Sydamerikabloggen

Lima express

2015-12-17 21:02 1 kommentar
Kategori: Lima, Machu Picchu, Peru

IMG_0950.JPG

När vi landade i ett myller av människor, bland familjer som återförenades i kramkalas, när jag direkt börjar prata, skratta och skämta med taxichauffören minns jag hur jag blir när jag landar i kontinenten långt borta, i Sydamerika, och denna gång i den peruanska huvudstaden Lima. Jag blir pratigare, lugnare och mina sinnen öppnas med ens. Från frysta, kolsvarta morgnar i ett Stockholm som känns kallt och skakat av omvärldens oro, var det skönt att påminnas om att andra världar existerar parallellt, där efterskalvet från Paris känns en smula längre bort och där verklighetens problem ser annorlunda ut.

Lima är, efter Kairo, världens därmed näst största stad som ligger i en öken. Det regnar aldrig i Lima. Bilarna saknar vindrutetorkare för de behövs inte. Gatukanterna saknar diken. Paraplyer säljs mot den starka sol som lyser i tre månader per år. De övriga månaderna täcks himlen av ett molndis som drar in från Stilla havet och sedan regnar ner över Anderna i öst.

IMG_0965.JPG
Nybyggt i Miraflores

Det är en fascinerande stad. Med sina idag cirka 10 miljoner invånare har den bara de senaste decennierna mångdubblat sin befolkning på grund av de många bönder som flydde från landsbygden där Sendero Luminoso härjade under 1980- och 90-talet.

Byggboomen i huvudstaden är också vida känd i resten av Sydamerika. Statsdelarna Miraflores och Barranco, som jag besökte för några år sedan, kände jag inte igen idag. De nya glänsande skyskraporna visade på den nya medelklassen som etablerar sig i landet. Men i de fortfarande utspridda kåkstäderna, och för pendlarna som tränger in sig i minibussarna ut i provinsen dagligen, syns fortfarande den andra sidan, olik Miraflores välståndet växer så det knakar.

IMG_0959.JPG
Promenad mellan stad och Stilla hav

Jag har varit i Lima och Peru förut. Om det kan du läsa HÄR och om Machu Picchu HÄR. Denna gång var en snabbvända för konferens och studiebesök. ABF besökte motsvarande studieorganisation i Peru, Plades, som arbetar hårt och engagerat för att stärka folkrörelserna och fackförbunden runt om i landet och som via nätbaserade distanskurser når både Andernas högland och kusternas småstäder. Genom IFWEA, vår international, möttes arbetarrörelsens studieorganisationer från hela världen och tog del av den peruanska kulturen och utbytte erfarenheter.

Något som jag påmindes om i tider av nationalistiska strömningar i vårt avlånga land, var en annan sida i Peru där folkdansarna stolt visade upp sina traditionella danser, som från varje region, ursprungsfolk och festlighet har sina alldeles egna, med tillhörande klädsel. Vi fick möjligheten att en kväll, besöka kulturcentret, Brisas del Titicaca, där vi tillsammans med ett gäng peruanska födelsedagsfirande familjer, fick möta den värme, stolthet och glädje som visades upp genom dansen.

IMG_0975.JPG
IMG_0982.JPG
IMG_0983.JPG
IMG_0991.JPG

En annan peruansk storhet som tar mark internationellt just nu är ju dess fantastiska kök. Med Humbolt-strömmen en bit ut i havet flyger fisken rakt in i fiskarnas nät. Cevichen smakar som den bara kan göra när den möra fisken är fångad samma morgon. Och nu när sommaren nalkas var det dessutom högsäsong för både mango, melon, ananas, papaya och apelsiner.

Bortsett från den alldeles förfärligt långa resan kanske Lima skulle kunna bli en sådan stad dit jag åker och hänger några dagar, äter gott, shoppar vackra filtar och varma tröjor i alpaca-ull, promenerar längs Miraflores kustlinje och sitter på en bänk och blickar ut över havet.

2015-12-17 21:02 1 kommentar
Kategori: Lima, Machu Picchu, Peru

Kokain i Colombia

2014-07-27 18:59 Kommentera
Kategori: Colombia, Peru

Just nu håller jag på och läser Cocaina av Magnus Linton. Den handlar om kokain i Colombia. Från början ville han skriva en bok som inte handlade om kokain, visa en annan del av Colombia bortom det vita pulvret som främst förknippas med detta sydamerikanska land, men med tiden insåg han att många av historierna han ville berätta var så tätt sammankopplade med kokain att det inte gick att undvika. Nästa bok kanske kommer sedan, men en genomgång av kokainets Colombia var tvungen att komma först.

Tyvärr.

