Så semestrar Vagabonds yrkesskadade resejournalister

Om syftet bara är att koppla av så reser jag gärna till ett ställe där jag varit flera gånger förut och inte behöver känna pressen att gå på ”upptäcksfärd” varje dag. Är lite för rastlös för att klara av en renodlad solsemester (kanske också delvis en yrkesskada). Att ligga platt på stranden och “koppla av” tröttnar jag på efter ett par timmar. Å andra sidan är det alltid härligt att vara nära havet. Så jag semestrar gärna på platser där det finns chans till fina bad och samtidigt berg eller naturområden i närheten, där man kan gå på upptäcksfärd. Tågluff är annars en av de bästa semesterformerna enligt mig. Äventyrligt och avkopplande på samma gång, och man får se nya platser hela tiden! Sånt tilltalar en rastlös reseskribent!

Med handen på hjärtat, det är sjukt svårt att resa utan att ha journalist- och fotografögat på! Men jag tänker att det är samma som att en filmfotograf analyserar sönder nya filmer på bio och en kock reagerar på matupplevelser? Man är helt enkelt yrkesskadad, vare sig man vill det eller ej. Så trots att jag flertalet gånger tänkt: denna resa ska bli en semesterresa landar det oftast i att kameran åker med och upplevelserna landar i text och bild. Om jag kommer hem och känner mig utvilad? Oftast inte. Uppfyllt av energi? Oh yes!

Kanske krävs det att jag reser med vänner, familj eller partner för att semesterresan utomlands ska prioriteras. Eller så är det helt enkelt på hemmaplan den verkliga semestern för en resejournalist sker. Hemma i hängmattan med kameran och datorn i tryggt förvar i skåpet. Just nu tror jag på det sistnämnda.

Jag försöker att släppa rollen som reseskildrare när jag har semester. Men det går inte alltid så bra. Att ständigt iaktta, notera och kommentera detaljer i miljön och stämningar mellan människor ligger numera i blodet. Jag lever efter filosofin ”kan själv!” och underlåter mig därför aldrig till att köpa en paketresa som någon annan komponerat. Jag vill boka varenda del av resan på egen hand eftersom alla andra känns som klåpare i jämförelse med mig, vilket inte nödvändigtvis betyder att de är det.

Jag gillar öar och att kombinera morgonpromenader och långa sim- och snorklingsturer med läsande av de romaner som under året samlats på hög. Helst vill jag samtidigt ha en iskaffe i handen och ligga i skuggan under ett parasoll i en solstol på stranden med utsikt över ett salt hav. Plus i kanten om man får bada naken. Nakensim är den högsta och ädlaste formen av simning.

Jag tycker att reseberättandet gör att jag semestrar bättre, det får mig att göra lite mer än vad jag annars kanske hade gjort. Det håller mig ständigt nyfiken på min omgivning, på människor och detaljer. Absolut, det gör också att jag drabbas av upplevelsebakfylla som kräver en semester efter semestern, men jag tror faktiskt inte jag skulle vilja ha det på något annat sätt?

Till skillnad från mina eminenta kollegor på Vagabond ligger jag i lä när det kommer till rena reportageresor när det handlar om intensivt resande med laserfokus på jobb. Men att dokumentera mitt “vanliga” resande har däremot varit vardagsmat de senaste 15 åren, genom bloggar och frilansjobb. Semestern har alltså alltid haft inslag av “wow, det här måste jag skriva om” och “jag ska bara… fota, kolla in en sak” vilket varit en het debatt mellan mig och min partner. Att kombinera semester och jobb har varit en av mina svagheter i vår relation. Jag har dock blivit bättre de senaste åren.

För att låta semestern vara just semester har jag behövt hantera mitt enorma behov av sociala medier. Jag loggar ut, till viss mån! När jag semestrar idag kombinerar jag det gärna med att bo utomlands en eller två månader; ni hittar mig på reko ekoställen, i vintagebutiker och i jakt på urbana kulturkubbar.

---

Text: Redaktionen • 2022-04-07
Nyhet • Redaktionens favoriter