Aostadalen – på skidor med familjen i Italien

Skidorna visar vägen. Från Passo dei Salati ut i friheten. Det är en av dessa puderdagar då det högalpina skidområdet Monte Rosa, med sina tre dalar Champoluc, Gressoney och Alagna, kommer bäst till sin rätt. Med solen i ansiktet och andakt i bröstet sneglar jag upp mot det ödesdigra och eldhärjade minnesmärket i toppen av branten ovanför. 

Rifugio Guglielmina är belägen 2 880 meter upp längs Monte Rosamassivets sydsida, ovanför den lika minimala som pittoreska byn Alagna. Den italienska alpstugan hade trots det svårtillgängliga läget samlat erfarna alpinister, skid­åkare och vinsippande soldyrkare under ett drygt sekel när branden tog fäste två dagar före julafton 2011. Lågorna slukade inte bara ett rustikt bygge som sedan 1878 stått emot väder och vind på ett av Europas högsta bergsmassiv, utan innebar också slutet på en era. Familjen, som ägt den för alpinvärlden klassiska rifugion i sex generationer, hade helt enkelt inte råd att bygga upp den igen. Idag finns endast den sorgsna ruinen kvar. 

Minns det nyfikna första skråandet längs bergssidan som om det vore igår. Den efter­följande långlunchen. Carpaccion. Lardon. Vinlistan och grappan. Och så den slutliga insikten, när det gick upp för oss att Rifugio Guglielmina också hade husrum att erbjuda. En insikt som för alltid förändrade mitt sätt att se på skidåkning och alpina semestrar. 

Att bo på rifugio ger resan en helt ny dimension. I detta skidområde finns flera att välja emellan. Antingen lägger man upp en rutt och skidluffar från rifugio till rifugio eller så utgår man från sin favorit under hela alpvistelsen. Givetvis kan man också nöja sig med endast en natt på berget – många gånger går det också att lösa även för den som inte åker skidor. 

Vi är två familjer som checkar in på Rifugio Belvedere belägen på 2 400 meters höjd i hjärtat av Val d’Ayas ovanför Champoluc. 

– Wow, ska vi bo här? Det här är ju hur coolt som helst. Kolla byn där nere … kolla stupet här.

Det Ù�r lite oklart vem av de fyra barnen i åldrarna 6–10 år som yttrar superlativen. För alla har efter en relativt strapatsrik dag klivit ur skidorna, krängt av sig sina full­packade ryggsäckar och i ett virrvarr av upphetsade ord och ­energifyllda skutt börjat kasta sig utför ett litet ministup och ner i drivor av den mjuka fjäderlätta snön som fallit de senaste dagarna. Här uppe är snön sällan en bristvara.

I skymningen tömmer uteserveringens eftersläntrare afterskiölen och spänner sedan en efter en på sig skidorna för att glida ner till sina skidhotell djupt nere i dalen. Men inte vi. Vi stannar. Tillsammans med en handfull andra nattgäster. Och när mörkret till sist sänker sig över bergen flyttar vi in till restaurangens värmande brasa.

– Vi gör all mat från grunden här, och då menar jag verkligen grunden. Allt från frukost­croissanterna till köttet som vi hängmörar själva. Det ska vara materia prima, det vill säga de bästa råvaror som produceras lokalt, säger Eric Giandico, en av ägarna. 

Det är svårt att säga vilket som är den största upplevelsen. Att efter en ambitiös middag kliva ut i det tysta totalmörkret och långt under sig ana ljuset från dalarnas byar innan man kryper till kojs och somnar förnöjt? Eller att efter en stärkande frukost kasta sig ut i skidområdet först av alla – innan liftarna ens öppnat? 

Oavsett vilken av tidpunkterna är ändå de starkaste intrycken bestående. Tystnaden. Ödslig­heten. Och den underbara och för­underliga känslan av en nästan skrämmande litenhet inför de omgivande bergen. 

