pittoresk liten småstad med 150 000 invånare som bor vägg i vägg i medeltida byggnader anno 1600-talet. Det bara blev så att vi hamnade där. I och med nyårshelgen höll museum stängda med annars finns både konstnärens Frans Hals Museum och det populära Teylers Museum. Grote Kerk, kyrkan mitt i stan, är annars stadens landmärke som med sitt ståtliga torn sträcker sig över omgivande byggnader. Med 5000 gravstenar som täcker golvet är det även en märkligt nära-döden upplevelse att besöka.

IMG_1163.JPG
Allt är finare i Haarlem

Istället för tvärtom tog vi en dagstur till Amsterdam och trängdes med övriga tiotusentals turister längst centrums trånga gränder, aktade oss för cyklisterna och fotade kanalerna. Som färdkost åt vi den traditionella munkliknande bakelsen oliebollen, som holländarna svullar i under nyårshelgen. Tågstationen i Haarlem är bara den värd ett besök, cafélokalerna på plattformen härrör från öppnandet en bit in på 1800-talet och behåller än idag sin historiska charm.

IMG_1110.JPG
Tågstationen i Haarlem från 1839

I Amsterdam uppenbarade sig mina önskningar för mig. Den klassiska loppmarknaden på Waterlooplein, full av antikviteter att pilla på som samsades med kläder, skor och krimskrams dök upp framför oss när vi flydde en liten bit bort från turiststråken. Utan karta vandrade vi planlöst runt och hittade sedan det perfekta lunchstället med precis sådan matig smörgås som vi var sugna på. Café de Jaren låg dessutom fint vid floden och var fullt av glada lokalbor och turister som börjat firandet av årets sista dag.

IMG_1124.JPG
Loppmarknad på Waterlooplein
IMG_1137.jpg
Goda lunchmackor på Café de Jaren

Vid 12-slaget smälldes det nya året in på Grote Markt i Haarlem med pompa, smällare,fyrverkerier, champagne och ett hejdundrande ståt. Stadens alla familjer och ungdomsgäng stod tryckta längs kanterna medan de förfriskade sköt fyrverkerier åt alla håll. Vi stod fascinerade och klunkade glatt champagne men ständigt beredda på att ducka. Några timmar tidigare hade staden stängt igen och vi rekommenderades äta middag tidigt då restaurangerna stängde tidigt, då personalen - så klart - också ville ha sin del av nyårsfirandet med nära och kära. Sushin på Sumo fick vi nästan skynda i oss, och många snopna fick vända i dörren när de vid halv 8 meddelades att köket hade stängt. In på det nya året öppnade barerna upp igen och musikern dunkade mellan stenväggarna in på småtimmarna.

Lyckan fortsatte när vi den första dagen på det nya året vaknade upp till tio grader och klarblå himmel. Vi promenerade längs gatorna vi inte hunnit med och tjuvkikade in i de inbjudande fönstren längs gränderna. Fantiserade oss själva flytta in och leva ett nytt liv i Haarlem. När vi var kaffesugna igen efter frukosten dök stadens enda öppna café upp som låg rakt i solen, där vi och resten av stadens morgonpigga turister kisade i januariljuset och skålade i kaffe för 2016.

IMG_1173.JPG
Solig start på 2016

Leendes vinkade vi hejdå till Haarlem och drömmer redan om ett vårbesök när staden blommar. Vi åkte vidare mot Zandvoort, ytterligare 15 minuter med tåg västerut och vi nådde den nederländska kusten.

Mer om denna sandiga, vinterdröm, en annan gång snart.

Men till dess kan jag rekommendera varenda en som vill se en annan del av Nederländerna, en lugnare, mer pittoresk minivariant av den förlovade staden med stort A, att ta tåget en bit därifrån och uppleva något annat, något gulligare och mer inbjudande, Haarlem.