Linton inleder boken med ett kapitel om västerländska bagpackers och dess kokainturister som befolkar allt fler hostel i Medellín. Jag känner igen alla dess karaktärer. De med andra planer som hör gott om Colombia och bara hamnar där och fräter sönder näsorna. Alla dessa galningar som inte tänker längre än näsan räcker och stödjer den smutsiga handel som fortsätter skövla oskyldiga i Latinamerikas alla hörn. När Colombia övervakas sprids odlingen till andra länder som bl.a. Peru som under de senaste åren har ökat exporten.

Och de våldsammaste gatustriderna som förr var vardag i Medellín har flyttat under jord och sker numera i skymundan, om än knappt i minskad skala. Colombia som ett hyfsat säkert turistland stämmer väl, men för den fattiga och för högre makter utsatta massan är fortfarande de som förlorar mot västvärldens aldrig sinande efterfrågan.

Boken är som en däckare i toppklass men med en alldeles för blodig sanning och bör läsas av alla och allra främst av dem vars tanke någonsin ägnat en millisekund av lockelsen som kokainet har att erbjuda.

Jag har tidigare skrivit om knark i Sydamerika och om turister som fastnar och förstör sina kroppar och sparkonton.

IMG_2478.jpg
På Playa Blanca precis vid Panamas gräns mot Capurganá, Colombia, flyter ibland kokainpaket upp som kastats överbord när bevakningspolisen närmar sig, och som sedan kan säljas tillbaka till paramilitärerna någon timme in i djungeln.

2014-07-27 18:59 Kommentera
Kategori: Colombia, Peru

Peru!

2014-02-21 13:09 Kommentera
Kategori: Buss, Peru, Strand

Det var några år sedan jag reste runt i Peru, korsade gränsen från Bolivia i sydöst vid Titicaca-sjön, skumpade sedan runt på bussarna med ett gäng stopp innan jag korsade nästa gräns till Ecuador i norr.

Jag spenderade 23 dagar i landet och hann med både Machu Picchu, mer om det i detalj här, Lima, sol och bad och mitt livs första (och hittills enda) surflektion.

Mina tips längs vägen

Titicacasjön
Jag besökte Copacabana och Isla del Sol på den bolivianska sidan, vilket var något alldeles obeskrivligt vackert och magiskt som jag varmt kan rekommendera (särskilt Isla del Sol). På den peruanska sidan finns Puno som jag tyvärr inte hann besöka, men som är känt för Uru-folkets konstruerade öar. Säkerligen värt ett besök!

Cuzco
Det är en häftig stad. Inte minst för dess historia som centrum för Inkariktet, utan också för den smältdegel av turister och bagpackers som samlas här innan eller efter Machu Picchu-besöket. Ge den några dagar om du har tid med risk för att annars ångra dig.

Machu Picchu
Det mest självklara stoppet i Peru. Kanske hela Sydamerika. Turistattraktionen som toppade listorna förra året. Och det är såklart en alldeles sinnesjuk känsla att guidas runt bland ruinerna och fascineras över Inka-folkets kraft att forsla upp stenblocken (som inte fanns där naturligt) när de bestämt sig att Här ska vi bo! Läs om hur jag tog mig dit här. Dyra paketresor behöver inte förköpas och Inka-leden behöver inte vandras för den som inte vill.

Arequipa
För många blir Arequipa längre söderut nästa naturliga stopp, även kallad Den Vita Staden, med hänvisning till en sten som använts vid husbyggen. Staden är omringad av tre vulkaner och ett mycket populärt stopp för turister. Vi hann tyvärr inte åka dit, men jag har hört otroligt mycket gott om staden längs vägen.

Huacachina
Vi tog en nattbuss från Cusco till Ica, närmare kusten söder om Lima. Sedan direkt vidare till Huacachina som är en pyttestad omkring en pyttesjö, omringad av gigantiska sanddynor som är mycket populära att surfa i. En häftig miljö och det kändes skönt med värme efter veckor i den tunna, svalare bergsluften.

Nazca
Över dagen åkte vi för att flyga över Nazca-linjerna som finns precis utanför Nazca. Figurer i bergen som skapats av Nazca-folket för runt 2500 år sedan. Med ett privatplan är det rätt så dyrt, men å andra sidan en häftig upplevelse för den som inte är flygrädd. Då många andra linjer finns i bergen kan det vara svårt att urskilja en del av figurerna. Historien om dem är desto mer fascinerande, då ingen vet hur och varför de skapades.

Paracas

Från Huacachina åkte vi vidare till Pisco och sedan direkt till Paracas, en liten stad vid Stilla Havskusten. Pisco är såklart huvudstad för spriten Pisco och drinken Pisco Sour, gjord på Pisco, pressad lime, sirap och toppad med vispad äggvita. Väldigt god. I Paracas såg jag Stilla Havet för första gången. Här upplevde jag också min första (och hittills enda) jordbävning, så liten att jag knappt märkte den och trodde först att skakningen i marken berodde på byggjobbarna utanför. Området är ofta drabbat av jordbävningar. Härifrån åkte vi på en dagstur runt Islas Ballestas som är kända för mycket sjödjur och fågelliv.