Monte rosas högsta punkt Dufourspitze ligger i Schweiz och är med sina 4634 meter över havet Alpernas näst högsta topp. Hela skidområdet med namnet Monte Rosa ligger dock på den italienska sidan, i huvudsak i Aostadalen men också i Piemonte. 

Kabinbanan Passo dei Salati–Indren tar sina passagerare upp till 3 275 meter men härifrån finns inga pistade nedfarter. Just det är egentligen lite av skidområdets signum. De långa mestadels röda pisterna till trots – här har man förstått värdet av lättillgänglig offpist. Många gånger hittar man oändligt stora ospårade snöfält precis utanför de röda käpparna. Och vill man hellre hålla sig inom det pistade området finns det fortfarande fallmeter så det räcker och blir över. 

Men skidåkningen är långt ifrån allt. Till Aostadalen åker man för den nord­italienska maten. Specialiteter som lardo och polenta. Och lokala ostar och viner. Dessutom finns här en lika enkel som självklar gästfrihet. Som likt Monte Rosamassivet kan uppfattas som både karg och varmt välkomnande på samma gång.

– Nu valde ni att åka skidor hit men för den som vill ordnar vi givetvis transfer med snöskoter. Man ska inte behöva vara skidåkare för att vara välkommen hit. Och på sommaren ordnar vi med jeeptransport för den som inte vill vandra, säger Alessandro Jacassi som också Ù?r delägare i Rifugio Belvedere.

Vi har åkt skidor nästan hela förmiddagen när jag släpper Rifugio Guglielminas sorgsna ruin med blicken och istället tar sikte på Pianalunga drygt 800 fallhöjdsmeter längre ner. Har hört att de italienska bergens bästa carbonara ska tillagas på en restaurang strax nedanför liftarna. Hur var det nu? Var det La Baita den hette?  

Bakom reportaget

Pontus Hammarlund har besökt Monte Rosa ett tiotal gånger under de senaste 15 åren men nästan aldrig stått i en liftkö. Däremot ser han till att alltid frossa i den lokala specialiten lardo med kastanjer och honung.    

Fakta om skidorterna

Världsarvslistade Alagna ligger förvisso i Piemonte men resten av skid-området, inte minst Gressoney och Champoluc ligger båda i Aostadalen. Mittenbyn Gressoney är i själva verket två byar; Gressoney-La-Trinité och Gressoney-Saint-Jean.

Champoluc har karaktären av en klassisk italiensk skidort medan de båda Gressoneybyarna och inte minst Alagna är av det sömnigare slaget. Rent skidåkningsmässigt ligger Gressoney med sitt läge i mitten bäst till. Med kabinbanorna i Stafal som utgångspunkt är det bara att välja sida av berget med hänsyn till väder och vind.

Så reser du hit

Flyg till Milano eller Turin. Enklast och snabbast är sedan att hyra bil. Räkna med omkring 2 timmars körning från Milano upp i bergen. Vill man inte hyra bil finns också shuttlebussar. 

Monte Rosa ski omfattar Champoluc, Gressoney och Alagna. Dess-utom ingår flera mindre skid-system, bland andra Antagnod, Brusson och Champorcher. Området är känt för sina närmast obefintliga liftköer och lättillgänglig offpiståkning men erbjuder allt mellan heli-skiing och välpreparerade nedfarter. Mer info: monterosa-ski.com

4 rifugios

Rifugio Belvedere, Champoluc. Från 2 000 kr/natt för två personer inklusive halvpension.
• rifugiobelvedere.com

Frantze, Champoluc.Från 1 335 kr/natt för  två personer inklusive halvpension.
• frantze.it

Rifugio Gabiet, Gressoney. 995 kr/natt för två personer inklusive halvpension. 
• rifugiogabiet.it 

Grande Halte – Rifugio Città di Mortara, Alagna. 1 375 kr för två personer inklusive halvpension.
• grandehalte.it

---

Text: Pontus Hammarlund • 2017-12-28
Italien • Restips • Reportage