På cykel i Thailand – från Phuket till Krabi

På den batikmönstrade duken landar en portion pad thai och en nypressad mangojuice. Bara femton minuter från Phukets flygplats sitter jag skyddad från solen under spretiga palmblad på Nai Yang Beach. Fötterna har snabbt bytt ut den långa flygningens kompressionsstrumpor mot flip flops och den finkorniga sanden silas tillfredsställande in mellan tårna. Stranden är nästintill tom men ett beigeklätt par drar med sig sina chica cyklar ner till vattenbrynet.

– Vi lånade dem från hotellet för att utforska närområdet och så hittade vi den här stranden, som nog är den bästa, bara femtio meter bort, säger Zainab och Muhib som lämnat hemorten London för att fira sin smekmånad på Phuket.

Praktfulla papegojblommor reser sig ur grönskan och storbladiga växter kastar sin skugga över stigen som leder runt hotellets poolprydda innergård. In i den spatiösa receptionen kliver guiden Lucien Kirch i blåglänsande Tour de France-mundering. Det klapprar mot marmorgolvet när han tillsammans med sin thailändska sidekick Krisada Klinhom, helst tilltalad Tik, gör entré.

Lucien är från Luxemburg och lärde sig tidigt tjusningen med cykling då hans pappa drev en cykelbutik. Han tävlade framgångsrikt men när valet stod mellan professionell cykling och jobbkarriär valde han det senare. I Thailand hamnade han av en slump och förälskade sig i klimatet, maten och de vackra landsvägarna. Efter att ha träffat sin nuvarande fru flyttade han så småningom hit på heltid och bytte yrket som försäkringsagent mot att driva företaget Thailand Cycle Tours.

– Jag spenderar varje dag på en sadel, bara sträcka och lutning som varierar, och har aldrig ångrat mig. Att leva i Thailand ger mer livskvalitet, berättar han övertygande.

Nu har det gått tio år och cyklister kommer från hela världen för att utmana sig tillsammans med Lucien och hans lokala guider i det kuperade thailändska landskapet. För mig lät förslaget att cykla genom Thailand först som ett omöjligt uppdrag. Åtta mil om dagen i fem dagar, utan hjälpmotor och i 30-gradig värme. Hur känns det i benen, i huvudet och framför allt rumpan? Varken kunskap eller kondition fanns på plats. Men ändå var det något som lockade med galenskapen.

De första tramptagen tas i samma stund som vinden tar tag i ett gäng skrovliga palmblad och får det att rassla till ordentligt. Mörka moln drar in över stranden. Snart vräker tunga droppar ner i parasoll, uteserveringar och matvagnar och lokalborna packar vant ihop sina tillhörigheter.

– Vi är mitt uppe i monsunperioden men det regnar långt ifrån hela dagen, skurar kommer oftast vid fem på eftermiddagen och solen är snabbt tillbaka, försäkrar Tik.

Kvällsträningen ställs in då skuren visar sig mer envis än så men lagom till middag kan vi åter sitta med fötterna i sanden vid ett långbord intill vågbruset. I de breda trädkronorna tindrar bambulyktor och från skålar doftar curry, chili och grillad fisk. De trevande samtalen mellan nya vänner fylls av nervositet och förväntan.

Läs också tillhörande guide: Guide till sydvästra Thailand på cykel

Cykeldag 1

NAI YANG, PHUKET–KHAO LAK

Nästa morgon ligger det gråtunga locket kvar över Phukethalvön och den ofrivilliga duschen kommer långt före svetten. Inte heller denna skur tänker gå över snabbt. Ingen tid att förlora om vi ska komma fram innan det blir mörkt.