Lima
Följande dag åkte vi till Lima. Stadsdelarna Miraflores och Barranco är lugnare och mysigare än city, vi bodde i Miraflores. Vi besökte Guld-muséet där mycket av Inkarikets guld finns bevarat, vandrade i det historiska centret runt Plaza de Armas, shoppade i Indian Market, skickade hem ett paket fullt med filtar, tröjor artesanías och presenter, gick runt i området Barranco och tittade på solnedgången på stranden. Jag tyckte om Lima. Det var en fin stad.

Huanchaco

På kvällen tog vi nattbuss till Trujillo och sedan direktbuss, följande morgon, vidare till Huanchaco, ännu en liten kuststad. Vi solade och badade, drack drinkar på stranden och dansade på ett tomt dansgolv på kvällen. Tillbaka till Trujillo och sedan en tur till Huaca del Sol y Luna, som då (2009) nyligen hade grävts fram och öppnats för allmänheten. Palatsen är lämningar från Moche-kulturen och förstördes när spanjorerna invaderade området. Färger och mycket av ursprungsdetaljerna har bevarats och det var väl värt ett besök. Idag kan jag inte svara på hur de guidade turerna ser ut.

Máncora
Från Huanchaco tog vi sedan nattbuss till Máncora, Perus hetaste surfstad och den finaste stranden vi besökte i Peru. Det är som Ecuadors Montañita och väl känt för bagpackers, ungdomar, surf och fest. Och jag tog en surflektion och det var hur kul som helst. Det fanns och finns fortfarande kvar ett australiensiskt ägt café med grovt bröd som jag och min tyska vän hurrade för efter månader med vitt bröd. Det finns nog lugnare områden runt omkring med lugnare stränder och lugnare tempo. Men Máncora var ändå fint.

Sedan korsade jag gränsen till Ecuador med buss till Guayaquil och spenderade nästan en vecka på stranden i Manglaralto.

Övrigt

- Peru är ungefär 3 gånger så stort som Sverige. Vägsystemet är bra och det går lätt att ta sig överallt med bussar. Håll koll på dina grejer och ha värdesaker nära kroppen. Långdistansbussar finns, men boka långt i förväg. Res över natten och spar pengar.
- Peruansk mat har välförtjänt börjat bli trendigt. Ceviche är en av mina favoriträtter och bör helst avnjutas på stranden med fötterna i sanden. Men när inte det är möjligt finns två restauranger i Stockholm, Deli Mundo på Södermalm och Aji y Ajo i Hökarängen.
- Stressa inte. Då risken finns att den mesta av tiden går år att sitta på bussar.
- ÅK NU. Peru är en av världens snabbast växande ekonomier vilket ju är alldeles fantastiskt bra för dem. Det innebär ju också då att priser stiger. Det finns också diskussioner huruvida hårdare restriktioner kring Machu Picchu ska skapas då horderna av turistströmmar påverkar miljön. Passa på!
- Språk. Många inom turistindustrin kan engelska. Men för att enklare ta sig fram och förhandla priser är det bra att kunna spanska.
- Taxichaufförer har som rutin att ta ut överpriser av turister. Kolla gärna runt vad det rimligen borde kosta och förhandla med dem om du orkar.

Imagenjulia3 063.jpg
Titicaca-sjön
Imagenjulia3 097.jpg
Morgondimman lättar över Machu Picchu
Imagenjulia3 139.jpg
Huacachina
Imagenjulia3 161.jpg
En av Nazca-figurerna
Imagenjulia3 171.jpg
Stilla Havet utanför Paracas
Imagenjulia3 183.jpg
Fågelliv på Islas Ballestas
monoII pedras azuisjulia 023.jpg
Den bohemiska stadsdelen Barranco, Lima
monoII pedras azuisjulia 051.jpg
Strandliv i Huanchaco
monoII pedras azuisjulia 044.jpg
Välbevarade detaljer i Huaca del Sol y Luna

2014-02-21 13:09 Kommentera
Kategori: Buss, Peru, Strand

Buss vs. flyg vs. mañana mañana

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

Ater i Quito efter tre veckor i Colombia. De senaste dagarna har jag atit fruktsallader fran himmelriket, godare an nagonsin, skumpad runt pa en moppesadel langs Bucaramangas gator och cyklat upp for ett helvetesberg for att sedan bada i ett vattenfall. Januari skulle kunna ha borjat samre.

Men till det har med transportmedel i denna kontinent.

