Österrike: Stad + berg = Innsbruck

Bergen förlänger livet. Höjdskillnaderna väcker lusten. Lutningen trimmar människokroppen. Bland Innsbrucks 140 000 invånare finns 40 som är äldre än 100 år. Det är bergens förtjänst. Stadens invånare, gammal som ung, har svårt för att sitta stilla. Kanske är det därför som Innsbruckborna i genomsnitt får hjärtinfarkt tio år senare i livet jämfört med andra österrikare.

– Du vaknar på morgonen, drar upp rullgardinen och tittar upp på bergen som strålar av ljus. Då väcks ditt begär. Du kan inte låta bli att bege dig upp dit, säger stadsguiden Monika Unterholzner när vi går över Sparkassenplatz med sina skidskoprinsessor mot den gotiska Jakobskyrkan med sina bronsstatyer – och vidare in i Altstadt­ med balkongen från 1400-talet med sitt Goldenes Dachl, gyllene tak, där kejsar Maximilian I den första satt och blickade ut på folklivet.

När lusten måste stillas är det bara att lämna gamla stans skuggiga gränder och promenera till bergstågets dalstation, ritad av den kvinnliga dekonstruktivistiska arkiteken Zahar Hadid från Irak, och … swisch, färdas uppåt, uppåt, uppåt mot solen över Karwendelbergen.

På söndagarna lämnar praktiskt hela Innsbruck sina hem, loggar ut från nätverken, reser sig från kafé- och restaurangborden och beger sig upp i bergen för att vandra, klättra och åka skidor, men också för att äta lunch i solen på terrasserna till bergsserveringarna med milsvid utsikt över dalen, floden och in i södra Tyskland och norra Italien. 

Där Innsbruck, tyska för Bron över floden Inn, ligger idag låg redan för 2 000 år sedan den romerska militärkolonin Veldidena. Dalen mellan Karwendelbergen i norr och Brennerpasset i söder var en korsväg.

Folk från alla väderstreck möttes och handlade med varandra, eftersom Innsbruck erbjuder den enklaste och lägst belägna passagen av Alperna mellan civilisationerna i söder och barbarerna i norr.
När jag står uppe på den 2 334 meter höga bergstoppen 30 minuters bergståg- och kabinbane­färd från stadens centrum, och tittar upp i skyn som välver sig över bergen, inser jag att det gäller även i vår tid. Aldrig förr har jag sett så många korsande kondens­strimmor från jetplan.
Den blå himlen är ett tätt rutnät av vita streck.

Stora delar av Innsbruck bombades till ruiner under sammanlagt 22 allierade flygräder mellan 1943 och 1945. Över 3 000 hus förvandlades till stenhögar, men som tur var klarade sig Altstadt, den medeltida stadskärnan med sina vindlande gränder och den medeltida balkongen med det gyllene taket klätt med sex kilo guld, där Tyrolens kejsare satt och studerade folklivet.

Gamla stans hus är så smala, som om de tryckts ihop i trängseln med kvarterets grannhus. En anorektisk byggnadsstil som var en effekt av fastighetsskatten som beräknades utifrån husets bredd. För att maximera inomhusytan och ljusinsläppet har husen utskjutande burspråk med konvexa fönsterrutor. 

Även den äldsta bron, byggd 1180 över den mineralrika och gröna floden Inn, klarade sig från bombningarna, liksom Jakobskyrkan, som i grunden är gotisk men byggts om i barock stil. Samma sak med slottet Hofburg från 1400-talet, som på 1700-talet pimpades av kejsarinnan Maria Theresa i tidens så trendiga barocka stil.

Det tål att upprepas. I staden mellan bergen är det svårt att sitta still. När jag och Monika gör som många Innsbruckbor, tar ett glas vin efter vandringen och före maten – jo, bara ett glas, alltid bara ett glas – i en av stadens många vinkällare, berättar hon att hon själv ofta tar kortdag på jobbet. Hon loggar ut vid två, hämtar barnen och åker tillsammans upp i bergen och vandrar på sluttande gräsängar eller glider nerför pisten, och är tillbaka hemma igen vid fyra.

– Tjänstemän och studenter åker skidor på lunchen. I Innsbruck hinner du alltid tillbaka till eftermiddagspasset på kontoret och dagens sista lektion i föreläsningssalen.

I Innsbruck, som är de österrikiska Alpernas och Tyrolens huvudstad, sätter begäret efter berg och snö in tidigt i livet – och slutar sent.

– Min son stod på skidor när han var ett år och tre månader. Ha ha ha, då var han bättre på att åka skidor än att gå. Och min mormor la skidorna på hyllan först sedan hon fyllt 94. 

Ta dig hit

Till Innsbruck flyger du från Skandinavien med Austria Airlines via Wien. På vintern finns också skidcharterflyg som går direkt. Alternativt flyger du till München, dit det går fler och billigare flyg, och tar delad shuttle taxi från Münchens flygplats till Innsbruck (1,5 tim, 18 euro, tirol-taxi.at).

Du kan förstås också ta tåget till Innsbruck från Skandinavien via Hamburg och München. Restiden med tåg Köpenhamn–Innsbruck är 13 tim. Tåg München–Innsbruck tar bara 1 tim 40 min. Från Innsbruck går det därefter direkttåg vidare till Venedig (4 tim 40 min) och via Bologna till Rom (7 tim 20 min). Boka på Deutche Bahns sajt, bahn.de, eller på europeiska tågsajten acprail.com.

 

---

Text: Per J Andersson • 2016-06-17
Österrike • Restips • Aktiv semester • Reportage • Vinterresa