Rundresa i centrala Vietnam

Bland stränder och berg

Vaktelägg, räkor, krabba, fläsk, bananblom­sallad och papaya för matsmältningens skull. Medan skymningen sänker sig över bergen bortom den gamla huvudstaden Hoi An, lär vi oss laga en handfull vietnamesiska rätter på en enkel strandservering. Tai, vår ciceron i det vietnamesiska köket, växte upp på sin mammas restaurang i Paris och dricker Chablis som om det vore vatten. Han har kunskapen om råvaror och traditioner och absolut gehör för alla smaker.
Steve och Isabelle som varit på drift i Asien i elva månader är också nöjda med vårt kulinariska äventyr och den lata stämningen på An Bang som ligger knappt fem kilometer från Hoi An. Deras globetrottertillvaro är annars fylld av en massa små beslut varje dag.
– Det här är det bästa vi ätit hittills och då har vi gjort Kambodja, Laos och halva Vietnam. Cook Island, där vi tänker avsluta resan, lär knappast kunna tävla med Tai, säger Isabelle medan Steve serverar mer av det svala vinet.

I gryningen drar britterna vidare norrut längs kusten. Vi styr istället in mot världsarvet My Son, nummer två efter Hoi An på vår lista över “The big five” i centrala Vietnam. Ruinerna efter staden är ett monument över champa-kulturen som blomstrade här mellan 300- och 1400-talen.
Vi njuter av den nyfödda dagen, plockar stjärnfrukter, tar ett dopp i den porlande, friska bäcken och lyssnar till kakafonin av fågelsång. Nybadade och alldeles ensamma vandrar vi omkring i gräset på den heliga platsen och smeker försiktigt de patinerade stenskulpturerna; lotusblommor och hinduiska fruktbarhetssymboler som redan blivit ljumma av morgonsolen. Förtrollningen bryts abrupt av att turistbussarna dyker upp vid infarten. Hundratals besökare väller in på området och de många guiderna rivstartar ungefär samtidigt med fräcka skämt om vulva- och fallossymbolerna Yoni och Linga.
På behörigt avstånd från allt ståhej finns en nudelrestaurang där busschaufförerna kopplar av med te och kortspel. I skuggan under grästaket får vi en kulinarisk kick av en myntadoftande soppa med fyllig, mogen umamismak och lite limesyra.

Från My Son bär det vidare mot stranden utanför regionens huvudstad Da Nang. I början är vägen stenig som i Småland, det är glest mellan byarna och tegarna är små. På en ställning utanför ett hus ligger rispapper på tork. När vi saktar ner tecknar bonden åt oss att komma in på gården. Där står hans hustru och steker laggar med risvälling på en spis som hon eldar med torra, tröskade ax.
– Här mal vi riskornen med vatten, säger han och pekar på en uråldrig, handdriven stenkvarn.
Grisarna har en spilta men ankor, hundar och katter springer mellan våra ben medan vi provsmakar den nygräddade rispannkakan.
– Lägg det mjuka mellan det torkade, säger bond­moran och visar innan hon frågar hur många rispapper vi vill köpa.

Vi rullar vidare mot havet genom ett frodigt flodlandskap med vattenbufflar, vita ibisfåglar och mopeder. Någonstans i närheten häckar den hackspettartade blåstrupiga barbetten, liksom den utrotningshotade edwardfasanen och makakapor av flera slag. Av människoarten finns däremot nästan bara etniska vietnameser och turister här. Den tiondel av befolkningen som tillhör minoritetsgrupper med rötter i Kina och Thailand bor i det bergiga inlandet i väster. Några av dem är numera turistattraktioner, mest känt är det färgstarka klanfolket hmong som invandrade från Kina på 1800-talet. Sedan de förbjöds att odla opium har deras hemtrakter blivit något av Vietnams Skansen.