2016-01-05 17:45 Kommentera
Kategori: Amsterdam, Haarlem, Holland, Nederländerna, Zandvoort

Lima express

2015-12-17 21:02 1 kommentar
Kategori: Lima, Machu Picchu, Peru

IMG_0950.JPG

När vi landade i ett myller av människor, bland familjer som återförenades i kramkalas, när jag direkt börjar prata, skratta och skämta med taxichauffören minns jag hur jag blir när jag landar i kontinenten långt borta, i Sydamerika, och denna gång i den peruanska huvudstaden Lima. Jag blir pratigare, lugnare och mina sinnen öppnas med ens. Från frysta, kolsvarta morgnar i ett Stockholm som känns kallt och skakat av omvärldens oro, var det skönt att påminnas om att andra världar existerar parallellt, där efterskalvet från Paris känns en smula längre bort och där verklighetens problem ser annorlunda ut.

Lima är, efter Kairo, världens därmed näst största stad som ligger i en öken. Det regnar aldrig i Lima. Bilarna saknar vindrutetorkare för de behövs inte. Gatukanterna saknar diken. Paraplyer säljs mot den starka sol som lyser i tre månader per år. De övriga månaderna täcks himlen av ett molndis som drar in från Stilla havet och sedan regnar ner över Anderna i öst.

IMG_0965.JPG
Nybyggt i Miraflores

Det är en fascinerande stad. Med sina idag cirka 10 miljoner invånare har den bara de senaste decennierna mångdubblat sin befolkning på grund av de många bönder som flydde från landsbygden där Sendero Luminoso härjade under 1980- och 90-talet.

Byggboomen i huvudstaden är också vida känd i resten av Sydamerika. Statsdelarna Miraflores och Barranco, som jag besökte för några år sedan, kände jag inte igen idag. De nya glänsande skyskraporna visade på den nya medelklassen som etablerar sig i landet. Men i de fortfarande utspridda kåkstäderna, och för pendlarna som tränger in sig i minibussarna ut i provinsen dagligen, syns fortfarande den andra sidan, olik Miraflores välståndet växer så det knakar.

IMG_0959.JPG
Promenad mellan stad och Stilla hav

Jag har varit i Lima och Peru förut. Om det kan du läsa HÄR och om Machu Picchu HÄR. Denna gång var en snabbvända för konferens och studiebesök. ABF besökte motsvarande studieorganisation i Peru, Plades, som arbetar hårt och engagerat för att stärka folkrörelserna och fackförbunden runt om i landet och som via nätbaserade distanskurser når både Andernas högland och kusternas småstäder. Genom IFWEA, vår international, möttes arbetarrörelsens studieorganisationer från hela världen och tog del av den peruanska kulturen och utbytte erfarenheter.

Något som jag påmindes om i tider av nationalistiska strömningar i vårt avlånga land, var en annan sida i Peru där folkdansarna stolt visade upp sina traditionella danser, som från varje region, ursprungsfolk och festlighet har sina alldeles egna, med tillhörande klädsel. Vi fick möjligheten att en kväll, besöka kulturcentret, Brisas del Titicaca, där vi tillsammans med ett gäng peruanska födelsedagsfirande familjer, fick möta den värme, stolthet och glädje som visades upp genom dansen.

IMG_0975.JPG
IMG_0982.JPG
IMG_0983.JPG
IMG_0991.JPG

En annan peruansk storhet som tar mark internationellt just nu är ju dess fantastiska kök. Med Humbolt-strömmen en bit ut i havet flyger fisken rakt in i fiskarnas nät. Cevichen smakar som den bara kan göra när den möra fisken är fångad samma morgon. Och nu när sommaren nalkas var det dessutom högsäsong för både mango, melon, ananas, papaya och apelsiner.

Bortsett från den alldeles förfärligt långa resan kanske Lima skulle kunna bli en sådan stad dit jag åker och hänger några dagar, äter gott, shoppar vackra filtar och varma tröjor i alpaca-ull, promenerar längs Miraflores kustlinje och sitter på en bänk och blickar ut över havet.

