Vi börjar vår resa i Durrës, Albaniens hårt festande semesterort vid kusten. På vårt hotell är det Balkan-DJ-party vid den enorma poolen från tidig eftermiddag till en bra bit in på kvällen nästan varje dag. Men balkongdörren är relativt välisolerad, så när vi lämnat partyt efter en sen middag går det faktiskt utmärkt att somna medan de andra hotellgästerna festar vidare in i natten. Durrës är en förträfflig plats att utgå ifrån när man ska utforska Albanien, härifrån når man både de norra och de södra delarna av landet på några timmar med bil.

Albanien förklarade sig självständigt från Osmanska riket under 1900-talets början, men efter att kommunistpartiet tog makten 1944 isolerades landet från omvärlden. För att förstå vad som format Albanien och dess medborgare de senaste 70 åren är ett besök på övervakningsmuseet i Tirana ett perfekt första stopp. Shtëpia me Gjethe, The House of Leaves, är ett av de mest ovanliga museer jag någonsin besökt. Namnet anspelar både på att huset är omgivet av lövträd, men också på de många pappersark, blad, som skrivits och förvarats här inne om övervakade personer. Här verkade den statliga säkerhetstjänsten Sigurimi som spionerade på sina egna medborgare. Gamla avlyssningsutrustningar står utställda som en kuslig påminnelse om en tid då varje telefonsamtal, varje viskning kunde registreras och rapporteras.

Norr om huvudstaden Tirana mot bergen ligger Krujë. Byn uppe på berget syns på långt håll, och här hålls varje dag en oerhört Instagramvänlig orientalisk marknad som har flera hundra år gamla anor. Kullerstensgatan är nedslipad av mången sandal, och doften av läder, kryddor och nybryggt kaffe slingrar sig mellan de gamla träbodarna som lutar mot varandra. Trots den uppenbart turistiga ansatsen är det trevligt och charmigt, ingen ropar eller är påstridig i sin säljstil, utan vi får gå i vår egen takt och titta. Hantverkare säljer vackert broderade textilier, traditionella qeleshe – albanska filthattar, handknutna mattor och filigransmycken i silver och brons.

När ett häftigt regn sveper in blir de runda stenarna hala som såpa och vi får kasta oss in på en restaurang och vänta. Den rustika lokalen har rödrutiga dukar och vita spetsgardiner i fönstret, och vi slår oss ner medan solen torkar upp utanför. Här identifieras vi snabbt som turister av lokala gäster vid bordet bredvid, och de erbjuder sig att tolka menyn åt oss och breder ut kartor över bordet för att markera sina favoritställen i landet.

Albanien är ett av världens äldsta vinproducerande länder, men trots utmärkt Medelhavsklimat och bördig jord så finns det idag relativt få vingårdar. Under kommunisttiden var Albaniens ekonomi strikt planstyrd, privatägda vingårdar förbjöds och produktionen av kvalitetsvin ersattes av billigt bulkvin för export. Efter regimens fall i början av 90-talet kollapsade många av de statliga vinproduktionsanläggningarna, och det har tagit lång tid att återuppbygga vinindustrin. Idag finns dock ett tjugotal vingårdar som producerar hantverksmässigt vin, något som lovar mycket gott för framtiden.

Vingården Abaia ligger strax utanför Durrës. Den grundades 2019 och kombinerar på ett unikt sätt landets historia med dess vintradition. Här har man förvandlat två gamla bunkrar från kommunisttiden till en modern vinanläggning. Den livliga restaurangen som hör till vingården serverar lokala specialiteter. Vi slår oss ner i olivlunden under ett vassparasoll vid ett vinfat omgjort till bord och beställer ett glas var av det lokala vita vinet Shesh. Tuppar spatserar runt borden som om de ägde stället, och humlor surrar hemtrevligt längs raderna av vinrankor.

Under kommunistregimen förbjöds både orga-niserad religion och folktro. Efter kommunismens fall har landets religiösa institutioner återuppbyggts, men många albaner har behållit sin sekulära livssyn. Den ganska unika inställningen till religion har bidragit till en stark tradition av tolerans där äktenskap mellan olika religiösa grupper är vanliga och socialt accepterade.

