Annons
Annons
Annons
Foto Angelica Zander

Foto Angelica Zander

Italien

Sardinien – här finns Medelhavets bästa stränder

Sardinien stoltserar med några av Europas bästa stränder. Men den italienska ön är också en av få platser i världen där människor lever ovanligt länge. En så kallad blå zon, där familjen betyder allt, där man aldrig hört talats om bantning och där stress är ett okänt begrepp.

Text: Karin Wallén • 2014-07-03 Uppdaterad 2022-05-15
Annons

Blå timmen i Cala Gonone. Bergen som abrupt höjer sig väster om den lilla kuststaden stjäl solens sista strålar och lämnar ett kallt, disigt skimmer efter sig. På avstånd hörs restaurangmusik och sorl, från Piazza Madona del Mar kommer spridda rop från stojande barn och deras föräldrar, samlade kring fotbollsspelet utanför kyrkan. Men nere på stenstranden hörs inte mycket mer än det krasande ljudet under rusande tassar.

Cockerspanieln Oban springer som en blöt pälstuss mellan matte och vattnet, med öronen flaxande i den ljumma kvällsvinden. Det här är hans dagliga höjdpunkt. Stunden då högsommarvärmen långsamt pyser ut, när jobbande människor går hem med matkassar i händerna, när ett ensamt kärlekspar trevande dröjer sig kvar i det allt dimmigare skenet – och en liten hund med spring i benen kastar sig ut i havet som om det gällde livet. Det stolta huvudet högt när han levererar bytet. Det blev en pinne. Ikväll igen.

Annons
Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
När det är turistsäsong får Gianpaolo och hans kolleger sällskap på båten.

Läs också: Stor guide till Sardinien

Sardinien har alltid varit något av den fattiga kusinen från landet. Ett hörn av Italien som inte direkt sprutar ur sig eurosedlar till statskassan, men som äger något annat. Några timmar norr om Cala Gonone ligger den kristallklara Costa Smeralda, Smaragdkusten, som länge lockat de berömda och förmögna. Idag ligger de exklusiva turistanläggningarna som tindrande låtsasjuveler på den nordöstra tippen av ön, inte långt ifrån premiärminister Silvio Berlusconis privata semesterpalats.

Men så finns det något annat med Sardinien. Något som får forskare att gnugga sina händer av förtjusning. Här, inåt bergen, finns en “blå zon”. Det vill säga ett område där betydligt fler människor än vanligt blir så gamla som hundra år. Det finns fem identifierade blå zoner i världen och övriga är Okinawaöarna i Japan, staden Loma Linda i Kalifornien, Nicoyahalvön i Costa Rica och den grekiska ön Ikaria. Det som förenar dessa platser är bland annat att befolkningen har ett socialt nätverk i samhället och ägnar sig naturligt åt fysiska aktiviteter, utan att ta ut sig överdrivet.

Här bantar man inte, men äter klokt. Och solen skiner generöst. Sådant spelar förstås roll, men är det en sak framför andra som forskarna gärna framhåller, så är det familjen. La famiglia. Den är viktigare än något annat i de blå zonerna.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Cala Goloritze och Cala Luna är några av de glittrande turkosa vikar som ligger en båtresa bort från Cala Ganone.

Morgonsolen får vattnet att glittra och skickar solkatter rakt in i förarhytten, där Marcello står och håller kurs söderut. Precis som övriga kaptener i Cala Gonone har han rutten klar för sig, det är till grottorna och de undangömda stränderna som turisterna vill. Men Delfino I är ingen vanlig turistbåt. Under större delen av året hivas dagens fångst ut över presenningar på det gröna golvet. Men nu är det sommar och då lönar det sig bättre med pescaturismo – att ta med turister på fiskafänge i kombination med sol och bad.