– Single line, uppmanar Lucien strikt. Snabbt formas ett led med Lucien i fören, Tik i aktern och fem deltagare på ett led där emellan. Cykeln rullar nästan självmant och benen flyger fram utan större ansträngning längs den trafikerade vägen längs stranden. Det känns bra, hoppfullt, men tekniken behöver definitivt slipas. Gymnastikskorna slinter av pedalerna och det blir genast tydligt att cykelskor som klickas fast har sina fördelar. Elva växlar att dribbla är till en början ett trevande likt ovana fingrar på ett piano. Dessutom en kedja som inte bör stressas fram utan mjukt landas i rätt fåra i rätt kugghjul.

Vi mellanlandar snart vid Sarasin Bridge – länken mellan Phuket och fastlandet – och söker skydd från det smattrande regnet under brofästet. Snart ger vi upp förhoppningarna om uppehåll och beger oss över till fastlandet. Lämnar de fyrfiliga vägarna mot en lugnare landsväg.

– Two and two, ropar Lucien och formationen strukturerar om sig till par, vilket passar den luftigare terrängen bättre. Dessutom är det trevligt att hinna stämma av med de andra.

Efter ytterligare en timme torkar vi upp på en coffee shop, som likt en hägring poppade upp från ingenstans. Med luftkonditionering, stilren interiör, flera väldoftande toaletter och kaffe.

– Det öppnar nya kaffeställen överallt. I Thailand finns inget som reglerar konkurrens, den senaste trenden är kaffe men också cannabis, som helt tagit skruv sedan det nyligen legaliserades, berättar Lucien.

Rutten går vidare norrut längs den turkosa Andamankusten, viker av mot Natai Beach och piren, vars breda trägungor och hängmattor av fiskenät under tak måste vara en riktig pärla en solig dag. Vi passerar genom den nu sömniga men en gång blomstrande gruvbyn Thai Mueang, med sina pastellfärgade hus och överdådiga tempel. En mytologisk färgklick i rött, blått, grönt och guld, med taggiga drakar som klättrar på taket och två vita lejon som ramar in den bredaste porten.

Något möra kliver vi in på familjeägda Baan Khao Lak Beach Resort, där verandaprydda bungalows leder ner mot brusande strömmar och ett försiktigt kvällsdopp. Slänten upp till poolområdet har backats upp av sandsäckar och ihåliga stålrör som står nedstuckna i sanden. Vyn är lika vacker som rå. Cikadorna spelar finstämmigt och här står bara jag och en skygg varan.

Cykeldag 2

KHAO LAK–KHAO SOK NATIONAL PARK

Vi lämnar åter kusten och civilisationen, följer gummiplantagerna mot det kuperade inlandet där vägrenen täcks av regnskog.

– Two and two, hörs från fören. Stigning efter stigning. Benen som första dagen tog raska tag är nu mer som stumma pinnar. Andningen tilltar, parkonstellationen löses upp och det cyklas efter förmåga. Inser snabbt att första etappen räknades som uppvärmning och nu börjar den riktiga utmaningen. Ett krön, två krön och vid tredje krönet börjar situationen bli ohållbar.

Det är svårt att hålla fokus och växlingen hamnar i otakt. När det fjärde krönet leder mot ännu en stigning tar det stopp. Jag kliver av, behöver ändra kroppsställning, och leder cykeln sista biten upp på femte och sista krönet. Välkomnas av litet tempel med elefanter, tigrar och tuppar i en salig blandning.

Vi stapplar fram på skakiga ben och slukar vatten med energipulver i. Snart vänder kursen befriande nedåt. Frihetskänslan tar grepp om den trötta kroppen och sparkar i gång det inre maskineriet på nytt. Kurvorna är många och långa och utsikten enorm, grön och toppig. Vid ett vattenfall har en grupp unga kvinnor picknick. De firar en för oss okänd helgdag genom att laga mat tillsammans, fnittrar åt uppmärksamheten och bjuder genast in oss med fler gafflar i faten som är fyllda med räkor, koriander, chili och korv.

– Det är typiskt thailändare, var man än är så erbjuds man mat. Oavsett hur lite de har dukar de genast upp för en extra och lägger upp ris på nolltid, berättar Tik.