Vi avstår från den utflykten till nordväst, liksom vi undviker charterorterna i söder. Den centrala delen av landet har mer än nog av både sevärdheter och avkoppling för en tvåveckorssemester.
När solen står som högst ser vi havet och stranden My Khe, en del av kustremsan mellan Marmorbergen och den moderna hamnstaden Da Nang. Den döptes till China Beach av amerikanerna under Vietnamkriget men det är inget namn som vietnameserna vill höra idag. Hit kom soldaterna från de närliggande baserna för att koppla av och hit återvänder numera många veteraner och “krigsturister”. Inte långt härifrån finns några av de mest kända krigsskådeplatserna: Song My i söder, Ba Ma i väster och den demilitariserade zonen i nordväst.

Innan vi ger oss ut för att jaga fler sevärdheter hägrar några lata dagar på strandhotell i My Khe med spabehandlingar, perfekta drinkar och svala sängar. Äntligen sand mellan tårna och surfhöga vågor! Längs vår fem kilometer långa löparbana i vattenbrynet passerar vi många som gör sin morgongymnastik i soluppgången. Medan den gula skivan reser sig ur Sydkinesiska sjön gör de sina eleganta, balanserade rörelser i djup koncentration.
Till skillnad från den kinesiska tai chin har den vietnamesiska inget att göra med österländsk stridskonst, utan fokuserar på andningen, som yogan. Utövarnas djupa koncentration smittar av sig och vi andas alltmer rytmiskt för varje steg vi tar i våra barfotaskor. Många fnittrar när vi plaskar förbi på svarta gummifötter men våra “fivefingers” skyddar oss mot vassa snäckskal och plastrester som oceanen sköljer upp på stranden under nätterna.

Mellan Hoi An och Da Nang finns många fina stränder, bland annat Bai Bang på halvön Son Tra, där en liten restaurang på pelare i havet glöder i kvällssolen. Där njuter vi av bläckfisksallad och en bra Chablis som ägaren gräver fram när vi tackat nej till vodka.
– Ah, You mean womens wine!
Det måste vara länge sedan någon beställde vin här för vi får visa servitören hur man öppnar flaskan.  
På ön Cu Lao Cham stannar solen också kvar längre än på fastlandsstränderna. Vi ångrar inte halvtimmen på den dieselluktade motorbåten när vi landar i den kritvita, finkorniga sanden söder om fiskehamnen. Det blir en sorglös dag med all inclusive, snygga snorkelguider och intressanta möten med ryggsäcksturister som valt att övernatta på stranden i hyrtält. 

Innan vi beger oss över bergskedjan som skyddar Da Nang mot de kalla vindarna från Kina, hinner vi med ett besök i Ba Na, där de franska kolonialherrarna partajade i mitten av förra seklet.
Området övergavs när amerikanerna förgiftade det under Vietnamkriget. I kabinbanan upp är det lätt att föreställa sig hur helikoptrarna kom över bergen och dränkte området i dödligt gift, Agent Orange. Nu ligger en kväljande doft av friterade vaniljmunkar över området där kinesiska turister köar för att komma in i Vietnams eget Disneyland.

Av de praktfulla villorna finns några få kvar som restaurerats till bland annat lyxhotell och låtsasslott, låtsasrestauranger och låtsasvinkällare med nya flaskor som patinerats med lera och mögel.
Torget nedanför det största nybygget, en gigantisk buddastaty, myllrar av turister som tycks befinna sig i ett konsumismens himmelrike.
– Mamma, mamma, apan tog mitt godis, skriker den lilla flickan ilsket när en av makakerna snappat åt sig hennes megapåse med några skickliga rörelser.
Luftfärden över Ba Na i all ära men sträckan Da Nang–Hue är en än mer hisnande upplevelse. En av världens vackraste kustvägar går över bergskedjan Truong Son (Annamiterna) genom passet Hai Van (“Havsdimman”), nummer tre på vår lista över lokala sevärdheter.

På andra sidan denna historiska port mellan söder och norr, de gamla kungarikena Champa och Dai Vet, dyker vi ut över ett miniatyrlandskap: En blå havsbukt med en landtunga av sand, smalspårig järnväg med små utsmyckade stationshus, pastellfärgade trähus och kyrktorn, ostronfiskare i sina sampaner, eukalyptus och drakträd. I väster nationalparken Bach Ma och i öster bassänger med bräckt vatten där räkodlarna söker lyckan.