Det är ett riktigt familjeföretag, där farfar, Nonno Pio, står i kiosken i marinan och säljer biljetter, medan de båda sönerna och svärsonen är de som guidar. På smattrande italienska och yvigt kroppsspråk.
Gianpaolo har en cigg i mungipan och en laxfärgad tidning, Gazetto dello Sport, i ena handen. Så fort han får en stund över studerar han det senaste fotbollsskvallret och tabellerna i Serie A. Det hänger badhanddukar över bänkarna och brunbrända ben dinglar över relingen. Pocketböcker och dagdrömmar stjäl passagerarnas uppmärksamhet, tills det är dags att dra upp näten.

Saturno, iklädd röd regnjacka och vitt galonförkläde, vevar snabbt och taktfast. 700 meter nät, bit för bit. Mest småfisk, men här och där någon större sort. En stor, platt balestra landar på golvet med ett smack. Den flämtar med gälarna och sprattlar vilt. När hela nätet är uppe börjar Gianpaolo lirka ut fiskarna ur de fina trådarna. Han slår ihjäl en röd cappone med en träpåk innan han försiktigt lösgör den och visar oss de sylvassa tänderna. Snart har Saturno dragit upp nästa nät och vi glömmer att titta på bergen, den stupande kustlinjen och grottorna vi passerar. Alla ögon är på fångsten nu, till kommentarer på upprymd italienska. Innan vi återgår till våra vanliga sysslor, som för dagen mest består i att luta oss tillbaka och göra ingenting.
Vattnet är bassängblått. Vid Cala Goloritze stannar vi till en stund för att ta in synen av kalkstensklippor som doppar sig i det turkosblåa glittret. Kritvita marmorstenar bildar en botten som får solljuset att genast studsa upp igen. Det ser ut som kamerablixtar på ytan. Det här är ett glittrande naturvärldsarv, skyddat av Unesco.
På väg tillbaka gör vi flera stopp vid nougatfärgade stränder och klippor som lockar till språng rakt ner i vattnet. Vi badar utanför grottor med transparent vatten där dykare gör storögda miner innanför cyklopen. Det är oundvikligt att dra paralleller till andra platser på jorden. Någon nämner Thailand. Gianpaolo gör sin egen analys.
– Det är precis som på Maldiverna. Jag har själv varit där.
Han spricker upp i ett finurligt leende och fyller på glasen. Vi har just blivit serverade fiskarpasta med bläckfisk, grillad fisk, blandad sallad och det typiska, krispiga brödet carasau. Till detta serveras vin efter behag och avslutningsvis espresso, kakor och ett par glas likör, Mirto del Golfo, “för matsmältningens skull”, om vi får tro Gianpaolo.
Saturno står i fören och tittar. Under fiskesäsongen åker han och bröderna ut två dagar i taget och förstås betydligt längre ut från kusten än vi gör nu.
Varje dag är han på båten, men Saturno kan aldrig se sig mätt på vattnet och klipporna. Han försöker förklara känslan utan att hitta de engelska orden.
– Mi paradiso, säger han och klappar sig på bröstet.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Vin och vänlighet i Bosa.
Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Costa Smeralda på nordöstra Sardinien lockar många från fastlandet.