I den charmiga staden Takua Pa är det dags för det som snabbt blivit en uppskattad tradition, kaffestoppet. Här finns en äldre del full av historia och kinesisk-portugisisk arkitektur, liknande Phuket Old Town men som förblivit genuin. Förutom några kryp-in-butiker, en barberare och små frukostställen med dim sum på menyn rymmer fasaderna gott om träsnidade balkonger och fantasifull gatukonst. En smal gränd leder in mellan rustikt söndervittrade stenväggar till kaféet Kopi Kuapa, som serverar mörkt kaffe i små glaskoppar tillsammans med vackra snacks av kokos, ingefära och mango. Vintageinredning pryder den skuggiga innergården och allt på menyn är så försvinnande gott att jag sitter kvar långt efter att mitt hjälmprydda gäng tagit sig ut för att utforska stadens arkitektur.

Några mil i benen senare väntar bad i naturligt varma källor. Det är vi och tre munkar som står för besökskvoten. Luftiga orangea dräkter blandas med tajta cykelkläder på krokarna intill de små poolerna. 40, 42, 45 och 65 grader efter eget tycke och smak. Munkarna väljer 42 grader, vi 45. Det sticker i kroppen som välbehövligt släpper på spänningar i nacke, skuldror och ländrygg. Munkarna har ett annan målbild.

– Hit går vi för att rena kroppen och sinnet, berättar de.

Skymningen hinner falla innan vi rullar upp till The Cliff and River Jungle House, en djungelresort i utkanten av Khao Sok National Park, känd för sin extremt varierande flora och fauna i karga dalar. Ett glas kall apelsinjuice rinner ner i strupen samtidigt som jag kliver ut i en portal av grönska och hänförs av en gigantisk kalkstensklippa. Bungalower klättrar längs sluttningen och dagens sista strimma ljus gnistrar till i den runda lilla poolen och försvinner sedan bakom klippväggen.

Vid middagen är stämningen fnittrig. Vi är lika övertrötta från dagens äventyr som förväntansfulla inför morgondagens grusvägar och flodövergångar genom djungeln. De omtalade skavsåren i den bakre regionen har ännu inte uppenbarat sig, men att sätta sig på sadeln igen redan om några timmar känns långt ifrån tilltalande.

Cykeldag 3

KHAO SOK NATIONAL PARK–SICHON

Dimman ligger tät och omfamnar våra trähyddor. Av kalkstensklippan som igår tronade högt ovanför stråtaken syns nu bara hälften och på lila och gula blommor ligger nattens fukt kvar som kristaller. Det är magiskt vackert men att sova i djungeln är inte helt problemfritt.

Under natten har ett gäng apor roat sig med att hoppa mellan husen. Fåglar har flaxat frenetiskt och förmodligen var det en kokosnöt som landade på taket precis ovanför mitt huvud. De okända ljuden trängde in i drömmarna och när jag för tredje gången vaknade kallsvettig lämnade jag lampan på. Vid frukosten visar det sig att även de andra i gruppen haft nattliga besök. Med alldeles för få sovtimmar i kropparna är det dags att växla upp äventyret då delar av dagens etapp leder genom Namtok Si Khit Nationalpark. Vi trampar lika mycket upp som ner på orangea grusvägar genom ett grandiost bergslandskap. Tar fart över stenbottnade flodbäddar och efter lite balansövning och några envisa försök når vi hela vägen över även på den bredaste passagen. Det är kul, adrenalinet pumpar och varenda liten muskel är vaken.

Vi passerar ensliga hus med odlingar där lokalbefolkningen sträcker ut sina händer fyllda med frukt, utan en tanke på ersättning. Vi får med oss hela kassar med mangostan och durian, som vi tar med till lunchen i ett homestay. Med flinka fingrar skär vår värd upp den taggiga durianfrukten och plockar ut det beigea vitamin- och mineralrika innehållet, som liknar en njure i formen.

– Durian når sällan ända ner i magen på västerlänningar eftersom en övermogen frukt stinker, men de borde verkligen omvärdera en perfekt mogen durian, säger Tik.