Buss: Det ar ju alla ganger det allra enklaste, billigaste och det gar att ta sig precis overallt. Om an ocksa inte helt sakert. Jag har hort historier om bussar som kapats och har sjalv hamnat pa suspekta villovagar. Likasa ar olyckor vanligt, chaufforer som somnar framfor ratten efter ett langt korpass och i for hog fart. Ibland ber jag till overmakter nar jag tittar ut over en svindlande bergskant. Men 9,9 av 10 ganger gar det helt smartfritt och utsikten ar rent av ett noje. Och som jag har akt buss runt overallt! Och orakneliga ganger har musiken och de valdsamma filmerna som visats varit det allra jobbigaste under resan.

Argentina ar ett gigantiskt land, bussresorna langa men standarden helt okej, ju mer du vill betala, ju skonare stolssate. I Brasilien likasa, och som i alla lander ar det viktigt att halla uppsikt pa omgivningen. Manga varningar har foljt mig men i och med att det ar mycket personer som ror sig pa busstationerna, ar de aven valbevakade av vakter. I Bolivia ar kvaliten pa bussarna samre, vagarna ocksa, en del blir overbokade sa kom i tid om du vill ha en plats. I Colombia ar kvaliteten pa vagarna ojamn minst sagt. En del riktigt bra, andra rent forfarliga. Och bussresorna dar efter, priserna andras beroende pa och ar dyrare vid hogtider. Men det gar att ta sig med buss langa strackor utan problem. Ha pass redo da kontroller sker emellanat. Jamfor olika bussbolag, ibland ar priset forhandlingsbart. I Ecuador ar vagarna bra, biljetterna billiga och avstanden saklart mycket kortare an i ovriga. I Peru skiljer sig vagarna och bussarna at liksom i Colombia, dock snappet battre. Bra langdistansbussar finns.

Buss ar det enklaste sattet att ta sig fram, om an inte alltid det bekvamaste. Och det ar inte farligt, kanske snappet farligare an Sverige. Men med tanke pa hur manga bussar som dagligen korsar berg, stader, byar, floder, skogar, falt, granser och lander och hur liten promille det ar av alla dessa dar en olycka faktiskt sker, sa maste jag anda pasta att det ar forhallandevis sakert. Om inte, sa anda for att det ar ett riktigt satt att resa pa.

Flyg: For jag har svart att tycka att kortdistansflyg ar berattigat. Innan jul akte jag buss i nat pa 24 timmar fran Quito till La Plata i Colombia. Det tar pa kroppen och sinnet, men distansen marks och resan kanns pa riktigt. Imorse flog jag fran Bucaramanga till Bogota, och fran Bogotá till Quito med en total flygtid pa knappt tva timmar. Och det kanns helt absurt, kastas upp i luften och ned pa marken nat pa 100 mil darifran. Men den bussresan hade varit for oandlig.

I Sydamerika finns ingen motsvarighet till Ryanair och andra lagprisbolag, vilket kanske egentligen ar bra. Varje flygbiljett kanns i planboken. Det ar mycket battre att boka langt i forvag an att vanta till sista minuten da priserna hojs narmare avgangsdatum. Pa Despegar jamfors samtliga flygbolag. Argentinska Aerolineas ar billigt, men dyrare for turister. Brasilianska TAM ar bra, liksom Avianca och inrikesflyg med Viva Colombia som flyger till de storsta staderna. Fran Chile flyger LAN och fran Ecuador flyger TAME, aven det sistnamnda dyrare for turister.

MEN det jag har markt efter allt dessa sokande efter billigare flybiljetter ar att sidor som typ Seat24, Expedia och Travellink, visar samma pris som lokala sidor och flygbolag har. Kanske inte helt forvanande, for vissa, men for mig mycket enklare (och sakrare) att betala med mitt svenska kort via internetbank an att krangla med ibland jobbiga hemsidor, dar kortet inte accepteras.

Sa det har med buss vs. flyg sa rekommenderar jag buss for den som vill resa, vill passera samhallen och smaprata med bussgrannen, stanna pa intressanta restauranger med traditionell mat mitt ute i ingenstans, fa en hog dos av lokal musik eller fascineras av hisnande utsikter. TIPS: Ha oronproppar (om du trottnat pa lokal musik) och alla vardesaker nara, nagot varmt da luftkonditioneringen ibland ar val generos och snacks och vatten (om du trottnat pa lokal mat, eller ar vegetarian). Flyg ar saklart manga ganger snabbare, om an varre for miljon, sa ar det en overvagning upp till var och en. De allra kortaste resorna kanske kan undvikas? Boka langt i forvag om du redan har en resplan.