2015-12-17 21:02 1 kommentar
Kategori: Lima, Machu Picchu, Peru

Vulkanbad och vattenfall

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

IMG_0549.JPG
Det nybygga konserthuset och hamnen i Reykjavik

Till den som någonsin snuddat vid tanken på att åka till Island har jag bara en sak att säga.

ÅK!

Denna magiska ö med ett iskallt Atlanten omkring sig, puttrande vulkaner och sprutande gejsrar är jag helt säker på att den kan förföra vilken trött resenär som helst.

Inte minst i dess oktoberskrud när bergen brinner i höstfärger.

IMG_0601.JPG

Det finns mycket att se och varje del av ön har sin egen karaktär. Vi hyrde bil i Reykjavik och styrde österut längs med den klassiska rutten Golden Circle med första stopp Tingvellir, där kontinentalplattorna möts. Den UNESCO-listade nationalparken är populärt och bortsett från turistlassen, rogivande och inspirerande för långa vandringar.

IMG_0609.JPG
Kontinentalplatta vid Tingvellir

Nästa stopp var Stokkur. Ett aktivt vulkanområde där marken bokstavligt puttrar omkring en. Luften svavelfylld och ångorna värmande. Vid utbrottet, var 10de minut, duschades vi skrattandes intill. Oförberedda med kameran för att fånga det exakta ögonblicket.

IMG_0638.JPG
Levande underjord vid Stokkur

Vi fortsatte till vattenfallet Gullfoss och jag kände att La Garganta del Diablo fick sig en värdig utmanare gällande mäktiga vattenfall där vattnet, outtröttligt forsar fram sedan miljontals år tillbaka. Omgivningarna skiljer sig dock åt, det karga, gyllene landskapen mot den gröna, fågelkvittrande vegetationen, med med samma uppslukande kraft där jag stod mållös inför naturens makt.

IMG_0671.JPG
Gullfoss
IMG_0682.JPG

Vi rullade ned längs bergen i solnedgången och sov en natt på Hotell Vatnsholt mitt ute på den isländska stäppen med omfamnande, tyst mörker och grönt norrsken som lös upp natten.

Seljalandsfoss med blickar ut mot landskapet från vattenfallets baksida väckte liv i oss ordentligt dagen efter innan vårt sista stopp blev Eyjafjallajökulls fot och denna varma, gömda källa (TACK VAGABOND FÖR TIPSET) och en lugn picknick i bergsskrevan vid forsen intill.

IMG_0710.JPG
Seljalandsfoss
IMG_0734.JPG
På väg mot den gömde poolen
IMG_0740.JPG
Soligt dopp i bergen
IMG_0768.JPG
Eyjafjallajökulls fot

När vi sedan åkte tillbaka över de lavatäckta bergen till Reykjavik kände jag att det här är en ö jag vill se mer av, komma tillbaka till, andas och upptäcka mer av. Inte minst hitta fler små gömda guldkorn.

2015-10-18 11:42 Kommentera
Kategori: Berg, Island, Reykjavik, Vattenfall, Vulkan

Det onaturligt hållbara

2015-09-27 17:53 4 kommentarer
Kategori: Burma, Ekoturism, Hållbar turism, Myanmar, Resa

Yin Myo Su är en imponerande kvinna. I fredags talade hon på Schyst resandes seminarium Turistboom - hot eller möjlighet om Burma och vilka risker och möjligheter som finns nu när landet börjar öppna upp mot omvärlden.

Denna superkvinna formades redan som liten till att bli ett profs inom turism och hållbar utveckling. Hennes pappa välkomnade turister till familjens hem, lät dem sova i huset, och lärde dem traditionell matlagning. Unga Yin Myo Su fascinerades av turisterna långt bortifrån, dansade för dem och skojade med dem.

Under förtryckarregimens våld tvingades hon ett tag leva utomlands och studera, medan pappan satt inspärrad för felaktiga politiska åsikter, innan hon sedan återvände hem med energin att bygga ett hotell för gästerna som besökte hennes by och projektet med Thahara började.