Efter nästan en timme på slingrande smala bergsvägar är vi nere vid havsytan och passerar sagostaden Lang Co som ligger vid den längsta stranden i Hueregionen. Här­ifrån är det bara en dryg mil kvar till Hue, kejsarstaden som är nummer fyra på vår lista och världsarv sedan 1993.
Innanför murarna i “Den förbjudna purpurstaden” möts vi av ett helt skulpturmenageri: Fågel Fenix, drakar, sköldpaddor och enhörningar. De heliga djuren gör kejsarnas palats till en av de stora sevärdheterna i centrala Vietnam. Murar, pelargångar och portar bjuder än så länge på ruinromantik av högsta klass, men flockar av konservatorselever jobbar frenetiskt på att återställa det i sin forna prakt i rött och guld.
– Har man det minsta anlag för paranoia ska man kanske inte fördjupa sig i den kejserliga historien säger en av guiderna till en grupp franska turister och berättar om kejsaren Minh Mang som hade 50 kockar.
– Han litade inte på någon av dem och skaffade därför ätpinnar som ändrade färg när de kom i kontakt med det gift som användes vid lönnmord. 

Den siste kejsaren, frankofilen Bao Dai, föddes här men dog i Paris sedan Ho Chi Minh avpolletterat honom. Vid kejsargravarna som ligger en bit bort vid Parfymfloden, tittar vi in hos hans far, den undersköna Khai Dinh som pressade ur bönderna en extraskatt för att bekosta ett mausoleum åt sig själv.
Anläggningen är visserligen bisarr men ett måste för alla konstintresserade för de unika motivmosaikerna, en lyckad korsning mellan europeiska och asiatiska skönhetsideal.
Det blir hett som i helvetet på gravkullen i eftermiddags­solen och läskförsäljaren får gång på gång lämna sina hängmatta för att kränga burkar till dumma turister som glömt vattenflaskan på hotellet.
– 100 000 dong, inte mindre, säger hon obarmhärtigt och vi orkar naturligtvis inte protestera.
Kejsaren var gudomlig, Ho Chi Minh den störste ledaren och Buddastatyerna här hör till de största i världen. Men störst av allt i Vietnam är nog ändå fisksåsen, nuoc mam, och en välrenommerad fabrik med fatlagrade varor är en given femma på listan.

Vi har fått tips om att en av landets mest berömda tillverkare ska finnas strax utanför Hue. Chauffören kör oss tills vägen tar slut vid en liten fiskeby med smala ofarbara gränder. Vi går länge längs havet, över kyrkogårdar och ödetomter med pinjeskog. Till sist känner vi doften av fermenterad fisk.
– Xin chào, god dag, säger vi till kvinnan som kommer ut från ett hus mitt i tomma intet. Bredvid finns en liten rensningsanläggning för fisk och räkor under ett korrugerat plåttak. Hon sköter ensam ett tjugotal hundraliterskrus som jäser under kontrollerade former.
– Soliga dagar rör jag om i alla, men om det regnar kan jag inte öppna locken för några droppar vatten kan förstöra en hel sats, säger hon.
Som avskedspresent får vi med oss nuoc mam som fermenterats i tolv månader innan den tappats på flaska och lagrats ännu en tid.
– Cám on, tack, säger vi och bugar lätt med händerna ihop.
Skymningen sänker sig medan vi skumpar söderut igen på Highway 1. När vi kommer ut ur den sex kilometer långa Hai Van-tunneln är det becksvart. Långt där nere lyser fiskebåtarna som eldflugor när de stävar ut från bukten. Bron över floden Han pulserar i neonfärger och hela staden glittrar hysteriskt.  Imorgon blir det regnbio i Da Nang City.

Guide till rundresa i Vietnam

Resa till Vietnam

Reguljärflyg. Till Da Nang kan du flyga via Ho Chi Minh-staden eller Hanoi. Biljettpriset från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn till Hanoi varierar mellan 6 000 och 14 000 kr t/r.
Charter. Populärast är kombinationsresor med stadsliv i Ho Chi Minh-staden och strandliv i Phan Thiet. Priser från 14 000 kr.