Och angaende mañana mañana sa antar jag att tre veckor med min vans colombianska slakt sa har jag ocksa kommit in i nagot slags mañana mañana-lunk. I Bogotá rann tiden ivag med Pad Thai och Wifi och skitsnack och jag tankte att det var helt lugnt att byta terminal, passera passkontroll och kanske till och med vaxla pengar, pa en halvtimme. Det var det inte och jag var en halvtimme sen och i passkontrollen skakade han pa huvudet. Lat mig passera med ett ironiskt lycka till och sen sprang jag som jag inte sprungit pa lange till last calls to Quito i hogtalarna. Men jag hann med andan i halsen och nu sitter jag i ett regnigt Quito dit vintern och regnperioden tillslut kommit. Mañana mañana stammer inte alltid.

2014-01-11 23:38 Kommentera
Kategori: Argentina, Berg, Bolivia, Brasilien, Buss, Colombia, Ecuador, Peru, Resa, Tid

33 år tidigare

2013-09-22 01:01 Kommentera
Kategori: Berg, Peru, Tid

Mina föräldrar har också varit i Sydamerika. Det kanske var från deras historier som jag hamnade här från första början av ren nyfikenhet. Pappa, lite skäggigare och yngre, mamma med längre hår. Men lika vackra som idag.

Här följer ett utdrag från deras historia, 13-17 december 1980.

... Vi åkte även till Chavin, Perus äldsta kulturlämning. Bussresan var enorm. Både naturen och den skumpiga vägen. Längs vägen bodde människor här och där i små lerhyddor med halmtak. Man undrar vad de lever av? Först åkte vi upp från Huaraz på 3088 möh till en tunnel på 4178 möh och sen till Chavin på ungefär samma höjd som Huaraz.
Vi gick runt i staden ett tag. En turiststad fast utanför turistsäsong. Många pojkar kom fram och ville sälja små stenfigurer som de troligen hade gjort själva. Till slut köpte vi tre stycken för 100 soles (1,30 kr). Synd att vi inte köpte fler. "Regalame plata" var det många barn som sa också. Vi tog kort på tre av dem och två fick 10 soles var och blev jätteglada.

Vi åt på en restaurang där en kille i den vanliga grå skoluniformen
satt och gnolade på Chicitita med Abba i en bergsby i Anderna. Gemensam kultur?

Ruinerna, ganska välbehållna men 5 av 7 rum förstördes i 1970 års jordbävning, var vackra och speciellt de typiska utsirade huvudena var fina. Inne i ett av de två kvarvarande rummen fanns en vackert belyst monolit, dvs en stenstod. Även här fanns fina murar med enorma stenar som man inte förstår hur de lyckats passa in i varandra och flytta.

Hemresan gick väl och vi pratade lite med en tysk som kom norrifrån. Väl framme i Huaraz, tio meter från busskontoret, lossnade ratten.
Tur att det inte hände tidigare, i en kurva på någon brant i bergen.

Just den där sista historian med ratten i busschaufförens knä har jag hört många gånger. Och varje gång tänkt att om ratten hade lossnat lite tidigare i någon kurva längs en bergssluttning så hade jag kanske inte suttit här idag. Dessa livets små nyck och tillfälligheter som leder oss hit där vi är just nu.

2013-09-21 213924.jpg
2013-09-21 213924_2.jpg
buss.jpg
barn.jpg

2013-09-22 01:01 Kommentera
Kategori: Berg, Peru, Tid

Visum, gränser och möjligheten att resa

2013-08-24 01:26 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

För att komma in i Ecuador och alla andra länder i Sydamerika behöver du som svensk medborgare ett giltigt pass. Du får automatiskt stanna 90 dagar i landet på turistvisum. Kanske på pappret behöver en utresebiljett men när du korsar gränserna med buss är det inte så noga. Du fyller i ett formulär. Nej du smugglar inte konstiga grödor som kan sprida främmande bakterier i en ny flora/knark/värdefulla diamanter för försäljning etc. Det går ganska snabbt att fylla i. Ibland är det kö och du får vänta lite i gryningen, hettan eller kvällskylan. Ibland regnar det till och med. Ibland är det flera kilometer mellan ett lands gräns, till nästa landsgräns. Emellan ett ingenmansland. Där har jag sett kvinnor bärandes på barn, lamadjur. Cyklar och mopeder och diverse ting tillsalu. Hela grejen med ingenmansland är fascinerande och vad som pågår där och vem det tillhör i denna värld av nationer och klassificeringar kring äganderätt och tillhörighet. På något sätt känns ingenmansland som något helt främmande även fast det borde vara det mest naturliga som finns. Liksom allemansrätten. Nåja.