Men trots den pragmatiska inställningen till religion så lever fortfarande en hel del urgamla sedvänjor och folklig vidskepelse kvar. Vi noterar till exempel att det hänger smutsiga leksaker på husgrindar och utanför restauranger lite här och var, och tänker att Albanien måste vara fullt av slarviga barn. Ju längre ut på landsbygden vi kommer, desto fler blir de, de blå smurfarna, dockorna med tovigt hår och stirrande blick, nallebjörnarna som saknar en arm. Men det visar sig att det finns en helt annan förklaring än ungdomlig vårdslöshet.

– De kallas dordolecs, och tanken är att de konstgjorda figurerna ska dra till sig onda andars blickar och skydda människorna som bor och arbetar i närheten mot olyckor, berättar servitören på en vägrestaurang som har en stor rosa mjukis-dinosaurie bredvid ingången.

– Förr brukade vi använda figurer av vass eller gräs, men nu verkar folk tycka att det är både enklare och roligare med tygdjur!

Bergsbyn Nivica ligger i hjärtat av den albanska södern och vägen dit slingrar längs bergssidorna. Ibland får vi stanna för att en åsna har bestämt sig för att hänga lite mitt på vägen, och ibland är det ett par getter som lojt korsar vägen utan någon som helt brådska.

Vår hyrbil är dock alldeles för klen för att ta oss längre än till slutet av den asfalterade vägen. Framför oss ligger vad som bäst kan beskrivas som en bred stig som försvinner in i bushen. Som tur är har våra sms gått fram, för efter en stund lösgör sig en orange jeep ur ett moln av vägdamm. Bakom ratten sitter svenska Astrid Lindberg som skickligt manövrerar jeepen över intorkade flodfåror och kullar.

– Visst, det är lite jobbigt att åka ner och handla i byn. Men samtidigt tycker jag att det är bra att vägen ser okörbar ut, då får vi inte oväntat besök på campen, förklarar Astrid.

För här, uppe på en klippa ovanför Kendrevica-ravinen har hon byggt sitt eget lilla paradis. Astrid kom till Albanien första gången 2016.

– Det var svårt att inte bli omedelbart förälskad i det enkla, gästvänliga sätt som människor lever på här – och den oerhörda stoltheten över landet. Albanien är inte lika exploaterat som många andra platser i Europa, och det kändes som att upptäcka en skatt, berättar hon.

Idag har hon sex lyxiga safaritält för gäster och ytterligare ett hus med kök i. Hennes närmaste medarbetare är Wilson som fungerar som alltiallo på campen och kocken Eva som huserar i köket.

Men det är såklart inte alltid enkelt att driva ett hotell på egen hand på en så avlägsen plats.

– En vinter frös toaletterna och rören sprack, det var jobbigt. Sen kommer det alltid någon gäst emellanåt som inte klickar med upplevelsen vi erbjuder. De tycker kanske att det är för mycket ljud på natten, eller nåt annat som jag inte kan göra något åt, säger Astrid torrt.

Men vi klickar i alla fall med det. För vem kan motstå safaristolar runt en lägereld, kanvastält med mjuka mattor, en veranda med korgstolar som vetter mot en makalös utsikt över en brant ravin och så ljuden – syrsor som tävlar i att spela högst och vackrast, ugglors hoande, ljudet av bjällror från fåren och getterna som återvänder hem i skymningen och emellanåt klappret av hovar när den halvvilda hästflocken travar genom campen.

Astrid äter ibland tillsammans med sina gäster för att ge dem möjlighet att ställa alla sina frågor om hur det är att driva hotell mitt i bergen. Middagen serveras under en baldakin på en plattform av trä nära ravinen, så att vi inte missar en sekund av den fantastiska utsikten. Till middag har kocken Eva lagat en soppa på grönsaker från den egna köksträdgården, och till huvudrätt får vi grillad kyckling som definitivt är ekologisk – vi har sett dem sprätta runt fritt i grönsakslandet tidigare.

