Vagabonds drömresa – 7 veckors roadtrip i södra Afrika

Vilt i Botswana

– Första veckan –

Ditt äventyr börjar i lilla Maun i Botswana dit du enklast flyger via Sydafrika (boka med exempelvis Lufthansa eller Qatar). Okavangodeltat är ett unikt viltområde. Vintertid (juni till augusti) är det fullt av öar och vattenvägar av olika storlek som senare på året förvandlas till mestadels torrmark. Här finns lejon, elefanter, leoparder och vilda hundar.

Boka in dig på en lyxlodge mitt i deltat eller ordna en kanot- och campingresa från Maun. I Maun hämtar du din campingkittade, fyrhjulsdrivna bil (från exempelvis Bushlore) och kör österut, till Makgadikgadi National Park. Det är en salt pan, vit men vattenlös, och förutom de ensliga, surrealistiska landskapen har du här i Kalahari en utmärkt möjlighet att få riktig närkontakt med surikater. Det klassiska stället att bo på är Planet Baobab.

Victoriafallen & Botswana

– Andra veckan –

Via Kasane korsar du din första internationella gräns: välkommen till Zimbabwe. Härifrån är det inte många mil till nästa världsarv, de mäktiga Victoriafallen. En flygtur över fallen rekommenderas varmt, och båtturer på Zambezifloden är aldrig fel. För den som behöver en rejäl adrenalinkick kan man också hoppa av bron mellan Zimbabwe och Zambia på olika sätt (bungy, zipline, gorge swing), eller varför inte testa lite forsränning i floden precis nedanför dessa över 100 meter höga vattenfall? Vic Falls, som samhället heter, är också ett bra ställe för trä- och stensniderier av olika slag.

Du återvänder till Botswana samma väg som du kom, och besöker nu Chobe – antagligen den park i världen med flest vilda elefanter. Även här är flodturer att rekommendera. Därefter lämnar du Botswana för andra och sista gången och kör in i Namibias nordöstra “handtag”, Caprivi.

Norra Namibia

– Tredje veckan –

Etosha är antagligen en av Afrikas bästa parker för den som vill köra omkring på egen hand. Dels finns det flera ställen att antingen tälta eller bo hyfsat billigt, med tillgång till både restauranger och kök för egen matlagning. Dels gör hettan och torkan att djuren varje dag dras till parkens olika vattenhål, så istället för att köra omkring och leta djur på måfå är det bara att parkera bilen och vänta in dem. Här har du din bästa möjlighet under resan att se noshörningar, både dag- och nattetid.

Under den långa, ensliga resan till Epupafallen blir landskapet om möjligt ännu torrare men förvandlas till en grön oas när du når Kunenefloden (som också utgör landets gräns med Angola). Vattenfallen är onekligen vackra, men för de flesta är himbafolket den huvudsakliga anledningen till besöket. De smörjer in sig med en blandning av smörfett, aska och okra, som ger deras hud en röd färg.

Resan söderut går genom den glest befolkade Kuneneregionen, eller Damaraland som det hette tidigare. Det ödsliga landskapet döljer mer djurliv än man först anar, så det är definitivt värt att boka in sig några nätter i närheten av Palmweg för att utforska med en bra guide.

Skelettkusten

– Fjärde veckan –

Dödskallar dekorerar smått oroväckande grinden som markerar början på Skelettkusten, en ökänd sista viloplats för otaliga skepp och deras besättningar. Hit når du genom att helt enkelt svänga höger strax efter Palmweg – den namibiska landsbygden har trots allt inte särskilt många vägar. Ljusa sanddyner möter Atlanten, och under hundratals kilometer när du vänder bilen söderut finns inte särskilt mycket annat att se. Men mäktigt är det utan tvekan. Efter några timmars körning, vid Cape Cross, finns en koloni med hundratals – minst – sälar. För den som kan stå ut med stanken är det väl värt ett besök.

Tolv mil söderut ligger kuststaden Swakopmund, vars tyska och sydafrikanska förflutna gör sig påmint än idag. Njut av god mat, exempelvis på ikoniska Jetty 1905, shoppa lite och beundra våghalsarna som kitesurfar på det minst sagt stormiga vattnet. Härifrån organiserar man enkelt utflykter till Namiböknen – världens äldsta öken. En flygtur över sand och kust eller lite quadbiking rekommenderas.

Från Swakopmund bär det vidare till hjärtat av Namiböknen. Övernattar gör man enklast i Sesriem, men det går också att tälta inne i nationalparken. Bland enorma, röda och orangea sanddyner är det Soussusvlei och Deadvlei, dekorerade med döda men välbevarade träd, som är höjdpunkterna. Bokstavligen talat – från exempelvis Big Daddy (en av Deadvleis jättedyner) är utsikten över sandhavet oavbruten från horisont till horisont.

Blomsterparadiset Namaqualand

– Femte veckan –

Via Namibias huvudstad Windhoek – en trevlig stad, utan särskilt många höjdpunkter men ett bra tillfälle att fylla på förråden i bilen – kör du rakt söderut. Vägen till Sydafrika är lång, så en mellanlandning i mäktiga Fish River Canyon är att rekommendera – boende bokar du via Gondwana Collection.

Väl över gränsen till Sydafrika är ditt första mål Springbok, varifrån du fortsätter lite beroende på var blommorna finns. Du befinner dig nämligen i blomsterparadiset Namaqualand, som under några veckor i juli–september täcks av en matta av orange, gult, vitt och blått (det varierar lite från år till år, men mitten av augusti brukar vara rätt säkert). Våra svenska ängar, vackra som de må vara, kommer inte i närheten av detta spektakel. Namaqua National Park är en bra start – se dock till att boka boende i god tid om du inte vill tälta.

Mot Kapstaden

– Sjätte & sjunde veckan –

Färden söderut är fortsatt färggrann, och när du passerat Cederbergen kan du vända kosan västerut, till West Coast National Park. Här får du en läcker kombination av blommor och afrikansk fauna, men eftersom det inte finns elefanter, bufflar eller lejon går det bra att röra sig till fots på egen hand.

Och så till slut: Kapstaden, en av världens vackraste städer. Förutom att du kan frossa i södra Afrikas bästa restauranger och kaféer så finns här tillräckligt mycket att göra för att förlänga resan med ytterligare en vecka. Bo på exempelvis Grand Daddy.

---

Text: Marcus Westberg • 2019-12-10
Botswana • Namibia • Restips • Sydafrika • Zimbabwe • Guide • Roadtrip