För en sydamerikan att entra Europa och resten av västvärlden är det inte lika enkelt. Du måste liksom känna någon på plats som bjuder in dig. Med en fast adress. Du måste ha pengar och uppge jobb och hela ditt livs utbildning. Civilstånd och familjeangelägenheter typ. Har du haft drogproblem eller ett kriminellt förflutet. Sedan kanske. En komplicerad process för att komplicera det hela ännu mer för människor som på individnivå drabbas av diplomatiska (icke)överenskommelser. Om visum och om gränser i en "globaliserad" värld och om möjligheterna och ickemöjligheterna att resa. Om mig och min kollega som tänker och tycker egentligen lika i mycket. Vi är nästan lika gamla. Samma tro eller icketro på existerande religioner. Samma förvirring inför framtiden. Samma önskan om barn men tvekan inför giftermålets betydelse (ickebetydelse). Vi tycker om samma musik och är lika självständiga. Tycker om att organisera arbetet och festa. Typ som vilka vänner som helst. Jag har ett svenskt pass och aldrig på riktigt reflekterat över svårigheten för mig att besöka ett land. Långa komplicerade dyra visumansökningsprocesser. Han har ett ecuadorianskt pass och även om han har en svensk farmor så hjälper det inte så mycket. Hans blå pass gör saker väldigt mycket mer komplicerade för honom att resa bara sådär. Sedan skrattar han ett bittert skratt om hur ett pass kan bidra till sådan skillnad mellan människor och människor som egentligen är så himla lika.

2013-08-24 01:26 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Sydamerikanskt kaffe

2013-08-21 03:28 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Kaffe, Peru

Visst låter det gott. Färskrostade mörka kaffebönor. Väldoftande ångor som en dimma över kontinenten, tränger in i de mörkaste hörnen. En perfekt café con leche i vartenda gathörn som du kan längta efter långa arbetstimmar senare. Men den där perfekta styrkan smaken doften.

I wish.

Verkligheten en annan. I kaffets kontinent finns ingen kaffekultur. Förutom i exporteringens marknadskraft och multiföretag som Nestlés intressen. I Fairtrades kriterier och i mitt favoritkaffe. Som finns där hemma med ursprung från Nicaragua och Peru. Men den lyser med sin frånvaro här närmast sitt ursprung.

Jag kan inte vänja mig. Håller fortfarande hoppet uppe om en perfekt kopp kaffe. Som när jag alla gånger svarar kaffe på frågan om kaffe eller te till maten. Och så kommer en kopp in. Det smakar som vatten med utspätt kaffe. Så häller mina kollegor 5 matskedar socker i och det skär i mig för jag blir ledsen över vad de går miste om. De skulle bara veta hur kaffe kan smaka. Och som när en annan kollega och jag ska gå och köpa kaffe på hörnet. Han säger att vaniljkaffet es muy rico och en ny gnista hopp tänds i mig. Vi kommer in i kiosken på hörnet. Och vad möts jag av om inte en Nestlé-kaffemaskin med pulvermjölk och sötat fejkkaffe.

Jag blir så ledsen att det blev så fel. Likadant med kakaon. Där Nestlé och Lindt med kollegor äger hela butikshyllor som doftar barnarbete.

Pacari är den enda lilla tappra djäveln i havet av multiföretag som på något så när har ett namn som även ecuadorianerna uppskattar. Pacari-chokladen har prisats med guld världen över för sin rika smak. Kakaon är organiskt odlad i små samhällen i Amazonas och transporteras sedan världen över. Läs mer om dem här; http://www.pacarichocolate.com/

Mina kära lokala vänner älskar sin lokalodlade potatis. Riset till varje måltid. Quinoan. Fisken från floderna och havet. Majsen. Frukterna. You name it. Men det där med kaffet och det där med chokladen det är fortfarande för mig en gåta. Och Nestlé skriker med sin närvaro.

kaffe1.jpg
När det finns så mycket bönor. Hur kan kaffet bli så blaskigt? Foto: Fairtrade Sverige
kakao1.jpg
Och när kakaofrukten är så vacker. Hur kommer det sig att den är så svår att hitta i lokal chokladform? Foto: Fairtrade Sverige

2013-08-21 03:28 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Kaffe, Peru

Om att resa själv

2013-07-26 11:00 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Men du är ändå aldrig ensam. Att jag har rest iväg själv alla gånger jag spenderat halvår i Sydamerika har egentligen inte varit ett aktivt val. Det har bara blivit så. I brist på att ingen annan liksom haft råd och möjlighet just då. Första gången pga. en inställd Indien-resa. Det blir så ibland. Och jag minns när jag precis kommit fram, hur jag låg och stirrade på takfläkten som surrade. Inte riktigt visste någonting. Vad jag skulle göra av mig själv. På kvällen stod jag på en kvarterskrog med nån öl i handen och skrattade tillsammans med andra spanskastudenter i samma studentkorridor som jag bodde i.

Andra gången åkte jag tillbaka till Buenos Aires. Tillbaka till vänner och en stad jag redan kände.