Det som vi pratar om idag av mat efter säsong, hållbar konstruktion med hänsyn till natur och miljö, bevarande av tradition och arkitektur, inkludering av lokalbefolkningen, matlagningskurser med lokala råvaror, empowerment av anställda, bevarandet av utrotningshotade djur och växter och så vidare var det mest självklara för henne. När turisterna kom och hyllade hennes koncept förstod hon att det fungerade. Med idéer från besökare utvecklades hotellet och hennes framgångssaga spreds.

Idag har Yin Myo Su vunnit flertalet priset för sin innovationskraft och starka ledarskap. Hon turnerar världen runt och berättar sin historia och det är omöjligt att inte fastna för hennes charm och talförhet. Det låter så lätt, så självklart och enkelt att skapa bra sammanhang för lokalbefolkning att inkluderas i turismens fördelar, och hon vill gärna att fler tar efter hennes koncept och bygger upp samma hållbara strukturer på flera platser i Burma.

För att Burma inte ska förvandlas till ett paradis för pedofiler, sexköpare, fullmånsfestande ungdomar, slavlöner och alkoholiserade beer girls likt Thailand och Kambodja.

Det som slog mig mest var hur det mest självklara för henne, namngavs av besökarna som hållbar, ekoturism och hur hon sedan har lärt sig att prata i dessa former för att anpassa sig till västvärldens koncept av denna särskilda delen av turismen. Hur det mest naturliga för henne, är ett så skilt koncept från den naturliga charter- och all inclusiveindustrin för västvärlden så att vi måste benämna det som ekoturism. Att back to nature och uppvisande av traditionell matlagning, säsongsanpassad mat och boenden likt lokalbefolkningens blir något exotiskt och spännande fast det i grund och botten ju är det mest självklara.

Konstigare borde ju egentligen vara det motsatta.

Men i och med att globaliseringen far fram och tränger sig in i minsta por av världen med multinationella märken och vita livsstilar blir kanske det som historiskt sett är naturligt inte längre en självklarhet. Det naturliga blir avvikande när det onaturliga är normen.

blog3-wide-w1000h400.jpg
Bild från www.thahara.com

2015-09-27 17:53 4 kommentarer
Kategori: Burma, Ekoturism, Hållbar turism, Myanmar, Resa

Bland fossil

2015-08-27 13:39 1 kommentar
Kategori: Argentina, Berg

elise1.jpg
Bland berg i San Juan-distriktet nära den chilenska gränsen

Min vän Elise är hemma igen från Argentina, efter sina Minor Field Studies bland Andernas berg. HÄR kan ni läsa intervjun som gjordes när de var på plats och nu äntligen kommer uppföljningen!

Berätta om vistelsen i San Juan!
Det var en tid av massa nya intryck och umgänge med härliga människor. Vi åkte till en helt annan plats än Sverige och Uppsala universitet för att genomföra ett fullständigt projekt på eget bevåg med hjälp av två handledare på plats och en i Uppsala. Vi undersökte en geologisk formation i Anderna och sökte efter fossil i den. Det mesta av projektarbetet var kul eftersom det var så varierande i form av inläsning, fältarbete, laborationsarbete, tolkning av resultat och uppsatsskrivning. Samtidigt som projektet orsakade lite huvudvärk och missförstånd var det otroligt roligt och rikt på nya erfarenheter, professionella som personliga.

Vad var bäst?
Att vi blev så väl mottagna och vänligt behandlade av nyfikna, härliga människor. För att hålla uppe peppen och arbetsmoralen kändes det som guld värt för mig att ha folk runtomkring mig som bryr sig och gör sitt bästa för att hjälpa till. Att de har en helt annan kultur och att alla bara pratade spanska med oss gjorde bara vistelsen mer spännande.

elise5.jpg
Bergsklättring ingick i sökandet efter fossil

Hur gick projektet? Hittade ni några fossil?
Projektet gick inte riktigt som vi hade tänkt oss, men ändå bra. Vi hittade fossil som sa något nytt om formationen och som delvis avviker från tidigare undersökningar i området. Första omgången av fältarbetet och de första resultaten orsakade förvirring, men när vi sen förstod vad fynden kan innebära hamnade vi på banan med projektet igen.