De försöker använda så mycket lokala produkter som möjligt. Astrid och Wilson slaktar själva de djur som används i köket och Wilson har en rad bikupor utanför campen. På så sätt kan de också ha större kontroll på kvaliteten. Andra råvaror kommer från närområdet, som osten som tillverkas i ett mejeri inne i Nivica på andra sidan ravinen.

Astrid whatsappar till köket efter mer vin, och efter någon minut kommer Eva fram ur mörkret med en flaska till.

– Albanien är ett väldigt gästvänligt land. Om du äter upp allt du har på tallriken så får du mer, så lämna lite i ett hörn. Eller lämna en skvätt vin i glaset, annars kommer det att fortsätta fyllas på!

Nästa dag föreslår campens alltiallo Wilson en vandring genom ravinen. Det är drygt 850 meter tvärs över, men att gå ner till botten och upp på andra sidan är snarare runt tre kilometers vandring i oländig terräng. Längst ner finns ett vattenfall och en naturlig pool där man kan bada när flödet är stort. Över våra huvuden jagar stora rovfåglar på utspända vingar. Det är oväntat frodigt omkring oss för att vara en så karg plats med bara sten att växa i. Wilson berättar att det finns 136 sorters blommande växter här i ravinen, och det har han papper på. För några år sedan gav han en brittisk biolog en burk av sin egenodlade honung. Biologen blev förtjust i den gyllene nektaren och lät göra en DNA-analys. Resultatet visade sig att honung-en innehöll pollen från 136 olika sorters blommor.

– Ju fler blommor en honung innehåller, desto mer komplex och varierad är den i smaken, säger Wilson när vi sätter oss ner för en liten snackspaus. Och han har rätt, det är den godaste honung jag någonsin smakat, en seg, söt, blommig smak som inte liknar något annat och som jag lätt skulle kunna byta ut lördagsgodiset mot.

Ungefär halvvägs upp på andra sidan slänger sig plötsligt Wilson raklång ner på marken med ansiktet före.

– Kom, ropar han, här kan ni dricka världens bästa vatten.

Och återigen så har han faktiskt inte överdrivit. Det klara, svala källvattnet som sipprar upp ur en spricka i marken och bildar små pooler i stenen är verkligen både smakrikt och törstsläckande. Eller så var jag bara väldigt törstig.

Från Nivica kör vi återigen vår egen lilla bil, den här gången ut mot kusten. Men innan vi kommer fram dit stannar vi till ett par timmar i världsarvet Gjirokastra. Smeknamnet ”stenstaden” är helt rimligt, husen av grå skiffersten som klättrar uppför bergssluttningarna gör att hela staden ser ut att ha vuxit fram ur berget självt. Det är lätt att föreställa sig hur handelsmän, poeter och soldater en gång trampade fram på kullerstenarna längs stadens slingrande gränder. Ovanför Gjirokastras gamla stadsdel tronar ett 1200-talscitadell och bjuder på en storslagen utsikt.

Vid Albaniens södra spets, strax söder om Saranda, ligger den lilla byn Ksamili ute på en långsträckt halvö som omfamnar Butrintlagunen. Med sina vita stränder och klara vatten på havssidan har Ksamili blivit en populär destination för både inhemska och internationella turister. Längs strandpromenaden ligger flera restauranger där färsk fisk och skaldjur visas upp på is som ädelstenar hos en juvelerare. Rätterna här har ofta inslag av det grekiska köket i en spegling av regionens kulturella arv.

Vi har tagit in på pensionatet The Mussel House, och från restaurangens takklädda utedäck har man utsikt över musselodlingarna. Det betyder att det är svårt att få färskare musslor än här, och det är också vad de flesta gästerna äter. Bredvid vårt bord står några män och fiskar. Allt de får upp går raka vägen ner i fiskmontern med is, för tillagning så fort tycke uppstår hos någon av den fullsatta restaurangens gäster.

Trots att Ksamili har blivit en populär destination har orten lyckats bevara en relativt lugn och avslappnad atmosfär. Stränderna närmast Ksamili är dock välbesökta, så för att få lite egentid med en sandstrand tar vi bilen och kör norrut.