Tredje gången blir om 10 dagar då jag ännu en gång korsar Atlanten. Och spenderar timmar och nätter på flygplatser för att mer än ett dygn senare landa i Quito. I en stad jag aldrig varit i och där jag inte känner någon. Men jag börjar veta nu lite vad som möter mig. Kanske en takfläkt som surrar monotont. Första veckan kommer att kännas som en evighet med miljoner nya intryck. Jag kommer att sova som en stock. Bli trött på mig själv för att jag inte övat spanska mer. Gå runt i mina kvarter och säkert le för att det är så fint och känna mig nöjd att jag ska spendera 6 månader i 20 grader. Sakna vänner och familj och leta nya vänner. Och förhoppningsvis känna glädje över att jag ännu en gång tog steget ut i ovissheten och tackade ja till praktikplatsen och bokade en flygbiljett och tänkte att 5 augusti blir nog bra.

Jag hoppas det och jag tror det. Men ändå här och nu i den vackra svenska högsommarhettan så vill jag att tiden ska vara där men ändå inte. Rädd om jag missat något viktigt att ordna även fast jag typ har koll. Pirrig och nyfiken på vad som väntar. Men peppad på nya äventyr.

ecuador.jpg
Hur skulle jag inte kunna älska det? Bild från www.albatros-travel.se

2013-07-26 11:00 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Machu Picchu

2013-07-23 13:50 1 kommentar
Kategori: Peru

Det är häftigt. Trots grönare gräs än du trodde var möjligt. Polerade stenar. Ansade gångar. Köer och kameror. Även fast det är som ett annat tivolifält så är det häftigt. För att toppa listan över världens hetaste turistattraktioner krävs det ju något som får dig att tappa andan. Och det gör du. Om inte annat efter klättring uppför Wayna Picchu. Berget bakom Machu Picchu som du ser på alla klassiska bilder.

Jag och min nyfunna vän i Cuzco hade inte bokat någon Inka Trail. Det där med planering är inte min starka sida. Hon sa att det fanns en annan väg med lokala minibussar. Utan timmars vandring över stenar och uppför berg. Men tåget till Aguas Calientes vid Machu Picchus fot måste förbokas.

Den första etappen klarade vi av på en dag. Buss till Pisca. Sen Urubamba och sen Ollantaytambo där vi sov en natt, granne med en flod. I Ollantaytambo finns också ruiner från inkatiden. Byn är dessutom den äldsta fortfarande befolkade byn, till skillnad från den kända storasystern. Det var turister där också. Men inte lika ansade gräsmattor. Och känslan av turistattraktion och tivolihets var inte lika stor där. Och vi åt middag vid dess fot i lugn och ro till överkomliga priser. Pratade om livet och somnade till ljudet av floden bredvid.

Morgonen efter hoppade vi på tåget till Aguas Calientes. De varma källorna i Aguas Calientes är inget att rekommendera om du inte gillar pissljumma badkar och trängsel.

Gå och lägg dig tidigt så du orkar gå upp vid 4-tiden. Kanske inte värt att gå i mörker upp till ingången när det finns buss men det är upp till dig och dina tapperhetsideal. Men det är värt att stå och köa någon timme innan portarna öppnas och sedan kuta genom ruinerna för att få din biljett till Wayna Picchu. Det är bara de nåt 400 första som kan bestiga berget varje dag, med risk för överbelastning på de trånga, branta stigarna.

Gå någon guidad tur. Det är intressant. Häng runt. Fota. Ät din matsäck. Och vid din tilldelade tidpunkt. Börja klättra uppför berget. Ha bekväma skor. Vatten. Ge dig fan på att du pallar för det gör du. Du kommer tacka dig själv och känna dig som drottning elle kung över världen. Vad du vill för utsikten och känslan av att stå på bergstoppen och blicka ut över världen är helt oslagbar. Machu Picchu blev plötsligt så pyttigt och litet där nere under dina fötter. Och du kommer skapa minnen av vyer svårslagna i denna värld.

Imagenjulia3 082.jpg
Ollantaytambo. Den enda staden från Inka-tiden i Peru som fortfarande är bebodd
Imagenjulia3 086.jpg
Ruiner
Imagenjulia3 090.jpg
Tåg till Aguas Calientes
Imagenjulia3 093.jpg
Ju tidigare du kommer, desto kortare kö
Imagenjulia3 097.jpg
Morgondimman lättar
Imagenjulia3 101.jpg
Imagenjulia3 103.jpg
På toppen av Wayna Picchu...
Imagenjulia3 113.jpg
... kan du se nästan hela världen

2013-07-23 13:50 1 kommentar
Kategori: Peru

Schyst resande

2013-07-10 10:51 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Nätverket Schyst resande är ett samarbete mellan sex organisationer som lyfter frågor om hållbar turism. Det är viktigt att tänka på hur dina val påverkar omgivningen, lika mycket här hemma som under resans gång.

Här är tips från deras hemsida

Våga fråga - våga ställ krav!

