• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Inget land är svart eller vitt

    Det finns schysta länder, länder som känns trygga och hemtama. England
    har kladdiga vingummin och fotbollslag som är bekanta från Tipsextra.
    Danmark har smörrebröd och inbillat eller verkligt gemyt. USA har Sex &
    the City och miljöer som tack vare teve känns mer hemtama än, tja, låt
    säga Estland och Lettland. Så har vi Grekland, Spanien och, trots den
    fruktansvärda flodvågskatastrofen, Thailand. Nu börjar det brännas lite.
    Fortfarande riktigt kaffe och bankomater som tar plastkort, men ändå
    lite främmande. Sedan har vi resten. Länderna utanför västvärlden. De
    tveksamma nationerna som ibland kallas för skurkstater, ibland ännu
    värre saker; områden som i våra nyheter domineras av våld, katastrofer
    och mörkt elände.
    När såg du senast en glad arab i teve? En muslim som inte förknippades
    med intolerans och tickande bomber? Ett inslag från Afrika som sprudlade
    av glädje och framtidstro?
    Härom vintern åkte jag till Syrien, ett land med tvivelaktigt rykte och
    suddig terroriststämpel. Mitt i lejonets kula kunde man ju förvänta sig
    att tevesändningarnas unga, fradgatuggande män stod beredda att slita
    mig i stycken i islams eller någon annans namn. Naturligtvis blev det
    inte så. I stället för fientlighet möttes jag av motsatsen, av nyfiken
    värme och exceptionell gästfrihet. Tänker inte på något slags officiell
    hållning. Utan bemötandet från vanligt folk på gatan. Små saker i
    resandets vardag som till slut bildar ett mönster. Ung, vänlig man som
    lotsar mig till busstationen i Aleppo, betalar biljett och stolt vägrar
    ta emot ersättning. Affärsägaren, som så snart han insett att jag inte
    är någon vinstbringande kund, försvinner bak ett draperi och kommer
    tillbaka med tekittel, två koppar och sockerskål. I Syrien slutar mina
    restaurangbesök ofta med överraskningar: fruktfat, kaffekannor, baklava
    och sötsaker. Rätter som jag inte beställt, som får mig att kalla på
    kyparen för att reda ut ett missförstånd. Då reser sig alltid någon,
    höjer sitt glas till skål och saluterar högtidligt:
    –Ahlan fi Suriya, välkommen till Syrien!
    Syrien gick ju bra. Tur säger du då. Men det brukar gå ungefär lika
    smärtfritt även i andra länder som ofta framställs som problemområden
    med vassa kanter och utan hopp. Bangladesh tycks förknippas med
    fattigdom och naturkatastrofer på samma sätt som Frankrike med goda mat
    och Gränna med polkagrisar. Visst, cykloner och översvämningar drabbar
    emellanåt landet, detsamma gäller politiska oroligheter och ekonomiska
    orättvisor. Men här finns också annat: stoltheten över hemlandet, en
    vacker nation av flodarmar och skimrande risfält, av Chittagongs
    djungelklädda höjder och stranden i Cox Bazar som kommer med epitetet
    "längst i världen." Under båtfärd över Gangesdeltat blir jag inbjuden
    att dela middag med kapten Rafiquil. Bland nattliga ljud, eldflugor och
    spelande insekter sitter vi ute på däck och äter grillad fisk med curry
    och ris. Få resor i mitt liv har känts så fridfulla som denna.
    Rån och misshandel påstods vänta mig i Ukraina. På Krakows
    järnvägsstation vägrade man i det längsta att sälja mig någon biljett
    dit eftersom landet sades för farligt. Väl ombord på tåget gick det som
    det gick: ryska kupégrannar som bjöd på vodka, höstäpple och mörkt bröd.
    Lika lugnt och behagligt flöt dagarna i landet. En religiös procession i
    Lvov, sovmorgon i Muckachevo, lift med ett ungt par till Ungern.
    Albanien är en annan sådan där vit, eller kanske snarare svart europeisk
    fläck. Problem finns och kommer säkert att existera ett tag till.
    Samtidigt känns det fel att framställa allt som mörkt. Reser runt i
    landet under några heta septemberdagar och hänförs av allt det vackra,
    orörda. Även när solen gått ner känns Albanien, hur många problem det än
    må ha, som ett utsnitt från 1950-talet, stillsamt och oskuldsfullt.
    Fördomarna och förmaningarna om Syrien, Bangladesh, Ukraina och Albanien
    vilar säkert på ett uns av sanning, innan allt förvrängdes och blev
    överdrivet. Vissa länder är säkert farligare än andra. Så är det nog.
    Ändå handlar det i slutänden om tur och otur, att befinna sig på fel
    plats vid fel tillfälle, och så lite hur man beter sig själv, vilka
    signaler man sänder ut. Det gäller även i schysta länder som England,
    Danmark och USA.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!