Vi stannar till för vätskepåfyllning vid en enkel servering som balanserar på en smal sträcka mellan bilvägen och ingenting alls. Nedanför det branta stupet spanar vi in en vacker vit strandremsa som ser lockande folktom ut, och efter några felkörningar på småvägar så når vi fram till Bunek Beach. I bukten ligger några mindre pensionat och hotell, och på stranden ligger en småtrött cocktailbar där några lokala män spelar backgammon under ett fransigt plastparasoll. Vattnet är kristallklart och ljummet, och vi tillbringar hela dagen med att bara njuta av ensligheten.

Omgivet av lummiga olivlundar och kristallklart hav utgör staden Vlora mittpunkten på Albaniens riviera, mittemot Italiens klack. Staden har vuxit fram på ett charmigt och organiskt sätt. Kantstötta villor med slumrande trädgårdar ligger sida vid sida med ultramoderna palats i glas och stål. Vloras strand är både bred och lång. Vi bor på fräscha funkishotellet Navy Hotel i ena änden av strandpromenaden som kantas av ståtliga palmer som ger Kalifornien-vibbar. Utanför hotellentrén dukas det varje morgon upp en buffé av allt som fiskebåtarna fört med sig in från nattens fiskafänge, och lokalbefolkningen vardagshandlar fisk och skaldjur. I brist på eget kök tillbringar vi vår sista kväll på en restaurang vid stranden, där fisk och skaldjur har lagats till på ett enkelt men utsökt sätt, som väl matchar vad livet i Albanien kan vara.

Albaniens bästa badorter – från norr till söder

Durrës

Durrës är Albaniens största hamnstad och har en lång sandstrand som sträcker sig längs Adriatiska havet. Staden kombinerar sol och bad med historia – här finns bland annat en av Balkans största romerska amfiteatrar. Perfekt för den som vill ha både kultur och strandliv.

Vlora

I den historiska kuststaden Vlora möts det Adriatiska och Joniska havet. Stränderna varierar mellan sand och klippor, och orten är känd för sin närhet till den natursköna halvön Karaburun samt den obebodda ön Sazan.

Himara

Himara är en charmig kuststad med en avslappnad atmosfär och flera vackra stränder, som Livadhi och Gjipe. Staden har en tydlig grekisk kulturell influens och är omgiven av dramatiska berg, vilket ger en unik kustupplevelse.

Golem

Golem, som ligger nära Durrës, har en av lan-
dets längsta sandstränder och är en favorit
bland familjer och inhemska turister. Orten har många hotell och semesteranläggningar och erbjuder ett lugnare alternativ till storstadslivet
i Durrës.

Ksamili

Ksamili, belägen längst söderut på den albanska rivieran, är känd för sina vita sandstränder och turkosa vatten. De små öarna strax utanför kusten kan nås med båt eller simning. Orten är populär under högsäsong men har en bevarad avslappnad atmosfär.

Saranda

Saranda är Albaniens mest kända semesterort och har en pulserande sommarstämning. Här finns en lång strandpromenad, gott om restauranger och närhet till sevärdheter som den antika staden Butrint. Orten är särskilt populär bland unga resenärer.

LÄS MER: Albaniens riviera – 7 vackra stränder att upptäcka.

Albanska vingårdar som tar emot besök

Det finns en rad vingårdar som visar upp Albaniens rika vintradition och gästfrihet. Kontakta vingårdarna i förväg för att boka turer eller provsmakningar, då öppettider kan variera.