Var det något som var jobbigt?
Ibland uppstod det missförstånd och det kunde vara svårt att förklara utförligt och kommunicera, delvis på grund av språket och delvis på grund av att handledarna ibland hade andra uppfattningar.

Vad rekommenderar du till andra som ska åka utomlands genom MFS-stipendiet?
Läs på allt du kan om fältarbetet och ämnet innan avfärd då det säkerligen blir många andra intryck på plats. Att känna sig väl föreberedd inom ämnet när du ska börja underlättar enormt. Vi hade inte läst på helt och hållet innan och det tog mycket av vår tid att göra research under arbetets gång.

Vad saknade du i Sverige?
Jag saknade faktiskt inte så mycket under vistelsen då jag hade i tankarna att vistelsen ju var under en begränsad period på två månader. Men ibland kunde jag sakna ordningen och organiseringen i Sverige då det kändes kaosigt på institutionen när vi skulle genomföra till exempel laborationsarbete. Mot slutet började jag tänka mycket på vänner och familj.

Vad saknar du nu från Argentina?
Människorna i San Juan, att det är lätt att få kontakt med vem som helst. Så många bjöd på sig själva. Det var inte ovanligt att vi blev hembjudna på middag hos någon vi jobbade med och det var lätt att få nya vänner. Det kan jag sakna här hemma.

Stort tack Elise och välkommen hem!

elise2.jpg
Bergsvandring med besök från Sverige
elise3.jpg
Picknickpaus med utsikt

2015-08-27 13:39 1 kommentar
Kategori: Argentina, Berg

Vackrare verklighet?

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Jag minns när jag läste Per J Anderssons krönika För den som reser är världen vacker för ett tag sedan. Orden fastnade men jag kan inte riktigt hålla med. Jag skulle snarare vilja säga

att världen blir verkligare för den som reser.

Med den omvärld som vi lever mitt i får vi genom resande en större förståelse för en plats som vi besökt och sedan läser om i morgontidningen. Torkan i Kalifornien är förståelig för mig när jag själv sett gröna gräsmattor och torra kullar. Mycket blir vackrare men skillnaderna och många svenskars privilegierade lyxliv gör att det för mig skaver än mer att möta den fattigdom som finns på många håll. Som turist i ett fattigt land går det inte att komma undan de extrema ojämlikheter som existerar. Pojken utan armar och ben som låg på en refug i vältrafikerad väg i Rio de Janeiro gjorde inte Brasilien vackrare för mig, bara belyste den fattigdom som finns och visade mig en annan verklighet. Den svenska mannen som jag mötte en tidig morgon efter en nattbuss i Ecuador för lite mer än ett år sedan som sa att asiater är mer skärpta än sydamerikaner, vägrade lära sig spanska för att slippa prata med dem och sedan raggade på min colombianska vän gjorde inte resande i sig vackrare för mig. Han förstärkte bara mina idéer om att resandets innebörd är individuellt för var och en. Det kan öppna lika många dörrar som det kan stärka redan existerande fördomar om platser och människor med annat ursprung än det egna. För andra är resandet en flykt från en otrivsam verklighet där hemma, till sol och pool, eller en möjlighet att förverkliga sig själv, bete sig som en annan, göra saker som man aldrig skulle göra hemma, varelse det handlar om att köpa unga kvinnor för en natt eller prata med spännande främlingar som ger en nya insikter om livet.

För den som reser och ser världen som vackrare kan gälla för den som väljer att se det fina och blunda för en omgivande verklighet. Brasilien är mycket dansande, trummande och spännande människor men det är också fattigdom och benstumpar som inte kan gå själv och flyttas runt från refug till vägkant av jag vet inte vem. Världen kan vara hur vacker som helst och många gånger alldeles fantastisk men många platser som vi reser till har ofta en baksida som inte är lika skimrande av skönhet som jag tycker att Per J Andersson i sin krönika får det att låta som.