I stora metallkastruller väntar också ris, grönsaker och grytor. Det blir en festmåltid med många delade leenden. Alldeles för snart trampar vi vidare förbi familjens bakgård där en dal av höga palmstammar bildar en pelarsal mellan bergstopparna. Passerar en sista flod och hamnar mitt i en surrealistisk parad och byfest. I vimlet känner vi igen flera ansikten från lunchen och de hejar glatt tillbaka. Hög musik strömmar från den gående liveorkestern och vi dansar med hjälmarna på tills Lucien vallar oss mot den vackra stranden i Sichon.

Cykeldag 4

SICHON–KIRIWONG

Vi fortsätter längs havet och förbi otaliga kokosnötsplantager. Vid fiskeläget på Koh Kao Beach har två yngre killar fullt upp med att tråckla fisk ur fiskenäten. Några långsvansbåtar bort diskuterar en omaka duo, den ena helt klädd i militärmönstrat och den andra i mysbrallor och bart upptill, den bästa lagningen av en besvärande spricka i skrovet. Strax därefter pausar vi på en strandrestaurang av det mer pittoreska slaget. Vid första anblicken är det svårt att föreställa sig vilka smaker skjulet kan frambringa men med samlade bykrafter serveras snart sött tygfiltrerat kaffe, en drömmig kokosshake, rödvitprickiga små krabbor och fem ytterligare rätter.

Likt en ostämd men samkörd kör rullar livet på i Kiriwong. Byn som klättrar upp längs med floden och foten av södra Thailands högsta berg, Khao Luang på 1835 m ö h. Här tycks tiden ha stannat för 20 år sedan och vardagsrytmen kretsar fortfarande kring bergens fruktodlingar och inte turism. Till kvällen blir mopedtrafiken på de smala bergsvägarna längs floden alltmer livlig. Färden ner för berget går tyngd av stora plastkorgar till brädden fyllda med skörd och vägen upp så snabbt som möjligt för att hinna med ännu en vända innan lastbilarna avgår till den större marknaden. Ett fungerande kretslopp till dess att mörkret sätter stopp.

I bakgrunden går bergen omlott, djungeln klättrar tät upp på sluttningarna och både vägar och broar blir allt smalare och mer äventyrliga ju högre upp längs floden man kommer. Lucien tar med sig gruppens mest energifyllda och erfarna cyklist för en utmaning bland plantagerna. Lutningen är alltför brant för oss övriga. Som två småpojkar återvänder de adrenalinstinna och lyckliga.

Cykeldag 5

KIRIWONG–AO NANG

Även sista etappen går på liten väg genom bergig terräng. Benen känns starka, växlingen sitter, topparna besegras och utförsåkningen släpps på. Veckan har gett resultat i såväl psyke som muskler, smidighet och balans. Cykel och människa är nu mer av en enhet än de första dagarna.

– Det är svårt att sätta ihop en tur där varje dag varierar och blir lagom svår. Vi har tidigare bara testat den här sista sträckan med bil och det var onekligen mer uppför än det kändes på fyra hjul, säger Lucien som för första gången under resan ser ut som att han faktiskt ansträngt sig.

Jag står där biten, inte bara av djungelmyggen utan också av ett nytt sätt att resa. Två hjul öppnar upp för andra sätt att möta sin omgivning på. Vaken för dofter, ljud och leenden – utan en isolerande ruta emellan. Dessutom frihetskänslan, det kittlande adrenalinpåslaget och glädjen i att ha tagit sig fram av egen klimatsmart kraft. Från Nai Yang på Phukethalvön till slutdestinationen Ao Nang på andra sidan Phang Nga-bukten.

Läs också:

Guide till sydvästra Thailand på cykel

Därför ska du resa till Koh Lanta i Thailand

Öluffa med barn i Thailand – 50 dagar i paradiset

---

Text: Pernilla Sjöholm • 2024-02-01
Restips • Thailand • Aktiv semester • Cykling • Reportage