Resebranschen är beroende av vad deras kunder tycker. Ställ därför frågor till din researrangör eller resebyrå när bu bokar din resa.
- Fråga om hur arbetsförhållandena ser ut för de anställda på ditt hotell.
- Fråga om hotellets miljöarbete (Renas avloppsvattnet? Hur ser avfallshanteringen ut? Arbetar man för att effektivisera vattenanvändning och energiförbrukning?).
- Välj ett flygbolag som har kollektivavtal och som garanterar bra arbetsvillkor.
- En del researrangörer har märkningar av hotell både vad gäller miljö och arbetsförhållanden. Välj om möjligt ett sådant hotell.

Handla lokalt och ge dricks!
Lokalbefolkningen ska tjäna på sin turism! I många fattigare länder försvinner stora delar av vinsten från turismen ut ur landet. Se därför till att dina pengar gynnar den lokala ekonomin.
- Köp lokalproducerad mat och dryck, samt frukt och grönsaker anpassade efter odlingssäsong.
- Välj den lokalägda restaurangen och det lokalägda hotellet, dykcentret, etc.
- Pruta inte för prutandets skull, utan visa respekt för att t.ex. försäljaren av sjalar på stranden måste få ihop pengar för att försörja sin familj.
- Lämna gärna dricks till t.ex. städerskan på ditt hotell.

Anpassa resandet - för lägre utsläpp!
Flygindustrin står för fem procent av den totala uppvärmningen. Att vara en medveten flygresenär är ett första steg till en bättre miljö.
- Flyg mer sällan, stanna borta längre.
- Testa din klimatpåverkan och se hur du kan minska den på: www.svenskakyrkan.se/klimaträttvisa
- Res med miljön i åtanke när du är på plats. Tåg är ett bra alternativ.

Var sparsam med el och vatten!

Tänk på att din konsumtion av el och vatten kan drabba lokalbefolkningen som bor på orten du besöker. Energi är en lyxvara och det råder svår vattenbrist i många länder.
- Stäng av luftkonditioneringen, när den inte behövs.
- Var sparsam med vattnet i duschen.
- Återanvänd handduken i hotellrummet.
- Dra ur elektriska apparater ur kontakten.
- Undvik att åka på golfsemester till ett land med vattenbrist.

Visa respekt för boende och anställda på resmålet!
Ta hänsyn till lokal kultur och värderingar och hur ditt beteende påverkar lokalbefolkningen. Alkohol och droger är exempelvis ett vanligt förekommande inslag i turistindustrin och påverkar lokalsamhället negativt.
- Läs på om landet och kulturen som du ska åka till.
- Uppträd som du skulle önska att turister uppträdde mot dig här hemma!
- Tänk på lokala klädkoder.
- Fråga innan du fotar någon - inte minst barn eller människor i utsatta situationer.
- Om du dricker alkoholhaltiga drycker, gör det på ett ansvarsfullt sätt.
- Tacka nej till illegala droger, du bidrar till drogproblemen om du gynnar den lokala droghandeln!
- Reagera om du märker att researrangören gör alkohol till något viktigt under resan.

Var uppmärksam och agera mot sexturism!
Handel med människors kroppar är utbredd i många fattiga länder och omsätter årligen mångmiljardbelopp. Barnsexturism - d.v.s. att köpa sex av barn under 18 år - är ett allvarligt brott och leder till hårda straff.
- Ser du misstänkt barnsexturism – agera! Gå till den lokala polisen eller anmäl via ECPAT hotline: www.ecpathotline.se
- Säg till hotellets ledning eller din researrangör om turister tar med sig barn, som ni inte har skäl att tro är incheckade, upp på rummet.
- Besök inte en bar eller ett område där du vet att prostitution förekommer.

När du kommit hem
-Berätta för andra hur du gjorde för att resa schyst, och uppmana dem att göra detsamma!

Listan är från http://www.schystresande.se/pages.asp?r_id=23077

31561.png
Bild från www.schystresande.se

2013-07-10 10:51 Kommentera
Kategori: Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru

Julia Tengblad Söder

Första gången jag var i Sydamerika hade jag en 6 månaders flängig resa överallt med korta intensiva romanser med platser jag inte visste existerade. Andra gången hade jag en lugn stabil relation med Staden med ett gigantiskt S. Buenos Aires. Tredje gången praktiserade jag tre månader i Ecuador följt av resor till Colombia och Buenos Aires. Upptäckte nya platser och kom tillbaka till gamla favoriter. Fjärde gången var jag tillbaka i Buenos Aires. Nu är jag återigen på svensk mark men längtar ständigt dit. Läs om mina besök på plaster som är så fantastiska som de bara kan vara i allas vår (egentliga) favoritkontinent. Du kanske bara inte vet det än.

Blogroll

  • Instagram: @sydamerikabloggen

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206