Genom att resa bli världen omkring oss verkligare, platser blir ansikten oavsett om det är från en pool-kant på ett All-inclusivehotell i Turkiet, till en frukost på ett snabbmatställe i Los Angeles med trötta servitriser eller kostymklädda män som får skorna putsade av ungdomar som borde sitta i skolbänken på Quitos gator, men om resande automatiskt minskar rasism är helt beroende på resenären själv och vad hen väljer att se eller inte se.

monoII pedras azuisjuliarj 065.jpg
Jesus hjälper inte alla i Rio de Janeiro

2015-07-05 20:51 Kommentera
Kategori: Brasilien, Ecuador, Los Angeles, Quito

Uppehållstillstånd!

2015-06-04 13:32 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

Ett och ett halvt år senare är han här. I november 2013 träffades vi och sen gick det som det gick. Då vill man inte bo 1260 mil eller 20 flygtimmar ifrån varandra.

Buenos Aires är en fascinerande stad på många sätt men av diverse olika anledningar vill vi vara i Sverige. Inte sagt för all framtid med för tillfället.

Det här med gränser och att vem som helst inte hur och när som helst kan korsa de ibland osynliga, ibland murade gränserna gör att man som korrekt medborgare av samhällets institutioner söker uppehållstillstånd och snällt väntar på ett godkännande.

Migrationsverket är på grund av rådande världsordning extremt överbelastad och jag kan knappt tänka mig en jobbigare arbetsplats när överbelastningen gör att frånvaron av och väntan på beslut kan kosta andra människors liv, nära och långt borta.

Vi skickade in vår ansökan i mitten av september ifjol och för oss tog det totalt sju och en halv månad från att vi gjorde ansökan online tills jag fick ett kuvert hem på hallgolvet på Valborgsmässoafton. Några dagar senare köpte vi enkelbiljett Buenos Aires-Stockholm, för att ytterligare några veckor senare putsa lägenheten blankare än någonsin och förbereda för hans ankomst till Arlanda en tidig junimorgon.

På Migrationsverket sa de om och om igen att den totala väntetiden i genomsnitt var 14 månader, men vi hörde om både den ena och den andra som fick svar fortare än så, på olika håll, och för andra som det dröjde evigheter för, som blev runtslussade mellan olika handläggare och fick olika besked.

Hur processen ser ut står tydligt på deras hemsida, även om väntetiden kan skiljas åt mycket. Vi sökte hans uppehållstillstånd för samboskap och anknytningen till mig och fick inga tydliga svar förrän beslutet låg på hallgolvet. Migrationsverket vill varken säga bu eller bä, ge en hint eller en insyn i handläggningsprocessen och i vilket stadium den ligger. Hur vissa får svar efter en vecka och andra efter ett och ett halvt åt verkar inte gå att luska ut även om man kan spekulera kring anledningar. Alla ärenden är unika. Om det hjälpte att jag med jämna mellanrum kollade läget och försökte driva dem att hantera just vårt ärende, ledde till snabbare svar, kan jag inte veta, men jag vill gärna tro att allt mitt mejlande gjorde skillnad.

Inför hans intervju tog han med bilder på oss där vi smailar in i kameran och ser ut som ett par, vilket var uppskattat och som verkar vara något de efterfrågar i annat fall. I övrigt rekommenderar jag de som söker uppehållstillstånd att vara ute i god tid, mejla dem för minsta lilla oklarhet, var samarbetsvillig och visa emellanåt din angelägenhet i ärendet bara för att.

Om någon har någon annan typ av fråga gällande uppehållstillstånd för samboskap så kommentera gärna er fråga!

2015-06-04 13:32 Kommentera
Kategori: Argentina, Buenos Aires, Visum

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.