Abaia Winery & Vineyard, Durrës

Guidade turer i det unika vineriet som är inrymt i en ombyggd bunker från kommunisttiden. Smaka på vin av inhemska druvsorter och njut av lokala delikatesser i restaurangen. abaiawinery.al

Albanica Winery, Ardenica

Familjeägd vingård som erbjuder en autentisk albansk vinupplevelse där besökare kan delta i vinprovningar och njuta av traditionella albanska rätter i en pittoresk miljö med utsikt över vingårdarna och det omgivande landskapet. albanicawine.com

Çobo Winery, Berat

Känt för sin långa tradition av vinproduktion. Guidade turer i vineriet och vinprovningar av prisbelönta viner och lokala ostar och andra delikatesser. cobowine.com

Kantina Kallmeti, Lezhë

Specialiserade på den inhemska kallmet-druvan. Traditionell vinproduktion, provsmakning av unika viner och en möjlighet att lära sig om regionens vinodlingshistoria. kantinakallmeti.com/en

Nurellari Winery, Berat

Besökare kan delta i vinprovningar, utforska vingårdarna och övernatta i gästhus för en helhetsupplevelse. nurellariwinery.com

LÄS OCKSÅ: 12 natursköna platser du inte får missa i Albanien.

Snabbfakta om Albanien

Språk: Albanska (men många talar också engelska och italienska).

Valuta: Albansk lek.

Tidszon: Samma som Sverige.

Bästa restid: Vår (april–juni) och höst (september–oktober) för behagligt väder.

Tips: Kortbetalning fungerar inte överallt – ha alltid kontanter.

Resa hit

Ryanair och Air Serbia flyger direkt till Tirana från Stockholm, SAS och Norwegian flyger direkt från Köpenhamn.

Bila i Albanien

Att bila i Albanien kan vara en fantastisk upplevelse men kräver visst tålamod och lite försiktighet. Stora delar av Albaniens vägnät är överraskande välutbyggt med nya, flerfiliga motorvägar både norrut och söderut från Tirana. Däremot kan mindre landsvägar vara smala och dåligt underhållna. Trafiken kan vara kaotisk i större städer och trafikregler följs inte alltid strikt, så var beredd på oväntade manövrer. Det är relativt billigt att hyra bil i Albanien jämfört med många andra europeiska länder, däremot är det alltid bra att välja större etablerade firmor och ha en självriskeliminerande försäkring.

Mat

Det albanska köket bjuder på ett rivigt äktenskap mellan Italien och Turkiet, och det kan ju knappast gå fel. Pasta är givet på varje meny, liksom mustiga köttgrytor. Vid kusten dominerar fisk och skaldjur, ofta grillade och serverade med citron, örter och olivolja. Den grillade osten som finns på nästintill varenda meny i Albanien är en favorit.

Boende

Navy Hotel, Vlora. 4-stjärnigt hotell i funkisstil ett stenkast från långa Ri Beach. Hotellet erbjuder moderna rum med luftkonditionering. Enkel bar och frukostmatsal i entrén. tui.se/resa/albanien/vlora/navy-hotel och navyhotel.al/

Delight Hotel & SPA, Golem. Beläget i Golemområdet vid Durrës riviera, cirka 500 meter från stranden. Hotellet har en stor utomhuspool, bar, gratis parkering och restaurang. Rummen är av det enklare slaget, utrustade med luftkonditionering. tui.se/resa/albanien/Durrës-riviera/delight-hotel och delight.al/

The Mussel House, Ksamili. Restaurang och boende vid kanten av Butrint-lagunen i Ksamili känd för sina musslor. Gäster kan ta en musselsafari och äta färska skaldjur på restaurangen med utsikt över vattnet. Boende i enklare, separata stugor vid strandkanten. facebook.com/@musselhouse.al

Camp Nivica, Nivica. För en glamping-upplevelse erbjuder Camp Nivica lyxiga safaritält i de avlägsna albanska bergen. Beläget nära byn Nivica har campingen sex rymliga tält med bekväma sängar, privata badrum och verandor med panoramautsikt över bergen och kanjonerna. Aktiviteter som vandring och fågelskådning finns tillgängliga för gästerna. Besökare kan delta i vinprovningar, utforska vingårdarna och övernatta i gästhus för en helhetsupplevelse. nurellariwinery.com, campnivica.com

Lästips

Fri – En uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi, om att växa upp i det kommunistiska Albanien under 1980-talet.

LÄS ÄVEN: Rundresa i norra Albanien – orört och sagolikt.