De kallar oss valutasvin

Jag anser mig inte vara särskilt intresserad av shopping. Känner sällan sug efter nya prylar till hemmet och har inget skriande behov att köpa nya kläder titt som tätt. Förutom vid vissa tillfällen – när jag reser.
Jag vet inte vad det är för hormoner som frigörs när jag andas utländsk luft, men något är det som gör mig till en vettlös konsument så fort jag ser prislappar med en främmande valuta. Och jag har förstått att jag inte är ensam.
Vi är många som uppgår i ett slags dimmigt köprus under de sista skälvande dagarna av en resa. Inte minst när dollarkursen är nere på rekordlåga nivåer kan det vara svårt att hålla tillbaka dreglet i mungipan. Det finns ett ord för det här. De kallar oss valutasvin.

Googlar man på valutasvin dyker det upp artiklar om Tjeckien, Polen och Thailand, där är vi tydligen riktigt glada grisar på shoppingsemester.

Googlar man sedan på ordet ”shoppingparadis” är det första som dyker upp en länk till ett jättelikt affärscentrum i den tyska staden Kiel. Bara tio minuter från färjeterminalen väntar gigantiska Citti Park, med fri parkering precis utanför dörren och överdimensionerade kundvagnar i ständig rullning. Här finns kläder, heminredning, mat och alkohol. Särskilt det senare verkar vara ett attraktivt lockbete: 1 300 sorters vin, 4 000 sorters sprit, och mängder av pantfri öl. Hallelujah!

Gränshandeln är en urgammal anledning till resande, och den lär inte mattas av så länge vi har olika priser på varor inom Europa. Det är ingen slump att det pratas svenska i ölbutikerna i Helsingör eller att brittiska snabbköpskedjor slår upp stormarknader på andra sidan Engelska kanalen. Av samma anledning byggs nya, stora butikskomplex nära norska gränsen i Värmland. Shopping och resor hör onekligen ihop.

Men det är skillnad på shoppingturism och turistshopping, säger Niklas Gustafsson på Handelns Utredningsinstitut (hui), när jag ringer upp för att testa mina teorier på honom. Visst är shopping ofta en del av reseupplevelsen. Men andelen svenskar som anger shopping som huvudmålet för sin utlandsresa är fortfarande få. ”Sol och bad” intar förstaplatsen, följt av ”kultur och historia” och ”natur och äventyr”. Till och med ”hälsa på släkt och vänner” kommer före shopping, enligt hui.
Men jag har genomskådat det där. Det är bara sådant som folk säger. Min kompis J kom för att hälsa på mig när jag bodde i Brighton. Jag trodde att det var för min skull hon kom. Eller åtminstone för stranden eller nattlivet. Jag trodde hon skulle vilja göra lite utflykter, bocka av någon sevärdhet, partaja hela natten och sova halva dan. Jag hade fel. Hon ville shoppa.

Jag kan omöjligt minnas allt hon absolut skulle ha de där dagarna i Brighton, men jag minns toalettrullehållaren som såg ut som en groda och den fluffiga ryggsäcken som såg ut som ett får (med lealösa ben hängande från sidorna, jo det är sant). J insåg att hon aldrig skulle komma tillbaka till just den här gatan, den här butiken. Hon följde sina instinkter och garderade sig genom att köpa i princip allt hon fastnade med blicken på.

Hade inte sett den där tendensen tidigare. Eller hade jag det?

Jo, förresten. Som 17-åringar gjorde vi vår första långresa, till J:s släktingar i Singapore. Det här var på den tiden då Singa-pore med all rätta kallades shoppingparadis. Allt var billigt. Guld, elektronik, skor, kläder. Att plaggen var hopplöst för små spelade mindre roll. Det var billigt, det var utomlands, det skulle shoppas. När vi skulle åka hem var vi tvungna att klä på oss lager på lager av det vi köpt för att slippa betala övervikt för bagaget. Vi brukar skratta åt det där ibland.

Jag brukar tänka att det är tur att man är lite äldre och klokare nu. Sedan ser jag en prislapp med en främmande krumelur på och känner att jag får något vilt i blicken. Valutasvinet måste få sitt.

Karin listar tre onödiga semesterfynd

Resårlöst i Hoi An

Mitt shoppingparadis heter Hoi An och ligger i Vietnam. Staden är full av skräddare, och många är bra. Men den där bikinin blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nederdelen visade sig sakna resår och antog oanständigt slappa former så fort den kom i kontakt med vatten.

Rull i Shanghai

Blev förföljd av en försäljare på flodpromenaden The Bund en sen kväll. Efter en lång stunds övertalning köpte jag ett par blinkande hjul som skulle fästas under klacken på skon. De är livsfarliga att använda men försvarar sin plats i min växande kitschhörna.

Ful fisk på Teneriffa

Efter något glas vin kan man ibland ta en del förhastade beslut. Som till exempel att med glädje köpa en stor, orange plastfisk med lysande ögon. Som sjunger. Den är läskig, skitläskig faktiskt, och har inte fått sjunga sedan den lämnade Kanarieöarna.

---

Text: Karin Wallén • 2008-03-12
Krönika • Restips