Läs också: Stor guide till Sardinien

Bosa, väskusten. Husen ligger som en pastellpalett på sluttningen mellan floden och slottet som tronar i en gråskala högst upp på kullen. Trånga Lady och Lufsen-gränder med tvätt på tork mellan husen i gamla stan. Gubbar med käpp. Finskjortan nedstoppad i byxorna. De sitter på bänkar längs Corso Vittorio Emanuele och tittar på gatulivet, medan vi smiter in bland de smalare gatorna, de skuggigare sidorna, där prunkande blomlådor och krukor skapar färgklickar utmed fasaderna.
Från ett illrosa hus hörs en röst.
– Kom! Vill ni ha ett glas? Kom, kom!
Giovanni häller upp rött vin ur en stor, brun flaska som enligt etiketten ska innehålla ren sprit, 95 procent. Han ställer fram två repade glas på en uppochnedvänd hink och viftar oss till sig med ett “salute” och vi skålar. Husets vin bär med sig en doft av italiensk kullerstensgata och fuktskadade väggar.
På balkongen ovanför står en dam och kommenterar det som händer på gatan. När Giovanni fyller upp glasen igen skrockar hon något och han replikerar snabbt, slår ut med armarna och får henne att skaka på huvudet och skratta torrt.
Vi får inte gå därifrån förrän vi skålat tre gånger och lovordat det sardiska landskapet och den varma gästfriheten.
En kvav dag går över i ljummen kväll och duvorna på Piazza Costituzione övervakar det tilltagande sorlet från korgstolarna kring fontänen.
På andra sidan gatan hoppar en katt från tak till tak i dödsföraktande språng och när mörkret faller hörs pampig, dånande opera från en utomhusscen. En arm vinkar oss dit. Klart vi ska gå in. Kostar inget, säger tjejen vid entrén och föser in oss. Alla ska få sin del av det goda livet.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Jennifer Barteloni har Alghero i sitt hjärta.
Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Kullerstensgatorna glöder när solen sänker sig över Bosa.

Läs också: Stor guide till Sardinien

Spiaggia della Pelosa ligger på en smal landtunga i nordväst. Från höjden ovanför Sardiniens mest kända strand ser människorna ut som myror ute i det långgrunda vattnet. De ligger och står huller om buller på stranden i ett myller, packade – och här måste uttrycket vara tillåtet – packade som sardiner.
Parasollerna liknar utspillda chokladpastiller i grälla färger. Glittrande hav och ljuden av semester. Barnskrik på lek och allvar. Dunsande volleybollar, puttrande strandtennis och sommarprat på italienska. Smyckesstånd i vattenbrynet, rosa shorts och bruna kroppar, försäsongstrimmade i gymmet.
Badbollar flyger högt i luften och sand skvätts upp på badhanddukar. Även om det är fullproppat på stranden är bebyggelsen blygsam. Direkt på stranden finns inga hus och de som ligger på höjden ovanför smälter in i vegetationen.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Sardiniens kust är ett smaragdgrönt glitter.

En knapp timme söderut, i Algheros gamla stad, längs muren vid havet, kastar flanörer långa skuggor mot guldgula hus i eftermiddagsljuset. På utomhusserveringarna försöker man sälja romantik, med rosor och leenden, dragspel och stärkta, vita dukar. Och Paella. Jodå, det katalanska arvet märks. Detta är Barcelonetta, lilla Barcelona, och katalanerna besöker gärna sin systerstad på Sardinien. Flygen från Spanien går tätt.
21-åriga Jennifer Barteloni står och lutar sig mot muren intill den gamla katapulten som är riktad ut mot havet. Hon är född och uppvuxen i Brescia på fastlandet, men åker hit varje sommar för att hälsa på hos sin mormor och morfar.
– Alghero är mitt hjärta. Det är en annan värld, säger hon vemodigt.
Det är något med lukterna, luften och inte minst maten, hävdar hon. Allt smakar mer. Odlar man inte grönsaker själv gör grannen det och man kan få ett kilo aubergine för en euro.
– Visst är det dåligt med jobb, men man har heller ingen stress i vardagen. Här finns livskvalitet. Folk blir gamla här, säger Jennifer, och går över i att strö lovord över västkustens solnedgångar.
Hon pekar åt horisonten nordväst, där en halvö sticker ut. Den ser ut som profilen av en liggande människa, och där, på huvudet, samlas människor varje dag för att beundra utsikten. De som ser till att pricka in den magiska stunden när solen sänker sig i havet lär inte bli besvikna.
– När jag blir sextio ska jag flytta hit och öppna bed & breakfast. Då ska jag gå ner till havet varje dag och se solen gå ner. Och leva i minst fyrtio år till.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
Tid för lek vid smaragdfärgade Cala Gonone, vars badvikar bara nås med båt.
Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder

Guide till Sardinien

Resa runt på Sardinien

Hyrbil är förstås det mest självständiga sättet att ta sig runt på ön, men kostar tyvärr ganska mycket. Under högsäsong kan hyra av minsta modellens bil inkl försäkring gå på drygt 1 000 kr/dygn. Internationella hyrbilsfirmor som Europcar, Hertz och Avis finns på ön. Det är också fullt möjligt att resa runt med buss. Mer info finns på getaroundsardinia.com och ciaosardinia.com. Tågnätet är något mer begränsat, men ett kul sätt att resa är med ånglokståget Trenino Verde (treninoverde.com), som tuffar genom vildvuxen natur på flera rutter över ön.

Boende på Sardinien

Att övernatta i stuga eller rum på lantgård (och delta i arbetet om man så vill), så kallad agriturismo, är ett populärt, utbrett och trevligt boendealternativ på Sardinien. Håll utkik efter skyltar längs vägarna eller titta in på agriturismodisardegna.it.

Agriturismo Nuraghe Mannu, agriturismonuraghemannu.com, är en lugn och trevlig agriturismogård på bergssluttningen ovanför Cala Gonone. Prisvärd sjurätters­middag! Har även tältplatser.

I Alghero rekommenderas Angedras Hotel, Via Frank 2, angedras.it. Ett fräscht, smakfullt hotell.
Campingplatser hittas på  t ex eurocampings.se och sv.campingcompass.com.

Äta på Sardinien

Du kanske tänker sardiner? Glöm det. Visst går det att få tag på, men särskilt vanligt är det inte. Satsa däremot gärna på annan fisk och skaldjur längs kusterna. Gemene sard lär vara en köttätare av rang – lamm-, gris- och getkött står högt i kurs och charkuterier hör till det lokala köket, tillsammans med bakade bönor och oliver. Även ostkulturen är stor, här tillverkas mycket god pecorino! Det tunna, krispiga brödet carasau (likt indiska papadam) serveras ofta till måltider. I Alghero gör sig det katalanska arvet påmint även i matkulturen, med spansk paella på menyerna i gamla stan.

Missa inte på Sardinien!

Den spektakulära klipp- och grottkusten Golfo di Orosei. Från Cala Gonone utgår båtturer. Åk gärna med en för säsongen turistanpassad fiskebåt, “pescaturismo”.

Missa gärna på Sardinien!

Porto Cervo i nordost. Turistby i fejkmarockansk stil, som drar till sig ny­rika italienare med dokumenterat vulgär smak för vräkiga båtar och anlagda låtsasstränder. Costa Smeralda blir bättre lite längre söderut.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
I Orgosolo är fasadmålningarna en attraktion i sig.

3 sardiska färgklickar

1. Orgosolo. Mitt i den mytomspunna bergsregionen i mitten av Sardinien, där banditer länge härjade, ligger en märklig liten stad. Orgosolo är fullt av färgsprakande fasadmålningar, murales. Husen kring huvudgatan Corso Repubblica är utsmyckade med allt från scener från världspolitiska händelser till Frida Kahlos hopväxta ögonbryn.

2. Bosa. Pastellfärgade hus som klättrar från floden, uppför branten, genom trivsamma gränder, till slottet på toppen av kullen. Det är Bosa det. Kanske den mysigaste staden på Sardinien, gästvänlig och lugn, som gjord för långsamt strosande och långa siestor med ett malvasiavin i skuggan.

3. Stintino. Gnistrande turkost hav mot en vit sandbotten, garnerat med ett medeltida fort vid havskanten. Inte konstigt att den långgrunda stranden La Pelosa på den smala landtungan Stintino i norr, blivit en vykortsklassiker. Till och med Agent 007 har varit här och spelat in filmen Älskade spion.

Sardinien - här finns Medelhavets bästa stränder
I Orgosolo är fasadmålningarna en attraktion i sig.

Text: Karin Wallén • 2014-07-03
ItalienRestipsSardinien

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top