Resa runt i Vietnam

Flyg. Det bekvämaste alterna­tivet. Sträckan Hanoi–Da Nang eller Ho Chi Minh–Da Nang ­trafikeras av Vietnam Airlines med ett tiotal avgångar varje dag. Pris ca 500 kr.
Tåg. Du kan också ta tåget från någon av ovanstående städer. Välj expresståg framför de överfulla lokaltågen. Håll uppsikt över bagaget.
Buss. De billiga och överfulla bussarna går ut till alla avkrokar i landet. Men ju längre från ­städerna man kommer, desto sämre blir både vägar och bussar.
Taxi. Kom överens om priset i förväg eftersom även bilarna saknar taxameter och betala alltid i vietnamesisk valuta.
Cykel. Ett billigt och bra sätt att ta sig fram i städerna eller från stad till strand. Hyr på hotellet eller i särskilda cykelaffärer. Även vespa går att hyra på många hotell men rekommenderas bara för vana förare med hjälm!

Boende i Vietnam

I Hoi An finns hotell i alla prisklasser. För 250 kr kan du få ett dubbelrum med frukost. En del äldre hotell i gamla stan har trädgård och till och med pool, som till exempel An Hoi Hotel (69 Nguyen Phuc Chu Street, anhoihotel.com.vn).

För lyxigare boende rekommenderas strandhotellen längs My Khe, i närheten av Da Nang. Under lågsäsong, okt–nov, kostar ett stort dubbelrum med balkong 600 kr/pers på till exempel Furama Resort (furamavietnam.com). Då ingår en imponerande brunchbuffé och ibland vissa aktiviteter som daglig tai chi på stranden med instruktör.

VÅRT VAL: Vaia Boutique Hotel i Hoi An som hette Sea Star Hotel innan det renoverades. Från 300 kr för ett dubbelrum. Cua Dai Road 489, vaiahotel.com.

Äta och dricka i Vietnam

I centrala Vietnam serveras traditionella rätter från både norra och södra delen av landet. Allt är fräscht, smakrikt, inspirerande och prisvärt. Färska vårrullar är ett måste. Doppa i dipsåsen nuoc cham, smaksatt med fisksås; gommen blir lycklig.
På de flesta restauranger är maten turistvänlig utan att vara fejkad. Det enda som inte finns på dessa menyer är oraffinerad inälvsmat och styckningsdelar som till exempel grisöron, knorrar och fågelfötter. 

Bäst tid att åka till Vietnam

Klimatet växlar från region till region, när det är regnigt och svalt i ett område kan det vara varmt och soligt i ett annat. I november är det som blötast i Da Nang medan det är torrt och hett i södern. I centrala Vietnam är det allra solsäkrast april–oktober.

Missa inte i Vietnam

Uteserveringarna längs Da Nang Beach där tusen­tals locals hinkar öl i skym­ningen. Rena oktober­festen! Stadens borgmästare är med rätta orolig för folkhälsan men för ­besökare är det befriande att se annars reserverade vietnameser knäppa upp och slappna av.

Missa gärna!

Att få med dig fripassagerare i packningen när du åker hem. På vissa marknader finns handlare som tyvärr har löss bland varorna. Som tur är rör de på sig, men det gäller att vara uppmärksam innan paketet slinker ner i ryggsäcken eller resväskan.

3 aktiviteter i centrala Vietnam

1. Matlagningskurs i Hoi An. Red Bridge Cooking Class (visithoian.com/redbridge) är den mest exklusiva och pågår ofta från morgon till midnatt. Flera restauranger i gamla stan erbjuder halvdagskurser som avslutas med gemensam lunch, eller eftermiddagskurser som avslutas med middag.

2. Båttur till Cham Islands från Hoi Ans hamn. Hoppa över snorklingen, njut istället av sol och bad på små intima paradisstränder. Övernatta i familj eller i hyrtält på strand som båtcharterbolaget anvisar.  

3. En kväll i Gamla stan i Hoi An. När kvällsluften är mättad av kulinariska dofter från alla restauranger och tusen lyktor lyser längs floden. Köp en papperslykta av en gumma, tänd den till minne av någon eller be en bön, och låt henne sätta ut den i floden med sin båtshake.

---

Text: Gunilla Eldh • 2014-11-11
Restips • Vietnam