Tallinns kreativa kvarter

Efter ett par dygn bakom stadsmurens skyddande väggar tar jag steget. Jag lämnar mysiga gränder, glada gycklare och doften av brända mandlar och promenerar över gatan till industriområdet Rotermann från 1800-talet. På ett ögonblick är stadskärnans historiska vibbar borta och här möter jag ett annat Tallinn. Här har de gamla fabrikerna och lokalerna i tegel och kalksten försetts med futuristiska kuber på fasader och tak. Spegelglas i varierande storlekar på väggarna reflekterar den blå himlen och en kullerstenstrottoar har fått fortsätta upp mot himlen för att avslutas i pyramidform som störtar ned mot marken.
Efter Estlands frigivning 1991 inleddes en intensiv renovering av ett förfallet Tallinn. De gamla medeltida husen bevarades och putsades finkänsligt upp. Utanför stads­muren växte däremot ett nytt Tallinn fram med skyskrapor och moderna shoppingkomplex. Rotermann hamnade mitt emellan. Här släppte man loss nyskapande arkitekter för att skapa ett område som skulle visa på ett självständigt Estland, med nya, moderna idéer, samtidigt som de gamla byggnaderna skulle bevaras.

Idag är Rotermann ett av Tallinns mest attraktiva kvarter med nya barer, pubar, restauranger, kaféer, lägenheter, museum och modebutiker. Det är även här som Tallinn lagt informationscentret inför kulturhuvudstadsåret.
I ett av husen finns Rotermanns, och kanske till och med Tallinns, mest levande och kreativa lokal, Loovala. När jag kliver in slår doften av akrylfärg, olja och lera emot mig. Hammarslag hörs, händer smeker blöt lera som förvandlas till krukor och pennor far över skissblock. På Loovala har drygt 30 konstnärer samlats under ett tak. Bland dem finns både grafiker, målare, textilkonstnärer, keramiker och skulptörer. Varje konstnärs studio är en öppen yta i lokalen där vem som helst kan komma och titta på när konstverken blir till, beställa ett verk eller delta i en workshop. Ett sätt att föra allmänheten närmare konsten.
– I början var särskilt målarna rädda för att visa upp sina ofärdiga jobb, men de har lärt sig att älska det, säger Kaire Jakobson som är initiativtagare till Loovala.

I en gungstol sitter konstnären Monika Plaser och stickar medan besökare passerar för att titta på. Fötterna har hon lagt upp på en skokartong och fingrarna far vant över det svarta och vita garnet. Under stickorna framträder figurer ur en klassisk estnisk folksaga. Att tillverka efter estniska traditioner är något som de flesta konstnärer här strävar efter.
– Konst är en ganska ny företeelse här i Estland. Vi har varit ett fattigt land som alltid har varit erövrat av någon annan. Vi har inte kunnat resa och ta intryck av andra kulturer och har inte haft varken tid eller möjlighet att utveckla konsten. Däremot har vi blivit väldigt skickliga på traditionellt hantverk. Nu jobbar vi på att utveckla vårt hantverk, till konst, säger Kaire Jakobson.
När jag lämnar Loovala stänger affärerna i Rotermann för dagen och pubarna har precis öppnat för kvällens första besökare. Ungdomar vallfärdar till biografen med popcorn i händerna och på taken lyser de enorma glaskuberna upp himlen.

I motsats till Rotermann står stadsdelen Kalamaja, nordöst om muren. De som tycker Rotermann är för modernt och konstgjort ser Kalamaja som en levande, äkta del av staden där inga futuristiska arkitekter satt sin fot. De stora bostadskvarteren består av hundratals trävillor från 1920- och 1930-talen. Vissa nyrenoverade, andra vackert slitna med sprickor i den färgglada fasaden. Bakom trästaketen skymtar lummiga fruktträdgårdar. Okontrollerad murgröna slingrar sig ned över fönstren och snickarglädjen är stor på dörrar och i vrår.
Trots sitt pittoreska yttre, har Kalamaja länge setts som en ruggig förort med stor kriminalitet. Men på senare år har området fått ett uppsving efter att Tallinns många konstnärer, artister och musiker valt att bosätta sig här.
Den hippaste samlingsplatsen för Kalamajabor, och trendiga från centrum som vill närma sig det alternativa, är kaféet Boheem. När jag kliver in hamnar jag rakt i den öppna serveringen där det pyser från cappuccinomaskiner och servitriser blandar drinkar. Från borden osar det av omelettfrukostar, pannkakor med söt sylt och krämiga pastasallader. Stilen är lika blandad som besökarna. Väggar av ren betong blandas med medaljongtapeter. Äldre damer i huckle med moderiktiga kvinnor i högklackat. Kostymklädda herrar med småbarn i lekhörnan.

I ett hörn sitter Kaia med en caffe latte och den bärbara datorn uppslagen på bordet framför sig.
– Jag kommer hit nästan varje dag för att jobba och träffa folk. Det är en spännande blandning här i Kalamaja, inte bara bohemiska konstnärer som man kan tro, utan alla typer som är kreativa i samhället. Själv jobbar jag på ett sjukhus som terapeut vid parsamtal, säger hon.

Ville däremot passar utmärkt in på begreppet “bohemisk konstnär” i sin mössa i rastafärger, kamouflagebyxor och yllekofta i ormskinnsmönster. Han har bjudit in mig till sitt konstnär­skollektiv “Non Grata” i utkanten av Kalamaja. År 2004 flyttade Ville och ett tiotal andra konstnärer hit för att bo och skapa konst. Huset är förfallet, värmen fungerar sporadiskt och väggarna fungerar som tillfälliga skissblock för den som vill måla av sig sina drömmar.

– Här kan jag lägga all min tid på mitt måleri, det finns många likasinnade här i Kalamaja som också tycker om att experimentera och utveckla konsten, säger han och tar ett bloss på cigarren samtidigt som han klappar kollektivets dalmatiner.
Från toppen av kullen där kollektivet ligger ser vi havet och hamnen. Idag ett deprimerande område i grå betong, men till sommaren planeras en helt annan miljö här. Inför kulturhuvudstadsåret ska strandpromenaden blomstra av grönska, besökare och kulturella evenemang. Därmed får även Kalamaja smaka på en liten bit av förnyelse. Något Ville inte enbart ser som positivt.
– Det är som alltid, först kommer konstnärerna och hipsters, sedan kommer det fina folket, då måste vi flytta på oss till nästa förort, säger han.
Men förhoppningsvis dröjer det år innan det sker påpekar han. Och till dess stannar han kvar i sitt konstnärskollektiv i ett Tallinn som under året fÙ?rvandlas till en brokig palett fylld av kreativa och nyskapande evenemang över hela staden.

---

Text: Sara Pettersson • 2011-04-04
Estland • Restips • Tallinn